Från och med den 3 maj hälsar vi dig välkommen till vår nya utställning om varsam energieffektivisering av hus! Här kommer du som fastighetsägare att få en mängd konkreta tips och vägledning om hur du kan göra ditt hem mer energisnålt samtidigt som du bevarar charm och kulturhistoriska värden.
Funderar du på hur du kan spara energi utan att kompromissa med karaktären på din villa? Är du osäker på om det är dags att byta ut de gamla fönstren eller originaldörren? I utställningen kommer du inte bara att hitta svar på dina frågor, utan också bli inspirerad att göra din bostad mer energismart. Genom energibesparande åtgärder kan du både spara pengar och bidra till klimatarbetet.
Utställningen Energismart – varsam energieffektivisering visar olika sätt att spara energi i hemmet för att skapa en hållbar framtid för både våra bostäder och samhället i stort. Den presenterar olika lösningar, som solenergianläggningar och energisnåla åtgärder, som inte bara är varsamma för ditt hus utan också mer miljövänliga för kommande generationer.
Utställningen är en del av Kalmar läns museums engagemang för att främja hållbarhet och bevarandet av kulturhistoriska värden. Med utställningen vill vi erbjuda praktisk och konkret vägledning samt inspirerande exempel för att sprida kunskap och bidra till en mer energieffektiv och hållbar framtid.
Med ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen Kalmar län har vi utvecklat denna utställning som kommer att visas fram till den 1 september 2024. Ta chansen att besöka oss och få värdefulla insikter om energieffektivisering och hållbarhet!
Under hela utställningsperioden går det att boka visningar för grupper.
Precis som tidigare år så kommer vi att ha guidningar runt om i Östergötland under perioden 5:e maj till 25:e september. I år är det 13 spännande platser som vi besöker tillsammans med olika arkeologer som guider. Tio av dessa guidningar bekostas i ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Östergötland och museet. Två (Klackeborg och Svaneholm) är beställda av Mjölby kommun och en tredje (kulturreservatet Öna) är museets eget arrangemang.
I år har vi lyckats klämma in hela tre medeltida borgar i programmet. Två av dem är riktiga fantasieggande ruiner. På Svaneholms borg finns fortfarande ett flera våningar av ett torn kvar. Även i Skällvik finns riktiga ruiner med tydliga murar och rum. För den tredje borgen, Klackeborg, är det lite annorlunda. Här finns nästan bara en av vallgravarna bevarade i synligt skick. Här finns istället en lång historia från stenålder till nutid och tack vare arkeologiska undersökningar som gjordes där på 1990-talet vet vi mycket om vad som finns dolt under marken.
Förutom borgarna omfattar programmet flera gravfält, klosterruinerna i Alvastra och S:ta Ingrids kloster i Skänninge, Sturefors slottspark och berättelsen om folk och fä på Öna. På Lunds backe får deltagarna kanske höra sägner om Lundsgubben och annat oknytt. Programmet avslutas på kvällen den 25 september då deltagarna får uppleva hur hällristningarna vid Hästholmen kommer till liv i mörker och släpljus.
Den svenska mynthistorien sträcker sig tillbaka till vikingatiden och Olof Skötkonung är, vad vi i dag vet, den som präglade de första svenska mynten runt år 995. Vid Vitterhetsakademiens bibliotek har numismatiken– läran om mynt, sedlar och medaljer – också gamla anor och biblioteket har i dag en av norra Europas största samlingar av numismatisk litteratur.
Mynt har präglats sedan antiken och har allt sedan dess varit föremål för fascination och samlande. Äldre tiders betalmedel kan berätta mycket om gångna tiders samhälle och vardagsliv och utgör en del av vårt gemensamma kulturarv. Vid arkeologiska utgrävningar görs det återkommande fynd av mynt. Ofta påträffar man enstaka mynt men ibland görs fynd av mer spektakulära slag. Ett aktuellt exempel på ett sådant är den uppmärksammade silverskatt som påträffades på Visingsö nyligen.
Vad betyder numismatik?
Numismatik (av grekiskans nomaisma) betecknar läran om mynt, sedlar, polletter och andra betalningsmedel samt medaljer. Numismatiken som vetenskap var länge underordnad arkeologin och historievetenskapen, men kom med tiden att växa fram som en självständig disciplin. I en svensk kontext brukar Petter Dijkmans Observationer från 1686 ses som startskottet för den numismatiska litteraturen och under 1700-talet blev myntsamlande en gentlemannasyssla. Med tiden kom numismatiken bli föremål för växande akademiskt intresse.
