Jag har lurat lite på begreppet “viking”. Den anglosaxiska dikten Widsith anses som den äldsta där ordet viking förekommer. Händelserna återspeglar här troligtvis 600-talet men tiden för nedtecknandet är osäkert. Ordet nämns dessutom endast en gång i dikten. Sedan dröjer det tills runstenarna på 900-talet och de isländska sagorna innan ordet omtalas igen (tror jag). Av en händelse började jag åter intressera mig för Beowulf i svensk översättning av Björn Collinder. Beowulf tilldrar sig på 500-600-talet. Dikten anses vara nedtecknad på 700-talet även om den endast är bevarad i avskrift. Björn nämner i sin översättning vig = strid, kamp, vigman = krigare/kämpe, vigverk = krigiskt företag. Kan det vara så att ”vig” i Beowulf är ett av de tidigaste beläggen för viking?
När jag lät datorn söka på "wig" i
originaltexten på old english och jämförde med nutida engelsk översättning och Björns översättning blev det många nerslag, alla åsyftande strid, krigare, krigsman etc. Jag har nedan angett några av dessa träffar: O=original, E=engelsk text, C=Björn Collinders text.
Om nu vikingbegreppet fanns redan på 600-talet är det ju före de kända rövar- och plundringstågen vilket ju borde vara intressant i ett större sammanhang. I så fall borde t.ex. viking härlett från ordet havsvik rimligtvis avskrivas. Kanske är jag fel på det. Vad tycker ni?
Rad: 429
O: þæt ðú mé ne forwyrne,
wígendra hléo.
E: that you not refuse me, O shield of
warriors.
C: Vägra mig icke, du
vigmännens värn.
Rad: 20
O: Swá sceal geong guma góde gewyrcean fromum feohgiftum on fæder bearme þæt hine on ylde eft gewunigen wilgesíþas þonne
wíg cume.
E: So ought a young man by good deeds deserve, (and) by fine treasure-gifts, while in his father's keeping, that him in old age shall again stand by, willing companions, when
war comes.
C: Så skall den unge umgås med guldet, fägnande männen I fädernegården, att han bland folket följesmän får, som stå vid hans sida när
strider komma.
Rad: 1212
O: wyrsan
wígfrecan wæl réafeden æfter gúðsceare.
E: Lesser
warrior rifled the corpses after the slaughter of battle.
C: Ringare
stridsmän rånade den fallen då drabbningen ändades.
Rad: 1125
O: Gewiton him ðá
wígend wíca néosian fréondum befeallen, Frýsland geséon, hámas ond héaburh.
E:
The warriors returned then to seek their houses, bereft of friends, to see Frisia, their homes and high fort.
C:
Vigmännen, som mist sina vänner, ville fara till Frisland, fädernebygden, till hemman och högborg.
Rad: 2041
O: Þonne cwið æt béore sé ðe béahgesyhð eald
æscwiga sé ðe eall geman gárcwealm gumena
E: Then speaks at the beer-drinking, he who sees a ring-precious object, the old
ash-warrior, he who remembers all the spear-death of men
C: En som ser på ett svärd säger så vid ölet, åldrig uddkämpe, som allting minnes om vapendöda
vigmän.
Rad:629
O: Hé þæt ful geþeah wælréow
wiga æt Wealhþéön.
E: He took that full-cup, the slaughter-fierce
warrior from Wealhtheow.
C: Skålen tog han, den
vigdjärve härman, ur Waltheows hand.
I Widsith omtalas vikingar i denna förbindelse:
And so I can sing and tell a tale,
declare to the company in the mead-hall
how noble rulers rewarded me with gifts.
I was with the Huns and the glorious Goths,
with the Swedes and with the Geats and with the South-Danes.
I was with the Wenlas, the Waerne and the
Wicingas.
