Hej,Gorm skrev:
"Frändaskam vikingatida benämning på det brott som bestod i att en medlem av en släkt tog dopet och blev kristen. Det förkristna ättesamhället var helt baserat på den gamla religionen, och kristendomen bröt ättebandens urgamla grundval i fäderneärvd tro och sed."
Jag slog för skoj skull i Rune Palms "Vikingarnas språk" utan någon referens till detta uttryck. Således verkar det kanske mest förekomma i medeltida källor och måhnda i en specifik kulturmiljö. Vilken relation har det till den förkristna värld det skulle ha varit verksamt i kan man nog undra? Är det så att dt snarast speglar en föreställning om hur kristnandet uppfattades i den förkristna miljön än hur det verkligen var. Ser man till senare tids forskning var det knappast individuella överväganden vi har att ta hänsyn till, utan hela gruppers övergång till en ny sedvänja beordrat av en överordnad storman eller kung. I dessa fall torde detta uttryck sakna mening.
/P-A