Samlingens framväxt och tillgänglighet
För att kunna identifiera mynt, ordna utställningar och bedriva numismatisk forskning behövs numismatisk litteratur. Vitterhetsakademiens biblioteks numismatiska samling, som tillfördes sina första böcker redan i slutet av 1700-talet, har sedan dess vuxit till en samling som i dag är en av norra Europas största. Den består av cirka 700 hyllmeter trycka böcker, tidskrifter och auktionskataloger samt ett växande elektroniskt bestånd. Ända sedan starten har tillväxt och utveckling skett i ett nära samarbete mellan biblioteket och Kungliga myntkabinettet, numera Ekonomiska museet.
– Den som vill läsa och låna material ur den numismatiska samlingen är varmt välkommen till biblioteket, säger Carina Bergman, bibliotekarie på Vitterhetsakademiens bibliotek. Samlingen är tillgänglig för alla men man gör klokt i att i förväg beställa fram det man är intresserad av via bibliotekets katalog eller genom att skriva till bibliotekets e-postadress. Böckerna finns inte i bibliotekets öppna samlingar utan måste hämtas fram. De elektroniska böckerna och tidskrifterna får man tillgång till genom att registrera sig som låntagare.
Drottning Lovisa Ulrikas samling
Drottning Lovisa Ulrika (1720–1782) närde ett starkt intresse för numismatik och kom att få en med tiden omfattande samling av böcker inom detta ämne. Vitterhetsakademien, som drottningen själv var med om att grunda, hade ett särskilt ansvar för numismatiken och redan under sent 1700-talet kom man att motta drottningens samling av numismatisk litteratur. Samlingen innehåller böcker från 1500-talet och fram till sent 1700-tal och är i tryggt förvar i bibliotekets underjordiska raritetskammare. En annoterad katalog över samlingen utgavs 2001 och böckerna i samlingen kan konsulteras i bibliotekets specialläsesal.
– Böckerna i Lovisa Ulrikas numismatiska bibliotek är utsökt bundna och är genomgående i mycket gott skick. Det är en hisnande tanke att drottningen själv använt sig av dem och att åtskilliga bara ägts av henne innan de införlivats i bibliotekets samlingar, säger Henning Hansen, bokhistoriker och forskningsbibliotekarie vid Vitterhetsakademiens bibliotek.
Sensationellt fynd av mynt på Visingsö
Totalt hittades 170 så kallade silverbrakteater i graven på Visingsö. Mynten bedöms vara från tiden omkring år 1150 till 1180. Fyndet är mycket speciellt, dels för att det finns få liknande fynd från tidsperioden, dels för att några av mynten är helt okända sedan tidigare. Foto: Åsa Rosén/Jönköpings läns museum (CC BY).
Arkeologer vid Jönköpings läns museum gjorde ett unikt fynd av runt 170 silvermynt i en grav i Brahekyrkan på Visingsö tidigare i år, i samband med att bergvärme skulle installeras i kyrkan.
– Redan första dagen fann jag och min kollega Kristina Jansson två skelett i schaktet där ledningarna skulle läggas. Vi rensade fram benen från de gravlagda för att få en uppfattning hur gravarna såg ut. Helt plötsligt kom tre silvermynt fram! Snart insåg vi att många fler låg tätt intill den gravlagdas vänstra fot, berättar Anna Ödéen, projektledare och arkeolog.
Brakteater från omkring år 1150 till 1180
Brakteater kallas de mynt som är präglade på bara den ena sidan. De runt 170 brakteater i silver som påträffades i graven på Visingsö är bland de äldsta bevarade mynten i Sverige och en del av mynten känner arkeologerna inte igen sedan tidigare.
– Det är ett helt sensationellt fynd som kommer att förändra den tidigmedeltida mynthistorien i Götaland och belyser en period som till stor del är helt okänd, säger Eeva Jonsson vid Kungliga myntkabinettet i ett pressmeddelande från Jönköpings läns museum.
