The circle closes


By Lasse Nyman


Childhood memories,

One of my grandfather’s best friends served in long-range reconnaissance troops 1940-44 and those stories about sabotage and guerrilla warfare operations behind enemy lines were part of my childhood.

A Finnish long-range recoinnassance troop advances in 1941. Photo SA-kuva.

Years passed by, but those stories always stayed in my mind – I remember most of the names, places and the “little boys” excitement that I used to feel when I listened to those stories.
A couple weeks ago we were, once again, in The National Archives of Finland searching for information about Finnish MIA soldiers. We were looking for pieces of the puzzle, that would guide us in the footsteps of those fallen soldiers. After documenting hundreds of pages, I saw one familiar name – a name that was familiar to me from those stories that I listen to as a child. A name that I remember most likely will stay with me for the rest of my life.

Interrogation form April 9th 1945 in the National Archives. Photo Lasse Nyman

That soldier served in long-range reconnaissance troops, with that friend of my grandfather.  He died behind enemy lines in the summer of 1944. One soldier was from that same group was badly injured and captured as a prisoner of war in that same situation.


After the war, POW’s were returned back to Finland and that one soldier who was badly injured and captured was one of them. After reading his interrogation files, I realized that I know that exact place where those files were written. It is one of those "Durchgangslager Hanko" barracks on Cape Tulliniemi which we have researched archaeologically since 2015. 

Interrogation barrack in former "Durchgangslager Hanko". Photo Jan Fast 

Sometimes life guides you back to those childhood memories, in a way that you would never guess - From childhood memories to Karelian Isthmus and back to "Durchgangslager Hanko".

Original lightpost of the interrogation barrack. Photo Jan Fast.

There’s one more thing to do though, that one lost soldier still needs to be found.




Hur kan man få översikt över en samling med över sju millioner poster?

Vi fortsätter vår serie om att göra kulturarvssamlingar sökbara ”utforskningsbara” online. I detta det näst sista inlägget presenterar vi en prototyp som är ett försök att göra riktigt omfattande kulturarvsdatabaser ”greppbara”.

Hur kan man göra det enkelt för någon att förstå vad som finns i en riktigt stor databas? Man kan skriva: ”Databasen omfattar ca 7 millioner poster” och därefter hänvisa användaren till en sökruta. Men kan vi verkligen inte erbjuda något bättre än så? I vårt första blogginlägg om generösa användargränssnitt redovisade vi de designprinciper som ger vägledning:
– Show first, don’t ask (provide rich overviews without search)
– Provide samples and clues (using collection content)
– Show relationships (between collection features)
– Provide rich primary content (deliver on the promise)

Med utgångspunkt i den första principen valde vi att utveckla en prototyp som försöker ge just en översikt över en väldigt stor databas med kulturarvsinformation. De andra prototyperna vi utvecklade var ju alla baserade på mindre urval av innehåll. Vi tog därför som utgångspunkt K-samsök som är en samling av kulturarvssamlingar. Totalt innehåller K-samsöks databas fler än sju millioner poster! Den officiella söktjänst som finns för K-samsök är Kringla. Dess landningssida, med de sex ”boxarna” som visar olika typer av objekt och hur många de är ger faktiskt en viss översikt och gör det med innehåll taget från samlingen, men därefter är det sökrutan som gäller.

Vi valde därför för att gå en mer abstrakt väg med fokus på informationsvisualisering som går bortom en grundläggande indelning i objekttyper och antal. Prototypen vi utvecklade ska ses som ett möjligt komplement till (en ny version av) Kringla, inte alls som en ersättning. För att spara oss tid och pengar utgick vi från en design (länk till pre-print version av en artikel om designarbetet) och källkod som Potsdam Urban Complexity Lab gjort för Deutsche Digitale Bibliothek. Det finns ingen anledning att återuppfinna hjulet och Deutsche Digitale Bibliothek försökte tackla precis samma problem som vi: hur kunna ge översikt och insikt i en samling som är så stor?

The landing page for the Kringla Visualized prototype
Kringla Visualiserats landningssida, svensk version.

