Författare Ämne: Vild idé om hällristningar  (läst 50249 gånger)

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #60 skrivet: oktober 28, 2008, 08:44 »
2. "Brännåldern" defineras av dom historiska källor vid nu engång har, vilka samstämer om att man i forntiden "brände sina döda. Efter en ordentlig kremation finns inte kroppen kvar, inte ens benen. Knepiga träd och argument kan vi lugnt överlåta till fantasin...

Eftersom vi har arkeologiska primärkällor behöver vi inte använda de historiska källorna för att definiera detta. Gravskicket varierar över tid och rum. Ibland är det kremering som gäller och ibland skelettbegravning. Ibland finns båda traditionerna parallellt.
Det vi arkeologer finner har att göra med många olika faktorer, hur kroppen behandlades (hur hårt den brändes vid en kremering, var den brändes, vilka ben som samlades ihop och begravdes mm mm) men kanske i högre utsträckning än man först kan tro hur graven undersöktes arkeologiskt.
Jag tror att det är ovanligt (för att inte säga omöjligt) att man fullständigt kan förinta en kropp och alla ben vid kremering. Jag har dock inte bevittnat traditionella utomhus kremeringar men väl experimenterat med att bränna lamm och får för att se hur spåren ter sig.

I dag kan vi ju faktisk analysera situationen objektivt - eftersom svensk arkeologi nu har ett drygt århundrade bakom sej, - vilket ger ett väsentligt material för att analysera vilket antal gravar man hittat - och hur gamla dom är.

Ett stort problem vad det gäller detta är att ,metod och tolkning skiljer sig över tid. Vetenskapsideal spelar också större roll än man först kan tro.... Så en "objektiv analys" är inte så lätt som man kanske kan tro.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #61 skrivet: oktober 28, 2008, 20:32 »
Citat från: Leif
Eftersom vi har arkeologiska primärkällor behöver vi inte använda de historiska källorna för att definiera detta. Gravskicket varierar över tid och rum. Ibland är det kremering som gäller och ibland skelettbegravning. Ibland finns båda traditionerna parallellt.

Men vad nu då? Behöver vi inte antropologer, mytologer och historiker ochså? Hur skal en arkeolog ensam kunna analysera alla de källor vi har från forntida kulturtraditioner, legender och sagor - i tillägg till att sköta sitt eget hantvärk? Kan skärvor och kol-dateringar ersätta tolkningen av figurer, bilder, kläder, strukturer och symboler - baserat på de historier forntiden de facto har lämnat oss genom språkets, konstens och symbolikens världar?! 
 
I det här fallet är det även så att arkeologin enbart kan berätta vad som INTE finns...!
Nu är hursomhelst avgörande att använda spade och statistik - utan arkeologin komme vi ju aldrig till skott. Men - missförstå mig nu äntligen rätt - utan mytologi, symbolforskning och antropologin kommer vi dock inte att kunna förstå vart vi skal rätta pipan - ens mindre skuta prick.

Gravskicket varierar över tid, i rum och efter klimatiska, ekonomiska och sociala variationer.
Dom gravfynd du refererar till - brända eller obrända - utgör ju knappt någon förklaring till det antal millioner mänskor som dött i Sverige sen istiden.

Varför vi inte hittat mer än några hundratals gravar ÄR ju en mycket tydlig och oerhört intressant fråga (se ovan). Nu ger dom gamla källorna ett svar på den frågan redan. Nu kan arkeologin de facto bidra vad den gör som allra best; analysera de samlade fynd för att kolla om våra källtexter talar sant. Då bidrar man effektivt till kan underbygga och utveckla vårt kulturella självförstånd...   8)
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #62 skrivet: oktober 28, 2008, 21:42 »
Citat från: Leif
Eftersom vi har arkeologiska primärkällor behöver vi inte använda de historiska källorna för att definiera detta. Gravskicket varierar över tid och rum. Ibland är det kremering som gäller och ibland skelettbegravning. Ibland finns båda traditionerna parallellt.

Men vad nu då? Behöver vi inte antropologer, mytologer och historiker ochså?

