Författare Ämne: Blodsoffer igår och idag  (läst 19053 gånger)

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
Blodsoffer igår och idag
« skrivet: juli 28, 2006, 12:42 »
Denna tråd är flyttad från Eketorp och hästhuvuden eftersom det började avvika lite väl mycket från det ursprunliga ämnet.

/Johan - Admin

Citat från: "Sven lagman"
Inga som har den trosinriktningen i dag håller på med sådana offer. I stället följer alla den linjen att allt offer som har med blod att göra är förbjudet.


Här måste jag nog inflika att du har helt fel. Om du med "alla" menar oss sedfolk som har en riktig tro och inte bara säger sig vara troende eller lajvar och smyckar sig med allsköns symboler men egentligen fortfarande är medlemmar i kyrkan så är du ute och cyklar. Av de asatroende sedningar jag känner så har jag hittills inte stött på en enda som har något emot blodsriter. Svenska Asatrosamfundet däremot motsätter sig allt användande av blod och kött men de är inte representanter för hela den asatroende skaran även om det verkar vara en vanlig uppfattning hos icke insatta.

Jag skulle vilja påstå att blod och kött förekommer ganska ofta i dagens sedniska riter om än i en annan form än förr eftersom offerslakt troligtvis inte förekommer alls, mest av hygieniska skäl men också av laga skäl eftersom man inte får utföra slakt hur som helst. De flesta verkar anse att grisblod som går att köpa från slakterier är ett dugligt substitut för offerslakten och många använder helst sitt eget blod eftersom det är den största gåva man kan offra enligt många. Detta är dock inget vi vill prata öppet om eftersom det drar till sig en felaktig uppmärksamhet men tro för all del inte att något inte finns bara för att det inte är offentlig kunskap.

Angående hästkadavren så tycker jag att de gjorde helt rätt i att använda äkta vara, särskilt om det var i syfte att se vilka spår en offerplats lämnar efter sig som Gorm påpekade. Man borde kanske gå ut med en varning först och kanske tillägga en åldersgräns precis som man gör med film med stötande material. Att få en blodig skalle framför näsan utan att vara förberedd kan nog verka skrämmande på de flesta. Sen kan man inte komma ifrån att vi i dagens samhälle fjärmats från det dagliga livet innehållande slakt och liknande. Ligger köttet rött och fint i plast är det okej men så fort färgämnena börjar tryta så är det 'äckligt' plötsligt. Men historia är inte vackert och man ska inte försköna något bara för att inte väcka anstöt. Ska vi samtidigt stänga de tyska arbetslägren från WWII? Ska vi be kyrkan att sluta hänga upp stiliserade människooffer i kyrkorna? Att låta ungarna titta på brutala slagsmålsscener på TV och låta dem spela tv-spel med människoslakt som tema är tydligen mer humant än att visa ett hästhuvud.. Varför inte stänga alla slakterier med en gång, någon kanske kommer in och får se något som kan verka anstötligt :shock:

Att ha offerdjur i plast ger en falsk bild av verkligheten, likaså att ha skelettdelar som för länge sedan uttjänat sitt syfte. På bronsåldersmuseet i Norrköping har vi en del kranier vilket de flesta ungar verkar uppskatta tills de märker att de är äkta då vi får bannor av föräldrarna som tycker att det är makabert. Många barn har brustit i tårar när de får veta var hornen och hudarna kommer ifrån vilket bara visar hur verklighetsfrämmande vi har blivit. De äter säkert sitt 'hamburgerkött' utan en tanke på hästarna som fått sätta livet till för det. Titta bara på köttdiskarna i butiken där det står 'griskött' på fläskdisken men 'nötkött' på kodisken och 'hamburgerkött' på hästdisken vilket verkar berättiga att man äter grisar men inte gulliga kossor och absolut inte de söta små hästarna.. Det är makabert enligt mig. Antingen visar man verkligheten som den är eller så visar man ingenting alls, allt annat är meningslös teater.
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Blodsoffer igår och idag
« Svar #1 skrivet: juli 28, 2006, 13:33 »
Citat från: "Gandalf"
De flesta verkar anse att grisblod som går att köpa från slakterier är ett dugligt substitut för offerslakten och många använder helst sitt eget blod eftersom det är den största gåva man kan offra enligt många.


Borde inte själva lakten och förtärandet av offerdjuret vara en viktig del i ritualen? Vi har ju diskuterat tidigare (på annan plats) vad som skulle kunna anses vara ett "offer" idag jämnfört med t ex järnålder. Att köpa grisblod känns liksom inte som en lika betydande handlig som att offra ett djur som man fött upp själv.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #2 skrivet: juli 31, 2006, 18:04 »
Vad går offret ut på? Att blidka gudarna, att alliera sig med deras makt? Att kunna påverka näring, liv, död? I alla tider har människan försökt påverka det hon inte kan påverka. Offer idag? Månatliga inbetalningar till försäkringsbolag ser jag som ett offer. Försäkringsbolagen har tagit över det du inte kan förutse och tröstar dig när skiten har hänt. Människan har som grupplevande varelse reciprok altruism som egenskap, dvs tjänster och gentjänster som alliansskapare. Där kommer offret in.

Blot innebär inte nödvändigtvis blod. Ett blot kan lika gärna handla om en måltid. Att stänka blod på stenar kan vara ett sätt att försöka ge liv. Eftersom att med blodet följer livet. Men man kan ära på flera sätt. Och varför skulle man inte ha rekostruerade offer? Det verkar lite väl fånigt att byta ut djurkroppar varannan dag pga sanitära olägenheter och liklukt! Och hur ska man etiskt försvara en sådan handling? Att äta är en sak, men att tycka att djur ska sätta livet till bara för att inbilla sig att betraktare inte för sitt inre kan föreställa sig autenciteten... det är att inte ta betraktaren på allvar. Vad är det som drar med grånat kött som det kryper maskar i? Det låter mer som hänförelse över den vämjelse som andra känner. Faktum är att VI SKA känna vämjelse över ruttet kött. Lukt räddar liv. Annars hade ingen av oss nått vuxen ålder. Att "härda" betraktare, för att de verkligen ska fatta, finns ingen som helst vits med. De fattar ändå.

