Författare Ämne: Ordet Viking  (läst 96761 gånger)

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #80 skrivet: juli 03, 2012, 22:26 »

I Niels Lunds bog Ottar og Wulfstan fra 1987 diskuterede sprogforskeren Christine Fell Orosius-oversættelsens brug af OE-verberne ”buan” og ”wician” i 899, hvor ”buan” betød at bo permanent, mens ”wician” blev brugt til at beskrive midlertidige ophold, som samernes sommer- og vinterbopladser og Ottars ophold, når han lagde skibet til om natten på rejsen fra Halogaland til Hedeby – og det minder jo en del om vikingernes rejseform.


"Wician" i tydningen "logera" ä tydligen en OE skrivform för ON "vitja", som betyder visi-tera. När vikingkungarna "drog i veitsle rundt om i riket" (OI) så betydde det att dom var "boende gäster" ('visitörer') på dom hembygdsgårdar dom besökte.

 

Han (Slade) bekræfter Christine Fells tolkning af ordene og nævner, at Oxford English Dictionary i relation til vikinger er meget skeptisk over for en oprindelse fra ON-ordet ”vik”, da ”wicinga” var attesteret før vikingetiden i England – muligvis med baggrund i det engelske ”wic” for lejr/camp (som også har været nævnt af bl.a. Dick Harrison). Det kendes fra de engelske –wich-bynavne (t.eks. Norwich, Ipswich, Sandwich og måske York), som fortrinsvis knyttes til det gamle Danelagen og vikingernes operationsområder – altså ”Danish camps”.

Ifølge Slade er roden til både ”wic” og ”wician” et IO-ord, som vi kender fra latinsk ”vicus”, der betyder landsby (Odinkar har beskrevet det). Derfor er Slade enig i, at ON’s ”viking” antageligt er et låneord fra OE, som har gået på den primært danske og norske operationsform i England, hvor mange slog sig mere eller mindre midlertidigt ned. Derved opstod både det nordiske verbum og substantiv.


Mycket tveksamt - eftersom påståendet förutsätter att det nordiska ordet "vik" i sin almenhet skulle härstamma från latinets 'vicus' - via Frankrike och England, efter romartiden. Dom nordiska verb och substantiv på roten "vi/ve/we/wi" har samma mening. Likaså med orden "vik/vig/wic/wik/wijk/wiik/viiki", vilket i dag återspeglas som sju olika skrifts-språk. Deras talspråk har dock samma ursprung och rot - både fonetisk och semantisk.

När ordet och substantivet 'vik' kom till Norden - och fick bli ett centralt ord, som toponym för 'bukt' - är mycket svårt att anslå. Givetvis kom toponymer som vik, hav och sjö till Norden med dom första skandinavisk-språkliga. Frågan är bara när. Dom ända hållfasta bevis vi faktisk har i den frågan säger enbart "någon gång efter istiden..."  8)   


 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #81 skrivet: juli 03, 2012, 22:44 »
Ordet kendes bl.a. fra OE i Widsiths ”wicinga” og ”lidwicinga”, som dermed i Widsith's engelske betydning kan have været en mere generel betegnelse for et folkevandringsfolk. Fra digtet Exodus kendes også ”sæ-wicingas” (sæ=sea).

En mycket viktig poäng.

När Else Roesdal beskriver ordet viking som "sö-kriger" så är hon nog nära sanningen, vad gäller funktion.

I frankiska källor använder man - efter vad jag förstått - ordet "piratus" när dom omtalar deras argaste fiender i norr, alltså vikingarna. Uttrycket används här som en otillslöjad stigmatisering av en politisk motståndare och ekonomisk konkurrent som slutligen blivit en direkt, militär fiende. Därmed fick nordborna ständigt bli utmålade och beskrivna som otäcka hedningar och brutala ogärningsmän.

Följer vi Roesdahls forskning var alltså dessa "pirater" att betrakta som "krigare" - typ militära.