Nej, det är inte det jag säger. Jag säger att vi inte kan definiera den "brännålder" du tidigare hänvisar till eftersom det inte stämmer med de arkeologiska primärkällorna. Sedan vet jag av erfarenhet från tidigare diskussioner med dig att jag tillämpar ett betydligt större mått av klassisk historisk källkritik på de historiska källorna än du gör.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #63 skrivet: oktober 30, 2008, 00:17 »
Att totalt förinta en kropp med kremering med hjälp av endast ved som bränsle tror jag är en omöjlighet. Det finns stora skelettdelar i den mänskliga kroppen som är mycket svåra att kremera, dessutom finns tänder och emalj.
Det bör alltså finnas spår kvar i någon form, trots tidsaspekten. Kanske finns bara kemiskt mätbara spår kvar, men vet vi vad vi letar efter så kommer vi med största sannolikhet även att hitta det, (förlåt min tjatighet om detta).

Jag tror att problemet mera har varit att ingen har letat vetenskapligt efter t.ex. kremeringsplatser – eller begravningsplatser där inga urnor användes utan där endast askan hälldes ned i vatten, i tjärnar, i myrar, på hällar, osv. Vi har accepterat de gravar vi hittat som det gällande faktiska gravskicket och inte ifrågasatt detta.
Ingen har alltså, förrän nu, börjat titta på det antalet gravar som faktiskt bör finnas för att se hur stor procent av gravarna vi faktiskt hittat.

Helt klart, i alla fall för mig, är det att det antal gravar vi hittat är litet jämfört med det antal gravar som bör finnas. Om vi hittat 1%, 5%, eller 10% eller till och med 25% av gravarna  saknar egentlig betydelse för resonemanget som sådant, vi har fortfarande hittat de udda gravarna – och gjort det udda till norm.

Jag vill återigen poängtera att jag inte på något sätt kritiserar någon yrkesgrupp. Att tanken låses beroende på att man arbetar efter en accepterad norm är mänskligt och normalt. Normen behöver inte vara rätt, bara accepterad, så låser normen tankarna och även mycket udda normer kan upplevas normala tills de ifrågasätts.

Jordens platta form var en gång i tiden norm. De som påstod att jorden var rund dömdes till döden av domstolar. Det är faktiskt inte så länge sedan. Vissa människor kan gå i döden för att försvara en norm - andra för att ändra normen.

Nytänkande, eller annorlunda tänkande, möter nästan alltid motstånd av olika slag, det har vi lärt från vår historia. Motståndarna är alltid i majoritet eftersom de slåss för en accepterad norm. Nytänkarna står i början mot ofta hela samhället men är deras synsätt hållbart vinner de allt fler anhängare till dess att deras synsätt är det dominerande. Först då svänger försvararna av den gamla normen.
Skall väl tillägga att den nya normen inte heller den behöver vara rätt, men den kanske är lite mera rätt än den tidigare normen var.

Alla de normer vi har idag började hos en person som stred för att andra skulle acceptera hans synsätt. Det är värt att fundera lite över.

Vi bör alltså vara mer ödmjuka inför nya idéer och synsätt, acceptera oliktänkande osv. Att vi alla har olika uppfattningar = utveckling.

För handen på hjärtat, om alla tänkte som jag (eller du) blev det inte mycket tänkt….och alla diskussioner skulle dö ut, utvecklingen avstanna och mänskligheten skulle högst troligt dö ut – eftersom vi alla tyckte och tänkte exakt lika…

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #64 skrivet: oktober 30, 2008, 09:38 »

Nej, det är inte det jag säger. Jag säger att vi inte kan definiera den "brännålder" du tidigare hänvisar till eftersom det inte stämmer med de arkeologiska primärkällorna.

Aha. Kan det begrundas med nån form av statistik, för att inte nämna empiri?

Sedan vet jag av erfarenhet från tidigare diskussioner med dig att jag tillämpar ett betydligt större mått av klassisk historisk källkritik på de historiska källorna än du gör.

Då får jag anta att du i framtiden kan vara konsekvent - och läsa de "klassiska historiska källorna" med precis samma grad av konsekvent kritik. 

När vi diskuterar nya ämnen och "luckor" i våra historiska paradigmer kan de vara nyttigt att diskutera sak och använda objektiva former.

