Involving the very young

Neolithic archaeology is for all ages. After all, kids were there then, so why not let them enjoy digging the same sand as their ancestors <3


Excavating with very young children is a mindblowing experience. Try it out, never mind the scientific part <3 and you will learn a lot... instantly.


Helsinki 3500 BC! The Nuolipuisto excavation.

The Nuolipuisto excavation started today. This is the largest community archaeology excavation this season. The excavation if organized by Pitäjänmäki-seura ry and the community archaeology society ANGO ry.
Archaeology is for all ages.

Because of the large number of participants it was possible to open up a relatively large excavation area. This first day was therefore much about removing the topsoil that covers the stone-age finds.

The participants removing the topsoil of the excavation area.

Fragments of comb ceramic pottery along with flint and quartz flakes were found over the entire excavation area which is a promising sign for the upcoming excavation days.

Removing the last cm:s of the topsoil.

This years excavation is very interesting as we have participants from many different universities attending. Our guest from Italy Ms Boccagna (Universty of Salerno) found her first neolithic finds just about an hour into the dig.

Digging the stone-age (Salerno-Umeå-Helsinki).

After a few hours of work we completed the so called excavation level-0. And documented it before moving on to excavating layer 2.

The excavation area before excavation (left) and with the topsoil removed  (right).

To be continued tomorrow :)


Arkeologiska och historiska nyheter om samer 13 juni 2019



 

DE DÖDA SOM BEGRAVDES I DEN DÅTIDA SJÖN LEVÄNLUHTA VAR SAMER

Av Jouni Tervalampi, 12 juni 2019. tervalampi(a)mail.com

 

Jag har tidigare skrivit om de döda ifrån den forna sjön Levänluhta i Finland att tre av de som begravdes i sjön var samer. Nu kommer den slutgiltiga bekräftelsen på att de var samer i ”The population history of northeastern Siberia since the Pleistone”i Nature 2019 och på Helsingfors Universitets hemsida. Det nya att genetikerna har funnit av en eller i alla tre skelett genomer som visar att samernas deras anmödrar och förfäder Levänhuhta till ett folk som bodde 12 km från Japanska havet, en del av Stilla havet, där flera av de som begravdes hade mtDNA D4.   

 

Helsingfors universitet. 2019. Ge­nom­brott i upp­täck­ten av DNA i gam­la ben be­grav­da i vat­ten.
https://www.helsinki.fi/sv/aktuellt/sprak-kultur/levanluhta/genombrott-i-upptackten-av-dna-i-gamla-ben-begravda-i-vatten

 

Martin Sikora el al 2019.”The population history of northeastern Siberia since the Pleistone”. Nature
https://www.nature.com/articles/s41586-019-1279-z

 Martin Sikora el al 2019. Supplement. ”The population history of northeastern Siberia since the Pleistone”. Nature
https://static-content.springer.com/esm/art%3A10.1038%2Fs41586-019-1279-z/MediaObjects/41586_2019_1279_MOESM1_ESM.pdf

 
Thiseas C. Lamnidis,  Kerttu Majander et al. 2018. Ancient Fennoscandian genomes reveal origin and spread of Siberian ancestry in Europe.
https://www.biorxiv.org/content/early/2018/03/22/285437

 PDF. https://www.biorxiv.org/content/biorxiv/early/2018/03/22/285437.full.pdf

Jouni Tervalampi 2018. Historiska nyheter om samer 27 mars 2018.
https://tervalampi-arkfoto.blogspot.com/2018/03/historiska-nyheter-om-samer-27-mars-2018_27.html


SAMERNAS HISTORIA – DEN STORA PÅHITTADE FOLKVANDRINGEN

Av Jouni Tervalampi, 12 juni 2019. tervalampi(a)mail.com

Samernas område har sträckt sig bortom Arkangelsk till Oslofjoden till Mälarens norra strand och söder om Ladogasjön. 

Språkforskarna Michaël Peyrot och Guus Kroonen stöder en teori som lanserades av samisk-finsk-ryska språkforskare, som saknar arkeologiska belägg enligt mig,  i studien ”The population history of northeastern Siberia since the Pleistone” Supplementary Information 9 i Nature 2019. (s.135-136).

