Författare Ämne: Vild idé om hällristningar  (läst 50250 gånger)

Utloggad rille42

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #20 skrivet: juli 11, 2007, 21:54 »
Jag var i Himmelstalund idag och inspekterade. Det ser ut som vatten har förekommit
i stora mängder på hällen. Det kan ju ha uppstått då inlandsisen smälte. Vid detta tillfälle fanns naturligt inga människor som ristade, men smältvattnet gjorde att vattendragens nivåer var betydligt högre än i dag ? Om vattnet reflekterar en del av solljuset upp på en häll, så kanske det kan bli skuggeffekter av ristningarna? Ytterst intressant med dessa ristningar! Jag ska försöka läsa på lite mer om det här..

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #21 skrivet: juli 12, 2007, 19:50 »
Det räcker att du går dit en sommarkväll med en stark solnedgång för att få se skuggeffekten. Om inte annat så kan du ta med dig en kraftig ficklampa när det är mörkt. Pehr Hasselrot och Åke Ohlmarks har skrivt några böcker om detta med bilder som visar skuggeffekten (släpljusteknik).  Som du säkert har noterat så ligger Himmelstalundsristningarna lite för slätt för att något vatten ska kunna ha speglat ljuset, min gissning ligger närmare solnedgång/soluppgång om det var denna effekt som eftersträvades.
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #22 skrivet: juli 13, 2007, 11:16 »
Vissa av ristningarna i Himmelstalund återfinns i naturligt utformade och sluttnade rännor vilket för tanken till att det finns en tanke att vatten (eller annan vätska?) ska rinna över denna del av hällen.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Widsith

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #23 skrivet: mars 10, 2008, 21:46 »
Johan Ling tycks ha tagit till sig min idé samt tänker disputera på den samma den 20 mars:

Citera
Tolkar hällristning på nytt vis
Nya rön om hällristningarna i Bohuslän visar att många av dem gjordes av människor som levde av och nära havet. Tvärt emot den gängse tolkningen.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=669&a=406525

Utloggad Spaceromancer

  • Medlem
  • Antal inlägg: 64
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #24 skrivet: mars 11, 2008, 06:59 »
Om man funderar att hällristningarna kunde ha sett levande ut med vattenreflexer, så kunde väl samma effekt kunna ha åstadkommits också med levande eldar en mörk natt?

Utloggad Widsith

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #25 skrivet: mars 11, 2008, 07:46 »
Kanske är skillnaden att hällristningar och eld aldrig påvisats ha något samband. Vatten är förbundet med ristningarna redan under knackningsprocessen, finns i dessas närhet, samt har i många fall runnit över dem.
Skulle eld ha något med saken att göra, borde det väl gå att visa upp en sotig häll?

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #26 skrivet: mars 11, 2008, 08:00 »
Johan Ling tycks ha tagit till sig min idé samt tänker disputera på den samma den 20 mars:

Mja, Ling började väl med sin avhandling långt före denna tråden skapades... Eller du kanske har kastat fram idén tidigare än så?
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #27 skrivet: mars 11, 2008, 08:09 »
Skulle eld ha något med saken att göra, borde det väl gå att visa upp en sotig häll?

Har inte Lasse Bengtsson i princip gjort det, eller i allafall eldsprängda hällar och flak med skärvsten alldeles nedanför hällarna.... (jojjemen, en artikel om heter "Eld i berget - en studie av eldskadade hällristningar" publicerades i Adoranten 2001 samt "Renande eld - en studie av eldskadade hällristningar i Askum socken Bohuslän", publicerad i Mellom himmel og jord - Isegarnseminariet 2002, publicerad 2004)

Jag tror peronligen inte att det finns ett svar till varför hällristningarna ligger där de ligger och en rit kopplad till huggningen.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #28 skrivet: mars 11, 2008, 09:01 »
Skulle eld ha något med saken att göra, borde det väl gå att visa upp en sotig häll?

Hörde just ett föredrag av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam för någon vecka sedan om deras inventeringar av hällsristningar i framförallt östra Sverige, från Simris upp till Västmanland. Flera av hällarna hade tydliga, runda eldskador, nästan meterstora på några håll, uppenbart tillkomna genom en kraftig eld. Och knappast i modern tid. Det blir en karakteristisk sprickbildning på hällen (sotet försvinner dock med tiden), som dessa erfarna herrar ganska lätt identifierar numera. Ytlagret, centimeterdjupt, lossnar.