Och offra sitt eget blod? Men varför skulle det vara den största gåvan? Prisade vare blodgivarna förvisso! Men vad exakt tjänar blodsriterna för syfte utöver en spännande grupptillhörighet... (ursäkta bristen på kunskap)?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #3 skrivet: juli 31, 2006, 18:10 »
Förvisso har jag vid tidigare inlägg ifrågasatt upprördheten som infann sig när man hängde hästhudar/huvuden i Leire. Jag jämförde med julgrisen på julbordet. Men den var tillagad. Nåväl. Hur exakt VET man verkligen hur forntida riter gick till? Om man inte vet exakt så känns det inte försvarbart, om man nu inte skapar nya riter. Så kan det ju vara förstås!
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Gunnar Creutz

  • Stammis
  • Antal inlägg: 199
    • Slutarpsdösen
Blodsoffer igår och idag
« Svar #4 skrivet: augusti 01, 2006, 02:04 »
Vad offret går ut på?

Om du har en god vän, tror gott om honom och vill ha glädje av honom, så skall du öppna din själ, utbyta gåvor och söka upp honom ofta. Men man ska inte ständigt ge stora gåvor. Ofta får man lovord med litet. Med ett halvt bröd och bägaren på lut fick jag mig en vän. (Hávamál 44 och 52)

Vem vill du ha till vän? Vad tror du att du ska bjuda på som kan uppskattas? Ja, det hela beror på vilka makter du vill ha kontakt med. Småfolk kan gilla tobak, Enögas korpar kan uppskatta skämt kött, rödskäggige Gogubben kan tycka om god dricka och vanasyskonen kan tilltalas av både säd och säd. Du väljer gåvor allt efter tycke och smak.

Det är bättre att låta bli att bedja än att blota för mycket. Den som ger vill ha något igen. Det är bättre att inget offra, än att offra för mycket. (Hávamál 145)

Hälsningar
Gunnar

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #5 skrivet: augusti 01, 2006, 08:34 »
Jag undrar hur man ser på blodsriter idag. Jag var nog otydlig i frågeställningen. Jag säger samma sak själv om reciprok altruism som du Gunnar. Det skapar band. Det jag vill förstå är blodets värde i offerriten som företeelse idag. I Sverige. Jag tycker att jag har lättare att förstå den i ett jägarsamhälle någonstans i världen i dag, men har svårare att begripa värdet i Sverige idag. Det är kanske en brist, men definitivt förenad med min egen kulturförståelse. Jag begriper nog inte hur blodet kan tas på samma allvar. Och det är inte illa menat alls. Jag är alltid nyfiken på behoven bakom religionen. Jag ser också hur avancerat det blir ju större behovet är. Och tyvärr upplever jag mode och effektsökeri i samma veva. Inom psykiatrin ser man hur, ofta väldigt stränga regler och avancerade riter, hänger i hop med allvarliga störningar. Det är heller inte illa menat. Och jag säger INTE att alla som är med i samfund är knäppa... eller är psykist instabila.

Men lika väl som att man anser att man behöver stränga regler eller särskilda ritualer inom ett visst samfund så står ofta behovet för samma sak i ett annat samfund. Uttrycken är bara olika. Men behovet av att höra till och ha regler är samma. Det handlar naturligtvis om religionspsykologi. Jag vill förstå, på riktigt, hur man menar att ett äkta blodsoffer idag har en seriös påverkan på livets gång. Kanske har det att göra med att jag är helt övertygad om avsaknaden av asagudarna. Kan någon berätta?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
Blodsoffer igår och idag
« Svar #6 skrivet: augusti 01, 2006, 18:07 »
Citat från: "nina"
Jag undrar hur man ser på blodsriter idag. /../Det jag vill förstå är blodets värde i offerriten som företeelse idag. I Sverige. Jag tycker att jag har lättare att förstå den i ett jägarsamhälle någonstans i världen i dag, men har svårare att begripa värdet i Sverige idag. /../ Jag begriper nog inte hur blodet kan tas på samma allvar. Och det är inte illa menat alls. Jag är alltid nyfiken på behoven bakom religionen. /../ Och tyvärr upplever jag mode och effektsökeri i samma veva. Inom psykiatrin ser man hur, ofta väldigt stränga regler och avancerade riter, hänger i hop med allvarliga störningar. Det är heller inte illa menat. Och jag säger INTE att alla som är med i samfund är knäppa... eller är psykist instabila. /../ Det handlar naturligtvis om religionspsykologi. Jag vill förstå, på riktigt, hur man menar att ett äkta blodsoffer idag har en seriös påverkan på livets gång. Kanske har det att göra med att jag är helt övertygad om avsaknaden av asagudarna. Kan någon berätta?

- - - -
Och offra sitt eget blod? Men varför skulle det vara den största gåvan? Prisade vare blodgivarna förvisso! Men vad exakt tjänar blodsriterna för syfte utöver en spännande grupptillhörighet...


Man ser på blodsriter idag på samma sätt som man förmodligen alltid har gjort. Blodets värde: Blod = Liv. Att offra någon annans liv kan inte vara lika starkt som att offra sitt eget. Den största gåva man kan ge är sitt eget liv, att ge sitt eget blod att ge bort en del av sitt eget liv. Varför är det lättare att förstå i blodsriten i ett avlägset jägarsamhälle? Menar du att vi i det moderna IT-samhället 'vet/förstår bättre' eller vad är du ute efter? Ska vi börja blota tangentbord och uppsatser av herrar Jung & Freud istället? På det skulle jag vilja kommentera att människans vetskap och förståelse för den värld vi lever i är långt mindre idag än för bara ett par hundra år sedan. Vetenskap och forskning i all ära men det handlar bara om försök att förklara och kanske t.o.m att få makt över naturen, inte att förstå den för att kunna leva i den och i samklang med den.

Hos vissa handlar det säkert om effektsökeri och mode men jag undanber mig att bli dragen med samma kam som resterande världsbefolkning, eller kan jag säga detsamma om all vetenskap utan att uppröra någon? Du får mena hur du vill men hur kan du dra likheter mellan religionsutövning och psykiskt störda människor? Ska vi gå in på ämnet stränga regler och avancerade riter så kan vi omtolka och peka på fysiker och kemister, ska vi tala om säregna personligheter som söker effekter så kan vi gå rakt på psykiatrin, inget illa ment.

