Författare Ämne: Tysta platser i Sverige  (läst 9218 gånger)

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Tysta platser i Sverige
« skrivet: september 22, 2006, 12:47 »
I Sverige! på Svt sändes ett inslag om tysta, eller bullerfria, platser. I Finland har man inventerat sina tysta platser och funnit 100 platser som är värda att bevara och som inte ska "smutsas ner" av buller. På många platser är tystnaden idag utrotningshotad. Skulle detta kunna vara något för Sverige?

Se inslaget  här. klicka på "Se programmet" och välj avsnittet som sändes 060917. Inslaget dyker upp efter 22:36.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Gunnar Creutz

  • Stammis
  • Antal inlägg: 199
    • Slutarpsdösen
Tysta platser i Sverige
« Svar #1 skrivet: september 22, 2006, 21:47 »
Javisst! Tystnaden är verkligen utrotningshotad! Det är ju knappast bullerfritt 1 km in i skogen utan man hör ständigt buller från industrier, järnvägar, landsvägar och maskiner. Tyvärr verkar många människor vara så avtrubbade eller tillvanda att de måste ha buller omkring sig.

Hälsningar
Gunnar
(som f.ö. sitter med hörselskydd vid datorn för att effektivt vila öronen efter en bullrig dag på bokmässan i Göteborg)

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Tysta platser i Sverige
« Svar #2 skrivet: september 25, 2006, 08:47 »
Jag får erkänna att jag är lite tveksam till hur man definierar ”buller”. På många sätt verkar det som om ljud som åsamkas av mänsklig aktivitet räknas dit, medan ljud av naturfenomen (forsar, havsbrus, skogssus, fågelkvitter, hjortbröl, smällande glaciärer o.s.v.) inte är det. Detta trotts att likheterna mellan en fors och en motorväg på någon kilometers håll ofta kan vara otroligt lika.
För mig verkar det som om detta är ett försåtligt led i den allmänna kampanjen att okritiskt definiera ut människan ur naturen. Däremot håller jag med om att tysta platser kan vara trevliga. Men innebär det att de blir ”förstörda” när det blåser eller fåglarna sjunger?

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
Tysta platser i Sverige
« Svar #3 skrivet: september 25, 2006, 12:50 »
Citat från: "Heimdahl"
Detta trotts att likheterna mellan en fors och en motorväg på någon kilometers håll ofta kan vara otroligt lika.


Kanske om man bara lyssnar ett kort ögonblick...

Jag är delägare i en fiskestuga uppe i norrland. Den ligger invid en forsnacke. Ljudet från forsen är konstant, åtminstone tillräckligt konstant över dygnet för att man skall uppfatta det som en ständig bakgrund.
Ett tag bodde jag någon km från E4-an i norra Småland. Det ljudet var inte konstant. Det varierade med tiden på dygnet samt beroende på vilken typ av fordon som for förbi. (Sedan varierade det beroende på väder och om fordon är försedda med dubb eller ej samt om det fanns löv på träden, men ljudet av en fors varierar också med årstider.)

För mig är de varierande människoskapande ljuden oftare buller än naturens ljud och o-ljud. Ett o-ljud är alltså inte nödvändigtvis detsamma som buller i min världs- (ljud-?) bild. Dygnskonstanta människoskapade ljud motsvarande en fors har jag ännu inte drabbats av eller tagit ställning till (suset av uppvärmt vatten i mina element möjligen undantaget).
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Tysta platser i Sverige
« Svar #4 skrivet: september 25, 2006, 13:21 »
Ja detta med variationen är ju riktigt denna jämförelse, i synnerhet om man befinner sig nära forsnacken, men det finns ju mängder av naturljud som är mycket varierande också. Vindsus o.s.v. Och de flesta kulturljud som uppfattas som buller tradde jag nog var monotona ljud som typ fläktljud, maskinbuller, och det rätt så konstanta bakgrundsbrus man upplever i storstäder.
Jag är övertygad om att vår uppfattning av kvalitén av att höra dessa olika ljud är en kulturell företeelse, något vi lärt oss, och att detta är viktigt att komma ihåg.
Det jag inte gillar är att det i samhället finns en konvention av att motorvägsljud är något dåligt, eller t.o.m. skadligt för själen, samtidigt som att naturljud är bra och uppbyggligt för själen. En stadsbo som blir nervös av tystnad, eller får huvudverk av monotont forsbrus ses lätt som sjuk, eller möjligen löjlig. Mendan en glesbyggdsbo ses son normal och sund om han/hon blir nervös eller får huvudverk av stadsljud. Detta gör mig lite upprörd faktiskt.
Däremot är jag inte ett dugg upprörd över någon som tycker något om en viss typ av ljud. Det är ju helt individuellt och självklart. Det är normen jag inte gillar. Och idén om ljudreservat låter väldigt normvurmande i mina öron. Då borde det väll rimligen också finnas kulturella ljudreservat. Vad hände t.ex. med 40-talets skrivmaskinsknatter på alla kontor? Gatuklappret från hästar? O.s.v.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
Tysta platser i Sverige
« Svar #5 skrivet: september 25, 2006, 14:01 »
Ett närliggande, minst lika intressant, område kretsar kring utrotningshotade dofter......
Men hur skapar man ett doftreservat?
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Tysta platser i Sverige
« Svar #6 skrivet: september 25, 2006, 14:09 »
Leif: "Men hur skapar man ett doftreservat?"