Vi behövde givetvis göra vissa anpassningar av källkoden men det gick ändå ganska raskt att utveckla vår prototyp ”Kringla Visualiserat/Visualized”. Prototypen ger användaren en översikt över innehållet i K-samsök baserat på tid, nyckelord och platsnamn (i vårt fall landskap). De visualiserade översikterna är interaktiva och länkade till den vanliga versionen av Kringla när användaren vill klicka igenom för att se detaljer om ett eller flera enskilda objekt.

The timeline of Kringla Visualized where the time-selection matches the Nordic Iron Age, 500BC-1050AD
Den interaktiva tidslinjen med ett tidsurval som motsvarar svensk järnålder. Notera att ordmolnen under tidslinjen uppdateras baserat på tidsurvalet. Järn förefaller förvisso vara populärt på järnåldern.

Tidslinjen visade sig också vara till nytta för att upptäcka datakvalitetsproblem! Om man ska tro tidslinjen så finns det flera fotografier i K-samsök utförda innan fotografi uppfanns. En närmare titt visar att det förstås inte är frågan om vare sig tidsresenärer eller att fotografikonsten faktiskt uppfanns av en anonym nordisk bronsåldersbo. Det är givetvis felaktiga metadata som spökar! Ibland enkla misstag men ofta att datumet för fotografiet och dateringen av fotografiets motiv blandats samman.

Timeline showing a number of photographs taken long before photography was invented. Metadata errors are the cause.
Felaktiga metadata eller tidsresenärer?

En annan vy som finns tillgänglig i prototypen är en översikt över antalet poster av en viss objekttyp (Kulturlämning, Byggnad, Fotografi, Föremål, Konstverk, etc.) som det finns i K-samsök för varje landskap. Den här typen av översikter vet vi att många forskare och handläggare är intresserade av att ha tillgång till.

Charts visualising the number of objects of a specific type per Swedish province.
Visualisering av antal objekt av varje typ per landskap.

Det man ska vara medveten om när man visualisera statistik på detta viset är förstås att uppmuntra användarna till källkritik. Det finns många aspekter man behöver väga in när man tolkar statistiken, t.ex. vilka landskaps kulturarv är mest befolkade? Eller har ar flest starka kulturarvsinstitutioner?

Den här vyn, om man går vidare och utvecklar prototypen till fullödig produkt, skulle kunna utvidgas till att låta användaren välja andra geografiska indelningar (Län, Kommun, Socken) men också välja att se statistik på finare klassificeringar under objekttyperna. Exempel på detta skulle kunna vara olika byggnadstyper (Slott, Koja, Torp, Stadshus, etc.), olika fornlämningstyper (Runsten, Hög, Boplats, etc.), olika föremålstyper (fibula, brakteat, flintyxa, etc.), eller olika konstverksformer (målning, skulptur, vävnad, etc.). En annan möjlighet vore att välja arkeologisk periodindelning, århundraden eller årtionden som en dimension att segmentera graferna.

Testa gärna Kringla Visualiserat själva! Och om ni har feedback och synpunkter så är dessa mycket välkomna. Maila dem gärna då till ksamsok@raa.se.

Källkoden till Kringla Visualiserad/Kringla Visualized är tillgänglig och öppet licensierad.

The 2019 JFA community archaeology field season is here!

Last week MA Janne Soisalo and I finished work on the 2018 excavation reports for the archives.

The Archives pre 1940. Photo Sakari Pälsi.

Countless hours of painstaking work and with the thousands and thousands of artefacts, field maps and  other documents associated with field archaeology filled the last days in the Cable Factory workspace.
The JFA and K workspace at "Kaapelitehdas in 2019.

But now it´s all over and it´s time to set the sights on 2019. Interesting community archaeology excavations coming up in  Elimäki, Porvoo, Espoo, Helsinki, Hanko, Lohja, Raseborg and on the island of Kimitoön :)

Corded ware culture on the menu for 2019. Photo Aki Arponen.