/Mats

Utloggad Widsith

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #29 skrivet: mars 11, 2008, 13:02 »
Det blir kanske något av en slamkrypare från min sida, men om ristningar har konstaterats ha eldskador så är det väl knappast ett argument för att de som Spaceromancer skrev levandegjordes med levande eldar en mörk natt? Varifrån kommer den teorin förresten?

Leif: Vem som var först lär vi inte få klarhet i förrän någon av oss läser avhandlingen. Min idé "publicerades" före Lings avhandling, så i den meningen var jag säkerligen först  :)

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #30 skrivet: mars 11, 2008, 13:09 »
Leif: Vem som var först lär vi inte få klarhet i förrän någon av oss läser avhandlingen. Min idé "publicerades" före Lings avhandling, så i den meningen var jag säkerligen först  :)

Johan skrev artikeln Beyond transgressive lands and forgotten seas : towards a maritime understanding of rock art in Bohuslän i CSA 2004. Har för mig att den texten till viss del återanvänds i avhandlingen. Han har skrivit ett par artiklar till på temat men detta var den äldsta jag hittade när jag snabbsökte.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Widsith

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #31 skrivet: mars 11, 2008, 13:30 »
Johan skrev artikeln Beyond transgressive lands and forgotten seas : towards a maritime understanding of rock art in Bohuslän i CSA 2004. Har för mig att den texten till viss del återanvänds i avhandlingen.
Då tackar jag ödmjukeligen för lästipset.

Utloggad Spaceromancer

  • Medlem
  • Antal inlägg: 64
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #32 skrivet: mars 11, 2008, 13:35 »
Det blir kanske något av en slamkrypare från min sida, men om ristningar har konstaterats ha eldskador så är det väl knappast ett argument för att de som Spaceromancer skrev levandegjordes med levande eldar en mörk natt? Varifrån kommer den teorin förresten?

Det var bara en tanke jag fick när jag läste tråden. Men det var ju roligt att den kunde bevisas så snabbt  ;D

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #33 skrivet: juli 17, 2008, 22:08 »
Ännu vildare idé om hällristningar….

I Sverige har det levt, och dött, ca 280 miljoner människor under de sista 12000 åren. Detta innebär att var vi än står i vårt land bör vi ha högst ca 25 meters avstånd till närmaste forntida grav. Det har vi inte.

Våra historieböcker omtalar att vi begravt våra döda i dösar, gånggrifter, hällkistor, rösen och högar blandat med lite domarringar, resta stenar och flatmarksgravar. Mitt problem är att om man summerar alla dessa gravar vi hittat så motsvarar dessa bara några få procent av alla de gravar som vi vet skall finnas.

Alltså, de gravar vi hittat är de udda, de särskiljande, de som inte är normala. De övriga 95 procentens gravar = vanligt folks gravar – och begravningssätt - är för oss ganska okända…

En hypotes är att vi ungefär gjorde som vissa av Nordamerikas indianer gjorde, vi hade ställningar, stenblock och liknande där vi lade upp våra döda för förmultning.

När de förmultnat tog vi hand om deras ben. Slog sönder dem, malde ned dem till ”mjöl” samt hällde detta ”benmjöl” i vatten, helst strömmande vatten, så att deras resa till dödsriket kunde börja. Vattnet var ju livgivande och en förutsättning för själva livet.

På vissa av dessa ”sjösättningsplatser” knackade några av oss in symboler för de dödas skepp. Om den döde var en stor krigare kunde man knacka in en stor krigare i hällen också – eller andra figurer som då symboliserade den döde och eventuellt hans gärning / yrke – eller kanske en symbol för hans namn?

Fanns inte strömmande vatten så användes havet, insjöar och små tjärnar där sådana fanns. På dessa platser kunde man också offra till gudarna så att de verkligen tog de döda till sig.

Dessa begravningar skedde alltså under tider det inte var is på vattnet. De döda sjösattes kanske vid speciella högtider för de döda? Kanske vid sommarsolståndet? Det bör ju vara en ganska lämplig tid för en kropp, att efter vintern, hinna förmultna, och hinna malas till benmjöl samt transporteras till en för den döde lämplig högtidlig plats för början på hans/hennes resa till dödsriket.

Hypotesen skulle då vara en delförklaring till hällristningar och varför vi på vissa platser offrade i små tjärnar – och varför vi inte har hittat ett större antal gravar än vad vi gjort.

Vilka som begravts i de särskiljande gravarna har vi ingen aning om, det kan vara Kungar, Drottningar, Präster eller heliga byfånar med rika gravgåvor eftersom fånar ansågs ha direktkontakt med gudarna.

