offer eller hälsoåtgärder?

[nina]

Med tanke på alla fågelbesättningar som nu avlivas, grävs ned eller bränns bristfälligt vore det intressant att diskutera materialet i en framtid. Hur kommer dessa mängder med fågelskelett i olika former att tolkas? Kommer fakta att finnas var, dvs att det handlat om hälsoåtgärder, och i vilken form då? Som sägen, eller kommer allt som är lagrat på data att finnas kvar? Om ingen information finns kvar, hur kommer man att se på materialet, dvs den materiella kulturen i förhållande till de tecken som finns på gällande livsåskådningar? Någon?
Spännande att fundera på i förhållande till hur vi tolkar materialet idag. Ska man se det som mass-offer-nedläggningar (vilket det kan ses som, då motivet är att avvärja fara) eller kommer man att ha en mer profan inställning?

[Mats Hansson]

Jag tror att även om mycket information skulle komma att försvinna så kommer spåren från vår tid ändå att vara mycket "kraftfulla" p.g.a. de våldsamma ingrepp vi har gjort på vår natur. Detta kommer i sin tur leda till att man med lätthet kommer att kunna konstatera storskaligheten i vår ekonomi och vårt våldsamma resursutnyttjande för ekonomiska ändamål. Även spåren av våra stora miljöingrepp och rentav miljökatastrofer kommer att vara ganska tydliga. Därmed kommer man nog att söka orsaken till en massa brända fågelskelett inte i första hand hos våra trosföreställningar utan hos våra ekonomiska förehavanden i vår tid. Den som lever får se...

/Mats

[Leif]

Vilket får mig att tänka på den slaktgrop jag ramlade på en gång när jag var ute och gick i skogen.... Har för mig att det var ljudet a ett par korpar som lockade mig till platsen. Någon hade slaktat ett tiotal kor/kalvar/tjurar och grävt ner resterna i en sandig backe. Rävar (sannollikt) hade rotat omkring i det hela och släpat fram en massa avsågade klövar mm. Såg överdjäkligt ut och rätt ohygieniskt. Klockrent miljömålsbrott som jag anmälde till kommunen i fråga.
Men visst. Hur skulle en sådan grop som var något tusental år gammal ha tolkats av en arkeolog, det kan man fråga sig.

[CeBe]

Hur kommer dessa mängder med fågelskelett i olika former att tolkas? Kommer fakta att finnas kvar, dvs att det handlat om hälsoåtgärder, och i vilken form då? Som sägen, eller kommer allt som är lagrat på data att finnas kvar?

På en järnåldersboplats vid Brågarp i sydvästra Skåne som grävdes ut i början av nittiotalet stötte vi på just en sådan lämning. En gigantisk nedgrävning som vi snabbt stämplade som STÖRNING när de första djurbenen dök upp tillsammans med klumpar av släckt kalk. Det kändes liksom inte motiverat att gräva vidare... Yeach!!!

Vad som verkligen var intressant var att ingen av våra lokala besökare kunde ge oss basfakta - A vilken sjukdom det handlade om - B exakt när det skett. Detta trots att en hel besättning nötboskap uppenbarligen slagits ut och trots att gropen i fråga bör ha grävts med maskin. Man kunde tycka att en sådan händelse borde ha stannat i folks minne, men så var alltså inte fallet. Visst, om man gjort sig besväret att spåra upp tidigare ägare till åkermarken där kadavergropen låg, eller i fall gårdsarkiv och liknande gåtts igenom hade säkert alla uppgifter funnits. Men samtidsarkeologin var rätt lågt prioriterad på en exploateringsundersökning med senneolitiska gropsystem och långhus från vendel/vikingatid. 

Men poängen i historien är givetvis att även omvälvande händelser i lokalsamhället kan bli bortglömda tämligen raskt under vissa förutsättningar. I detta fallet handlade det framför allt om rationaliseringar i jordbruket och omställning av tidigare odlingsmark i anslutning till en storstadsregion. De möjliga sagesmännen hade helt enkelt flyttat. Med dem försvann ockå nycklarna till markens minnen!