Blogg 6 – Workshop med Tingens metod på Göteborg stadsmuseum

Tre museer – Malmö museer, Göteborgs stadsmuseum och Tekniska museet i Stockholm testar just nu den norska metoden Tingenes Metode i sin utställningsverksamhet. Riksantikvarieämbetet följer arbetet när museerna tillsammans undersöker föremålens många betydelser.

Den andra av tre workshopar inom ramen för museernas samarbete ägde rum i Göteborg i februari 2019. Nästan 50 personer samlades under två dagar på Göteborgs stadsmuseum för att lära av varandra. Det har visat sig att Tingens metod är lika mycket ett nätverkande projekt som ett kunskapsproducerande.

Göteborg stadsmuseums nya utställning 
Göteborgs stadsmuseum började med att berätta om den kommande utställningen om Göteborgs 1900-talshistoria på vilken man ska använda Tingens metod. Utställningens fokus har definierats i en förstudie som tagits fram av en arbetsgrupp på museet, en styrgrupp och en referensgrupp av experter. Eftersom lokalen bara är 300 m2 har man beslutat att koncentrerar sig på ett antal nedslag under 1900-talet som bygger på personliga och känslomässiga relationerna till staden. Utställningen ska vara en hyllning till Göteborg och därmed har man valt att undersöka ting kopplade till Göteborgspräglade varumärken som Volvo, SKF, Bingolotto och Liseberg, men även till Göteborgskravallerna, Hammarkullefestivalen, fotboll och diskoteksbranden på Backaplan.

Workshop
De två dagarna innehöll workshops, en rad föreläsningar och tid för mingel och samtal. Till den första workshopen delades personalen från de tre museerna in i grupper och tilldelades varsitt ikoniskt föremål med hög igenkänningsfaktor som museet valt ut. I diskussionerna skulle vi förhålla oss till framför allt två frågor: vilka berättelser ”bränner” till och hur kan dessa gestaltas i en utställning?

Utvalda föremål från museets samlingar. Foto: Helene Larsson Pousette

En grupp tilldelades en lottsedel från Bingolotto (GSM:080002) från 1994. Man talade om den karismatiska programledaren ”Loket”, om idrottsrörelsens volontärer som sålde lotterna, om föremålet som tidsmarkör då stora delar av nationen samlades framför TV:n och ”tillsammans” spelade bingolotto. Eftersom museet har så lite information om själva lottsedeln föreslog gruppen att museet kan göra en samtidsdokumentation för att få fram fler berättelser och perspektiv.

Ett annat föremål var en Lisebergsmaskot – en mjuk kanin av plysch (GSM:980156) – som samlades in i samband med branden på Backaplan i Göteborg 1998 då 63 unga människor miste sina liv och många andra skadades. Göteborgs stadsmuseum fick uppdrag av kommunen att samla in de föremål som anhöriga, skolkamrater och allmänheten lämnade utanför lokalen. Efter nästan 20 år är nu materialet arkiverat och sökbart i museets databas. Gruppen talade om att berättelsen om kaninen handlar om sorg och förtvivlan, men talade också om hur svårt det kan vara att gestalta det allvarliga och det personliga i en utställning.

Kanin av plysch. Foto: Helene Larsson Pousette

Stadsmuseet i Göteborg använder Tingens metod för att undersöka de ting som redan beslutats av museet, men metoden kan även användas i andra faser av en utställningsproduktion – till exempel kan besökare och externa experter bjudas in till förstudiearbetet och undersöka och formulera grundidén till en utställning. Henrik Treimo, curator på Norsk Teknisk Museum i Oslo (och en av dem som initierade Tingenes Metode i Norge) menade i sin föreläsning att den stora utmaningen med att bjuda in externa personer är att det kan skapa spänningar och konflikter, vilket betyder att man även behöver planera för mer tid och flexibilitet i utställningsprojekten.

Det är tydligt att Tingens metod inte bara vecklar ut tingen genom ett kollektivt undersökande. Genom undersökandet synliggörs även glappen i samlingarna, de ting som saknas och de tabun och svårigheter vissa föremål för med sig. När personer med olika kompetenser undersöker tingen synliggörs också andra brister, som till exempel avsaknaden av information om tingens proveniens, alltså uppgifter om ett föremåls ursprung och historia.

