Nina:Jag sa att det var psykologins
ursprungliga syfte, inte det nuvarande syftet.
"
förstå människans behov av att tro"
Precis, varför skulle man behöva förstå ett sådant 'behov' om man inte förutsatte att det var imaginärt? Vem har sagt att en tro är en utfyllnad av ett behov överhuvudtaget? Jag har inget behov av att tro, jag klarar mig lika bra utan tron men den gamla tvistenöten kvarstår; skapar människan gud eller skapade gud människan? Finns den ena utan den andra? Är det viktigt vad man kallar 'gud'? Som jag ser det så klarar sig gudarna bra utan mig och jag utan dem men om vi kan interagera så kan vi ha ett utbyte av varandra som båda parter tjänar på. Det betyder inte att jag har ett behov av att tro på dem precis som jag inte har ett absolut behov av att äta bananer. Ett behov är något man inte klarar sig utan, exempelvis har människan behov av syre och vatten, och den som inte klarar sig utan sin gud har andra problem än religiöst betingade.
"
Människor känner sig sedda och får en plats"
Det låter som om du talar om kristendom eller liknande här.
Asatron söker man sig inte till för att bli sedd eller för att få en plats. De flesta sedningar håller sig för sig själva eller samlas i små grupper och det lilla fåtal som sökt upp seden stannar oftast inte särskilt länge i den, kanske för att den inte erbjuder den gemenskap som de kanske väntat sig? Många med mig har inte sökt upp tron, den har kommit själv och har funnits där från början. I mitt fall handlar det inte direkt om en 'tro' utan om en övertygelse om något som inte kan betvivlas. Jag känner inget som helst behov av att bli sedd och en plats har jag redan oavsett jag är religiös eller ej. Människor som söker sig till religioner bär oftast på en inre saknad av uppmärksamhet, en inre tomhet som måste fyllas av ett syfte instiftat av en oemotsäglig kraft som erbjuder färdiga dogmer att efterfölja. Man kan lika gärna gå med i en förening eller en klubb då dessa ger samma utrymme för att bli sedd. Dessa människor ser jag inte som religiösa i det avseendet att de är övertygade om gudens närvaro och inflytande. Dessa människor är ensamma och känner sig oftast övergivna och söker därför gemenskap. Den sortens gemenskap kan vi nog inte erbjuda inom seden eftersom det av de flesta ses som en svaghet att inte kunna stå på egna ben. Asatron förespråkar inte svaghet utan styrka, både intern och extern. Har man det inte inom sig så lär man inte hitta det i seden. För att förstå seden måste man vara uppmärksam och villig att lära, hos oss är det ingen som säger vad du ska eller inte ska utan allt är upp till dig och du får själv ta konsekvensen av dina egna handlingar. Vi erbjuder inga församlingar där man blir en i mängden med ett gemensamt syfte och en gemensam plats i tillvaron.
Angående sändningen så kan/vill jag inte hjälpa dig. Den kunskapen är inte gratis.
"
Hur man kan tänka sig att det yttersta för gudarna är just det man själv håller för dyrast"
Svaret på denna fråga är lätt och det förvånar mig att du frågar. Det är vad gåvan/offret innebär för givaren som räknas, inte vad den betyder för mottagaren. En gåva ger man för att visa uppskattning, det säger sig självt att man ger bort något man anser representera/motsvara denna uppskattning. Det är naturligtvis skilnad på ett päron och en safir. Ett offer är en annan sak, det handlar inte om en gåva utan just ett offer. Ett offer kan vara en uppoffring eller ett materiellt ting. Låt mig ta ett exempel:
1. Du går till kvartershökarn och inhandlar ett äpple för fem spänn som du sedan använder som offer för att få något åter. Detta kommer inte att lyckas eftersom du bara har offrat en femma av din femsiffriga inkomst. Det är inget offer eftersom det inte betyder något för dig. Det finns fler äpplen i affären och du har råd att köpa flera kilo äpplen. 'Offret' kommer troligtvis att mottagas med hån och en läxa om att du har handlat fel och att du inte bör göra det igen.
2. Du har förlorat ditt jobb och står på bar backe, fogden är och synar ditt hus och din partner har tagit ut skilsmässa. Det finns inga utsikter för att få ett nytt jobb, du har ingen a-kassa och socialen tänker inte bistå med någon ekonomisk hjälp, du har ingen att låna av och du har inte råd att köpa mat. Det enda du har kvar är ett äpple som nu är din enda ägodel samt din enda födokälla. Offrar du det äpplet så har du offrat något stort och betydelsefullt. Det är likväl bara ett äpple men utan det äpplet har du ingenting. Du kommer troligtvis att belönas för din stora uppoffring.