Alla religiösa är inte med i samfund, inom asatron är fler fristående eller samlade i små grupper än medlemmar i samfund. Jag ska inte ens börja analysera begreppet 'religionspsykologi' det är så dumt att jag inte kan hålla god ton vid ett försök är jag rädd. Dina uttalanden är otroligt nära diskriminering men det antar jag att du är medveten om? Till sist, hur kan du vara 'helt övertygad' om avsaknaden av något som varken kan bevisas eller motbevisas? Är du helt övertygad om att psykologi är en vetenskap? Jag undrar eftersom du hänvisar till den hela tiden. Skulle  vilja vara så god och definiera skilnaden mellan religion och psykologi i så fall.
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
Blodsoffer igår och idag
« Svar #7 skrivet: augusti 01, 2006, 18:16 »
Citat från: "Gorm"
Borde inte själva lakten och förtärandet av offerdjuret vara en viktig del i ritualen? Vi har ju diskuterat tidigare (på annan plats) vad som skulle kunna anses vara ett "offer" idag jämnfört med t ex järnålder. Att köpa grisblod känns liksom inte som en lika betydande handlig som att offra ett djur som man fött upp själv.

/Johan


Jo visst, du har helt rätt men nu har vi lagar som förbjuder amatörslakt och alla regler runt slakten tar bort det 'lilla extra' man vill åstadkomma vid ett blot. Ett substitut som vissa accepterar är då att köpa blod eftersom man inte gärna vill använda färgämnen och det är trots allt i blodet styrkan sitter, inte i mordet. De som använder köpt blod vill oftast skapa en stämning förutom själva blotet. Att utföra en rit eller en ceremoni är ju minst lika mycket stämning som utförande. En schaman kan säkert komma i trans utan trummor men de underlättar :wink:
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #8 skrivet: augusti 01, 2006, 19:44 »
Gandalf! Jag säger ju inte att någon gör fel, jag ber ju att få förklarat för mig. Jag vill verkligen förstå, inte förlöjliga någon. Och att jag skulle dra dig över den kammen har jag inte gjort. Om du kände dig angripen så poängterade jag att jag inte menar något illa med mina frågeställningar, som är så goda som några. Att religion hänger i hop med psykologi är självklart. Båda områden rör människan, och även om en tillverkad vetenskap har särskiljt dem åt, menar jag att man inte kan det. Så den gubben gick inte.

Många vansinnesdåd utförs i religiösa förtecken, antingen "att Gud bad mig döda", eller att man dödar för Gud/Allah. En del personer har grandiosa personligheter och vill bli förevigade genom att vara Guds redskap. Och psykiatrin är överfylld av störda människor som handlar i religiösa ärenden. Därmed inte sagt att det är fel på religionen. Det sade jag inte. Att du inte vill erkänna religionspsykologi är upp till dig, men att mena att jag diskriminerar någon är ju intressant - hur då? Bara för att jag ifrågasätter? Vem diskriminerar jag? Nej, jag tror inte på Tor/Oden/Frej. Får jag inte det? Jag har djup förståelse för tro. Men jag har INGEN förståelse för en religion som inte tål ifrågasättande. Hur ska jag då kunna förhålla mig till den? Men är det religionen som inte klarar det eller är det dess tjänare? Skulle gissa på det senare. Och dessutom säger du ju själv att det kan handla om effektsökeri. Jag ville förstå bortom det. Hur blodet vid blotet i sig påverkar ordningen för den som "ger" det.

Och skillnaden mellan religion och psykologi? Skrev jag att jag var övertygad om att psykologi är en vetenskap? Religion är en trosuppfattning om hur man tänker sig att världen är beskaffad. Psykologi handlar om läran om psyket och dess processer. Psykiatri däremot, som jag skrev, handlar om läran om psykets sjukdomar. Trist att du tog det på det här sättet. Däremot ger jag dig poäng för att vi inte uppfattar världen för vad den kanske är och lever i samklang med den. Men jag förstår fortfarande inte blodsoffret. Du blev arg, men har ändå inte förklarat så att jag förstår! Du har bara kastat tillbaka den ilska som mina frågor tydligen väckte. Och jag är varken Jungian eller Freudian. Och Jung var dessutom djupt religiös. Hur vet man att den största gåvan är ens eget liv? Och vilka säregna personligheter menar du som söker effekt?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #9 skrivet: augusti 01, 2006, 20:10 »
Jo, jag glömde ju att svara på din fråga... varför det skulle vara lättare att förstå ett blodsoffrande jägarsamhälle mot ett modernt samhälle. Jo, jag sätter nog offret i relation till vad önskningen handlar om. Jag tänker mig att "förr" och i nu levande jägarsamhällen så ser kriterierna för livet lite annorlunda ut. Du går och handlar ditt bröd på ICA, åker till vårdcentralen om du blir sjuk och får ut pengar på försäkringen om huset brinner ned. Så var det inte förr. Medicin höll man på med men inte så framgångsrikt jämt. Missväxt innebar katastrof. Men ICA kräver inget blodsoffer i utbyte. Så jag undrar vad man vill med ett blodsoffer, eller gåvan av sitt eget liv idag? Här. Vad saknar man som man menar att blodsriter ger? Mer än stämning, som du själv skrev? Vad betydde blodet förr? Vet du det? Och vad grundar ni ritualerna på? Hur kan de bli enligt sed? Och handlade blodsoffer om stämning? Eller om hopp och förtvivlan?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
Blodsoffer igår och idag
« Svar #10 skrivet: augusti 02, 2006, 19:12 »
Okej, först och främst blev jag inte arg. Jag lyder Gorms råd om att inte skriva när man är arg. Däremot ville jag kanske få in lite för mycket på så liten plats som möjligt. Hur som helst..

Psykologins bakgrund är att på ett rationellt sätt förklara att gud inte finns. Psykiatrin kanske har omvärderat på senare tid men det är vad som ligger i grunden för hela den psykiatriska läran. Religionspsykologi är bara en tydlig markering av ovanstående och kan alltså inte ses som tillförlitlig i vetenskapligt syfte. Visst finns det nötter som gör det ena och det andra 'i guds namn' men det anser jag inte ha med religion att göra, snarare med extremism och här kan man bättre använda psykoanalys i sin nuvarande form eftersom något uppenbarligen inte står rätt till, även om en gud skulle beordra mord så har man alltid valet att inte lyda om man tycker att det är fel. Jag tycker inte alls att religion och psykologi har en självklar anknytning förutom just att bevisa att gud inte finns. Psykologin vill påverka religionen men religionen försöker inte på något sätt påverka psykologin. Du säger att "båda rör människan", visst, men med det argumentet kan man också säga att kol och psykologi har en självklar anknytning eftersom de båda rör människor.. så den gubben gick visst  :wink:

Jag sa att du var nära diskriminering och med det menade jag ditt sätt att uttrycka dig oavsett det var medvetet eller inte. Tolkningen ligger som bekant i betraktarens öga. Du får tro på vad du vill, det angår inte mig men var lite försiktig när du nämner religiösa personer i samma mening som psykiskt störda individer.