Samtidsrelevans
Kärleken till saker var något som journalisten och författaren Helena von Zweigbergks föreläsning handlade om. Hon menade att vi i dagens kommersiella värld behöver ”välja om” våra saker, skaffa oss ett aktivt förhållande till de föremål vi redan har, engagera oss och förvalta dem väl. Elin Nystrand von Unge, doktorand i etnologi vid Stockholms universitet, bidrog med fler perspektiv när hon talade om föremålens produktion av närvaro, det vill säga hur det materiella på olika vis kan trigga känslor och minnen hos betraktaren. Elin menade att föremålen görs till vetenskapliga objekt när de dokumenteras genom den distans som skapas via listor, foton och andra dokument. Hon menade också att museer istället för att endast använda föremålen som representationer eller tecken för något större, kan använda dem för att skapa en förhöjd känsla av närvaro hos betraktaren.

Detta fokus på föremålen är högaktuellt, vilket inte minst synliggörs med den japanska organisationskonsulten Marie Kondos enormt populära program ”Tidying up with Marie Kondo”. På senare tid har museerna i allt högre grad också uttryckt en vilja att omtolka sina ting i samlingarna, återaktivera deras magi, och forska kring deras mångfald.

Vidare till Malmö
I de gemensamma sammankomsterna i Stockholm och Göteborg har fokus varit på att testa och undersöka Tingens metod. När nu en sammankomst återstår i Malmö, vore det intressant att undersöka hur kollegornas input från workshoparna tas om hand? Vi som arbetat med deltagarprocesser vet att det generellt är en utmaning att ta hand om material från dessa processer och realisera dem i praktisk verksamhet. Det får vi kanske svar på när vi under nästa workshop i veckan träffas på det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck, där Malmö museer planerar för en samtidsdokumentation (se tidigare blogginlägg).

Helene Larsson Pousette är utredare på Riksantikvarieämbetet och redovisar i denna blogg sina intryck av museernas undersökande av Tingens metod.

Program Göteborg 7-8 februari 2019
7 februari
13.00-13.15 Introduktion
Clara Åhlvik processledare Tingens metod, Helena Joelsson Ekström, enhetschef Utställningar Göteborgs stadsmuseum, Charlotta Dohlvik, enhetschef Samlingar
Göteborgs stadsmuseum
13.15-13.30 Ostindiska huset kort historik
Christian Thorén, intendent Göteborgs stadsmuseum och Marie Hellervik, intendent
Göteborgs stadsmuseum
13.30-14.00 Tingenes Metode och Museenes kunnskapstopografi
Henrik Treimo, senior curator, Norskt Teknisk museum, Oslo
14.00-14.30 Samtidsdokumentationer: Backabranden, Vidkärr och kollektivboende
Marie Nyberg, intendent Göteborgs stadsmuseum
14.30-16.00 Workshop & fika
16.00-17.00 Minnet fram och tillbaka
Om minnets mekanismer och den avgörande roll som våra minnen spelar. Pontus Wasling, hjärnforskare, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
8 februari
8.30-9.15 Tingens presens
Elin Nystrand von Unge, Stockholms universitet, har inom ramen för sitt avhandlingsprojekt undersökt museiföremålens produktion av närvaro – en dimension av det materiella som ibland glöms bort på museer.
9.15-11.00 Workshop & fika
11.15-12.30 Grejen med saker
Helena von Zweigbergk, författare, berättar utifrån sin nya bok om vårt förhållande till saker.

WW2 conflict archaeology and repatriation of war dead in Hanko 2019

The 2019 scientific WW2 conflict archaeology field season in Hanko S. Finland is about to get started. We have informed "all parties concerned" about the planned digs and agreed on the interdisciplinary museum and excavation team that will do the actual excavation and documentation work.


A first team meeting is scheduled for next week before the actual fieldwork starts in early May 2019 with the scientific exhumation of six Soviet war dead from 1940-1941 on the Hanko front.