Numer vet vi väl att alla dessa "nordiska krigare" mobiliserades ikring kända ledare - som Rolv Krake, Ragnar Lodbrok, Björn Järnside, Sigurd Ormöga, Harald Hårfagre, Erik Blodyxa, Håkon Jarl, Olav Haraldson och Sigurd Jorsalfar. Ledungara som organiserades från mitten av 700-talet, under Sigurd Hring och Ragnar Lodbrok, kom snart till att gälla hela Skandinavien.

Deras första och främsta stöd gick troligen till dom fria germanerna i Pommern, Saxland, Holstein och Friseland, som under 700-talet fick utstå ett 30 år långt och grymt erövringskrig - från Carolingerna och det Heliga Rom. När Saxland sen föll fick danskar och skandinaver bråttom med att befästa Danevirke och skydda sina gamla allierade i östra England - mot det franco-romanska handelsmonopol i Mercandia, som med alla medel försökte erövra hela England.     

När man förstår hur "vikingarna" uppträdde på vägnar av legala centralmakter - typ kungadömen/storhertigdömen - får ledungs-systemet en tydlig orsak, logik och mening - som en militär (sjö-)styrka, ko-ordinerad för hela Skandinavien - i en tid då man fortfarande hade fullt koll på såväl Nordsjön som Östersjön.



Man kan alltså översätta meningen i ordet 'viking' som Else Roesdal - som 'krigare' eller 'soldat'. Som en kungs edsvurna tjänsteman deltog man givetvis en manstark organisation - vartill man tydligen hade blivit 'vigd' till Oden eller Yggdrasil - Asken i Åsgård vartill man skickade askan från alla 'vigda män' - efter deras död. Uttryck som 'vig-män' (wic-mannos), 'ein-vigda', 'ask-vigda' (æsc-wig) och 'ask-madr' hör alla till som "ulv-hednar" som  omtalas som "Odens krigare" och "vikingar".

Som soldater i tjänst har nog också järnålderns nordbon hedrad eller helgat sitt 'landvärn' - och kanske speciellt dom som åkte över havet för att sätta sitt liv till - i försvaret av släktingar eller grannfolk, jämte deras allierade. Efter som ledungs-soldaterna var villiga att offra hälsa och liv för land och rike ansågs dom troligen som "helgade" eller "vigda" män. Som kelterna förut och indianerna senare hade också vikingarna den säd och det skick att dom kremerade sina döda. Askan av dom fallna krigare kunde således skeppas hemåt - eller till den äldsta och mest centrala av alla Nordens heliga vårdträd - alltså ask-trädet i Asgård.

Förstår man fonemet 'vik-ing' som en palatering av en 'vigd man' (som i 'vic-mannos')  - får ordet viking  betydelsen 'välsignad soldat'/invigd krigare'. Det skulle så fall ge logik åt diverse suffix - så som lid-, sø-, sæ- och joms-viking. 

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #82 skrivet: juli 03, 2012, 23:11 »

Citat från: bogen "Vikingetidens konger":

i franske kilder "normani", - i betydning nordboere

i tyske kilder "ascomani", - én der sejler i asketræskibe; "heidine mani" - i betydningen
hedninge; "normani" - for nordboere

i angelsaksiske kilder "æscman" - én der sejler i asketræskibe; "þa deniscan" og
"dani" - for daner; "wicing" - for viking

på oldnordisk "askmaðr" - én der sejler i asketræskibe; "víkingr" - for viking

i frisiske kilder "northmann" og "northliude" - begge i betydning af nordboere

i irske kilder "gall" og "Loch Llannach" - i betydning nordboere

på latin, "pirata" og "piraticus" - for viking


Intressant. Anknytningen till Askträdet var nog mindre beroende av deras skepps- eller spjut-virke, men mer beroende av kärnan i deras mytologi och livsfilosofi - där man efter döden skulle brännas och askan läggas/spridas på vårdträdet.... 