Hur vet man att den största gåvan är sitt eget liv.. ja, har du några alternativ? Det handlar om vad gåvan betyder för den som ger den, inte hur den tolkas av utomstående. Det finns säkert andra saker som kan ha höga/högre värden men ett liv är inget man åstadkommer i ett nafs. Det är lätt att ta ett liv men inte lika lätt att ge ett. Man får väl också skilja på nu och då, förr kanske det handlade mer om vad man hade råd att ge, för en fattig var kanske en höna en stor gåva emedan en rik kunde offra tio oxar? Idag offrar vi inte djur längre av sanitära och lagliga skäl men vi bestämmer fortfarande över våra egna kroppar och utan blod kan vi inte leva. Du jämförde blodgivare med blodsoffer, så vitt jag vet så offrar man inte blod till blodcentralen men en av principerna finns med i blodgivningen; man ger lite av sitt eget blod för att ge någon annan en chans till liv. Man kanske skulle ta med sig ett äpple till blodcentralen nästa gång istället, mat ger ju också liv.. :lol:

Nej, naturligtvis vet inte jag eller någon annan hur man såg på blod, liv och offer för tusentals år sedan, det finns så vitt jag vet inga källor i det ämnet. Det man kan vara ganska säker på är i alla fall att det rörde sig om storslagna gåvor som dyrbara djur, smycken, vapen och kanske till och med människor. Dessa saker hade stor betydelse i dåtidens samhälle, dagens samhälle är annorlunda men det känns lite malplacerat att offra en laptop eller en AK 5:a även om det troligtvis skulle ha en liknande betydelse i fråga om att offra något dyrbart. Att offra blommor man har hittat ute går inte att jämföra med att offra en bit av sig själv. Att offra ett äpple eller en bukett ger helt enkelt inte samma resultat eftersom det inte är ett offer i egentlig mening, det är snarare en gåva. Man kan heller inte gå efter din jämförelse att ge blod till ICA eftersom de inte har någon nytta av det, det du istället offrar är pengar som du förhoppningsvis stretat dig till på något sätt. Jämförelsen går ändå inte att göra eftersom du vet att du får något av ICA om du ger dem pengar [man kan dock inte vara lika säker när det gäller försäkringsbolag :? ]. När det gäller offer till gudarna kan du inte vara så säker på att få något tillbaka. Ibland får man det, ibland inte. Ett blot är inte bara att ha rätt stämning och ge bort lite prylar, det mesta beror på avsikten bakom blotet och vad man vill få ut av det tillsammans med hur seriös man är och hur man utför det. Skulle du som icke-troende bege dig ut till en offerlund och slakta en oxe så skulle förmodligen denna handling vara fullkomligt bortkastad eftersom det troliga målet skulle vara att 'se om något händer'. Gudar har inga  behov av att bevisa sin existens 'bara för att'.

Jag måste för tydlighetens skull påpeka att jag nu inte uttalar mig som representant för asatron på något sätt och många troende håller säkert inte med mig. Jag förklarar bara hur jag och många av de jag känner ser på saken. Du säger att du verkligen vill förstå, jag svarar att det bästa du kan göra är att medverka i ett blot. Då kanske du får en mer påtaglig uppfattning om vad det rör sig om. Det är väldigt svårt att förklara något för någon som inte tror och är 'övertygad' om sin egen uppfattning. Det bästa är att se med egna ögon och uppleva med egna sinnen. De flesta blotlag skulle säkert ha med dig som betraktare om du ber snällt. Jag skulle kunna rabbla upp blot och efterföljande verkningar men jag tvivlar på att du skulle tro mig eftersom jag inte kan bevisa något. Det är en av de största punkterna där vetenskapen skiljer sig från religionen eftersom väldigt lite i religionen går att bevisa och vetenskap kräver bevis. För dig är det osannolikt att gudar finns, för mig är det osannolikt att de inte gör det. Så länge jag inte tappar min tro och du inte blir troende så kan vi nog bara trampa det vattnet i evigheter.

Kanske bäst att försöka återknyta till ämnet snart...
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #11 skrivet: augusti 02, 2006, 20:18 »
Tack för svar! Är det verkligen psykologins roll? Att förklara att Gud inte finns? Det har jag aldrig upplevt. Däremot kan man förklara olika behov med hjälp av psykologin. Det finns fantastiskt intressant litteratur i just religionspsykologi. För mig handlar religionspsykologi om att förstå människans behov av att tro. Inte att plocka av henne den. Varför skulle man vilja det?

Som jag skrev tidigare så var Jung djupt religiös. Och Freud ateist. Men betyder det att de har fel om människors beteenden för det? Jung menade att den sekulariserade människan betalat ett högt pris för att ha lämnat sina instinkter och andlighet. Han menade att tingen avhumaniserat människan och gjort henne omedveten om sin identitet i naturen. "Inga röster talar längre till människorna från stenar och djur, ej heller talar vi till dem och tror att de kan höra", skriver han. Jung menade att trots att människan blivit så rationell så styrs hennes liv ändå av makter som är utanför hennes kontroll. Hennes gudar och demoner har på inget sätt försvunnit, de har bara fått nya namn. De håller henne ständigt i gång, jäktad och rastlös, full av ängslan och nervösa besvär, med ett omottligt behov av sprit, tabletter tobak och mat. Jung hade en idé om en förlust av instinkt, oförmåga att lita till sig själv och de krafter som styr oss... Du har kanske inte läst något om Jung? Ni verkar ändå tycka rätt lika!

Religion handlar om livsåskådning, tillhörighet, kultur mm. Och i detta finns människan med sina sinnen och föreställningar, känslor och beteenden. Visst hör de ihop, Gandlaf! Jag har arbetat på en psykosmottagning och jag har egen erfarenhet av svårt störda individer med starka band till religiösa föreställningar och vanföreställningar. Jag påstår ingenting, jag talar av egen erfarenhet. Lång erfarenhet. Och jag ser även vad gott religionen gör. Människor känner sig sedda och får en plats. Det är inte alls oviktigt. Men jag är nyfiken på själva "sendningen" (från Hávamál - Veiztu hvé sóa (slakta) scal, veztu hvé blóta (blota) scal, veiztu hvé senda (givandet i offerritualen) scal, veiztu hvé bidja (bedja)scal).

