Filmen Snapphanar

[Sven lagman]

Har just nu kastat bort 1½ timme av mitt liv på att försöka njuta av den "storslagna" filmen om svensk historia eller som det står på omslaget till dvd.n "en storslagen resa i en svunnen tid, fritt berättad från ett av de mörkaste hörnen i vår historiebok." I sanning "fritt berättat" om vår 1600-talshistoria. Det hela börjar med att två snapphanar infångas, varav ledaren är en kvinna. Här har man tillgodosett den moderna tiden med könsutjämning - kanske för att få statliga bidrag(?) Kvinnan är klädd i något som ser ut som en kampdräkt av samma typ som i "Sagan om ringen" eller i den nyare serien av Robin Hood (dock ej med bar byst). Hon slåss också med svärd så det står härliga till. Dåna månde 1600-tals kvinnorna om de mött denna företrädare för sitt kön.

Regisören har ingen aning om Skånes topografi. Insprängda kartor visar hur hjältarna rör sig. Sandby utanför Lund ligger uppenbart numera norr om Kristianstad för att nämna ett av många exempel. "Sandby slott" blir en medeltida riddareborg och i slaget vid Sandby kullar (var nu dessa ligger och vad är detta för ett slag) blir danskarna besegrade varför freden sluts. Detta på svenskarnas villkor i något som liknar en medeltida gillesstuga. I verkligheten var det fransmännen som medlade och förhandlingarna hölls i Lunds domkyrka. Den svenske boven, vän med Karl XI, får ikläda sig en ansiktsmask som täcker halva ansiktet, typ Star-trek. Mitt i alltsammans dyker en ensam nattridare upp som dödar snapphanar av hjärtans lust med tydligen övernaturliga krafter.

Jag har inget emot fiction men varför smeta samman sådan med faktiska händelser som "Det skånska kriget 1676-1680" och episoder som t.ex. "Loshultskuppen", som i filmen uppenbart händer någonstans utanför Lund och ingalunda på rätt plats i Göinge. Tänk på alla som inte är bevandrade i vår historia och som lär sig att detta är den "verkliga historien". Ständigt återkommer hur viktigt det är att kämpa för Skåne och vara skåning. Vilket dravel. Denna form av nationalism kommer först på 1800-talet.

Hörde ryktas om att filmen kommer att gå i TV under mellandagarna. Ni som inte kan njuta av dvdn kan alltså se den då. Kan vara intresant att höra vad ni tycker. Kanske jag då orkar med den sista filmtimmen.

[Mats Hansson]

Tror inte att du behöver ödsla så mycket adrenalin på denna TV-serie, Sven. Tror nämligen inte att TV-tittarna kommer att basera så mycket av sin uppfattning om Skånes och Sveriges 1600-tals-historia på denna lilla TV-serie. Det är helt enkelt för mycket saga, a la Robin Hood, Ivanhoe, ja rent av lite Sagan om Ringen över det hela. Tonen anslogs ju redan tidigt av Svart-Stina som ju, precis som du påpekat, var en fullständigt orealistisk figur, en sorts uppvuxen Ronja Rövardotter som skrider fram i halvmörkret med sitt vackert utslagna hår (och ja - vad är det hon har på sig egentligen   ), åtföljda av ett par Obelix-typer med flätat hår och med huvudpersonen själv, Nils Geting (som i och för sig var den enda trovärdiga figuren i sällskapet med sin förtvivlan och sin religiositet).

Nej, folk kommer antagligen att ha glömt detta redan innan nyårssmällarna har klingat ut, och inte fundera så mycket på var Sandby kullar ligger. Seriens verkliga behållning är kanske att den föranledde ett alldeles utmärkt dokumentärt program som gick igår (28/12) och som jag tycker var mycket lärorikt och belyste snapphanarna och händelseförloppet ur många olika perspektiv. Så det kanske trots allt är så att även fiktion med tvivelaktiga historiska referenser har ett värde i det att de ändå lyfter fram (med viss eftersläpning måhända) den verkliga historien och därmed ökar historie-intresset. Ungefär som när de vackra men av tvivelaktiga "fakta" sprängfyllda programmen om "Svea Rikes vagga" på 1980-talet fick igång en verklig debatt, och fick SVT att lyfta nivån betydligt på sina arkeologiska/historiska TV-produktioner under flera år därefter.

/Mats

[Sven lagman]

Tyvärr missade jag själva dokumentären om Snapphanar vilket retade mig eftersom jag noterat att den skulle gå på kvällen. Den var ju gjord av Mikael Agaton som jag mött i samband med tvinspelningar på Foteviken och som jag vet vill producera trovärdiga historiska filmer.

[Anna-Carin]

Dokumentären "Snapphanarnas krig" verkar finnas att se på SVT:s sajt.