I Svenskt runordsregister af Lena Peterson står der sådan -

grikkfari m. ’greklandsfarare’: sg. ack. grikkfara krikfara U956, krikfarn U270#(?)
-fari m., se grikkfari, ænglandsfari

grikki(a)R pl. m. ’greker’: dat. grikkium krikium U431, krkum U358, ack. grikki kriki Sö170

grikkhafn f. ’greklandshamn’: pl. ack. grikkhafniR krikhafnir U1016

/slemme

I ON ser man alltså att Grik-land kunde stavas 'Krik-land'. Om detta rør sej om en allmän ljudförändring - eller enbart om en ändring i skrivformen (?!) - är fortfarande inte helt klart.

Hursomhelst beskriver övergångerna mellan G och K den 'palatering' man omtalar i germanska och gottonska språk, där en blöt konsonant blir hård - typ G-> K.

Norska språkforskaren Eldar Heide har hittat gamla frisiska texter som ger ännu en indikation på att ordet fanns - också innan 500-talet, då det 'palatiserades' i Friesland - nödvändigtvis då som 'G'...

Citera

...the Old Frisian spelling shows that the word was pronounced with a palatal k and thus in all probability existed in North-Western Germanic before that palatalization happened, i.e. in the 5th century or before (in the western branch).

http://en.wikipedia.org/wiki/Viking

När man numer kallar kyrkligt vigda män för 'vikarer' betyder det väl (fortfarande) att dom besitter ett mandat dom blivit delegerade och vig-da till - av den högsta makt - genom hans kannik, biskop eller kardinal...

Den fonetiska och semantiska närheten mellan Vi/Ve och Vi-kingar/Ve-ringar törs styrka att "'vik' i "Viking" är en palatalisering av "Vig" - från begreppet 'Vi/Ve' (helig). Samma palatisering finns i övergången mellan 'vig' (ON; giltighet) och vigt/vikt (mått).

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ordet Viking
« Svar #83 skrivet: juli 04, 2012, 09:28 »
Intressant. Anknytningen till Askträdet var nog mindre beroende av deras skepps- eller spjut-virke, men mer beroende av kärnan i deras mytologi och livsfilosofi - där man efter döden skulle brännas och askan läggas/spridas på vårdträdet.... 

Åter igen. Den första mannen skapades enligt norrön mytologi ur ett askträd. Människan bestod av askträ. Jag tror snarare att det skulle ge upphov till att man var en askman.

Frågan är om kvinnorna benämndes almkvinna?

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Ordet Viking
« Svar #84 skrivet: juli 04, 2012, 13:04 »
Citera
Frågan är om kvinnorna benämndes almkvinna?

Baseret på mange års erfaring fra dette hjem mener jeg den rette kenning for vore kvinder må være "jerngreb", eller som Snorre Edda (Skáldskaparmál, 24. Frá Hrugni jötni, 29. Sifjarkenningar.) udtrykker det; "Iarnsaxa" (Járnsöxu) (”hende med jernsakse-sværdet”). Alternativt "Hardegrippe" (Hardgrep, Hartgrepe, Harthgrepa Wagnhofthi filia) jvf. Saxo: Gesta Danorum (bog 1:6:4)  8)

mvh

Flemming

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ordet Viking
« Svar #85 skrivet: juli 04, 2012, 13:33 »
Baseret på mange års erfaring fra dette hjem mener jeg den rette kenning for vore kvinder må være "jerngreb", eller som Snorre Edda (Skáldskaparmál, 24. Frá Hrugni jötni, 29. Sifjarkenningar.) udtrykker det; "Iarnsaxa" (Járnsöxu) (”hende med jernsakse-sværdet”). Alternativt "Hardegrippe" (Hardgrep, Hartgrepe, Harthgrepa Wagnhofthi filia) jvf. Saxo: Gesta Danorum (bog 1:6:4)  8)

mvh

Flemming

Järnsaxa, liksom Magni och Heimdalls mor/mödrar? Eller är det kenningar där också?

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Ordet Viking
« Svar #86 skrivet: juli 05, 2012, 14:33 »
En mycket viktig poäng.

När Else Roesdal beskriver ordet viking som "sö-kriger" så är hon nog nära sanningen, vad gäller funktion.