Det där med att ens eget liv är den största gåvan förstår jag hur du menar, och min egen frågeställning var lite platt. Det jag menade var nog hur man tänker sig värderingen från gudarnas håll. Hur man kan tänka sig att det yttersta för gudarna är just det man själv håller för dyrast?

Och jag tycker att det är intressant att du förutsätter att jag inte är troende... antagligen beror det på mitt sätt att fråga. MEN... jag är intresserad av människan sätt att skapa föreställningar, för att jag själv skapar föreställningar. Vi kanske har mer gemensamt än du tror! Jag försöker ställa mig själv utanför oavsett vilken hållning jag har själv till religion. Och förresten offrar vi visst djur (julgris) vid återkommande blot, men den ligger inpackad i plast, som du skrev. Inte krossad och utspridd över en helig lund.

Jag tror att det är ett bra råd du ger mig, att vara med själv. Tro det eller ej, men jag är sedan länge trollbunden av offerlundar, som är mitt forskningsområde, och vet också att ännu har vi inget belägg för någon offrad oxe, men jag hajjar vad du menar. Det är nyorienteringen av asatron och dess riter som jag inte kan särskilt mycket om...och inte hur det EGENTLIGEN var förr heller ska jag säga.
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
Blodsoffer igår och idag
« Svar #12 skrivet: augusti 03, 2006, 21:26 »
Citat från: "Gandalf"
nu har vi lagar som förbjuder amatörslakt och alla regler runt slakten tar bort det 'lilla extra' man vill åstadkomma vid ett blot.


Mja... "Amatörslakt" är väl egentligen inte förbjudet, de viktigaste regelerna är att man skall veta vad man gör så att djuret avlivas på ett sätt så att det inte lider (låter paradoxalt, jag vet). Vilket tex innebär att det skall bedövas innan man sticker det och låter blodet rinna. Sedan finns det en massa praktiska aspekter, hur skall inälvor mm deponeras/destrueras, hur gott är det med nyslaktade muskler som inte hunnit omvandlas till ätbart kött (tar några dagar till veckor beroende på temperatur). Etc Etc. Så av rent praktiska skäl (inkl alla de upprörda känslor det kan förutsättas väcka hos gemene man som bara sett djurblod som blodpudding, tarmar som korvskinn och kött uppstyckat i tråg i en kyldisk) förstår jag att ni väljer bort detta. Å andra sidan skulle det vara en baggis att i praktiken använda sig av mindre offerdjur, så som kaniner eller höns....
Detta var bara en reflektion utifrån min egen självhushållarhorisont där jag som amatörslaktare sätter bultpistolen i huvudet på ett dussin får/lamm varje år och där jag under innevarande år slaktat 30-40 kaniner....
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Blodsoffer igår och idag
« Svar #13 skrivet: augusti 04, 2006, 08:53 »
Jag dristar mig till att bli lite religionspsykologisk utan att ta bort det gudomliga.

Gandalf skrev:
”…det känns lite malplacerat att offra en laptop eller en AK 5:a även om det troligtvis skulle ha en liknande betydelse…”

I det här uttalandet tror jag det döljer sig något som är viktigt att komma åt om man vill förstå många nypaganers tro.
Eftersom dessa nya trossystem ofta (mer eller mindre) önskar rekonstruera äldre trossystem utifrån så objektiva (ibland rent vetenskapliga) riktlinjer som möjligt, men tro samtidigt är något som i hög grad bygger på känslor så uppstår här en konflikt. Det ”känns” fel att offra en laptop även om detta förmodligen skulle vara ett bra sätt att rekonstruera en ”ursprunglig” utövarens känsla inför offret. Frågan är då vad det är som känns fel.
Personligen tror jag att en del av svaret på detta (om vi bortser från rent personliga skäl som vi aldrig kan komma åt) är att nypagana religioner främst har sin grund i romantiken, och därmed kan sägas ha en romantisk ambition. Med detta menar jag inte att nedvärdera nypagana religioner på något sätt. Alla religioner har ju uppstått i olika idé- och tankesystem, oavsett eventuella inblandningar från möjliga gudomligheter. I den romantiska föreställningen kan det bl.a. ligga tankar på en lång och djup historisk tradition och föreställningar om en kult som traderats på samma sätt mycket länge.
Sålunda så kan en del av det känslomässiga ”fel” som uppstår i offrandet av en laptop bero på att det känns för modernt och vardagligt, och gör det svårare att förknippa med en äldre tradition. Religionsutövandet är i en romantikers ögon kanske mer förknippat med suggestiva känslor som förundran eller bävan, knappast vardagliga känslor som för vissa kanske är sättet att förnimma det gudomliga.
Om jag själv inte vore så sekulariserad så skulle jag nog vara religiös på det romantiska sättet. Eller kanske det är det sekulariserade sättet att vara religiös på?

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Blodsoffer igår och idag
« Svar #14 skrivet: augusti 04, 2006, 09:00 »
Äch, korkade jag…
Nu glömde jag själva poängen vilken var att motivera blodsoffer i vissa nypagana samanhang. Slutsatsen av mitt ovanstående resonemang är alltså att blodsoffer ur denna synvinkel känns rätt (och blir logiskt) då det bidrar till att skapa en känsla av en åldrigt traderad kult vilket i sin tur bidrar till suggestion och möjligen gudskontakt.

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #15 skrivet: augusti 04, 2006, 17:47 »
Jamen det var ju ett tänkvärt svar! Jag undrar dock, då jag inte har haft tid att läsa allt om blot, hur man vet/antar/gissar/skapar idéer sjäv runt blodsoffret. Jag tänker också att man är ute efter en exakthet, men hur lyckas man med detta? Jag tänker att källorna ska granskas kritiskt och funderar både på mottagare av berättelser och författare demsamma. Men man kanske inte ska göra det. Är det en fascination av rinnande blod, med tanke på (alltså idag) att det är relativt tabubelagt? Att det blir spännande? Blod i mat är en sak (min tyske kusin dog nästan på fläcken efter att han ätit en hel portion blodpudding, och verkligen gillat det, men blev helt grönblek när sanningen uppdagades. Och då har de ändå blodkorv i Tyskland), men just i en ceremoni som utgår från subjektet och dess tankar om det hela. Visst, det är nog som du säger, Heimdahl, att så nära kan man nog inte komma, men när man kollektivt utför en rit bör man kunna försvara den, särskilt om man är djupt troende. Varför tänker man sig att gudarna skulle gilla det? Det står även i Gamla Testamentet att fettet runt inälvorna lämpar sig bäst för offer då Herren tycker mycket om doften av det på brännaltaret. Och vem vittnar om bloten? Som gör att man upprepar något liknande? Tolkningar igen? Hur länge har Asatroende sysslat med detta, hur lång är deras tradition? Även under 1700-1800-talen, eller "nyss"?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
Blodsoffer igår och idag
« Svar #16 skrivet: augusti 05, 2006, 14:17 »
Nina:
Jag sa att det var psykologins ursprungliga syfte, inte det nuvarande syftet.