[Lindstrand]

När man pratar om Sandby tror jag inte att man menar södra sandby utanför Lund utan snarare Norra sandby i Göinge norr om Hässleholm som var en betydande ort under 1600-talet. http://www.algonet.se/~sylve_a/sandby.htm

Fast jag tycker som du att det är svårt att få grepp om platserna i filmen och att snapphanarna rör sig förvånandsvärt mycket i södra skåne. Enligt annan historiebeskrivning var de mest i Göingeskogarna i den norra och nordöstra delen av Skåne. Filmen som helet var ändå ganska bra om man tar det med en nypa salt. Den ensamma riddaren och annat trams. En annan sak som jag reagerade på var att det var så mycket granskog i filmen. 1600-talest Skåne bestod till stor del av lövskog...

Ni som fortfarande inte har sett filmen kan göra det på svt.se där den ligger kvar till slutet av januari.

MVH
Magnus

[Fredrik]

Serien var sisådär dokumentären betydligt bättre. Jag ser det som lite positivt att SVT vill uppmärksamma historia men är inte så förtjust i att de ska nödvändigtvis ändra på historiska händelser bara för att det är film. Med tanke på allt som hände under perioden tror jag det hade blivit lika bra om inte bättre med film närmare de historiska händelserna.

Som nordskåning från Göinge så känns det som att de dessutom pratade lite mer sydskånska och de borde väl snarast pratat nordskånsk dansk/svensk blandning.

[Heimdahl]

Ja, hehe… det är kul att spy lite galla så här efter julfrossandet.  Fick användning för min ”skämskudde” som alltid ligger tillhands vid Svenska historiska filmatiseringar. ”Snapphanar” utvecklades ju som förväntat till en kalkon, men inledningsscenerna tyckte jag var lovande med prästen som var nedslagen i kyrkan och byborna som sammaldes. Lite smärtsamt att se hur mycket hantverk i form av dräkter och fin rekvisita som tillsammans med förtvivlat inövad slagsmålskoreografi a la Matrix gick till spillo i en särdeles fånig soppa av regi och manus. Fantasyhjältinnan Svart-Stina hade jag nästan kunna köpa om inte serien tagit sig själv på så fruktansvärt blodigt allvar.
Märkligt detta med hur svenska filmmakare verka lida av någon sorts kramp när det gäller filmer som utspelar sig i historiska skeenden före 1700-talet. Tydligast kom det väll till uttryck i ”Tre solar” där Lena Endres modern-mamma-i-farten-attityd blandades med Sven-Bertills manerade gammelmansdarr på stämman som kanske skulle låta ödesmättat lite ”arkaiskt”.
Jag är också fascinerad av musikvalet i sådana här filmer. Det är någon slaggs påhittad smetig ”etnomusik” som med fördel framförs på (håll i er) … nyckelharpa. Varför? Hur kommer det sig att detta instrument alltid plockas fram i tre sammanhang: 1) Schlagerfestivalens obligatoriska ”etnobidrag”. 2) P1-programmet ”Andrum” och 3) Svens historisk film efter 95.
Men en sak var ändå bra med Snaphanar. Man använde sig av rätt få kända skådisar. Svensk films största förbannelse är väll annars att man måste klämma in ett visst begränsat stall i varenda produktion. Och sen tyckte jag faktiskt själva fotot var bra.

[Mats Hansson]

Vad gäller musiken saknar jag ofta bra, "riktig" tidstypisk musik i sådana här historiska filmer, men jag tror att det kanske ofta är kostsamt och inte hinns med riktigt. Det kräver ju en del research i sig, och det är ont om folk och musikgrupper som rätt hanterar medeltida- eller renässans-instrument eller, som i detta fall, folkliga versioner av 1600-talsmusiken.

Dialekterna störde inte mig så mycket eftersom jag som utomskåning ändå inte kan känna skillnad mellan olika skånska varianter.
En annan liten detalj störde mig lite, om man ska vara kinkig: Vid ett tillfälle slängde danske befälhavaren upp en 1600-talskarta framför snapphanen (kanske var det Nils, kommer inte ihåg) och resonerade om strategier och hur man skulle gå hit och dit. Kunde verkligen de antagligen helt oskolade snapphanarna förstå hur man skulle läsa Skånekartan? Hade de överhuvudtaget sett en karta vid denna tid, när de svenska lantmäterikartorna var en ganska ny företeelse? Det är en sak att hitta i sin hembygd, det gjorde säkert snapphanarna bättre än danskarna, men det är ju ändå lite abstraktion att ställas inför en Skånekarta om man inte sett något i kartväg alls förut. Vad tror ni, kunde skånska bönder läsa kartor vid denna tid?

/Mats

[Krax]

Kartor har nog människan ritat länge, på pergament, i sand, i snö, på trä och keramik. Nog tror jag bönderna i Skåne på den här tiden sett en karta i något sammanhang. Filmen "Snapphanar" ser jag annars som en fantasyfilm, en bra sådan. Får man dessutom lite kunskap om hur det kanske kunde ha gått till så är väl det en bonus. För hur det egentligen gick till och vad som hände exakt får vi aldrig veta...