Teorin att ursamiskan uppstod i Finland i närheten av Karelen före Kristi födelse där det finns lager av två språk, Paleo-Lappland och Paleo-Lakeland och samerna når Lappland mellan 300-800 e. Kr. Tacitus benämner skridfinnar (skidande samer) på 90-talet e. Kr. Sedan vandrar de ned och sprids över hela Norge och ända ned skogarna i Västmanland och Uppland. När samerna nådde Dalälven redovisas inte.

 Utvandringen måste ha varit enorm då i princip alla av den tidigare jägarbefolknings språk som levde intill Mälaren finns det inga spår efter i sydsamiskan. Utrotades de av nykomlingarna samerna? Men det finns spår efter fornnordiskan i sydsamiskan. Det finns inga arkeologiska spår efter massutvandringen.

 Vi får se när genetiker som är kopplade till Atlasprojektet lägger fram sin studie om samer från skelett från Tuna i Alsike, Vivallen och andra skelett med samiska inslag. Vid Sigtuna fanns det två skelett som tyder på att de var samer på haplogrupper. Tyvärr redovisades inte genomer från skeletten.

Läs mer:   Michaël Peyrot och Guus Kroonen. Martin Supplementary Information 9  - The Formation of the Siberian Linguistic Landscape.  Sikora et al. 2019. The population history of northeastern Siberia since the Pleistone” Supplementary Information.  Nature (s.135-136).
https://static-content.springer.com/esm/art%3A10.1038%2Fs41586-019-1279-z/MediaObjects/41586_2019_1279_MOESM1_ESM.pdf


Karin Bojs 2019. Så utvecklades samerna till samer. Dn.se
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-sa-utvecklades-samerna-till-samer/





DNA PÅ KRITPIPOR KAN LÖSA SKOGSSAMERNAS URSPRUNG

Vid några utgrävningar av samiska härdar och sockenlappsstugor har arkeologer funnit kritpipor. I USA har genetiker funnit dna på 200-åriga kritpipor.

Läs mer: Brigit Katz 2019.
DNA From 200-Year-Old Pipe Links Enslaved Woman to Sierra Leone. smithsonian.com
https://www.smithsonianmag.com/smart-news/dna-200-year-old-pipe-links-enslaved-woman-sierra-leone-180971729/

Eskil Olsson 2019. DNA (Sockenlappar)
https://historieblogg.home.blog/dna/


Ohtsedidh 2019. Lappatäkten - Sveriges enda utgrävda sockenlappsstuga.
https://www.ohtsedidh.se/platser/lappataekten/
TUNABÅTEN ÄR EN SAMISKT BYGGD BÅT



 Nu har Västmanlands läns museum accepterat att båten från grav 75 är en samisk byggd båt. Men ingen information inne vid Västmanlands läns museum står att båten är byggd av samer.

Läs mer: Ohtsedidh. 2019. Båten i Badelunda. Dalarnas museum, Länsmuseet Gävleborg, Västmanlands läns museum, Stiftelsen Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum. https://www.ohtsedidh.se/platser/baaten-i-badelunda/ 

Jörgen Heikki. 2015. Samiskt båtfynd tonas ner på museum. Sameradion & SVT Sápmi.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6250653

SPÅR EFTER FÖR/SAMERNAS HISTORIA GÅNGER 3 (Jounis tolkning)

Nils Harnesk 2019-05-31. Tillfällen som förändrade Norrbottens förhistoria. Norrbottens museum.

https://kulturmiljonorrbotten.com/2019/05/31/tillfallen-som-forandrade-norrbottens-forhistoria/
JÄRNÅLDERSSAMER

Läs mer: SOSAHI 2019-05-29.SoSaHi  ”Blå Ådalen III”. Bottniska samer, g i e s s e d i s och vintervägen över Lungön.

https://southsaamihistory.wordpress.com/2019/05/20/bla-adalen-iii-bottniska-samer-g-i-e-s-s-e-d-i-s-och-vintervagen-over-lungon/

SAMERNAS SKAPELSEMYT

Jag (Jouni Tervalampi) hade ett föredrag hur om hur olika samer såg på världens tillkomst. Om det kan du läsa i tidskriften Nordens Tidning 2/19 s. 35.

 

Ulf Wiklund. 2019. Samernas nationaldag firades. Nordens Tidning 2/19 s. 35.




VAD VAR EN SOCKENLAPP?


 Arkeologen Ewa Ljungdahl förklarar vad en sockenlapp var för någonting.