"förstå människans behov av att tro"
Precis, varför skulle man behöva förstå ett sådant 'behov' om man inte förutsatte att det var imaginärt? Vem har sagt att en tro är en utfyllnad av ett behov överhuvudtaget? Jag har inget behov av att tro, jag klarar mig lika bra utan tron men den gamla tvistenöten kvarstår; skapar människan gud eller skapade gud människan? Finns den ena utan den andra? Är det viktigt vad man kallar 'gud'? Som jag ser det så klarar sig gudarna bra utan mig och jag utan dem men om vi kan interagera så kan vi ha ett utbyte av varandra som båda parter tjänar på. Det betyder inte att jag har ett behov av att tro på dem precis som jag inte har ett absolut behov av att äta bananer. Ett behov är något man inte klarar sig utan, exempelvis har människan behov av syre och vatten, och den som inte klarar sig utan sin gud har andra problem än religiöst betingade.

"Människor känner sig sedda och får en plats"
Det låter som om du talar om kristendom eller liknande här.
Asatron söker man sig inte till för att bli sedd eller för att få en plats. De flesta sedningar håller sig för sig själva eller samlas i små grupper och det lilla fåtal som sökt upp seden stannar oftast inte särskilt länge i den, kanske för att den inte erbjuder den gemenskap som de kanske väntat sig? Många med mig har inte sökt upp tron, den har kommit själv och har funnits där från början. I mitt fall handlar det inte direkt om en 'tro' utan om en övertygelse om något som inte kan betvivlas. Jag känner inget som helst behov av att bli sedd och en plats har jag redan oavsett jag är religiös eller ej. Människor som söker sig till religioner bär oftast på en inre saknad av uppmärksamhet, en inre tomhet som måste fyllas av ett syfte instiftat av en oemotsäglig kraft som erbjuder färdiga dogmer att efterfölja. Man kan lika gärna gå med i en förening eller en klubb då dessa ger samma utrymme för att bli sedd. Dessa människor ser jag inte som religiösa i det avseendet att de är övertygade om gudens närvaro och inflytande. Dessa människor är ensamma och känner sig oftast övergivna och söker därför gemenskap. Den sortens gemenskap kan vi nog inte erbjuda inom seden eftersom det av de flesta ses som en svaghet att inte kunna stå på egna ben. Asatron förespråkar inte svaghet utan styrka, både intern och extern. Har man det inte inom sig så lär man inte hitta det i seden. För att förstå seden måste man vara uppmärksam och villig att lära, hos oss är det ingen som säger vad du ska eller inte ska utan allt är upp till dig och du får själv ta konsekvensen av dina egna handlingar. Vi erbjuder inga församlingar där man blir en i mängden med ett gemensamt syfte och en gemensam plats i tillvaron.

Angående sändningen så kan/vill jag inte hjälpa dig. Den kunskapen är inte gratis.

"Hur man kan tänka sig att det yttersta för gudarna är just det man själv håller för dyrast"
Svaret på denna fråga är lätt och det förvånar mig att du frågar. Det är vad gåvan/offret innebär för givaren som räknas, inte vad den betyder för mottagaren. En gåva ger man för att visa uppskattning, det säger sig självt att man ger bort något man anser representera/motsvara denna uppskattning. Det är naturligtvis skilnad på ett päron och en safir. Ett offer är en annan sak, det handlar inte om en gåva utan just ett offer. Ett offer kan vara en uppoffring eller ett materiellt ting. Låt mig ta ett exempel:

1. Du går till kvartershökarn och inhandlar ett äpple för fem spänn som du sedan använder som offer för att få något åter. Detta kommer inte att lyckas eftersom du bara har offrat en femma av din femsiffriga inkomst. Det är inget offer eftersom det inte betyder något för dig. Det finns fler äpplen i affären och du har råd att köpa flera kilo äpplen. 'Offret' kommer troligtvis att mottagas med hån och en läxa om att du har handlat fel och att du inte bör göra det igen.

2. Du har förlorat ditt jobb och står på bar backe, fogden är och synar ditt hus och din partner har tagit ut skilsmässa. Det finns inga utsikter för att få ett nytt jobb, du har ingen a-kassa och socialen tänker inte bistå med någon ekonomisk hjälp, du har ingen att låna av och du har inte råd att köpa mat. Det enda du har kvar är ett äpple som nu är din enda ägodel samt din enda födokälla. Offrar du det äpplet så har du offrat något stort och betydelsefullt. Det är likväl bara ett äpple men utan det äpplet har du ingenting. Du kommer troligtvis att belönas för din stora uppoffring.

Alltså; vad du offrar är oväsentligt, det är vad offret innebär för dig som har betydelse. Exemplet ovan är extremt och osannolikt men jag har gjort det målande för att ta fram vikten i offret. Gudarna har ingen nytta av ett äpple men de ser att du har gjort ett betydelsefullt offer för att få deras uppmärksamhet. Bättre än så kan jag nog inte förklara offrets betydelse. Jag vill även passa på att påpeka att blodsoffer är oerhört sällsynta. Det egna blodet har dock ett högt värde eftersom du inte kan leva utan det. Även i de mytologiska texterna kan du lätt se blodets betydelse. Sen får man vara lite lyhörd när man offrar eftersom olika gudomligheter är olika inställda till olika offer samt att olika ändamål kräver olika handling. Offrar du för framgång och berömmelse kanske du inte ska offra en massa frukt och offrar du för kärlek ska du kanske inte offra vapen osv.