Filosofen Schopenhauers erfarenheter från 1800-talets vetenskapliga nybrottsarbete fick honom att påstå att en sanning normalt går igenom tre faser: "Först blir den förlöjligad. Så blir den våldsamt motsagt. Sen blir den accepterad - som självförklarande." 

Förhoppningsvis kan vi numer undvika de antagonismer och digresioner som leder till sådant tidsspiller.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #65 skrivet: oktober 30, 2008, 11:24 »

Nej, det är inte det jag säger. Jag säger att vi inte kan definiera den "brännålder" du tidigare hänvisar till eftersom det inte stämmer med de arkeologiska primärkällorna.

Aha. Kan det begrundas med nån form av statistik, för att inte nämna empiri?

Med all respekt, men skojar du eller är du bara dåligt påläst?

Kremering har aldrig varit alenarådande, ergo: någon brännålder kan inte defineras. Däremot finns det perioder där kremering varit betydligt vanligare än skelettbegravning och vice versa.

Vill man ha material är det bara att läsa vilken arkeologisk rapport från (svenskt) gravfält med hyfsat tidsdjup för att få uppgifter som stämmer med detta. Och om du orkar vänta så kommer till våren en bok med materialet från de närmare 40 gravplatser jag grävt i södra sveriges inland presenterat.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #66 skrivet: oktober 31, 2008, 15:41 »
Kanske svamlar helt nu - men har man inte på Helgö studerat just detta? Dvs konstaterat förändringar i jorden på vissa platser där man sett att gravskick förändrats under årens lopp och där de tidigaste varianterna tyder på många bränngravar? Detta särskilt i de treuddingar (ja, va fasen heter det..?) som finns/fanns där.



...har som sagt ett svagt minne av att ha läst om detta.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #67 skrivet: oktober 31, 2008, 17:33 »
Grattis - 40 gravfält är ju faktiskt en bragd!

Verkligen kul å höra att du har den typ av expertis och att du arbetar med att få den på tryck. Kan bara hoppas att de impertinenta frågor som här ställs kan bidra med någon nyttig reflektion? Vad jag och andra frågesatt på denna tråd är ju baserad på det enkla faktum att man inte hittat ett ANTAL gravar som på något sett svarar till den befolkning man har haft under de senaste 8-9.000 år. Det var därför jag frågade efter pålitlig statistik - från t.ex. ett län eller två...?!

Som du själv redan påpekat finns det olika begravnings-skickar till olik tid. I dom äldsta källor beträffande gravskick i Norden, beskrivs ett samtal från mitten av 900-talet, där storbonden på Medalhus diskuterar införandet av de nya seder med kung Håkon den Gode och ett samlad Frostating. Her framgår att man haft "Högåldern" i några generationer men att deras förfäder - "som vore mycket dugligare än oss" - tidligare haft en kultur han kallar "Brännåldern".

Sedan har vi ju fått veta att detta i princip stämmer - eftersom skicket med att begrava folk obrända först kommer till Skandinavia i sen romartid - främst i förbindelse med större anläggningar, som gravhögar och rösen. Alltså verkar det som Snorres lärjunge och Asbjörn av Medalhus rätt, i Norge avlöstes "brännåldern" av "högåldern" mellan 200- ock 400-talet.

Går man - som du - djupare in i materialet så finns det givetvis en rad fall att analysera särskilt. Det lilla jag vet så har man hittat enstaka gravar och några "gravfält" redan från stenåldern. Därefter finns ett antal olika gravtyper - varav några skiljs i tid och några i rum, samtidigt som man ar hittat olika typer inom samma tid och rum.

Just nu är dock poängen att oansett gravtyper så är ANTALET gravar alldeles för lite till att vi kan tala om ett "gravskick" som en kulturell form - med mindre vi klart definierar vad som menas. När man t.ex. tänker på det arbete som behövs for att göra gravhögar så får man svårt att förklara hur VARJE mänska kunde begravas å det sättet - även i landets rikare delar. "Hauglægning" var i princip undantag. Antaget har därför varit att enbart adel och adelsfruar hade tilldelats större högar eller rösen. Frågan återstår alltså om vad man gjorde med alla andra som vandrat heden...?
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #68 skrivet: oktober 31, 2008, 17:33 »
Eftersom jag anser "Sögur Hàkonar Goda" att vara ett klassiskt källskrift tycker jag frågan er relevant. Därför efterlyste jag pålitlig statistik. Vad jag inte visste var att jag frågade en expert. Av och till kan man ju ha tur - eller hur...?

