Hos greker och kelter var det i äldre tradition en kvinnlig gudom som gav skalderna sin gåva och inspiration. Vad som talar för att det även skulle vara så i Norden är t.ex. de tydliga likheterna mellan Freyja och den keltiska Cerridwen, som också är en fruktbarhets- och modergudinna. Men hon är dessutom den poetiska ingivelsens gudinna, som vaktar "the cauldron of inspiration and wisdom" , och har tomeliknande inkarnationer av sugga och katta. (Freyja har som bekant en guldborstig galt till riddjur och hennes vagn dras av två kattor. jmfr. Cybele.)
Freyjas binamn "syr", son, suggan, kan få en att associera till den kittel som förekommer i nordiska myter om skaldemjödets tillblivelse, det som hade tillnamnet "son".
Men Freyja är ju även krigsgudinna, drottning över valkyrierna, och där finns det även en keltisk motsvarighet i Babdh Chata (med reservation för stavningen), som också har totemliknande inkarnationer av korpen och falken. (Freyjas falkhamn, odens korpar?)
Det finns mängder av gemensamma drag hos kelter och germaner, inte minst i de religiösa föreställningarna.