Håller på med en bok som jag skriver i då och då: "Jakten på arkeologen Nils Gustaf". Nils Gustaf Bruzelius var en otrolig 1800-tals människa. Som ung blev han vid mitten av 1800-talet amanuens på Historiska museet i Lund , sedan lärare vid Malmö latinskola (då arkeologlönen inte räckte till för försörjning) och slutligen lärare i Ystad. Han färdade runt i häst och vagn och antecknade varenda fornlämning i västra och södra Skåne och utförde också utgrävningar. Han var nog en av våra första "marinarkeologer" eftersom han jagade fornlämningar i stor skala när man grävde ut och förstorad Ystad hamn på 1860-talet. En otrolig person.
Märkligt nog har ingen tidigare exerperat alla hans omfattande handskrifter som bl.a. finns på UB i Lund. Jag har därför roat mig med detta mastodontarbetet och då blivit helt fascinerad av denne tidige arkeolog som dessutom ritade av fornlämningarna, av vilka många numera är försvunna.
Han antecknade bl.a. också de gamla sägnerna kring fornlämningarna vilket gör det hela mustigt. Här finns allt om troll, om högar som stod på guldstöttor, om kvinnor som blev indragna i högarna, om runstenar som inte kunde flyttas m.m. En helt fantastisk berättelse om vad som hände när "stenåldersfolket" mötte "bronsåldersfolket" framgår av t.ex. den nedan återgivna berättelsen. Tygelsjö ligger i nuvarande södra Malmö och Nilsson är den berömde professorn i Lund under första hälften av 1800-talet:
"Å N:9 o 11 i Tygelsjö socken är en slät, något upphöjd plan belägen, der under 20 års tid grus blifvit taget för väglagnin. Man har där ofta funnit hela skeletter af menniskor och inalles har man uppgräft omkring 50. Hvarje skelett ligger omgärdade af en stenram. Härstädes hafva flera slags fornsaker blifvit funna såväl af sten som bronz. Sålunda anträffades ett skelett, kring hvars armpipor sutto spiralarmringar af bronz. Det märkvärdigaste fynd, som derblifvit gjordt, är dock ett i Historiska Museum i Lund förvaradt mäniskokranium, i hvilket sitter en kastspjuts spets. Se härom i Nilssons Ur-Innevånare, gamla upplagan, sjätte kap. s.17,18.
Denna i sitt slag unica piece kom med Nilssonska samlingen till Museum, som dessutom från denna begrafningsplats förvarar en lite bronslans (N:2855), ett 8 tum långt spjutblad af grå flinta, funnet i ett stenrör jemte menniskoben, en utmärkt vacker hammare med tapp vid skafthålet af trapp, 7 tum lång. (N:6319,20). Af de funna sakernas beskaffenhet skulle man kunna tro, antingen att nämnde naturliga jordförhöjning varit använd som begrafningsplats under olika tider och af olika folk, eller att på eller i närheten af denna plats stått en strid emellan ”sten och bronzfolket”, hvilken senare förklaring Nilsson antager för sannolik."