I frankiska källor använder man - efter vad jag förstått - ordet "piratus" när dom omtalar deras argaste fiender i norr, alltså vikingarna. Uttrycket används här som en otillslöjad stigmatisering av en politisk motståndare och ekonomisk konkurrent som slutligen blivit en direkt, militär fiende. Därmed fick nordborna ständigt bli utmålade och beskrivna som otäcka hedningar och brutala ogärningsmän.

Följer vi Roesdahls forskning var alltså dessa "pirater" att betrakta som "krigare" - typ militära.


Ordet betyder pirat. Man kan finna det i gammalengelska översättningar av latinska texter. I Alfreds Orosius kan man därför läsa om hur Filip II av Makedonien blev en viking. Han behövde pengar i samband med en kostsam belägring av Byzantium.

För mig betyder det att den enklaste förklaringen till ordets betydelse bör innehålla tankar om att det troligen är äldre än våra vikingar. Engelsmännen och vi kommer ju ur samma kultur, och verksamheten som så var väl inget som vi uppfann? Så därför tror jag att ordet viking i någon form av betydelsen pirat säkerligen fanns långt före just våra vikingar.

Jag håller med Troels och tror att verbet wician är det som ger mest för en förståelse om etymologin kring ordet viking.

I Ohtheres berättelse om geografin i Norden kan man t. ex. läsa att det tog en månad att segla från Halgoland till Sciringesheal, om man wicode om nätterna. Verbet används också i bibeln, där det i Markus sex står att de wicedon, när de kom till Gennesaret.


Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Ordet Viking
« Svar #87 skrivet: juli 05, 2012, 23:06 »
Jag har inte överblick då jag är på resa, men vill ändå lämna en infallsvinkel till begreppet viking/väring.
Citera
När man numer kallar kyrkligt vigda män för 'vikarer' betyder det väl (fortfarande) att dom besitter ett mandat dom blivit delegerade och vig-da till - av den högsta makt - genom hans kannik, biskop eller kardinal...

Den fonetiska och semantiska närheten mellan Vi/Ve och Vi-kingar/Ve-ringar törs styrka att "'vik' i "Viking" är en palatalisering av "Vig" - från begreppet 'Vi/Ve' (helig). Samma palatisering finns i övergången mellan 'vig' (ON; giltighet) och vigt/vikt (mått).
Jag räknar me språkutveckling. I så fall kanske begreppet viking kan härledas längre bakåt i begrepp för "edssvuren/edssvurna". Den germansk/keltiska reaktionen på de romerska aggressionerna var ju bl a krigarsällskap,  männerbunde i egenskap av att de svurit en ed att tjäna under sin hövding in till sin död. Ungefär. Allt detta känner man igen i redogörelser om östroms väringar. Liknande gällde även vid anfallen mot frankerna under 800-talet m fl.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Ordet Viking
« Svar #88 skrivet: juli 06, 2012, 09:25 »
Ordet betyder pirat. Man kan finna det i gammalengelska översättningar av latinska texter. I Alfreds Orosius kan man därför läsa om hur Filip II av Makedonien blev en viking. ...

Det er utvivlsomt den betydning substantivet har fået i OE på det tidspunkt sidst i 800-tallet, hvor nordboerne har lånt det til ON "viking", og hvor Alfred's Orosius blev til. Meningen på OE med substantivet "wicinga" må dog tidligere have været bredere, for at komme fra roden "vic". Her er det, at anvendelsen af "wician" kan fortælle den oprindelige betydning og vejen, som vi er enige om. Det skyldes muligvis, at folkevandringstidens omvandrende folk ofte levede af plyndring, og at vikingetidens omflakkende nordboer decideret var omkringsejlende røvere. Derfor udviklede "wicinga"'s betydning sig hos angelsakserne i England langsomt fra "midlertidigt bosiddende folk", som angelskaserne oprindeligt selv havde været, da de i 4-500-tallet oprettede deres "wic"s, til "pirater" som nordboerne i 800-tallet - med "sæ-wicinga" nogle steder som et præciserende mellemstadie.