The exhumation is conducted in close co-operation with the Russian Embassy in Finland and "Sotavainajien Muiston Vaalimisyhdistys r.y." and the material remains of the Soviet soldiers will later be reburied at the WW2 war memorial in Täktom, Hanko.


New calibrated radiocarbon dates for potsherds from the Ölmosviken site

In the autumn of 2018 a large representative rimsherd (with pit and other ornaments) from a neolithic pot was excavated from the Ölmosviken site. The charcoal remains from the inside of the potsherd have now been analysed and dated at the University of Uppsala in Sweden.


Rather surprisingly the rimsherd (attributable to the so called "Kiukais" culture in SW Finland) dates to the same time period as the mid to late "Corded Ware" culture in this region. We will of course sample more potsherds for radiocarbon analysis dumany ring the forthcoming field season starting May 20th 2019.

If you wish to participate in our research or hear more about the results please contact us  by sending a letter of interest to jfarchaeology@gmail.com

Please follow our continuing research here:

https://www.facebook.com/groups/238168100362325/?multi_permalinks=365658087613325&notif_id=1552591802956662&notif_t=feedback_reaction_generic

The interesting results will be published in English before the end of 2021.


Best,

MA Jan Fast and MA Janne Soisalo

Only a few spots left at the Helsinki dig!!

Spring is soon here and the pre registration for the Helsinki dig has been very very busy indeed.

In order to make sure there is oom for locals (from Pitäjänmäki) and participants from the amateur archaeology society ANGO at the dig, we are forced to halt the registration for a short while.

Picture from the trial excavation in 2018.

Please stay in touch with us and ask for cancellations in mid May if you wish to participate in this exiting stone-age excavation in June 2019!

Kensingtonrunor i Hälsingland

De hittills otolkade runorna i drängkammaren till Ersk-Mats i Hassela. Foto Anna Björk

Jag brukar säga att mitt jobb i huvudsak går ut på att läsa och tyda runor och att detta både kan vara lätt och extremt svårt. Ibland ser jag omedelbart vad det står och kan översätta inskriften på stående fot, i andra fall har jag trots att jag kanske har lagt ned lång tid på att beskriva och fundera på en inskrift – blivit tvungen att erkänna att jag inte begriper ett dugg. Glädjen över att plötsligt genomskåda en inskrift av det senare slaget är givetvis oerhörd, men den är minst lika stor när någon annan gör det.

Det senare fick jag erfara för någon månad sedan när jag fick ett mejl från Anna Björk, förstelärare i Hassela i Hälsingland. Mejlet handlade om några runinskrifter, vars existens jag tidigare bara hade haft en vag aning om. De är skrivna med två olika pennor i taket till drängkammaren på den så kallade Ersk-Matsgården i Hassela och har ansetts omöjliga att tyda.

Anna skriver i sitt mejl att hon just då undervisade om vikingatiden för fyrorna och hur hon hade berättat om runorna i taket på Ersk-Mats. Eleverna tyckte att de tillsammans borde försöka tolka dem. Anna hade svarat att ingen hittills hade lyckats och att det förmodligen bara var något som någon att krafsat ned.

Sent samma kväll gjorde hon dock ett försök. Hon satte sig ned och studerade några bilder som hon hade i mobilen och skrev ned runorna på ett papper. Hon ska då ha erinrat sig ett K-blogginlägg som jag hade skrivit om de så kallade Haverörunorna för ett par år sedan. Först fick hon ingen mening alls i runorna på papperet, men efter att ha ätit ett par skinkmackor insåg hon plötsligt vad det stod:

diefwelen

hansilffsn

Djävulen känns rätt given, skriver hon, men det senare var svårare att förstå och ett tredje ord framstod som obegripligt.

På historielektionen morgonen efter fick eleverna själva försöka tolka runorna och diskutera vad det kunde stå, vilket tydligen gick alldeles utmärkt. De menade att de senare måste vara ett namn. Frågan till mig i mejlet var om jag kunde hjälpa till med tydningen av denna runföljd.

När jag såg bilderna insåg jag att tolkningen av den första runföljden var helt evident. Det står utan tvivel diefvulen skrivet med samma typ av runor som på alnmåttet från Haverö, vilket i sin tur är samma runor som finns på den vittomtalade Kensingtonstenen i USA.