Ja det är frågan! Och frågan är vidare om hur ett doftreservat hindras från att kontamineras av stanker. Är alla lukter lika värdefulla? Är dålig lukt sämre än god lukt? Är artificiell lukt sämre än "naturlig" lukt? Hör en doft från ryssland verkligen hemma i Skandinavien? Är det rätt att återskapa dofter från en annan tid? Kan vi ens göra det? Är doften ett objekt, en viss kemisk signal, eller är det en subjektiv upplevelse?

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
Tysta platser i Sverige
« Svar #7 skrivet: september 25, 2006, 14:33 »
Det viktiga är givetvis att definiera vilka dofter som är värda att bevara, oavsett om de är "artificiella" eller "naturliga".

Vad är en stank och vad är en doft?

Är det viktiga den enskilda doften eller dess sammansättningen i luktlandskap (scentscapes)?

Vad tycker du om lukten i dina miljöprover från 1600-talet?

Eftersom vi måste handskas med dofter vetenskapligt så bör man betrakta doften som en kemisk signal, möjlig att dokumentera. Den subjektiva upplevelsen bör även den vara fullt möjlig att undersöka. Varför inte göra en serie bilder av hur hjärnan uppträder i samband med att försökspersonen utsätts för olika dofter. Samma förhållningssätt borde gå att tillämpa på ljudlandskap (soundscapes).
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Gunnar Creutz

  • Stammis
  • Antal inlägg: 199
    • Slutarpsdösen
Tysta platser i Sverige
« Svar #8 skrivet: september 25, 2006, 19:09 »
Visst kan även naturliga ljud vara störande om de blir för intensiva och långvariga. Dånet av en fors, storm eller extrem åska, men även stora och högljudda fågelflockar, kan ses som naturskapat buller. Däremot ser jag en stor värdeskillnad mellan det buller naturen själv skapar och det buller människan skapar genom ingrepp i naturen.

Heimdahls påståenden om hur ljudkänslighet uppfattas olika, beroende på om det är en stadsbo eller en glesbygdsbo som lider, håller jag inte med om då jag anser att förhållandet är det omvända, d.v.s. det är den bullerkänslige glesbygdsbon som vanligen ses som sjuklig i vårt samhälle.

Hälsningar
Gunnar

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Tysta platser i Sverige
« Svar #9 skrivet: september 26, 2006, 09:16 »
Detta med vad som är norm eller inte beror ju egentligen helt på var man tittar. Jag medger att du (Gunnar) har rätt i det du skriver om vi t.ex. tittar på hur arbetsmarknaden ser ut och vad som förväntas därifrån. Där förväntas man vara urban och gilla det urbana.
Men går vi t.ex. till mediebilden av vad som är människa och natur så tycker jag att jag också har en poäng. Det är ingen slump att naturproglamledare (som Linda Olofsson från SVT:s Mitt i naturen) talar norrlandsdialekt och är osminkad. Det viktiga är inte att hon besitter kunskap om naturen, det viktiga är att hon kan förmedla en känsla av naturlighet. Denna känsla bygger i sin tur på tittarnas föreställning och förväntan om vad naturen och naturlighet är. Program som Mitt i naturen är ett också ett exempel på när det perifera idealiseras i förhållande till det urbana som ses som sjukt (jag kan rada upp en hel rad med exempel). Såväl i naturprogram som inom t.ex. reklamen förekommer regelbundet drifter med den urbana människans ovana vid livet på landsbygden. Visst förekommer också drifter åt andra hållet, men de är lite mer ovanliga eftersom hånet av lantisar lite likställs med att sparka nedåt.
Synen på detta är, menar jag, egentligen polariserad, och kan vara så till stor del eftersom synen på naturen är så stukad. Jag tror att det till stor del är en romantisk bild av något som inte existerar.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
Tysta platser i Sverige
« Svar #10 skrivet: september 26, 2006, 09:39 »
Citat från: "Heimdahl"
Jag tror att det till stor del är en romantisk bild av något som inte existerar.