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Ordet Viking
« Svar #89 skrivet: juli 06, 2012, 13:37 »
Ah, jag tror att det är en möjlig utveckling, men mina språkkunskaper är näst intill obefintliga, så vem vet? :)

En sak jag erinrade mig igår var att det förut spekulerades om Hamwic i England, att man kanske bara bodde där då det var säsong. Vad jag har förstått har emellertid utgrävningar under de senaste 30 åren visat att det var bebott året om.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Ordet Viking
« Svar #90 skrivet: juli 06, 2012, 15:38 »
Her er det, at anvendelsen af "wician" kan fortælle den oprindelige betydning og vejen, som vi er enige om.

Der findes en del lignende forklaringer på brug af wic / wician. F.eks. i dokumentet ”Early medieval port customs” 2005, af Neil Middleton. Findes på nettet.

Citera
Although wic has many meanings, often associated with towns and trade, it seems to be most commonly used for specialized buildings in farming, trade and manufacture. It was Eilert Ekwall who pointed out that wic place names in connection with harbours like Swanage (Swanic) and Harwich could signify by development ‘a temporary place of shelter for a ship and its crew’. The related Old English verb wician can refer to a sailor landing and spending a night on shore. Could wic refer to a hostel for overseas travellers? If this is the case, then in the context of ports and markets, wic may have acquired the meaning of ‘a place where hostels for foreign traders (and other visitors) are located’. (s 349)

Around 730, Bede famously remarked that London (Lundenwic) was a ‘market for many nations coming to it by land and sea’ and it finds an echo in Alcuin’s description of York (Eorforwic) some sixty years later.

Ovenstående støtter generelt Troels reference til Christine Fells tolkning og tidlige datering. Som jeg skrev tidligere skønnes Eoforwic at kunne føres tilbage til det 6. årh.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Ordet Viking
« Svar #91 skrivet: juli 06, 2012, 17:49 »
Inge Skovgaard-Petersen, har i Historisk Tidsskrift, Bind 12. række, 5 (1971) 3 givet sit bidrag til belysning af wic’erne.
Her er der endnu en forklaring - omladningsplads?

Citera
Hedeby er vistnok identisk med Rimberts Slesvig (det ved vi i dag er forkert), der er det eneste danske eksempel på en -wik, en navneform og et begreb der med Quentowich og Wiik bij Duurstede som de vigtigste er udbredt i hele området langs Nordsøen. I latinske kilder gengives appellativet wik med vicus hvis oprindelige vage betydning af bydel, landsby, altså samlet bebyggelse uden fast afgrænsning, herved har fået en mere speciel betydning: købmands-boplads, handelssted. Der er stadig diskussion om hvorvidt det germanske eller det latinske ord er ældst i denne forbindelse.

Walter Vogel, der har underkastet wik'ernes optræden i kildematerialet fra perioden 700-1000 en indgående undersøgelse, mente i tidens engelske sprogbrug at finde grundlag for en teori om at ordet oprindelig betød stapelplads for varer til en gros-handel, en omladningsplads, et sted hvor vandrekøbmænd forsynede sig med varer under kortere ophold. Efterhånden opstod der markeder hvor en del af varerne blev afsat til øjeblikkelig konsum, købmændene tog fast ophold med deres familier, wik'en var blevet en by. Men så betydningsfuldt var wik-begrebet at det blev overført til veletablerede byer som London, der kaldes Londonwick i tekster fra 8. årh., og hvis kongelige told- og skatteopkræver kaldes wicgerefa. Senere, omkring år 1000, hedder den samme person portireue i takt med at ordet port, portus, fortrængte wik.

Sliaswich er nævnt i følgende litteratur –

The Chronicle of Ætheweard, ed. A. Campbell, London 1962, s. 9:
Porro Anglia uetus sita est inter Saxones et Giotos, habens oppidum capitale, quod sermone Saxonico Slesuuic nuncubatur, secundum uero Danos, Haithaby.

Adam af Bremen I, 57:
Sliaswich quae nunc Heidiba dicitur (+ 11, 35 og IV, 1).

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ordet Viking
« Svar #92 skrivet: juli 07, 2012, 00:01 »
Tycker kanske det är rätt långsökt att förklara vikingar med toponymledet "vic" eller motsvarande då det förekommer i stort sett i hela nordeuropa. En viking skulle då vara en högst luddigt definierad person som kan komma från i stort sett var som helst.
 