The first archaeological trial excavation and field survey of the 2024 field season will be in Kirkkonummi west of Helsinki where we will investigate the long and complex history of Wohls Manor. Children from nearby schools will also participate in the fieldwork. The excavation is financed by The Savings Bank Foundation in Kirkkonummi.
The cellar of the manor will also be documented during the research.
Wohls Manor is located in a lush environment
on the west bank of Humaljärvi in Kirkkonummi. The manor was formed in the early
17th century and was included in the so-called “Överby donation”, a donation which was given to Ludvig
Hintelman from Riga in 1624. Around 1670, chief forester Erik Bure bought a
large part of the land and formed an estate complex with Wohls as his main
farm.
Wohls in summertime.
Many finds from the neolithic stone age have been discovered in the nearby fields so the survey and trial excavations will also be about confirming the location of a stone-age dwelling site in the area.
Late Comb Ceramic Culture and Corded Ware Culture potsherds have been found near the manor.
Click on this link to learn more about the history of this fascinating place and tune in here to hear the latest news from the upcomin excavation.
After a long winter, this weekend it was finally time to kick off the 2024 field season. The extensive mostly untouched research area of a Soviet Cold War Period Tank Training Centre provided the interesting setting.
Part of the research area in an air surveillance photo from the 1950´s. The trails left by the tanks are clearly visible. Photo Jarno Ekman (right).
The fieldwork involved searching the fields near one of our main research areas for locations of dumpsites which could later be subjected to multidisciplinary conflict archaeology excavations. Many interesting areas of finds could be pinpointed during the two days of work on site.
Soviet T-34 and T-54 tank track links found earlier in the research area. Photos Jan Fast.
An interesting group of finds are the discarded broken spoons left by the Soviet soldiers (mainly tank crews), when their service was over. Other finds included uniform buttons, coins and parts of military gear.
A few of the finds from the surveys. Photos Jarno Ekman.
The surveys of the site will continue next weekend and be follwed up by excavations 4.-8.5.2024 so stay tuned!
I stort sett varje år sedan 2017 då jag först stiftade bekantskap med det runristade alnmåttet från Haverö har det kommit nya ledtrådar om Kensingtonstenens runalfabet. Senast i raden är minnestavlan från Torp som uppmärksammades i augusti 2022 och som ledde fram till skrivläraren Eric Ström från Vivstavarv i Timrå. Det var ju genom hans ambulerande skrivskola på olika platser i Mellannorrland under 1800-talets senare hälft som kunskapen om denna variant av runor har spridits. Sedan dess har det inte tillkommit något nytt. Betyder det att spåret efter Kensingtonrunornas ursprung har kallnat?
En liten sak har dock hänt. Nyligen kom äntligen 2022 års årgång av tidskriften Futhark. International journal for runic studies, där jag i en längre artikel försöker sammanfatta de senaste iakttagelserna kring dessa runor och dessutom föra fram några idéer om deras ursprung.
De runor som brukar kallas Kensingtonrunor efter den amerikanska Kensingtonstenen, som 1898 grävdes upp i Minnesota, har ibland jämförts med de sena dalrunorna och det har till och med gjorts ett försök att lansera termen Neo-Dalecarlian runes för denna runvariant. Enligt ett annat förslag bygger Kensingtonalfabetet på den 16-typiga vikingatida futharken, som har hämtats från någon tryckt bok, men kompletterats med dalrunor och helt nyskapade runtecken.
Själv har jag lagt fram hypotesen att Kensingtonrunorna i huvudsak har sitt ursprung i ett efterreformatoriskt runalfabet med rötter i Johannes och Olaus Magnus tryckta runalfabet från mitten av 1500-talet. Detta ligger till grund för flera sentida runalfabet, inte minst i Norge. I den ovan nämnda artikeln fördjupas denna hypotes. Motsvarigheter till den kryssformiga a-runan som ibland har jämförts med en variant av a-runan bland dalrunorna, finns också i andra sentida runalfabet, exempelvis i en 1700-talsinskrift på predikstolen i Täby kyrka utanför Stockholm. De mer märkliga runformerna bland Kensingtonrunorna u, v, y, å, ä och ö är troligen nyuppfunna runor. En intressant parallell finns i en svartkonstbok i Nordiska museets samlingar, där runor används för vissa passager i texten. Den som har skrivit dessa runor verkar märkligt nog ha saknat runtecken för just dessa tecken och därför istället använt vanliga latinska bokstäver. Kanske var det ett runalfabet liknande det i den nämnda svartkonstboken som Kensingtonrunornas skapare hade till hands och som han byggde ut med nypåfunna runtecken.
