Isavsmältningen i norrland

[Heimdahl]

Följande tråd startas med utgångspunkt i en sidodiskussion som uppstod på tråden ”vilka var först”. Det gäller miljön i norrland under isavsmältningen.

Själv vet jag inte vad jag ska tro riktigt. Först var jag som de flesta andra, rätt skeptiskt till Kullmans idéer. Det är jag i någon mån fortfarande, det finns väldigt mycket märkliga frågetecken kring de där fynden (du kanske har hört historien om Kullman hund o.s.v.).

Men en kompis till mig, Jonas Bergman, som tittade på klimatutvecklingen, främst med inriktning på skogsgränsen under isavsmältningen, fick vissa resultat som faktiskt stöder en del av Kullmans idéer. Du kanske har sett hans avhandling? “Tree-limit ecotonal response to Holocene climate change in the Scandes Mountains of west-central Sweden”. Om inte annat finns kappan att ladda ner här: http://www.geol.lu.se/kvg/avhandlingar/jb_kappa.pdf

Intressant ämne du ägnat dig åt. Har du skrivit något?

[tty]

Artikeln om skogsfåglarnas istida utbredning i Europa är tyvärr bara ett halvfärdigt manus, men jag har skrivit en del om angränsande ämnen, t ex:

Tyrberg, T. 1991. Arctic, Montane and Steppe Birds as Glacial Relicts in the West Palearctic. Ornithologische Verhandlungen 25:29-49.

Tyrberg, T. 1992. Fåglarnas invandring efter istiden. Norrbottens Natur 48:58-64.

Tyrberg, T. 1995. Palaeobiogeography of the genus Lagopus in the West Palearctic. Courier Forschungsinstitut Senckenberg 181:275-291.

Ericson, P. G. P., Tyrberg, T., Kjellberg, A. S., Jonsson, L. & Ullén, I. 1997. The Earliest Record of House Sparrows (Passer domesticus) in northern Europe. Journal of Archaeological Science 24(2):183-190.

Tyrberg, T. 1998. Pleistocene Birds of the Palearctic. A Catalogue. Publications of the Nuttall Ornithological Club No 27,  Cambridge, Mass., 720 pp.

Tyrberg, T. 1999. Seabirds and Late Pleistocene Marine Environments in the Northeast Atlantic and the Mediterranean. Smithsonian Contributions to Paleobiology 89:139-158.

Ericson, P. G. P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish Avifauna. A review of the subfossil record and early written sources. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar, Antikvariska Serien 45, 349 pp.



 

[Heimdahl]

Tackar! Jätteintressant, skall kollas upp med tiden.

[Boreas]

I fjol gav fältbiologen Aage Paus ut en rapport efter å ha forskat på ett fjällområde av Rondane i Norge, mellan 800 och 1050 m.ö.h. - där en meängd arter framträtt under tidlig Holocen. Ovanför denna gräns fanns knappt något - men därimellan fanns en hel del. I botten av tidsskalan angavs hiatus från 12.700 - 16.000 BP med följande arter;

A uniform assemblage of well-preserved pollen. Dominant Pinus and Betula. Presence of shrubs, Empetrum, grasses, sedges, thermophilous trees, and aquatics. Pioneer herbs (e.g. Artemisia, Saxifraga spp.) occur. Palynological richness (PR) is high, low total pollen concentration (>10-4 grains/cubic cm).

Dom norska studierna visar alltså att man får halvära den tjocklek man tänkt sej för ismassivet som täckte Skandianviska högfjällen under LGM, från 2 km till 1 km. Då blir det en rad 'nunatackar' och ett antal större ytor som inte täcks av is, vilket stämmer bra med fynd av gran och gräs som överlevt istidens senaste köldperiod i Norrland.

YD (Younger Dryas) survival of the late-glacial interstadial flora Mosaics of snow beds and vegetation on windblown ridges characterised the Flåfatet late-glacial interstadial (Paus et al. 2006). In more protected areas, grasslands, heathshrub and bogs developed. Dominant tree pollen (Fig. 3) is thought to reflect long-distance transport, as does pollen of Ephedra, Plantago coronopus and Sanguisorba minor (Table 3), all regularly found in the late-glacial of continental Europe.

From the pollen, it is unclear how the local interstadial vegetation responded to the YD changes. The permanent YD lake ice probably lasted until the early Holocene preventing sedimentation and causing a hiatus (cf. the F-1/F-2 transition). However, Rundgren and Ingolfsson (1999) and Kullman (2002) show that both pioneers and shrubs/trees were able to survive harsh YD environments in arctic and alpine areas.

At the F-1/F-2a hiatus transition, the distinct PR increase appears as an even stronger local signal considering the loss of many long-distance dispersed taxa (cf. thermophilous trees) from F-1 to F-2a. This increase could reflect (1) the local establishment of new taxa during YD or, more likely (2) an improved local flowering due to the earliest Holocene warming (Rundgren and Ingolfsson 1999, and references therein). In any case, the rapid development into dwarf-shrub heath in F-2a shows that species were not far from Flåfatet when climate ameliorated. Pioneers such as Artemisia (probably A. norvegica), Oxyria and Poaceae indicate traces of the YD flora at Dovre, ca 30 km west of Lake Flåfattjønna (Paus unpublished).

Dom norska fynden stöder alltså analyserna från den svenska sidan Kölen. Paus' rapport omtalar förövrigt det klimatiska optiimum under holocen, som anges kuliminera ikring 4.700 BP. Rapporten bjuder på en rad fakta om dessa relikter och törs vara läsvärd:

http://www.springerlink.com/content/w3587333752653r6/

Det vore mycket spännande att höra om du gett ut något mer om våra bevingade stamgästers äventyr i Skandianvien under istiden. Finns något elektronisk?