Att vikingen skulle lura i viken eller vara en handelsman låter som en allt för vid definition. Att han vilar i land under sin sjöfärd torde vara högst normalt, vilken sjöfarare gjorde inte det?
 
Första frågan att reda ut borde vara ifall viking är skandinavens egen benämning eller den utomståendes. Först om vi vet det har vi ett en vettig utgångspukt.  Vilket är det?
 
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Ordet Viking
« Svar #93 skrivet: juli 07, 2012, 11:17 »
Tycker kanske det är rätt långsökt att förklara vikingar med toponymledet "vic" eller motsvarande då det förekommer i stort sett i hela nordeuropa. En viking skulle då vara en högst luddigt definierad person som kan komma från i stort sett var som helst.
 
Att vikingen skulle lura i viken eller vara en handelsman låter som en allt för vid definition. Att han vilar i land under sin sjöfärd torde vara högst normalt, vilken sjöfarare gjorde inte det?
 
Första frågan att reda ut borde vara ifall viking är skandinavens egen benämning eller den utomståendes. Först om vi vet det har vi ett en vettig utgångspukt.  Vilket är det?

Det kan være lidt vanskeligt at se, hvilken forklaring det er, du ikke forstår.

De sidste tre deltageres indlæg går vel alle på forskellig vis på, at "viking" sandsynligvis er et skandinavisk lån fra oldengelsk "wicinga", som stammer fra folkevandringstiden. I folkevandringstiden (400-500-tallet) var betydningen bredere, da mange folk strejfede (vandrede/sejlede) omkring i Nordeuropa og slog sig ned i "wick"s (boplads/lejr/landsby) - et udtryk som var et fælles indoeuropæisk ord, der bl.a. indgik i romersk "vic". I vikingetiden var de fleste folk mere fast etablerede - bortset fra de omkringsejlende plyndrende nordboer, som derfor nu som de eneste fik prædikatet "wicinga", hvorved ordet blev synonymt med sørøvere - og lånt i 800-tallet af de nordboer, som opholdt sig midlertidigt i England, som ordet "vikinger". Forskellen på de tilhørende oldengelske verber "buan" og "wician" bekræfter den oprindelige midlertidige karakter af "wicinga"s ophold.   

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ordet Viking
« Svar #94 skrivet: juli 07, 2012, 13:47 »
Ja, jag förstår inte varför en förklaring skulle vara mindre trolig för att ett ord används i en större geografisk utbredning? Det är som att ordet solresenär inte rimligtvis kan vara någon som åker på solresa för att ordet sol är ett latinskt ord?

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Ordet Viking
« Svar #95 skrivet: juli 07, 2012, 16:43 »
Måske var det en ide at trække en nordisk parallel til den europæiske type wic eller vicus. Her vejer Rimberts fortælling fra ca. år 870 tungt, når han beskriver Hamburg, Hedeby, Ribe og Birka som værende i kategorien vicus.

Flere af de skandinaviske handelspladser menes at have været sæsonbetonet i starten, men udviklede sig efterfølgende til permanente bosættelser.

Citera
Handelspladsen Sliesthorp, Sliaswich, anlægges ca. år 700 med en beliggenhed af bopladsen tæt op ad Fysing Å.

Ribe blev grundlagt årene 704-710 på et tykt lag af flyvesand op mod Ribe Å - og først i årene 721-22 blev markedspladsen omstruktureret til en række brede parceller. På latin nævnes Ribe som Ripa eller Ripensis som betyder stribe eller strimmel (parcel). Omkring år 750 ændrer Ribe karakter til en fast bosættelse.

Hedeby anlægges ca. år 750, hvor der i området omkring Hedeby ved den inderste del af Slien Fjord ses handels- og byggeakti-viteter i stigende grad. De ældste huse i Hedeby er først fra begyndelsen af 800-tallet.

Birka grundlagdes ca. år 790 og kaldes af Rimbert for både vicus og en vigtig havneby (portus).