Att jag var lite bekant med runorna i Ersk-Matsgården sedan tidigare beror på att jag i Runverkets handarkiv någon gång hade sett en teckning av dem, som Länsmuseet i Gävleborg ska ha skickat in 1982. Detta är långt före min tid på Riksantikvarieämbetet och jag vet inte vad mina företrädare har sagt om dessa runor, men jag är misstänker att ingen har insett att det faktiskt rör sig om Kensingtonrunor. Anledningen är säkert att den karakteristiska a-runan saknas i denna runföljd och att de märkliga u-­ och v-runorna i hastigheten lätt kan tas för m-runor. Så hade i alla fall jag uppfattat dem.

Ytterligare runor från Ersk-Matsgården. Notera särskilt den karakteristiska a-runan, som vi känner igen från Kensingtonstenen. Foto Anna Björk

Om den andra inskriften i Ersk-Matsgården hade vi däremot inga tidigare uppgifter. Den består av samma typ av runor och innehåller dessutom den karakteristiska kryssformiga a-runa, som egentligen bara finns i detta runalfabet. Här tror jag att eleverna i Hassela har helt rätt när de menar att det handlar om ett personnamn. Först står det hans dvs. Hans, därefter gissar jag på (olofsn, vilket borde vara Olofsson, även om jag på fotografiet inte riktigt kan se om den första runan verkligen är o.

Den tredje inskriften som är skriven med blyertspenna och lyder ioos. Foto Anna Björk

Den tredje inskriften är däremot inte alls svår att förstå. Där står ioos, vilket bör vara sedvanliga initialer för ett namn J(an) O(lof) O(ls)s(on) eller något liknande. Enligt teckningen från 1982 ska det finnas ytterligare sådana initialer inristade med runor i taket: lens och his.

Med Anna Björks och hennes elevers tolkning av runorna i Hassela kan vi lägga ytterligare en förekomst av Kensingtonrunor i Sverige till de tidigare kända: bärträet från Månsta i Älvdalen, de runalfabet som bröderna Larsson från Dala-Floda har efterlämnat, lappen med ett runalfabet hos Gerda Werf i Älvdalen samt alnmåttet från Haverö i Medelpad.

Det allra bästa med Hasselarunorna är att teckenuppsättningen inte är helt identisk med någon av de tidigare kända varianterna. Runan för o har bistavarna till höger i stället för till vänster och n-runan har formen av en vikingatida k-runa. Den senare varianten finns även i bröderna Larssons runalfabet och har där antagits bero på ett misstag, vilket det alltså förmodligen inte är. Att runan har denna form visar att runorna i Hassela inte kan vara hämtade från någon tidningsartikel om Kensingtonstenen, eftersom denna sten har en n-runa av sedvanlig typ. Runan för u där formen varierar något i samtliga tidigare kända förekomster av detta runalfabet är däremot identisk i Hassela och i Kensington!

Jämförelse mellan de olika varianterna av Kensingtonalfabetet som i dag är kända. Bild: Magnus Källström

Hur gamla runorna i Ersk-Matsgården är vet jag inte, men denna gård anlades först i slutet av 1700-talet. I taket till drängkammaren ska också finnas årtal som 1868 och 1882. Hur dessa förhåller sig till runorna återstår att undersöka, men det verkar rimligt att även runinskrifterna tillhör 1800-talets senare hälft.

Kensingtonstenens upptäckare, Olof Ohman, kom som bekant från Forsa i Hälsingland och det har hela tiden funnits misstankar om att han även kan ha varit inblandad i ristningens tillkomst. Obekräftade uppgifter gör också gällande att han ska ha demonstrerat kunskap om runor när han arbetade på olika byggen runt staden Brandon, strax efter att han 1879 hade kommit till Amerika. Ersk-Matsgården ligger bara drygt 5 mil fågelvägen från Ohmans födelseort och det är knappast alltför djärvt att tänka sig att han har stött på denna variant av runor i något sammanhang under sin uppväxt.