Angående "nyorienteringen av asatron" så finns det forum på nätet om det om du vill veta mer men av respekt för Gorm ska jag inte göra reklam för det här :roll:

Heimdahl:
Jag tycker att en laptop vore ett olämpligt val eftersom jag inte tror att någon gudomlig makt skulle ha någon som helst nytta av en sådan. Med tanke på vad jag skrivit om offer ovan så vore det ett bra val om man var beroende av den på något sätt vilket skulle göra uppoffringen av en sådan värd något annat än enbart ekonomi. Sen kan jag delvis hålla med om det du säger om romantikens roll, jag skulle anse det vara ett dåligt val eftersom jag inte ser mina gudar som användande högteknologiska medel som skapats av människor. Odin har sitt Hlidskjalf, vad ska han med datorer till? Men som sagt, offrets värde ligger inte i objektet så jag får väl kanske retirera på den punkten :wink:

Angående blodets roll i blotet:
Det finns inte så mycket att förstå. Blod = liv punkt.
Det handlar inte om fascination för rinnande blod eller att skapa relationer till forna tiders seder och bruk. Låt mig påminna om att asatrons alla gudomligheter inte är odödliga. I det avseendet är blod en bra gåva/offer eftersom de behöver blod precis som vi. Jag har sagt att det finns vissa som använder köpt blod för att skapa stämning men nota bene, jag säger vissa grupper, inte allmängiltigt för alla asatroende. Jag skulle aldrig köpa blod för att använda det i en rit eller en offerceremoni eftersom det för mig skulle sakna betydelse. De gånger jag själv har använt mitt eget blod så handlar det inte om ett par droppar utan ganska stora mängder, annars är det ju inget offer. Samma principer kvarstår för offrets betydelse och det enda som har med blod att göra är att det är livsnödvändigt för oss plus att det inte är lätt att få tag i, man kan inte göra det särskilt ofta eftersom man inte mår bra av det. Vill man ha något stort så måste man vara villig att offra något likvärdigt för att visa att man verkligen menar det. Se det som en affärsuppgörelse där man köpslår om en vara och dess pris. Jag vill ha X och erbjuder Y. Tycker säljaren att Y är ett tillräckligt bra pris så får jag X, är Y otillräckligt så får jag inte X. Vad är det som är så komplicerat?

Jag tvivlar starkt på att blodsoffer med eget blod förekom i forna tider, det är troligtvis en nyskapelse men vi har idag inte samma förutsättningar för offer som de hade förr och seden måste förnyas om den inte ska dö ut. Jag har ingen som helst föresats att leva upp till mina förfäders traditioner bl.a. för att jag inte har en aning om hur de gjorde eller hur de tänkte eftersom källorna inte förmedlar denna information. Det vore dumt att ens försöka ta upp traditioner som inte brukats på tusen år och därför har förträngts ur vår sinnevärld. Jag måste se till vad jag har som har stort värde och det jag, och många med mig, anser ha det största värdet är vårt eget blod. Det är dock ytterst sällan ett sådant offer är av nöden. Vi går inte omkring och skvätter blod omkring oss hur som helst. Själv har jag gjort det två gånger på ca 20 år, de flesta andra jag känner som använt eget blod har gjort den en gång under sin livstid och kommer troligtvis inte att göra det igen precis som jag.
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Blodsoffer igår och idag
« Svar #17 skrivet: augusti 05, 2006, 22:10 »
Gandalf!

Du får ursäkta frågorna, men jag kan faktiskt ingenting om din värld, inte mer än det jag läser om den. Det brukar ju heta att det inte finns några dumma frågor, men det finns det tydligen... Jag har läst en del och ser att det finns en hel del skrivet om mytologin(av kristna, men inget egentligen av "hedningar", vilket gör att man undrar vilket syfte de hade med dessa berättelser), men ytterst lite om ritualerna. Därför blir jag ju nyfiken på hur ni skapar ritualer. Ritualer är ju upprepade handlingar som utförs i enlighet med socialt föreskrivna och vedertagna mönster för att man överhuvudtaget ska kunna tala om en ritual. Dina sista rader ("Jag tvivlar starkt på att blodsoffer med eget blod förekom i forna tider, det är troligtvis en nyskapelse men vi har idag inte samma förutsättningar för offer som de hade förr och seden måste förnyas om den inte ska dö ut. Jag har ingen som helst föresats att leva upp till mina förfäders traditioner bl.a. för att jag inte har en aning om hur de gjorde eller hur de tänkte eftersom källorna inte förmedlar denna information. Det vore dumt att ens försöka ta upp traditioner som inte brukats på tusen år och därför har förträngts ur vår sinnevärld"), som är riktade till Heimdahl, känns väldigt trovärdiga. Det känns som ett svar som är... fullt begripligt. Men jag undrar hur man utbildas i läran och vad överenskommelsen/ritualerna bygger på?

Myterna går inte alltid hand i hand med ritualer och tvärtom. Titta bara på julen! På mytologin runt Jesus kontra hur vi firar honom, om vi nu gör det. Julgran, tomte, skinka. Visst, man kan dra paralleller mellan det mesta, men om man tittar på den mytologiska delen (om ca 1000 år) skulle man kanske kunna koppla ihop den med samhällets materiella kultur man då återfinner, men hur skulle man kunna koppla ihop ritualen vi har idag med myten? Det är oerhört svårt och även viktigt att betänka i tolkningen vi gör runt forntiden.

Jag vill ändå påpeka att mina ord inte varit riktade till dig personligen då det gällt generaliseringar.

Jag förstår även att detta är ingenting du nyligen hoppat på. Men jag undrar ändå över något som är lite motsägelsefullt i det du skriver:
"Som jag ser det så klarar sig gudarna bra utan mig och jag utan dem men om vi kan interagera så kan vi ha ett utbyte av varandra som båda parter tjänar på". Hur tjänar då gudarna på människornas gåvor, och om du klarar dig utan dem vad tjänar det då till? Hur ser båda parters vinst ut om de inte behöver dem?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Gunnar Creutz

  • Stammis
  • Antal inlägg: 199
    • Slutarpsdösen
Blodsoffer igår och idag
« Svar #18 skrivet: augusti 05, 2006, 23:37 »
Detta var intressant Gandalf! Du tar upp en del saker som jag inte stött på så tydligt inom den nutida Seden förut, men som jag känner väl till från Kristendomen. Offrets värde i relation till inkomst är något som Kristus tar upp i evangelierna. Om detta budskap även finns i Hávamál eller andra Edda-skrifter känner jag dock inte till på rak arm. Likaså är offrandet av sitt eget blod den mest centrala delen i Kristendomen, skillnaden är dock den att det är Kristus som gör offret där. Även här kan jag inte komma på någon motsvarighet i Eddorna. Men om jag inte missminner mig var väl riksantikvarien och mystikern Johan Bure (1568-1652) känd för att dra paralleller mellan Kristi offer på korset och Odens offer i trädet (Rúnatali, Hávamál 138 ff), så sådana kopplingar kan säkert hittas.
 