Vi kanske också skall vända på det hela. De, vars gravar vi hittat, kanske inte tilläts resa till dödsriket via det heliga vattnet. De blev då ”jordbundna” och kvar på jorden. För säkerhetsskull kunde man slå pålar genom deras kroppar för att binda dem till jorden ”hårdare”. Men principen är då alltså att de förvägrades resa till dödsriket – av någon orsak. Orsaken kunde även vara positiv, t.ex. man ville ”behålla dem hos sig”.

Vad sägs?

Carl Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Wodurid

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #34 skrivet: oktober 02, 2008, 13:46 »
Hei,

jeg bor i Fredrikstad kommune i sør-østre Norge, et sted med svært mange helleristninger. Egnen anses å være en vestlig fortsetning av det båhuslenske helleristningsområdet.

Om enkelte helleristninger har ligget ved havflaten kan det ikke gjelde alle, i mitt nærområde har vi blant annet en stor skipsristning som ligger 50 meter over dagens havsnivå. Der det har vært foretatt arkeologiske utgravninger har det vist seg at helleristningene har ligget ved åkerjord, og at det har vært et innhegnet område foran ristningen. I innhegningen er det funnet knust keramikk og andre ting som kan tyde på kultiske handlinger. I selve ristningene har det i enkelte tilfeller vært påvist et rødt fargestoff (oker?), noe som kan tyde på at de har vært synlig markert.

Det som imidlertid er påvist er at ristningene i mange tilfeller er hogd på fuktig svaberg, altså berg med konstant rislende vann.

Per

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #35 skrivet: oktober 02, 2008, 20:12 »
Intressant! Det du beskriver om närheten till åkermark, skeppsristningar som (trots allt) ligger på avstånd från dåtida strandlinje, hällar som påfallande ofta tycks fuktiga eller regelbundet översköljda med vatten stämmer väl rätt bra med vad man säger om de bohusländska hällristningarna.
Det inhägnade området du beskriver, med fynd av keramik m.m., i anslutning till hällarna, vad har man fått fram för dateringar där?

/Mats


Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #36 skrivet: oktober 17, 2008, 20:51 »
Om jag fortsätter mitt resonemang enligt ovan, att våra hällristningshällar kan ha samband med begravningar så skulle det alltså kunna vara som så att askan efter de döda spreds på själva hällen, bland de ristade figurerna, eller kanske till och med på just vissa av de ristade figurerna. Vattnet som sedan rann över hällen sköljde sedan bort askan? Keramiken vi hittar är rester av de urnor i vilka askan fraktades, urnorna krossades mot hällen - eller nedanför hällen?

Om så är fallet bör vi ju hitta t.ex emalj från tänder under hällarna, eller, kanske vi kan analysera marken under hällarna kemiskt och hitta någonting som tyder på att mycket aska funnits i marken just här?
Vid en kremering med eld så brinner inte alla ben upp till 100% av vad jag kan förstå. Alltså bör benbitar finnas i materialet, eller i alla fall spår av ben - och spår av tänder. Frågan kanske är hur väl man malde den dödes ben – och tänder…

·   Vi skulle då kunna få ihop en hel liten kedja av händelser. Alltså, ett stort antal miljoner gravar vi inte hittar kan förklaras med att liken, efter att köttet ruttnat bort, brändes samt maldes ned till mjöl, hälldes på krukor som bars till en hällristning och hälldes på själva hällen varefter krukan krossades mot hällen. Vatten som regelbundet rann över hällen spolade hällen ren från askan = den döde var i dödsriket.

Denna vilda teori bildar alltså en kedja som ”förklarar” en del av vad som hittats runtomkring hällarna, att vatten rinner över hällarna, keramiken som hittats – samt ger en rimlig förklaring till att vi inte hittar det antal gravar vi vet skall finnas. Det finns alltså en viss hållbarhet i denna teori.

Frågan är då, om man resonerar utifrån denna teori – vad betyder bilderna på själva hällen? På något sätt kanske dom avspeglar den ”himmel” den döde var på väg till. Skeppsfigurerna kanske var de skepp som dom seglade med till dödsriket, det skulle kunna vara en rimlig förklaring på det stora antalet skepp – men – varför räckte det inte med bara ett skepp på hällen för detta – måste var och en ha var sitt inhugget skepp – eller var det familje/släkt-skepp?

De övriga figurerna kan vara en beskrivning om vad som väntade den döde i dödsriket? Alltså de beskriver kanske livet efter döden – och vad den döde kan förvänta sig skall hända när han kommer dit. Jämför altartavlorna i våra kyrkor.

