Nybyggartidens verktyg

[nelson]

Några allmänna funderingar om nybyggartidens villkor. Behovet av att fälla stora mängder träd för odlingen och  till byggnader för folk och djur var ju jättestort. Därför har jag ställt frågan om när sågar som var avsedda för fällning och kapning av träd kom i allmänt bruk, i olika sammanhang. Jag har inte hittat några säkra uppgifter om detta. Om man t ex i Norrlands inland runt 1800 allmänt inte hade tillgång till dylika sågar får deras odlargärning nästan obegripliga förutsättningar. Mindre sågar för snickerier har jag sett från denna tid.
Uppodlingen av åkermark brukar tillskrivas svedjebränning och stubbrytare. Stubbrytaren kom tydligen i användning först en bit in på 1900-talet då den största delen av åkermarken redan var uppodlad. Återstår funderingen hur dom på så pass kort tid lyckades röja stubbarna. Efter bränningen återstod rimligen en stor del av stubben att ta bort. Efter att ha sett hur en grävskopa fick kämpa i en halvtimme med att avlägsna en stubbe efter en stor tall, så förundras man ännu mer av nybyggarnas bedrifter. Alltså: finns dokumenterat vilka verktyg och hjälpmedel, förutom spakar och hävstänger, man kan ha använt sig av i detta arbete?

[Leif]

Jag är ingen expert, men jag pratade en gång med en gubbe som jobbade som skogshuggare under mellankrigstiden. Jag fick intrycket av att man högg med yxa....

[tty]

Stocksågar har funnits sedan flera hundra år tillbaka, men de var dyra och krävde dessutom två man för att kunna brukas. I äldre tid användes därför oftast yxa både till avverkning, kvistning och barkning.
I slutet av 1800-talet kom enmanssågar, timmersvansar, från USA och ungefär samtidigt (tror jag) började bågsågar användas för avverkning.
För att hugga stjälphugget och kvistning användes fortfarande yxa.
Att kvista med yxa levde f ö kvar även en tid efter att motorsågen införts eftersom det gick fortare med yxan ända tills moderna lätta motorsågar dök upp omkring 1960.
Vid "amatöravverkning" kan det för övrigt fortfarande vara en god ide att använda yxan för kvistning om man inte har god rutin med motorsåg eftersom det är lätt att få kast vid kvistning.
När stubbrytaren uppfanns vet jag inte, men i Östergötland vet jag att den var i allmänt bruk i början av 1900-talet.

[Leif]

Uppodlingen av åkermark brukar tillskrivas svedjebränning och stubbrytare. Stubbrytaren kom tydligen i användning först en bit in på 1900-talet då den största delen av åkermarken redan var uppodlad. Återstår funderingen hur dom på så pass kort tid lyckades röja stubbarna. Efter bränningen återstod rimligen en stor del av stubben att ta bort. Efter att ha sett hur en grävskopa fick kämpa i en halvtimme med att avlägsna en stubbe efter en stor tall, så förundras man ännu mer av nybyggarnas bedrifter. Alltså: finns dokumenterat vilka verktyg och hjälpmedel, förutom spakar och hävstänger, man kan ha använt sig av i detta arbete?

Om man skall odla svedjeråg eller svedjerovor (dvs det man ffa odlade på svedjor i historisk tid) behöver man inte plocka bort stubbarna... Då "krattar" man bara lite i ytan och sår fröna i askan. Klassiska svedjor på den gemensamma utmarken fick inte brukas mer än typ 3 år innan de skulle återgå till allmänt bruk och igenväxning eller bete vidtog. Kan tänka mig att även nybyggen (tex i Finnmarken) kan ha gjort på detta vis, dvs ej odlat mer än ett par tre år på varje plätt, sedan svedjat fram en ny odlingsyta och återanvänt den gamla till exempelvis bete. Efter någon generation kan man återkomma till en gammal svedja och ta upp den på nytt.

Skall man däremot röja för permanenta åkrar där man ämnar använda årder eller plog är vi inne på en annan teknik. Skall se om jag kan hitta några uppgifter om detta.

[nelson]

Här skulle det vara intressant med en experiment i form av en rekonstruktion av nyodlingsarbetet. Uppgift att fälla en riktigt tung fura och sedan avlägsna stubben så att jorden blir permanent odlingsbar. Verktyg som kan användas är väl då stålskodd spade, hävstänger av trä (järnspett kanppast vid denna tid?) samt yxor.
En dokumentärfilm borde kunna vara en grund för medel. Sedan dividera en hektar med den yta man röjt och få fram den tid det måste ha tagit att röja odlingsmark. Vilken kul sommar det skulle bli dessutom!

