3.700 år f.n. enligt karbondateringarna från Wrangels ö.
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5357.msg46944.html#msg46944http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3692.msg29456.html#msg29456Fynden från Wrangels ö och St. Paul Island (8.000 f.n.) representerar alltså två undantagen som bekräftar regeln. Vi talar här om två små populationer av speciellt hårdföra mammutar som överlevde i två klimatfickor vid Stilla havets norra hörn...
Fynden verifierar alltså vad sunt förnuft redan berättar; att chansen för att överleva under kraftiga köldperioder är som bäst på öar nära hav med strömmar som värmer och modererar klimatsvängningarna.
Beträffande denna tråds ämne är det givetvis utdöendet av ett antal arter - 'megafaunan' - på det norra kontinenten som är relevant. I så hänseende blir mammutarna en signalart eftersom dom lämnat handfasta spår med information som går framskaffa genom diverse mätmetoder.
Enligt vad man annars vet om klimatändringar, arktiska refugier och genetiska analyser visar det sej alltså att man genomlevt två olika flaskhalsar - där LGM visar sej rama värst i norra Asien, medan Äldre och Yngre Dryas har ramat hela kontinenten - kanske främst i Nordväst-Europa. Efter utbrottet av vulkanen i Lacher Zee (12.900 f.n.) går hela kontinenten in i en relativt kort, men extrem kylperiod - vilken utrotar dom sista stora landdjuren i Eurasien - så som mammutar, grottbjörnar, arktiska lejon, sabeltigrar och storhjortar.
Pirkko Ukkonens studier är ju fortfarande åtkomliga för envar som vill sätta sej in i saken. Här är kortversionen - sogar med kartor;
http://www.hd.se/mer/2007/03/28/mammutfynd-fran-fel-tid-forbryllar/Förövrigt har man redan haft en rätt saklig och informativ diskussion om saken på denna tråd:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,1403.0.htmlEndera sakliga kommentarer även på denna:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5804.0.htmlSen vet vi alltså - numer - att här fanns en liten kontingent människor som överlevt. Enligt den forskning som gjorts på just denna fas (Zwelebil, Bjerck, Terberger, et al.) så är dom sista spår vi har efter paleolitiska boplatser i norra Eurasien att hitta vid kontinenten nord-västra hörn, under Alleröd-värmen. Då fanns ännu mindre kolonier mammutar såväl som människor vid kusterna av Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön. (Jmfr. Creswell, Azilian, Hamburg/Ahrensburg, Sjöland, Skåne och Pommern.)
Anno 12.900 f.n. försvinner dom sista av dessa landdjur, medan en pytteliten kontingent människor klarar sej. Enligt dom data som Terberger & Co har satt samman hittar man dom senaste spåren vid dom dåvarande strandzoner i Ahrensburg-dalen, jämte på öarna i Danmark (Bromme) fram till 12.800 år f.n. - alltså drygt 100 år efter Laacher Zee-vulkanens utbrott. På denna tid överlämnas även dessa boplatser - för att återuppstå som Ahrensburg II och Lyngby ca. 12.300-12.100 år f.n.
Där i mellan finns dom
ingenstans - vare sej i England, Frankrike eller Tyskland - märkligt nog. Det ända undantaget Terberger et al pekar på än alltså Hasselberga i södra Skåne - där Lars Larsons välgjorda mejslar av renhorn dateras till 12.500 f.n. Sen får ju envar försöka förhålla sej bäst man kan till dom fakta som faktisk finns i saken - och vad ett större antal forskningsrapporter numer kan fastställa, beträffande istidens rekordkalla slutfas och dom effekter det fick för biosfären i såväl Eurasien som Amerika. Perioderna då dom klimatiska refugia och dom genetiska flaskhalsar inträder är numera klarlagd - och inte längre ett tema för yviga spekulationer...
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4715.msg43627.html#msg43627Sen framgår det numer - av dom klara fakta vi fått från arkeologi och genetik - hur ett litet refugia av Eurasiens arktiska människor förmådde överleva såväl LGM som äldre och yngre Dryas i kust-zonerna mellan Holland, Holstein, Halland och Helland...