Läs mer: Ewa Ljungdahl 2019-05-21. Sockenlappar. Samer.se
http://www.samer.se/5684


Ruskiasuo 2019, the final day.

The end of another great stone-age excavation in 2019. Beautiful large potsherds from the early comb ceramic culture (Ka I:1 ca 5000 BC) until the very last minutes of the dig.

Large early comb ceramic rimsherd.

Today we carefully checked that we had dug all trial areas and test pits to the very end until no finds or  cultural layer remained. After this we documented the area thoroughly and at last filled in the excavation areas.

Excavating the last layer of trial excavation area one.

We found nice Ka I:1 pottery fragments until the very last minutes of the dig and of course also took pictures of the finds to show frriends and family :). 

Photographing the last finds for he home archive.

At the end of the day we visited a few interesting stone-age site sites in the vicinity. Me and archaeologist Janne Soisalo documented the newly found early comb ceramic stone-age site near Ruskiasuo.

 
Janne standing at the finds area of the newly found stone-age dwelling site.

And finally it was time to say goodbye to Ruskiasuo <3

The Ruskiasuo site photographed from the north.

We hope to be back in May next year with a longer excavation. Until then! Thank you very much to all you wonderful people who participated <3

Best Jan and Janne

Corded ware pottery! Ruskiasuo day two :)

Today we dug into layer two and made testpits in the surrounding area in order to determine the total extent of the early comb ceramic dwelling site.

Ecvavating layer two!

As expected we found many more large potsherds attributable to the early comb ceramic settlement. The approximate shoreline could be fixed to around 24-25 m. asl.

More early comb ceramic ware.

During the last hectic hour of this days excavation  we also found a rimsherd of a different type of pot. Namely one from the corded ware culture (ca 2550 BC)! At this stage of ocupation the dwelling site was situated by a small lake.

Corded ware!

We finished off the day by filling up trial excavation area two and sieved the remainening buckets of sandy soil. Tomorrow is the final day of this short first trial excavation of the site. 

At the sieve.

Ruskiasuo 5000 BC. The beauty of early comb ceramic potsherds

Finally, after 31 years of waiting we started  trial excavating this wonderful early comb ceramic site in Kouvola SE Finland. I have to admit I was a bit anxious last night as we hadn´t done any trial pits  before the arrival of our team of 20 prticipants. Luckily the firs early comb ceramic potsherds were found almost immediately... pheeww <3 .

The first early comb ceramic potsherds from the trial excavation.

Prior to the excavation we looked closely at maps of the area. Archaeologist Simo Vanhatalo was kind enough to email us a very exact map of the area surrounding the dwelling site which helped a lot! Archaeology student Teemu Väsisänen made a map that showed the surroundings at the time of the end of the settlement. It is easy to see why the site was chosen, well protected from the winds from the open sea to the south.

The settlement site ca 4800 BC marked with a red star. 

Once again our team deserves a big thanks. The excavation  got avery good start despite very warm weather, hoards of moskitoes and very tough roots (especially covering trial excavation area II). 



Excavating layer one of excavation area I.

During the day we managed to find a previous unknown settlement site in the vicinity of Ruskiasuo. Based on the surface finds this stone-age dwelling site is from approximately the same time period as the site we are currently excavating.

Potsherd from the newly found dwelling site situated north of the Ruskiasuo site.

We will continue our research tomorrow so please be back for more pictures of finds and impressions from this excavation <3

Roger Wikell till minne

Roger Wikell vid sitt sista stora runfynd Tormestahällen Sö 23B på Mörkö den 31 mars 2019. Foto Magnus Källström

Roger Wikell, en av våra flitigaste runstensfinnare, avled hastigt under tisdagen mitt uppe i sin verksamhet. Roger var arkeolog med en passion för sten och särskilt ristad sådan. Han var bland mycket annat en outtröttlig upptäckare av stenåldersboplatser, hällristningar och – inte minst – runstenar.

När Roger ringde kunde man förvänta sig att det var något stort på gång, särskilt då samtalen kom på lite udda tider som 21.51 en fredagskväll eller under en söndagseftermiddag.