Claes

...så hur tolkade vi kadavergropen? Närmast sanningen kom nog antagandet att vi stod inför lämningarna efter ett utbrott av mul- och klövsjuka under mellankrigsåren. Men helt säkert belagt är inte det antagandet.

[tty]

På de flesta håll i Sverige är frågan teoretisk. I våra sura och/eller sandiga jordar överlever obrända ben i allmänhet och små och tunnväggiga fågelben i synnerhet inte någon längre tid i marken.

Undantagen är områden med kalkhaltig jord d. v. s. Öland, Gotland, större delen av Skåne, delar av södra Halland, Västgötaslätten och Östgötaslätten, större delen av Uppland och centrala Jämtland.

Utanför dessa områden bevaras fågelben bara i exceptionella fall där marken har ovanligt högt pH-värde, t ex i djupa kulturlager och i skalgrusbankar och kjökkenmöddingar med mycket musselskal. Om man, som i fallet ovan, häller osläckt kalk över resterna förmodar jag att de också kommer att överleva länge, men jag känner inte till något äldre fynd av den typen.

Nedan en inte helt aktuell statistik över antalet lokaler med subfossila fågelfynd som illustrerar förhållandena:

Sk   106
Bl   3
Sm   13
Öl   17
Gtl   31
Hl   28
Boh   29
Dsl   1
Vg   41
Nrk   8
Ög   38
Srm   29
Upl   122
Vstm   12
Vrm   5
Dlr   9
Gstr   7
Hls   8
Mpd   2
Ång   19
Vb   5
Nb   6
Ås lpm   4
Ly lpm   10
P lpm   8
Lu lpm   8
T lpm   2
Jmt   16
Hjd   2

[nina]

Jag undesöker ett lunda-område i Södermanland. Det är en järnåldersboplats med flertalet lundaliknande platser, alla med fornlämningar på. Bonden som äger marken gräver ned svartslaktade djur lite här och där mellan impedimenten. Förutom att det stinker i bland så gräver vilda djur upp benen och sprider den över hela området. Ibland är det bara fem-tio meter mellan de rentuggade slaktdelarna. Om tusen år (om vi nu mot förmodan och växthuseffekter skulle finnas kvar) skulle man kunna tolka det som (en obruten?)fruktbarhetskult i lundar, eller? Det är spännande att tänka dagens material i en framtida tolkning. Hur kan man t ex i en framtid dra en parallell mellan julgranskulor, julgransljus (trädkult?) och kristendomen? Hur tolkar vi in materiell kultur kontra religion? Om materialet är "tyst", dvs utan skriftliga källor eller andra belägg (vad det nu skulle vara), hur kan man tolka, hur ska man tolka? Vi tolkar ju ofta in symboler som vi antar går att dra direkt till t.ex. fornnordisk religion. Men hur kan man tänka sig att ett par krossade julgranskulor visar en viss typ av religionstillhörighet? Eller kottar i glas? Det visar ju mer på trädkult, precis som att vi belyser träd under vinterna. Skulle man tro att vi fortfarande dyrkade hedniska gudar och hade Yggdrasil för ögonen? Skulle man tolka in en obruten hednisk tradition? Som levt sida vid sida med kristendom och numera även islam? Kul att fnula på!

[CeBe]

Det är spännande att tänka dagens material i en framtida tolkning. ...Skulle man tolka in en obruten hednisk tradition? Som levt sida vid sida med kristendom och numera även islam?

Tja, skall man hårddra de arkeologiska material som avsatts under det senaste århundradet, har vi i alla fall otvetydiga belägg för dels ett religionsskifte, dels en omfattande ödeläggelse som inte står den Justinianska pesten efter.

I det första fallet måste det ju vara så att en klar övergång från ett tidigare allenarådande skelettgravskick till en allt större andel brandgravar indikerar ett religionsskifte? Speciellt som brandgravarna ifråga dessutom vanligtvis är omarkerade och satta i lundar? Alltså en mer egalitärt präglat gravsed som avlöser geometriskt ordnade gravfält med statusmarkörer i form av påkostade monument i huggen sten. Där jag arbetar har man till och med kunnat påvisa en återgång till kollektiva gravsättningar i röseliknande stensättningar kring millennieskiftet 2000! 