[Leif]

Om jag skulle odla upp en yta från scratch så skulle jag fälla allt som växte där, bränna det och odla råg och rovor i askan. Efter ett par år när näringen i asklagret var mer svårtillgänglig skulle jag förbättra hägnaderna och släppa på svin under en tillräckligt lång tid för att alla levande rötter mm blev uppätna. En synnergieffekt är att jorden blir såväl markberedd som gödslad. Eventuella kvarvarande stubbar skulle få stå och ruttna bort av sig själva, då får man en långvarig långsam näringstillförsel till åkern i takt med att rötterna och stubben förmultnar. Jag ser det som onödigt arbete att bryta stubbar om man inte skall plöja en åker. Skall man bara hacka eller ärja med årder är det inte nödvändigt.
Att anlägga en permanent åker görs inte över en sommar, det är en långvarig process som bland annat innefattar att man långsiktigt förändrar jordmånen.

[nelson]

En normalgård i inre Norrland är 4-5 ha. Att bränna hela träd som ligger hovendroven är nopg ett företag i sig...  Bara att med yxa fälla träden tar säkert åratal. Några svin att släppa ut som markberedare fanns inte. På en yta nära mig som avverkades 1981 står de flesta stubbarna fortfarande emot det mesta. Det finns en tidsfaktor som gör mig fundersam.

[Leif]

Att det gällde Norrland hade jag inte fått klart för mig. Det var delvis en annan femma.

Vad säger de på Nordiska museet? Skulle tro att deras frågelistor innehåller en hel del info om detta.

Underskatta inte yxan, den användes för skogsbolagens storskaliga trädfällning långt in på 1900-talet. Kanske är det ändå eld man skall tänka sig som kompanjon till yxan när man bryter ny mark. Man fäller dem på vintern när de innehåller så lite fukt som möjligt, låter dem torka över vår och sommar och bränner dem om hösten innan nederbörden tar till. Fällda lövträd samt tall funkar för övrigt utmärkt som tilläggsfoder vintertid och om betesdjur barkat dem så torkar de ännu bättre. Rimligen ger man sig inte ut i storvuxen gammelskog och bränner allt anmfäller, i sådan skog lär man ha tagit till vara på timmret till byggnationer, varvid GROT (grenar och toppar) lämnats att tända svedjan med.

Men detta är bara mina spekulationer, dock baserade på en hel del generell litteratur i ämnet agrarhistoria.

[Savon]

Detta är en kul dag, jag kikar igenom nästan alla trådar och ser att jag får veta ett och annat, både här och där. Samt kanhända bidra med något:

Jag kan berätta hur vi fällde träd när vi skulle bygga ett hus med timmerstomme, ett litet hus. Min far, jag och några släktingar gjorde det, utan sågar och yxor.
Däremot hade vi spadar och och korpar (spetsiga hackor) och järnspett och stenar och rep.
(Detta var i norra Lappland.)

Joo, vi grävde runt trädet, blottade rötterna, hackade av de stora, tryckte in spettet, lade stenar under, ni vet "momentarm". Jag hoppade på spettet. Vi band rep om trädstammen och drog repet bort till ett annat träd som stod stadigt, och så knak, brak så var trädet fällt. Sedan snyggade vi bort rötterna och grenarna. Då behöver man inte bekymra sig om stubbar, och detta arbete gick ganska fort för vi var ju flera.

Sedan använde vi såg och yxa när vi gjorde arbetet med det lilla huset, förståss. Men det är en annan historia... och de delar av stubben (när vi byggde) som blev över gjordes till prima tjärved...

[nelson]

Intressant metod med fällning av hela trädet inklusive stubben! Då är ju det mesta av arbetet klart när trädet är fällt! Säkert värre med tallar som har pålrot iofs, men säkert användbart där också. De flesta byarna i Norrlands inland uppodlades på kort tid, efter 50 år var i allmänhet det allra mesta uppodlat skulle jag tro. Under 1900-talet bestod nog den mesta nyodlingen av utdikning av myrar och annan sankmark.
Ett annat arbetsmoment jag funderat över är grävningen av de djupa stenlagda brunnarna. Jag var med och rensade en sådan, 10 meter djup brunn, på 80-talet. Hur såg arbtesplatsen ut vid grävningen tro? Hålet måste ju ha varit mycket vidare än brunnens diameter tycker man. Rasrisken måste ha varit enorm. Finns foton av ett sådant företag? Borde kunna finnas.

[Leif]

Borde kunna finnas.

åter igen: nordiska museet 
de är (var?) väl ansvarsmuseum för kulturhistorisk fotografi i sverige har jag för mig.

www.nordiskamuseet.se

[nelson]

Tack för tipset om fotoarkiv. Dock, här behövs hjälp... Finns på Nordiska museets webbplats möjlighet att söka efter bilder för att se dem, inte köpa dem? Jag klickar och klickar och klickar.. kanske någon vet..?