Bara för ett par månader sedan lyckades han spåra upp en runristning på Mörkö i Södermanland (Sö 23B), som tidigare bara hade setts av Johannes Bureus och som sedan dess förgäves har eftersökts. Roger tog dock fasta på de få uppgifter som Bureus hade efterlämnat: ”I Thormerstadz hammar” och eftersom ordet hammare i detta sammanhang betyder en stenig skogsbacke började han leta i de delar av Tormestas ägor som bäst motsvarade denna beskrivning – och fann ristningen! Man har alltid trott att de runor som Bureus har upptecknat fanns på en rest sten, men Roger hade börjat misstänka att det i stället handlade om en ristning i fast häll, vilket också visade sig stämma.

Den söndagen missade jag hans första samtal, vilket fick följden att han i stället föreslog att vi skulle invänta mörkret och göra en första besiktning på kvällen. Det var i slutet av mars och svinkallt, men det var onekligen en stor upplevelse att under sakkunnig ledning få möta denna länge försvunna runristning i ljuset av en pannlampa och med gemensamma ansträngningar läsa den svårt skadade texten. Samtidigt kunde vi konstatera att inskriften var i exakt samma skick som när Bureus ritade av den för mer än 400 år sedan.

Roger var en mycket flyhänt skribent och hans publikationslista är lika lång som varierad. Han publicerade i allt från hembygdsblad till Fornvännen och gärna med anknytning till upptäckter som han nyligen hade gjort. Läs till exempel hans artikel om en annan runhäll på Mörkö som han återfann för nästan tio år sedan.

Roger var den sanne och oförfalskade entusiasten som älskade det han sysslade med oavsett om det gav inkomster eller ej, men som alltid hade lika mycket tid för sin familj. Han besatt också en enorm humor, berättarglädje och självironi. De fältinventeringar som han gjorde på fritiden kallade han gärna för ”forntokerier”. I det sista mejl som jag fick från honom den 31 maj i år skrev han:

”I förrgår följde jag en lång hålväg i fin vikingamiljö. Vägen går förbi ett stort flyttblock vars ena sida vetter mot den vägfarande. Ingenting. Men två oregistrerade skeppssättningar – stäv mot stäv – räddade utflykten!”

Det är med stor sorg som jag tänker på hur många ristningar som nu förblir oupptäckta och på de goda historier som inte längre kommer att förmedlas genom hans entusiastiska påringningar. Roger är saknad av många, men vi bör nog följa den uppmaning som han själv ofta brukade avsluta sina runstensrelaterade mejl eller sms med:

Rock on!

Magnus på Runverket

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

Excavating the neolithic stone-age at Vävarsbacka II. The last day

This was the last day of this years excavation of the Vävarsbacka II site in Porvoo. The weather was fabulous with a temperature of +28 degrees C!!

Archaeologist Janne Soisalo bagging the last excavation finds of 2019.

We finally found a rimsherd to the asbestos tempered clay vessel along with a big fragment of the same vessel with a very well preserved carbonized crust. From this we will get a representative C14 analysis!

The rimsherd!

The rest of the finds were mainly Ka III:1 potsherds along with quartz flakes and a small slate chisel!


The last major finds from the 2019 dig.

After both excavation areas were dug to the lowermost (clay) layer we filled the pits and  put back the surface turf. In a couple of months time no one will notice we ever dug here.



A big thanks to everyone who participated, the landowner and of course  Borgå Medborgarinstitut who arranged and financed the excavation. We will most certainly be back next year <3 :)

Jan and Janne

Turnera i container? Råd och tips från utställningsverkstaden

Utställningen Skate visas i en specialbeställd container. Här under färdigställandet inför invigningen i Kristianstad. Foto: Oscar Engberg CC BY.

Hur funkar containern som skal för mobila vandringsutställningar? Utställningsverkstaden delar med sig av erfarenheter och smarta tips från produktionen av Skate som turnerar i Sverige i sommar.

Många museer är nyfikna på lösningar för att skapa mobila och flexibla vandringsutställningar. Att utgå från containern kan vara ett sätt, och med det här blogginlägget vill vi i utställningsverkstaden skicka med lite vägledning. Våra tips bygger på erfarenheter från ett pågående samarbete med Regionmuseet i Kristianstad, som nyligen invigde en containerutställning om skatekultur.

