Att ordet viking är förknippat med sjöresor tycker jag verkar uppenbart. Så används ordet på andra platser i anglosaxiska krönikan. När man talar om vikingar är det i direkt samband med skepp. Verkar det också inte som att detsamma gäller hur ordet används inom den isländska litteraturen? Inte för att jag direkt vet något om den. Jo, och detsamma gäller väl Adam, som också tycks mena att viking betyder pirat. Här är från hans fjärde bok, kapitel 6.
"Aurum ibi plurimum, quod raptu congeritur pyratico. Ipsi enim pyratae, quos illi Wichingos appellant, nostri Ascomannos regi Danico tributum solvunt, ut liceat eis praedam exercere a barbaris, qui circa hoc mare plurimi habundant."
Piraterna, som de kallar vikingar och vi ascomanner, ger tribut till danske kungen.
I den gammalengelska litteraturen kan det dock finnas exempel på att vikingar inte måste ha med havet att göra. Jag har inte läst de texterna men i ordets beskrivning finns exempel som åtminstone är möjliga att tolka så.
Det här med boplatserna, om vi talar om rakknivar
Så kan vi glömma dem. Ordet viking påverkas inte mycket av att en stad heter Hamwic, eller Peking. Någon eventuell koppling mellan orden kan vi inte finna förrän vi faktiskt vet vad viking betyder. Då är det mycket intressantare att titta just på själva verbet wician och lägga märke till att det används i samband med resor. Så är ju också fallet med víkja.
Eftersom ordet så ofta används just i samband med båtar tror jag inte heller att stridsmansförklaringen stämmer så bra. Vore det så, så borde det finnas många exempel på landvikingar. Ja, så känner jag iaf
Sen är ju vig, wig, ett ord med g och inte k, men kanske att g kan bli k om det följs av ing.
Jag tror inte heller så mycket på förklaringen om att de skulle vara från viken, som om folk därifrån hade monopol på denna syssla.
Vad tror ni om ordets ursprung då? För mig känns det troligt att ordet har funnits både i gammalengelskan och nordiskan, alltså att anglosaxarna hade med sig ordet redan från början, då de satte sin fot i England
Det finns ju inga bevis för något, men ordet används vid Alfreds hov, och kanske kan man tänka sig en viss avoghet mot låneord från inkräktarna?
På samma vis tycker jag, om vi ska använda rakkniven att det känns lättare att tro att ordet också fanns hos oss. Jämför dessa två utsagor.
1. Ordet har ett allmänt germanskt ursprung och gick att använda om vilka vikingatåg som helst.
2. Ordet inhämtades från gammalengelskan. Seglatserna till England var så dominerande att ordet med tiden spred sig även till de som inte reste till England.
Kanske inte så stor skillnad, jag vet inte. Men rent allmänt måste man väl i andra fallet tänka sig att ordet då har slagit ut ett annat, för vikingarna bör ju ha haft ett namn på vad de sysslade med redan från början. Och kanske skulle man då, med den omfattande isländska litteraturen finna exempel på ett sådant ord?
Ahja, nu har jag svamlat nog
(Var tvungen att dela, för det var för långt.)