Samtidigt tror jag inte att denna typ av runor har varit alltför välkända, utan förbehållna ett fåtal. I en tid då folkskoleundervisningen hade slagit igenom och de allra flesta var läs- och skrivkunniga kunde det finnas behov av en skrift som inte omedelbart kunde genomskådas av alla. Det är här som Kensingtonrunorna kommer in. De bör av allt att döma betraktas som en delvis nyskapad variant, som bygger de runtraditioner som har funnits på olika platser i Norden under nyare tid. Om man undantar dalrunorna, som troligen har en särskild historia, verkar de alla gå tillbaka på bröderna Magnus’ tryckta runalfabet från 1554 och 1555.

Att runkunskapen nog inte har varit särskilt spridd i Hälsingland under 1800-talet framgår också indirekt av runorna i Ersk-Matsgården. Om det hade varit allmänt känt i slutet av 1800-talet att det stod diefvulen i taket till drängkammaren hade denna inskrift knappast funnits kvar till idag.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

PS. Ett stort tack till Anna Björk, inte bara för att hon tydde dessa inskrifter, utan också för att hon har låtit mig använda hennes fotografier. DS.

The exciting 2019 excavation areas of "Durchgangslager Hanko"

Late last autumn several previously unknown German WW2 dump sites were located during scientific surveying of the former German transition camp. These areas will be excavated July 1st to July 19th 2019 as part of the 6th and last excavation season of this remarkable scientific WW2 conflict archaeology project.
The former German military camp is situated on windy Cape Tulliniemi in Hanko S. Finland.

The finds from the dump sites and areas of activity will hopefully shed more light on the materiality of the Finnish-German "Waffenbrudershaft" 1941-1944.

Nature is slowly taking over again and covering the remaining "Baracke" 

Despite its dark history the area is very beautiful and full of surprises for the occasional visitor. The rich birdlife is one think to admire another one is the stunning ever changing seascape.

The northern beach is mostly made up of pebbles.

Many different remains of Hitlers war in the north can be discovered under the topsoil. The finds illustrate the daily life of the soldiers in the camp. Men and women caught "in transit"between the frontline and home.
"Sterbebilder", faces of German soldiers who visited Durchgangslager Hanko and met their end on the "Nordfront"

Join us in our quest to find out more about the history of the camp and the German soldiers who passed here from 1942 to 1944. Send a letter of interest to jfarchaeology@gmail.com if you wish to participate in the 2019 excavation or register at Hanko Summer University!


Join us in Hanko in 2019!


Arkeologiska och historiska nyheter om Västmanland och Dalarna mars 2019


Arkeologiska och historiska nyheter om Västmanland och Dalarna mars 2019

Av Jouni Tervalampi, 4 mars 2019 tervalampi(a)mail.com

 

SYDDA TRÄBÅTAR

Föredrag av arkeologen Christer Westerdahl där han berättar om sydda träbåtar i olika varianter från Arktis till Ekvatorn med särskild hänsyn till dem på samiskt område.

Onsdag 20 mars 2019 18.00-19.00.

Hörsalen, Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, Västerås

Fri entré

https://www.vastmanlandslansmuseum.se/Events/6296/Sydda-trabatar

FÖRELÄSNING OM TUNABÅTEN

 

Tunabåten – en del av en okänd samisk historia. I föredraget kommer Larsson även helt kort att beröra vad som hände sedan med samerna här, om böndernas protester, fördrivningarna och uppkomsten av ”sockenlapps-institutionen”.

 

Föreläsning av arkeologen Gunnilla Larsson.

 

Onsdag 3 april 2019 18.00-19.00.

Hörsalen, Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, Västerås

Fri entré

https://www.vastmanlandslansmuseum.se/Events/6306/Tunabaten-en-del-av-en-okand-samisk-historia

UTGRÄVNINGARNA VID ANUNDSHÖG SOMMAREN 2018

Lördag 6 april 2019

Café Anund kl 11.00.

Forskningsgrävningen vid Anundshög sommaren 2018.