Kaupang i betydning Køping menes at modsvare det latinske vicus. Arkæologernes udgravninger viser et bebyggelsesområde fra ca. år 800-810.

Arós anlægges i perioden år 800-850 op mod Mølleåen, der gennemløber Brabrand Sø. Gennem vikingetid udviklede Arós sig fra at være en markedsplads beliggende på en sandbanke til et handelscenter.

Samtlige nævnte handelspladser ligger på frisernes vigtige handelsruter og det er en mulighed ud fra dateringen, at de alle kan tilslutte sig kategorien wic’s i betydningen handelsplads. De fleste af pladserne har fra start været sæsonbetonet og dermed opfylder de kriterierne for en midlertidig lejr/camp, som nævnt i flere indlæg.

Samtidig har jeg gransket det af Bornholm nævnte materiale fra Nordfriisk Institut. I Slesvig-Holsten ligger et større område som sprogforskerne kalder for ’wikbelde’, med stednavne i betydningen bugt, vig. En række af disse wic’s er allerede nævnt i Valdemars Jordebog af år 1231-32 og ellers kan flertallet spores gennem hele middelalderen og frem til 1600-tallet. Iblandt er f.eks. nævnt danske Lemvig ved Limfjorden (ca. 1200). De fleste af disse wic’s er af yngre dato.

Så er sprøgsmålet kun hvordan koblingen er til ordet 'viking'?

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Ordet Viking
« Svar #96 skrivet: juli 07, 2012, 18:38 »
Så er sprøgsmålet kun hvordan koblingen er til ordet 'viking'?

Der er næppe anden kobling end en gammel forbindelse mellem ordene wic(h/k), wician og wicinga i folkevandringstiden hos omrokerende friser og angelsakser. Derefter blev ordene brugt i forskellig sammenhæng hos forskellige folk og udviklede sig hver sin vej, som det ofte er sket i sproghistorien.   

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ordet Viking
« Svar #97 skrivet: juli 07, 2012, 19:41 »
Det är inte så att jag inte förstår någon förklaring Troels, men det är inte heller så att en förklaring utgör något som helst slags bevis.
 
 
Vik i betydlesen läger , boplats eller något liknande verkar ju helt saknas i skandinaviska språk, skulle det bara ha bevarats i ordet viking?  Eller menar man att begreppet har ett ursprung på brittiska öarna och sen relativt snabbt tagits upp i skandinaviska språk?
 
 
Nej Sindre, det är som om bara vissa solresenärer skulle kallas solresenärer, och av en händelse just dom som såvitt vi kan se själva inte använder ordet sol.   Om så verkligen skulle vara fallet behöver det en mycket bättre förklaring! 
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Ordet Viking
« Svar #98 skrivet: juli 07, 2012, 21:26 »
Yngve - så tror jeg faktisk, at du ikke forstår det. Ordet "wicinga" dannes i angelsaksisk og lånes som "viking" af nordboerne i den betydning, det fik i Norden. Vic kom også til Norden, men det skete i den sammenhæng, som "Edmund" så udmærket beskriver - men i Norden har de to begreber intet med hinanden at gøre.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ordet Viking
« Svar #99 skrivet: juli 07, 2012, 23:00 »
Troels jag har jobbat med danskar i 25 år så visst förstår jag vad ni skriver. Eller var det inte så du menade?
 
Det jag ser är ett resonamang om hur det skulle kunna ha gått till, det är på ren svenska en jäkla skillnad mot att framföra en styrkt hypotes.
 
Det är dock lite svårt att se att vik otvedydligt slulle kunna kopplas till "tillfälligt läger a'la övernattande skandinaver då det samtidigt är ett mycket spritt begrepp för bosättning.   Oavset om Gippesvic syftar till det IE vic för bosättning eller det nordiska vik för bukt så visar det ju att vid tiden för vikingar så har det inte en explicit betydelse "tillfälligt läger".
 
Jag säger inte att ni har fel, jag frågar om ni har något som styrker det. Hur vet ni till att börja med att ordet har ett anglosaxiskt ursprung? Det är ju avgörande för hur man ska tolka det!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"