Asbjørn av Medalhus (ca. 958);

: "De trudde me bøndar, kong Haakon," segjer han, "at daa du hadde haldi de fyrste tinge her i Trondheim, og me hadde teki deg til konge og fengi att odelen av deg, at daa hadde me teki himilen med hendane; men no veit me ikkje, korleis de hev seg, anten me hev fengi fridomen, eller du vil trælka oss paa nytt lag paa ei forunderleg vis, at me skal gjeva upp den tru, som fedrane vaare og alle forfedrane vaare hev havt fyri vaar tid, fyrst i brenn-alderen, og no i haug-alderen, og dei hev vori mykje gjævare enn me, og me hev berga oss godt med denne trui. Me hev huglagt Dykk so mykje, at me hev lati deg vera med oss og raada for alle lovine i lande og all landsrett."

 http://www.heimskringla.no/norsk/heimskringla/sagahakonargoda.php
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #69 skrivet: oktober 31, 2008, 17:54 »
Nu börjar diskussionen behandla andra saker än hällristningar. Återknyt till dessa eller starta ett nytt ämne. Man kan inte vänta sig att diskussioner delas upp i tid och otid bara för att man inte har vett att hålla sig till ämnet.  >:D ::) ;D

/Johan - Admin
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad MartinS

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #70 skrivet: december 05, 2008, 11:11 »
Hej

Jag var inne på forumet i helt annat syfte, och traf på denna tråden. Får jag återgå till trådens ursprungliga fråga. Om det gäller reflekterad ljus från vatten, är det svårt att tänka sig, hur detta skulle belysa hällen så kraftigt och i rätt vinkel till att ha någon effekt. Däremot kan vatten direkt på hällen göra, att ristningarna syns bra i motljus. Detta är ett trick som kan utnyttjas om man letar hällristningar mitt på dagen.

När det gäller hällristningars läge intill forntida kustlinjer eller vattendrag, så är det olika. Jag har läst någonstans, att i Bohuslän är det dokumenterat att vissa ristningar har legat inte bara nära, men direkt vid havsbrynet, och generellt ligger flertalet af ristningarna på både väst- och ostkusten nära dåtidens kustlinje. Om detta har varit avgörande i sig är jag inte så säker på. Jag tror, att man helt enkelt gjorde ristningarna där man bodde, och i dessa landskapen ligger jo den odlingsbara marken i dalgångarna på den gamla havsbotten. Syftet med att utföra hällristningar tror jag har varit att heliggöra det egna området. Man skrev samhällets myter in i det lokalområdet på ett konkret sätt. Då fik platsen man bodde betydelse både i bygdens egna medvetande och utåt mot de omgivande bygder. Hällristningarna är ju bilder, och bilder görs som utgångspunkt för att de skal synas. (det finns också heliga bilder, som bara skall synas af gudarna, men det är sekundärt) I de svenska fjordlandskapen har vattnet varit den helt dominerande färdleden mellan bronsåldersbygderna, så om man ville ha att bilderna skulle synas, då var det helt logisk att göra dom vid landningsplatserna.

(fortsättas)

Utloggad MartinS

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #71 skrivet: december 05, 2008, 11:12 »
(fortsatt)