Alltså;
vad du offrar är oväsentligt, det är vad offret innebär för dig som har betydelse. Exemplet ovan är extremt och osannolikt men jag har gjort det målande för att ta fram vikten i offret. Gudarna har ingen nytta av ett äpple men de ser att du har gjort ett betydelsefullt offer för att få deras uppmärksamhet. Bättre än så kan jag nog inte förklara offrets betydelse. Jag vill även passa på att påpeka att blodsoffer är oerhört sällsynta. Det egna blodet har dock ett högt värde eftersom du inte kan leva utan det. Även i de mytologiska texterna kan du lätt se blodets betydelse. Sen får man vara lite lyhörd när man offrar eftersom olika gudomligheter är olika inställda till olika offer samt att olika ändamål kräver olika handling. Offrar du för framgång och berömmelse kanske du inte ska offra en massa frukt och offrar du för kärlek ska du kanske inte offra vapen osv.
Angående "nyorienteringen av asatron" så finns det forum på nätet om det om du vill veta mer men av respekt för Gorm ska jag inte göra reklam för det här :roll:
Heimdahl:Jag tycker att en laptop vore ett olämpligt val eftersom jag inte tror att någon gudomlig makt skulle ha någon som helst nytta av en sådan. Med tanke på vad jag skrivit om offer ovan så vore det ett bra val om man var beroende av den på något sätt vilket skulle göra uppoffringen av en sådan värd något annat än enbart ekonomi. Sen kan jag delvis hålla med om det du säger om romantikens roll, jag skulle anse det vara ett dåligt val eftersom jag inte ser mina gudar som användande högteknologiska medel som skapats av människor. Odin har sitt Hlidskjalf, vad ska han med datorer till? Men som sagt, offrets värde ligger inte i objektet så jag får väl kanske retirera på den punkten
Angående blodets roll i blotet:
Det finns inte så mycket att förstå. Blod = liv punkt.
Det handlar inte om fascination för rinnande blod eller att skapa relationer till forna tiders seder och bruk. Låt mig påminna om att asatrons alla gudomligheter inte är odödliga. I det avseendet är blod en bra gåva/offer eftersom de behöver blod precis som vi. Jag har sagt att det finns vissa som använder köpt blod för att skapa stämning men nota bene, jag säger
vissa grupper, inte allmängiltigt för alla asatroende. Jag skulle aldrig köpa blod för att använda det i en rit eller en offerceremoni eftersom det för mig skulle sakna betydelse. De gånger jag själv har använt mitt eget blod så handlar det inte om ett par droppar utan ganska stora mängder, annars är det ju inget offer. Samma principer kvarstår för offrets betydelse och det enda som har med blod att göra är att det är livsnödvändigt för oss plus att det inte är lätt att få tag i, man kan inte göra det särskilt ofta eftersom man inte mår bra av det. Vill man ha något stort så måste man vara villig att offra något likvärdigt för att visa att man verkligen menar det. Se det som en affärsuppgörelse där man köpslår om en vara och dess pris. Jag vill ha X och erbjuder Y. Tycker säljaren att Y är ett tillräckligt bra pris så får jag X, är Y otillräckligt så får jag inte X. Vad är det som är så komplicerat?
Jag tvivlar starkt på att blodsoffer med eget blod förekom i forna tider, det är troligtvis en nyskapelse men vi har idag inte samma förutsättningar för offer som de hade förr och seden måste förnyas om den inte ska dö ut. Jag har ingen som helst föresats att leva upp till mina förfäders traditioner bl.a. för att jag inte har en aning om hur de gjorde eller hur de tänkte eftersom källorna inte förmedlar denna information. Det vore dumt att ens försöka ta upp traditioner som inte brukats på tusen år och därför har förträngts ur vår sinnevärld. Jag måste se till vad jag har som har stort värde och det jag, och många med mig, anser ha det största värdet är vårt eget blod. Det är dock ytterst sällan ett sådant offer är av nöden. Vi går inte omkring och skvätter blod omkring oss hur som helst. Själv har jag gjort det två gånger på ca 20 år, de flesta andra jag känner som använt eget blod har gjort den en gång under sin livstid och kommer troligtvis inte att göra det igen precis som jag.