Jens, du är välkommen till min romantiska (och existerande) gård mitt i naturen närhelst du har vägarna förbi...
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Tysta platser i Sverige
« Svar #11 skrivet: september 26, 2006, 09:54 »
Tack Leif!
Jag vill med glädje romansa i ditt arkadien när tillfälle uppstår.
Tror föresten att vi inte nödvändigtvis måste hanskas med lukter vetenskapligt, utan att de också kan ses som konst. Då står vi inför nya möjligheter och konflikter i vår nyupptäckta logos.

Utloggad Gunnar Creutz

  • Stammis
  • Antal inlägg: 199
    • Slutarpsdösen
Tysta platser i Sverige
« Svar #12 skrivet: september 27, 2006, 08:40 »
Citat från: "Heimdahl"
Såväl i naturprogram som inom t.ex. reklamen förekommer regelbundet drifter med den urbana människans ovana vid livet på landsbygden. Visst förekommer också drifter åt andra hållet, men de är lite mer ovanliga eftersom hånet av lantisar lite likställs med att sparka nedåt.

Nu tittar jag sällan på TV-program och reklam, så jag har ingen vidare koll på vilka trender som råder där, men jag får dock uppfattningen att det främst är urbana människor med självironi som driver med sin egen ovana.
Om det skulle ses som att sparka nedåt att driva med lantisar så visar väl detta endast på att lantisarna ses som en grupp med lägre status.
Överhuvudtaget får man väl vara vaksam över vad media ger för skev bild av verkligheten. Tyvärr är det alltför många människor som okritiskt sväljer medias vinklingar.

För att åkterknyta till ämnet så är det väl tyvärr så att kulturarvsfrågor är relativt lågprioriterade i vårt samhälle. Det kan bli debatt då och då, men i det stora hela är det alltid andra frågor som avgör om kulturarvet ska ges något utrymme. I detta avseende tror jag inte att bevarande av bullerfria platser är särskilt högt prioriterat utan det blir först intressant för makthavarna när det framkommer intressanta sätt att tjäna pengar på bevarandet eller då makthavarna kan öka sin populäritet. Prestigefyllda herrklubbar har ju i över hundra år tillhandahållit lugn och tystnad för sina välsituerade medlemmar, så idén är ju inte ny – frågan är väl snarare för vilka tystnaden ska bevaras och ges tillträde till: de rika, de välbehövande eller alla?

Hälsningar
Gunnar

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Tysta platser i Sverige
« Svar #13 skrivet: september 27, 2006, 08:59 »
Jag tror att lantisen ses lite som "den ädle vilden" i vårt samhälle. Den urbana ("civiliserade") människan antas ha förlorat någon slaggs "kontakt med sin naturlighet". Men visst, den urbana ses ändå fortfarande som den självklart överlägsna.
Visst är kulturarvsfrågor lågprioriterade, men jag uppfattade detta lite som en idé på gränsen mellan kultur- och naturarv. Eftersom det i det finska exemplet (som jag uppfattade det) var fråga om bevarandet av en miljö utan kulturljud, ställer jag mig frågan om frånvaron av kultur verkligen är att betrakta som kultur. Blir det inte då snarare ett naturarv? Och det är i den odefinierade skärningspunkten mellan kultur och natur som frågorna hopar sig (för mig).

Utloggad ueb

  • Stammis
  • Antal inlägg: 299
    • Blog
Tysta platser i Sverige
« Svar #14 skrivet: september 27, 2006, 09:26 »
En liknande diskussion avseende ljusföroreningar förs av en annan "nördgrupp" - bl. a. amatörastronomer:

http://www.ljusstyrkan.se/

/Ulf

Utloggad Kepler

  • Medlem
  • Antal inlägg: 83
Tysta platser i Sverige
« Svar #15 skrivet: oktober 01, 2006, 15:55 »
Västra Götaland inventerade trafikbullret år 2000: http://gis.lst.se/gisvg/ Förmodligen är Tresticklans nationalpark i Dalsland det största sammanhängande tysta område i detta län.