Går vi sen över och betraktar landsbygden, kan vi notera att merparten av de marginellt belägna bosättningarna slagits ut fullständigt under en så kort period som några få decennier fr.o.m. ca 1950 AD. Dessutom sker en massiv beskogning ut över tidigare odlad mark - något som också kan spåras, om än i mindre omfattning i mer centralt belägna områden. Orsaken till dessa ödeläggelser bör stå att söka i pandemier, krig, folkomflyttningar etc....

Dessutom kan man märka att där den agrara produktionen tidigare präglades av ett stort antal mindre och medelstora enheter, dominerar fr.o.m sent 1900-tal verkligt stora gårdar. Man kan här se en tydlig parallell till godsbildningen under slutet av yngre järnålder. Sannolikt har det uppkommit nya elitgruppering som fått sig förlänade stora egendomar av centralmakten i det dubbla syftet att belöna och försäkra sig om fortsatt stöd.

Eller...      

[Mats Hansson]

Roligt inlägg, CeBe! Så fel det kan bli när man ska vara riktigt "intelligent" och tolka smart. Och jag som just läst Ian Hodder's bok "The Domestication of Europe" som är så sprängfylld med tolkningar av underliggande symboliska motiv bakom allt fyndmaterial från neolitiseringens dagar att man blir helt snurrig  Till slut är man färdig att skrota hela paketet.

/Mats

[tty]

Jag skulle vilja framföra några synpunkter på CeBes intressanta försök till en syntes av utvecklingen på landsbygden under andra hälften av 1900-talet. CeBe har otvivelaktigt rätt när han framhåller den omfattande ödeläggelsen av marginella odlingsmarker och koncentrationen av de bättre markerna till ett fåtal storgods.
Däremot är det mycket osäkert om det verkligen var frågan om en befolkningskris. Undersökningar visar att medan ekonomibyggnaderna på de gamla brukningsenheterna revs eller fick förfalla så förblev i många fall boningshusen i bruk långt efter att jordbruket upphört. Dessutom uppstod bevisligen ny bebyggelse åtminstone i vissa områden under andra hälften av 1900-talet. Det rör sig i dessa fall om relativt små och enkla hus, nästan undantagslöst i trä och inte sällan anlagda på mark av närmast impedimentkaraktär. Ofta ligger bebyggelsen i grupper och påfallande ofta i anslutning till kuster eller insjöar. Som regel finns inga spår av boskapsskötsel eller jordbruk. Bebyggelsens läge har däremot lett till antaganden om att fiske var viktigt, något som också stöds av flera fynd av troliga bryggor och båtplatser och att de största bosättningarna av denna nya typ ligger i skärgårdsområden där knappast några andra näringar än jakt och fiske kan komma ifråga. Det torde alltså vara fråga om en proletarisering och omflyttning av befolkningen snarare än en avfolkning.

Inte heller tar CeBe upp den gåtfullaste fornlämningstypen från 1900-talet, de s k skogsstörningarna. Dessa areellt mycket omfattande störningar och omrörningar i markskiktet i skogsområden är visserligen mycket svårdaterade eftersom de genomgående är fyndtomma, men dateringarna av det mycket stora antalet äldre fyndplatser som påverkats av skogsstörningarna pekar entydigt på 1900-talet. På några av de bäst bevarade lokalerna kan man urskilja ett mönster i störningarna som i viss mån påminner om plöjd åkermark, och det har därför föreslagits att övergivandet av jordbruket i skogsbygderna skulle ha berott på en återgång till en form av svedjebruk och ”shifting cultivation”. Frånvaron av träkol och att inget pollen av kulturväxter kunnat påvisas i närliggande våtmarker talar dock emot svedjebruksteorin. De flesta lutar därför åt att det är fråga om någon form av rituell aktivitet, kanske en sorts ”symboliskt jordbruk” i fruktbarhetssyfte. Det är onekligen frestande att se ett samband  med den av CeBe nämnda ungefär samtida förändringen av gravskicket.