Vad jag ville var, att ge ett motsatt eksempel från Bornholm, som är den platsen där jag själv har jobbat med (och hittat många) hällristningar. Bildristningarna, som nästan alla finns nära öns nordspets, ligger nämligen högt i terrängen. Kustlinien på ön är i stort sett oförandrad sedan bronsåldern. Kustklipperna är mycket väderbitna, så vit vet naturligtvis inte, om det även har varit ristningar där, men de ristningar vi hittar ligger från +30 meter och uppåt till över 100 meters höjd. Topografin är så, att kustbandet inte är odlingsbart, inte häller de högsta knallarna, medan marken där emellan är god och frugtbar. Ristningarna viser inte någon anknytning till vattendrag eller källor, men ligger helt enkelt i åkermarken - ofta lite sluttande, på naturligt väldränerad mark, där man mycket väl kan ha odlat i bronsåldern.
Längst mot norr på ön finns två koncentrationer af ristningar, med ungf. 1 kilometer mellan. Den ena ligger på och kring en markant platåformad backe på 90 m höjd, där det är utsyn över havet både mot öster och väster. Det är fri sikt till Skånska kusten 4 mil bort, där Simrishamn-Kivik området ju finns. Den andra koncentrationen ligger närmre kusten mot norrost i 30-35 meters höjd, men få hundra meter från havet. (terrängen stiger rätt så brant). Nere vid kusten ligge en sandbukt (ortnamn: Sandvig) och ett par klippvikar, som är de naturliga landningsplatser på en kust, som annars är svåråtkomlig med båt. Den här nedra hälristningskoncentrationen tror jag ligger, där vägen/stigarna från båtplatserna gick upp till bygden.
Bornholm var i övrigt bebyggd hela vägen runt, og ganska långt in i i landet. Skålgropsfält finns lite över allt. De rikaste gravar finns inte på Nordbornholm. När det ändå är här, att nästan alla bildhälristningar finns, så är jag övertygad om, at det just har med kontakten till skånska fastlandet att göra. Det var här, att det fanns behov för synliga bilder.

litteratur: "Helleristninger - Bornholm Hellige Billeder" utgiven av Bornholms Museum och Wormianum 2005. - artiklar av Flemming Kaul och undertecknade belyser detta med lokaliseringen. http://www.bornholmsmuseum-shop.dk/product_info.php?cPath=34&products_id=61&osCsid=77da42e9e00eba39311a7b2e59287973


Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #72 skrivet: december 06, 2008, 09:40 »
Delar helt din idé MartinS. Just relationerna mellan Bornholms hällristningar och Simrishamnsområdets hällristningar är mycket viktiga för att försöka göra sig en uppfattning om hällristningarnas syften. Skålgropar kan förekomma lite varstans - vilket jag erfor redan i "stenåldern" när jag skrev min uppsats om Skånes skålgropsförekomster - medan själva bilderna verkar ligga mer medvetet samlade. Just i relationen Skåne - Bornholm ser man detta tydligt eftersom ristningarna här, även om de är många på varje ristningslokal, inte drunknar i mängden lokaler som t.ex. i Bohuslän. Du nämner två lägen, en nära trolig landningsplats (som t.ex. Madsebakken), och sådan med tydlig vy mot Skånekusten. Exakt det samma förhållandet råder i motpolen Skåne. Här har vi mängder med ristningar söder om Simrishamn vid vattnet men också en enorm hällristningsyta långt från kusten men där man skymtar havet och med hällen direkt vänd mot Bornholm (Järrestadsristningen).

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #73 skrivet: december 06, 2008, 17:08 »
Här har vi mängder med ristningar söder om Simrishamn vid vattnet men också en enorm hällristningsyta långt från kusten men där man skymtar havet och med hällen direkt vänd mot Bornholm (Järrestadsristningen).

Ja, det jag såg av Simrisristningarna var att de visserligen hade havsutsikt men egentligen inte vattenkontakt, inte ens på bronsåldern med tanke på den ringa landhöjningen i området. Den kända "Horsahallen" ligger hyfsat nära havet (men ändå högt), men lokalerna intill och närmare Simrishamn ligger längre upp. Trots havsutsikten verkar associationen till odlingsbar mark vara tydlig, precis som MartinS rapporterar från Bornholm.

För Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam som inventerat massor av hällristningar och skålgropar längs de östra landskapen, och även i Skåne, är i själva verket närheten till (bronsålderstida) åkermark det effektivaste sök-kriteriet, enligt vad jag har hört dem berätta.