Arkeologiska lämningar från järnålder och medeltid.
Arkeolog Mathias Bäck från Arkeologerna/Statens historiska museum berättar om resultaten från de fortsatta undersökningarna av en monumental stolphålsrad och en tingsstuga.

http://www.badelunda.se/?id=4

 

KVINNLIGA FOTOGRAFER I VÄSTMANLAND

FRUNTIMMERSFIKA - Kvinnliga fotografer

Söndag 7 april kl 14.00-15.00

Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, Västerås

OBS! Föranmälan. 80 kr/person inkluderar föreläsning och kakbuffé

https://www.vastmanlandslansmuseum.se/Events/6295/FRUNTIMMERSFIKA-Kvinnliga-fotografer

FÖRHISTORISKA KULTBYGGNADER

Tempel och kulthus i det forna Skandinavien

Föreläsning av arkeologen Anders Kaliff.

Onsdag 17 april kl 18.00

Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, Västerås

Fri entré

https://www.vastmanlandslansmuseum.se/Events/6323/Tempel-och-kulthus-i-det-forna-Skandinavien

 

ÄR TUNA I FLORENSDOKUMENTET FRÅN 1100-TALET STORA TUNA I DALARNA?

I Florensdokumentet från 1120 finns ett Tuna som huvudort för ett biskopsdöme. Det har diskuterats vilket Tuna det har gällt, Eskilstuna, men John Kraft avfärdade eftersom Strängnäs stod med på listan. Varför två biskopsorter i Södermanland. Han föreslog i stället Hälsing-Tuna då Hälsingland hade en egen lag. Ingrid Lindgren, författaren till boken Áros – forntida, förpantad och förvanskad(2018), anser att det är Stora Tuna Dalarna som menas med Tuna. Dalarna hade en egen lag – Dalalagen.  I början av 1500-talet var Stora Tuna kyrka domkyrka för  "Dalarnas och Bergslagen ovan Långhedens stift".

Läs mer: Joakim Wehlin et al. 2018. Avrättningar och centralmakt i Stora Tuna i Dalarna. Fornvännen
2018/4
(s. 196-208.)
Wikipedia: Stora Tuna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_Tuna_kyrka

BEOWULF BEGRAVD UTANFÖR ANUNDSHÖG

 

Ingrid Lindgren, författaren till boken Áros – forntida, förpantad och förvanskad (2018), anser att Beowulf som begravdes vid Hronenäs är den berömda vikingen Björn Järnsida (Beowulf – Björn, Ironenäs – Järnsida) och han skulle vara begravd på Bdelundaåsens sydligaste udde mot Mälaren och på andra sidan sundet ligger Björnön, Lindgren menar också att Björn Järnsida barnbarn Anund satt i Uppsala och hans bror Björn på Adelsö (Hervarsagan Björn på Höga) och det är Upsala Anund som ligger begravd i Anundshög.

 

RIKA VIKINGAGRAVAR UTGRÄVDA I VÄSTERÅS

 

Rika vikingagravar har grävts ut vid forna Bäckby gård. Det var både rika kvinnogravar och män med föremål som har ett ryskt ursprung och arabiska mynt. En person begravdes med en sparvhök tillsammans med en andfågel och en annan person begravdes på en björnfäll.

 

Arkeologerna. Gravar och bebyggelse i Bäckby – 1000 år av liv på samma plats https://arkeologerna.com/publikationer/gravar-och-bebyggelse-i-backby/


 

 

 

ETT VIKINGATIDA-TIDIG MEDELTIDA SKELETT FUNNEN I VÄSTERÅS

 

Gravfältet vid Bäckby slutar kring 970-1000 e. Kr då de nykristna människorna begravde sina döda vid Bondtorget i Västerås. Nu har ett skelett grävts fram intill Bondtorget som har daterats till 970 och 1160 e.Kr.

 

Läs mer: Innergården i kvarteret Johannes. Medeltida bebyggelse och skelettgrav i Västerås.Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Fornlämning Västerås 232:1, stadslager. Johannes 1. Västerås domkyrkoförsamling. Västerås kommun. Västmanlands län. Västmanland. Oskar Spjuth. Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2018:5.