Vandringsbarhet och hållbarhet

Vår snabba slutsats är att containerformatet, som allt annat, har både för- och nackdelar. Sett till ”vandringsbarheten” är det ett plus att det är relativt lätt att räkna på transportkostnaderna. Många transportfirmor har fasta priser på containerformat. Och ur miljösynpunkt är det en fördel att formatet är anpassat även för tåg och båttrafik. Dock måste man i slutändan alltid använda en lastbil med kran, eller liknande, för att föra containern till sin plats och placera den rätt.

Fråga om inställning

För utställningsskapande blir det fasta formatet på gott och ont väldigt styrande. Man får ha inställningen att ”jobba med” det långsmala utrymmet. I gengäld får man ett förhållandevis hållbart, billigt och modifierbart utställningsskal.

Köpa container?

Ska du köpa en container finns flera företag att vända sig till. Du kan köpa en ”vanlig” container, ny eller begagnad, och du kan specialbeställa efter dina behov. I standardutbudet finns två dominerande storlekar, med längdinnermått på 20 respektive 40 fot (runt 6 respektive 12 meter). Bredden är i båda fallen 2,33 meter och höjden 2,38. Den mindre rymmer 11 EU-pallar och den större 25. Att alla mått är standardmått är såklart fördelaktigt när man ska planera, frakta och bygga containers. Dock är bredden inte optimal för pallar, så det finns containers som är särskilt anpassade och kallas PW ”pallet wide”. De är 2, 44 meter breda.

Kostnaden för en ny container av enklaste modell (oisolerad) ligger på cirka 40 000 kronor och en begagnad kostar runt 10 000. En tanke kan ju vara att gå samman med andra museer och investera i containers och skapa en gemensam utställningsplattform .

Andra behov

Sen finns som sagt företag som specialbygger containers precis som du vill ha dem, med glaspartier, smidigare dörrar, markiser och utdragbara väggar med mera. Det man ska komma i så fall är att vara rädd om hållbarheten. En vandringsutställning innebär ett annat slitage än om man bygger en container för en kort mässa eller liknande.

Annan tillämpning. Containern som mobilt klassrum och utställningsyta i ett konstprojekt i Los Angeles. Foto: Jeremy Levine (CC BY).

Fönster och dörrar

Och jobbar du med en standardcontainer kommer du stöta på att de befintliga dörrarna inte är anpassade för att öppnas och stängas dagligen, och ganska tunga. Kanske kommer du att vilja göra helt andra öppningar i väggarna? Dina möjligheter är ganska stora. En vanlig container som är anpassad för frakt får man lasta över 20 ton i, vilket man aldrig kommer upp i i utställningssammanhang – så håller man sig till lägre vikt och behåller golv, tak samt de fyra ”hörnstolparna” som man lyfter containern i – så kan man göra mycket med väggarna.

Behöver innerväggar

Tänk dock på att undvika att göra hål i containerns tak, som är helt plant utan avrinning. Bygg hellre ett löst ”skelett” inuti, och planera in kabeldragningar, avbärningar för projektorer och annan teknik redan från början. På så vis gör du vad du kan för att hushålla med utrymmet i containern och säkerställa att infästningarna, som måste vara stabila eftersom tekniken lyfts av och på i samband med frakt, verkligen får plats. Isolerade innerväggar behövs också för att få till ett bra inomhusklimat.

Hör gärna av er!

Vi i utställningsverkstaden hoppas på fler tillfällen att utforska containern som mobilt utställningsformat. Hör gärna av dig om du har frågor eller vill höra mer om våra erfarenheter. Mejla Jesper Cederlund eller Oscar Engberg.

Excavating the neolithic stone-age at Vävarsbacka II. Day 4/5

A thunderstorm struck Helsinki and Porvoo last night. For some reason the amount of rain at Vävarsbacka had been far less than we feared and the work got off to a good start.

Cleaning excavation area one before documentation.

We cleaned and documented excavation level 3 before digging into layer four. We found some very nice potsherds from the  comb ceramic period but on a general level far fever than in the previos days. This is actually good news as the excavation ends tomorrow and we still need time to fill in the excavation area and tudy up the surroundings.



 Middle and late comb ceramic potsherds.

Very few structures have been found during the digs at Vävarsbacka but at least these stones in the lowermost corner of excavation area II might be part of a hearth of some sort. We will excavate this area next year.

Stone structure in excavation area II.

Layer four contained what seems to be the last bigger potsherds of this years excavation. In the bottom of one of the dark refuse pits we found a small triangular whetstone.


Potsherds and small whetstone from the last excavation layer.