Bilderna kan naturligtvis vara religiösa även ur andra synvinklar, de kanske beskriver religionen som sådan och vad gudarna gjorde? Här stod kanske en ”präst” med en lång pinne och pekade på figur efter figur och berättade för menigheten om religionen, jämför fackets representant framför en ombudsmannarespirator… ;D

Grundproblemet som jag ser det är ju att vi inte hittar en överväldigande majoritet av de gravar vi vet skall finnas. Om vi spekulerar utifrån den utgångspunkten kanske vi hittar någonting som ger oss en eller flera förklaringar som vi kan arbeta vidare med?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #37 skrivet: oktober 19, 2008, 21:44 »
Vi hittar inte "tillräckligt" med gravar från någon arkeologisk period, knappt ens från den gravfältrika yngre järnåldern.

/Mats

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Eld, ek ock ask
« Svar #38 skrivet: oktober 23, 2008, 14:11 »
Vad som berättas i Snorres kungalängder så hade man sen "Ar-ilds tid"  (alltså från "tidens början") bränt sina döda. När man kommer till järnåldern börjar man höglägga endera personer. Men - som Thomas påpekar - det är alldeles för få gravar och gravhögar kvar för att förklara vart man gjort av den stora majoritet av befolkningen. 

Då får man utgå från att gravhögarna vore speciella minnesmerker, där man av nån orsak viinte riktigt känner ville bevarat minnet och sålunda traditionen efter ledande personer.

Troligen har man i allmänhet fortsatt med likbränningen ända intill det stora kulturskiftet under medeltidens mitt, varefter man började "viga jorden" och "jordfästa" dom döda under flat mark.

I de s.k. "brännåldern" strödde man väl askan på rinnande vatten, som dom fortsatt gör i Asien såväl som bland indianer i Amerika. Poängen tycks vara att det kvarvarande ("själ"/"livsgnista"/"fylgia") skulle evaporera med vattnet och sålunda frigöras av solens sken och nå "himlen" eller "de eviga jaktmarker".  

I Nord-Europas hedna tid hade man också "heliga träd" och "tun-träd" där "förfederna bodde". Från Norden känner man också till att tun-trädet representerade familjen eller "släktens gång".

I en berättelse lägger man askan på rötterna av ett "heligt träd" eventuellt "tunträd". Med fukten skulle askan så dras in i rothåren - varifrån den tas upp i stam, gren, kvist och krona. När solen så genomlyste löven ville "fylgian" så "lämna det jordiska" och lyftas in i "det stora livshjulet".

Medan asken Ygdrasil beskrivs som "Livets träd" så beskrivs eklundar som "heliga" hos et antal europeiska folkgrupper. I England och Norge har almen haft en liknande centralfunktion i samhällsriterna.

Dom hjulkors och solsymbol vi ser på hällristnings-fällt och -stenar bestyrker ju iofs att dessa "brahminska" eller indianska filosofier en gång haft paralleller i Nordska traditioner/filosofier. Snorres kungasagor ger också några uppgifter i samma riktning.

Man känner alltså till att olika folk använt ask, ek eller alm som sådana tunträd/heligträd/livsträd. Denna kulturform och tradition blev strängt förbjuden efter som kristendomen tog makt och myndighet i nord-Europa. I det samband förintades en rad gamla kultplatser, kulturbyggen och eklundar - med yksa, bål och brände.

De hällar man nu hittat brända har troligtvis blivit utsatt för samma oblida behandling - möjligen för att dom stått inne i eller i närheten av nåt hov eller tempel som bränts. Alternativt har nått tok-gäng försökt elda stenarna i tu. Medelålderns demagoger använde ju gärna de hedna folks heliga elementer, som elden, emot dom. På 1100- och 1200-talet blev dessa tyranners favoritvapen just "bål och brand".

Det är ju något vi numer både vet och KAN tala om...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vild idé om hällristningar
« Svar #39 skrivet: oktober 24, 2008, 08:51 »
"Vi hittar inte "tillräckligt" med gravar från någon arkeologisk period, knappt ens från den gravfältrika yngre järnåldern."

Hur mycket är:

1. Osynligt (åtminstone i mina trakter i Östergötland fördubblas oftast antalet gravar när man torvar av ett järnåldersgravfält).

2. Bortodlat. Många socknar på östgötaslätten har överhuvud taget inga gravfält kvar. Ibland kan man konstatera att de har funnits i äldre kartmaterial, men det som försvunnit före 1800-talet (eller i bästa fall 1600-talet) lär vi aldrig få veta.