Jo, det blir alltid märkligt när man stöter på människor som blivit så inspirerade och medryckta av en film eller en bok att de känner att den också förmedlar Sanningen (med stort S). Det är inte utan att jag blir avundsjuk. Jag hade själv liknande känslor inför vissa verk när jag var yngre, det fanns en skön känsla av att alla bitar föll på platts, lite som en slaggs gudomlig rättvisa.
Numer tror jag mig pösmunkigt kunna njuta av sådant utan att påverkas i min faktabedömning, något som antagligen är naivt. Men det är som sagt lustigt med folk som inte ens förmår att klädsamt dölja hur de rör samman sin hänryckthet inför ett visst verk med sin uppfattning om historien, i synnerhet när de diskuterar med historiskt bevandrade personer. Det är lite som att komma i pellejönskostym till nobelfesten utan att förstå att man sticker ut. Ganska gulligt också på något sätt…