/Mats

Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #74 skrivet: december 06, 2008, 20:08 »
Vad gäller skålgropar/hällristningar och vattenkontakt fann jag en intressant sak när jag skrev min uppsats. Den breda Helgeå löper från södra Småland ner till Kristianstad och ut i Östersjön. Utmed ån, som rinner fram i en historiskt sett "obygd", finns tydliga koncentrationer av skålgropslokaler. Här finns också de märkliga stridsvagnsristningarna från bronsåldern vid Gryt och man har också funnit de märkliga bronstatyetterna med struthattar i närheten. För att utreda om dessa lokaler låg i närheten av forsar i ån - vilka ju inte framgick av kartorna - paddlade jag och en kompis nerför ån. Kajakerna hade vi byggt själva (kajakpaddling hade ännu inte blivit på modet). Mönstret visade sig tydligt. Ån är paddelbar långt upp till Småland med undantag för vissa besvärliga forsar. Det visade sig att det var i områdena runt just dessa forsar som skålgropskoncentrationerna fanns (dock inte i direkt synlig närhet till ån). Givetvis har man under bronsålder, liksom vi tvingades göra, dragit kanoterna förbi dessa forsar. Kanske har dessa dragställen vid åns forsar attraherat en fastare bondebebyggelse?
Tyvärr kunde vi inte slutföra färden i åns nedre lopp nära Kristianstad. En folkilsen tjur attackerade mitt under natten min kajak och gjorde den funktionsoduglig.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #75 skrivet: december 08, 2008, 09:29 »
Oj då! Så kanoten fick skålgropar i skrovet? Eller kanske blev det en hålväg tvärs över?  :o

Hur som helst kommer man ju lite att tänka på Nämforsen-ristningarna även om jämförelsen kanske haltar lite. Där är det ju i alla fall forsarna som dragit till sig människor och i detta fall själva ristnings-kulten. Har för mig att Mats B. Larsson uttryckte det så i ett TV-program att det var det välkomna avbrottet i ett tämligen "ensartat" landskap som gjorde Nämforsen attraktivt och magiskt. Kanske forsarna i Helgeå hade en viss attraktion på samma sätt.

/Mats

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #76 skrivet: december 08, 2008, 10:10 »
Hur som helst kommer man ju lite att tänka på Nämforsen-ristningarna även om jämförelsen kanske haltar lite. Där är det ju i alla fall forsarna som dragit till sig människor och i detta fall själva ristnings-kulten. Har för mig att Mats B. Larsson uttryckte det så i ett TV-program att det var det välkomna avbrottet i ett tämligen "ensartat" landskap som gjorde Nämforsen attraktivt och magiskt. Kanske forsarna i Helgeå hade en viss attraktion på samma sätt.

Tror inte att man behöver komplicera det så mycket med magi. Vid forsarna stannar laxen i väntan på att ta sig över. Koncentrationen av fisk torde ha varit högre vid forsarna än på andra ställen i älven i detta "ensartade" landskap. Finns det byte samlas jägarna. Eller det kanske var det som Mats B menade med "magi"?
Qui tacet, consentit

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #77 skrivet: december 08, 2008, 10:35 »
Verkar ju rimligt förstås med laxens som dragningskraft.
Betr. Mats B. Larsson så ska jag inte göra mig till talesman för honom, men jag tror att han var ute efter själva mäktigheten i Nämforsen som plats. Är väl förstås lite kraftigare forsar där än i Helgeå. Kan inte landskapet så bra runt Nämforsen, men jag inbillar mig att det finns gott om mindre flöden här och var med väl så god tillgång på fisk. Och ristningarna handlar ju inte heller om fisk utan snarare om älg (i och för sig ett annat jaktbyte). Det låter ganska vettigt för Nämforsen att söka förklaringen lite djupare än "bara" tillgången på jaktbyte, tycker jag. Men jag köper din invändning för Helgeås del.

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #78 skrivet: december 08, 2008, 11:24 »
En fors är en mycket viktig händelse för en resande i kanot eller båt! Det är ju alltid en viss risk för olyckor och åtskilliga är nog dom som förolyckats.

Dessutom blir nog drag/lyftstället lätt en mötesplats. Om jag vill få tag på en kanotfarare för att prata lite längre med dom (eller slå dom i huvet) är det nog enklast där dom befinner sig på land!  Kanske kan jag tjäna en hacka på att hjälpa dom att bära.... 
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #79 skrivet: december 08, 2008, 13:38 »
Det är ingen slump att flera av våra städer ligger vid den första icke-forcerbara forsen i respektive flod/å (t ex Norrköping och Söderköping). I Norrköpings fall kan man t o m ana hur handelsplats/centrum flyttat sig allt eftersom landhöjningen skapat nya hinder, från Herrebro till Borg till Norrköping. Och det är nog knappast en slump att Stockholm uppstod just när Norrström blev svårforcerad.