Likaså är det intressant att läsa vad jag ser som ditt avståndstagande från blotlag och samfund när du skriver "Vi erbjuder inga församlingar". Det påminner om vissa tankar inom Samfälligheten för Nordisk Sed, vilka jag dock ser som orsaken till att Samfälligheten för en så anonym tillvaro.

Hälsningar
Gunnar

Utloggad Gandalf

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Forum för asatro och forn sed.
Blodsoffer igår och idag
« Svar #19 skrivet: augusti 06, 2006, 17:32 »
Nej då Nina, det finns inga dumma frågor... jo, några finns det men inte många :roll: Det finns dock frågor man får ideligen och som man kanske själv anser vara självklara. Ibland glömmer man att det som är uppenbart för mig inte är lika uppenbart för andra.

"hur man utbildas i läran"
Ja, här måste jag nog bli lite luddig och otydlig igen tyvärr.
Jag kan bara tala för mig själv men jag lär mig genom kontemplering och experiment. Jag vill ogärna dra in ordet 'meditation' i det här men jag hittar ingen bättre beskrivning just nu. För det första så bör man läsa så mycket man kommer över för att skaffa en helhetsbild, sen måste man försöka läsa bakom de kristna influenserna. Som du säger så är de flesta källorna nedtecknade av kristna vilket kan orsaka problem i texttolkningar. Att läsa och lära sig läsa mellan raderna och att sedan kontemplera över det man tror sig ha förstått för att sedan pröva det i praktiken är nog det bästa tips jag kan ge. Sen har vi ju det mer obscyra tillvägagångssättet att få kunskap genom visioner och teckentydning vilket av utomstående säkert ses som otroligt långsökt och obegripligt och säkert kan avskriva trovärdigheten hos tvivlare men som är ett bra sätt att ta sig förbi de världsliga hindren för att nå de djupare planen i vårt medvetande. Den genomgående principen, om man kan uttrycka sig så, är att lära sig förstå och att använda de små grå till att se förbi alla inlärda hinder som man fått med sig genom att växa upp i ett kristet samhälle. Komunikationen kräver uppmärksamhet och det finns inga genvägar. Som sagt, otydligt och luddigt men jag kan inte säga det bättre.

Ritualerna bygger på respekt. Egentligen spelar det inte så stor roll hur en ritual genomförs rent praktiskt, det teoretiska har långt större värde. De råd jag kan ge är att vara uppriktig och visa en gedigen respekt, verkligen mena vad man gör och främst; själv förstå varför man gör det. Det säger sig självt att man inte får lämna något utrymme för tvivel eftersom det stör balansen och syftet. Man kan inte utföra en ritual bara för att se om det fungerar utan att vara övertygad om att det man gör utförs med bästa avsikt. Man får vara tålmodig och öppen för det man blir tilldelad och man måste minnas att det man vill ha inte alltid är det man bör ha. Vill du ha en specifik sak så ska du inte vänta dig att få den, det du får är oftare en fingervisning om hur du bäst går till väga för att skaffa det eller en möjlighet att erhålla det du söker. Det är denna detalj som gör all slags occultism och magi så obegriplig för många. Man kan inte säga 'hokus pokus ge mig en gås' och sen har man ett fjäderfä framför sig omgivet av en rökpuff. Man kan däremot inom kort få ett erbjudande av någon som vill bli av med en gås [extremt exempel igen]. Vill någon nu dra paraleller till kristendomen och dra upp det gamla vanliga om att 'gud hjälper den som hjälper sig själv' så varsågod.

"Hur tjänar då gudarna på människornas gåvor, och om du klarar dig utan dem vad tjänar det då till?"
Tja, man klarar sig utan pengar och kläder också men de kan vara bra att ha. Vill man vara lite filosofisk så skulle man kunna säga att det är tron på guden som ger den kraft. Den försvinner inte utan den men den blir starkare av den. Till skilnad från religioner som kristendom och islam så lägger sig inte gudarna i människornas liv särskilt ofta, de har inget behov av att kontrollera oss och ge oss regler att leva efter. De finns där vare sig vi vill eller inte och vi finns vare sig de vill eller inte. I den kristna världsbilden är inte människan nödvändig men i asatron bygger helheten på att alla beståndsdelar finns till hands och alla fyller sitt syfte i den stora bilden. Utan en beståndsdel rasar kosmos samman och tas över av kaos vilket tillintetgör alltihop så att det får börja om från början. Kristendomen rasar inte utan människan, där är människans tid begränsad och vad som händer efter harmageddon sägs det inget om. I asatron börjar livet om på nytt igen efter ragnarök med något annorlunda roller. Utbytet som finns är väl att vi kan få ut något av att uppskatta gudarna genom att öka vår status i jordelivet, en tillfälligt ynnest. De får ut av det att de blir starkare genom våra offer och kan hålla bättre ordning på kosmos. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka det annorlunda.. Vi är här nu så varför inte försöka krama ut så mycket vi kan av vår tid här? Vem vet, det kanske lönar sig i efterlivet?


Gunnar:
Jag har personligen valt att ta avstånd från blotlag och samfund men det beror bara på att jag inte är särskilt social av mig och vantrivs i stora samlingar. Blotlagen fyller sitt syfte liksom samfunden men de kan inte liknas med de kyrkliga församlingarna. Angående paraleller till kristendomen så kan jag inte annat än hålla med. Det finns många likheter och frågan är hur pass påverkade Snorre och Co. var när de gjorde sina nedteckningar egentligen. Jag tycker mig ana att en hel del har smugit sig in från kristna föreställningar och jag tycker mig även se vissa försök att påskina att det är kristendomen som ligger bakom mytologien. Man får ju inte glömma att det under den tid allt detta skrevs ned pågick en omfattande brytning mellan två religioner. Det är intressant att så många vill dra likhetstecken mellan asatron och kristendomen när det knappast är en hemlighet att kristendomen är sprungen ur en tidigare religion, ändå används kristendomen som nå'n slags 'mall'.. det tycker jag är både intressant och underhållande. Vill man så kan man nog hitta likheter i det mesta men betyder det att det ena är sprunget ur det andra?
”In the beginning there was nothing.. which exploded."
-Terry Pratchett