Eric Ström från Timrå var uppenbarligen den som spred kunskapen om dessa runor, men han är inte den som har uppfunnit dem. Enligt vad han själv ska ha uppgett i sina litograferade Förskrifter (1876) hade han lärt dem ”af enskild person”, men vi vet inte av vem. Inte heller vet vi var det skedde eller hur stort runintresse Ström egentligen hade. Troligen såg han runorna som ytterligare ett skriftsystem som man kunde lära ut, kanske för att det var en skrift som inte vem som helst kunde läsa. Vid sidan av runorna lärde han ju också ut det så kallade vinkel- eller frimurarchiffret som ju ofta förekommer tillsammans med just Kensingtonalfabetet, inte bara hos Ström och på bröderna Larssons papper, utan också på Haveröstaven och på en papperslapp som ägdes av Gerda Werf i Älvdalen.
Vinkelchiffret är känt från många olika håll. Det användes exempelvis som chiffer under amerikanska inbördeskriget och kallades då ”pig-pen code”, eftersom det i sin form påminde om bås för grisar. Den som 1972 lyckades tjata till sig den nyutkomna Gröngölingsbokenvet att det också finns med där, men då under beteckningen ”Dada urka”. Samma typ av chiffer är än i dag levande inom scoutrörelsen.
Under den senare delen av 1800-talet var vinkelchiffret mycket populärt som kommunikationsmedel bland dem som vistades på fäbodarna i Jämtland, vilket bland annat konstnären och kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren har vittnat om. Kanske var det också i denna miljö som Kensingtonrunorna en gång skapades. Detta har jag skrivit mer om i min artikel.
Eric Ström var inte bara skrivlärare utan också Godtemplare (eller Good templars som det hette på svenska då). Detta har givetvis ingenting med tempelriddare eller sökandet efter den heliga graalen att göra, utan är namnet på en nykterhetsrörelse (idag IOGT-NTO). Inom denna rörelse och i den lokala logen Vifvan i Vivstavarv var Eric Ström mycket aktiv och gjorde tydligen stora insatser. I hans dödsruna i tidningen Reformisten den 12 mars 1896 kan man exempelvis läsa:
”Särskildt hade han förmåga att författa små skildringar ur folklifvet, hvilka, om de ock någon gång voro väl drastiska, slogo an på den publik, för hvilka han uppläste dem och verkade väckande och manande till nykterhet. De voro, säger en meddelare till oss, träffande, rika på satir och naturtrogna. Han föredrog i regel att läsa upp dem istället för att erbjuda dem åt trycksvärtan.”
Ströms berättelser har alltså skattat åt förgängelsen, men av en tillfällighet upptäckte jag nyligen att det i Litteraturbanken finns ett verk av honom: Good templars poemer och sånger publicerat 1883.
Omslaget till Eric Ströms bok med sånger och poesi. Foto: Litteraturbanken (Public Domain)
Någon ny ledtråd till lösningen av Kensingtonrunornas gåta går dock inte att hitta i denna bok. Enda gången som ordet runor nämns är i den inledande strofen i ett poem som uppges ha blivit ”Uppläst vid åtskilliga Good-Templar-fester”. Den lyder:
Märken, kännen, fatten dessa enkla ord,
Bröder, systrar, vänner, alla som ären här!
Vi hafve slägtskap, föreningen är gjord
Och hälsningen till Eder alla jag i dag frambär.
På denna fest vi skole glädje hafva,
Ett minne äfven af vårt höga mål;
Vi vilje nu tillsammans lifvets runor stafva,
Vi hafve mycket här som granskning tål.
På andra ställen i denna bok kan man däremot finna exempel på hans drastiska formuleringskonst eller vad sägs om:
Då var det ej ovanligt att qvinnan söp sig full,
En prest jag hörde sjunga: Bränvin är mitt guld,
Ja, barnen söp och bröd de ofta doppa
i denna afgrundssoppa.
Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet
PS. Den ännu oavslutade jakten på Kensingtonrunornas ursprung har rymt en hel del överraskningar och många har bidragit med nya pusselbitar och iakttagelser som gör att vi står där vi gör idag. Detta kan man bland annat följa i artiklar på K-blogg, men även här. DS
I veckan tog sig delar av Östergötlands museums personal upp i domkyrkans torn!
Eftersom en av oss byggnadsantikvarier är medverkande i projektet kändes det roligt att få bjuda in kollegorna på ett studiebesök och visning av den stora tornrenovering som nu pågår. Det var många modiga kollegor som verkligen lyste efter besöket i stormen. De fick dessutom ta trapporna upp eftersom hissen inte får användas om det blåser mer än 12 sekundmeter, vilket det gjorde i onsdags.
Tornrenoveringen planeras att avslutas våren 2025, men redan i maj 2024 kommer delar av ställningen tas ner en bit eftersom de övre delarna då är klara. Då kommer även toppsprian som förgyllts lyftas på plats igen!
Nedan följer lite bilder från besöket.
//Byggnadsantivkarie Maria Klint
Planeringen för årets Bötterumsmässa är i full gång och just nu söker vi efter utställare till evenemanget. Är du intresserad av att delta? Detta är ett utmärkt tillfälle för din verksamhet, förening, organisation eller företag att marknadsföra och visa upp era produkter, tjänster och kunskap inom områdena byggnadsvård, hantverk och trädgård.
Mässan strävar efter att förvalta gamla traditioner samtidigt som den engagerar och inspirerar framtidens generationer. Vi vill visa på möjligheterna att bevara och vårda gamla hus, trädgårdar och hantverk på ett hållbart och miljövänligt sätt. Dessutom uppmuntrar vi till smartare konsumtion, och vill inspirera till att använda befintliga resurser genom återanvändning, restaurering och reparation. Bötterumsmässan välkomnar alla som är intresserade, arbetar med eller vill lära sig mer om byggnadsvård, hantverk och trädgård.
Utöver mässan kommer dagen att erbjuda försäljning av mat och dryck, barn- och familjeaktiviteter, olika inspirationsföreläsningar och annat som kan vara både till glädje och nytta. Mässan är ett välbesökt evenemang som har arrangerats i Bötterums hembygdspark varje år sedan 2017, förutom under pandemin. Varje år lockar mässan nästan 2 500 besökare!
Bötterumsmässan arrangeras av Kalmar läns museum, Länsstyrelsen Kalmar län, Kalmar läns hembygdsförbund och Långemåla Hembygdsförening och genomförs i samarbete med Långemålabygdens medborgarförening, Långemåla idrottsförening, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Kalmar läns hemslöjdsförening.
I år äger mässan rum lördagen den 7 september.
Välkommen att anmäla dig som utställare och vara en del av denna spännande mötesplats!
Vill du vara en av utställarna på mässan?
Är du intresserad av att delta som utställare på mässan? Varmt välkommen med in anmälan senast den 25 juni till susann.johannisson@kalmarlansmuseum.se. Det är kostnadsfritt att delta som utställare.
I mer än 20 år har länsmuseets gäster kunnat njuta av välsmakande pajer under Äppelpajveckan varje höst. Våren 2024 presenterar vi ännu en frestande nyhet. Den sista helgen i april välkomnar vi gäster att fira det svenska kaffebordet genom att duka upp en dignande buffé av småkakor, mjuka kakor, vetelängder och annat gott i museets restaurang. Buffén står framdukad och fylls på från torsdag den 25 april till söndag den 28 april. Buffén kostar 149 kr och självklart ingår kaffe från Balck eller te.
Receptboken ”Sju sorters kakor” lanserades första gången 1945. Med jämna mellanrum har den varsamt uppdaterats för att följa med sin tid, men traditionen att bjuda sina gäster på småkakor kan härledas ända till 1800-talet då det blev populärt att hålla kafferep. Det var noga med antalet kaksorter på faten – om värdinnan serverade färre än sju var hon snål, bjöd hon på fler ansågs hon högfärdig. Sju var helt enkelt lagom!
Denna sida visar inlägg från de mest aktiva svenska arkeologibloggarna. Sidan administreras av Arkeologiforum. Kontakta oss här om du driver en blogg som bör vara med. Arkeologiforum ansvarar inte för informationen som visas.
.JPG)
.jpg)
.jpg)
