Arkeologibloggar

Archaeological Haecceities : What twenty years of university studies/research do to you

2013-05-25T11:45:47+00:00

I began my university studies in September 1993. The picture on the left is from July 1993, in Kalimantan, Indonesia. The right picture is from today in my apartment… Next post myst be about my research! Filed under: Events Tagged: University studies

: Everything is now ready for the Långåmossarna Archaeology Project

2013-05-24T17:41:00+00:00

Excavation permit ok - check

Local media contacted - check

Landowner contacted - check

Local museum contacted - check

Field gear for 20 persons - check

Mapping equipment - check

Paper bags for finds (+ pens) - check

Camera - check

Computer - check

Weather great -check

Good vibes - check

Lets Rock :)

Anthropomorphic (?) clay figurine of the "Paimio" type. Previous excavations of the Långåmossarna site has yielded some great examples too so its on the wishlist this year too.

Arkeologi i Jönköpings län : Missa inte: ”Bollarp”, sjätte säsongen!

2013-05-24T16:24:00+00:00

Hur mycket jag än skulle vilja att det handlade om en tittarstinn success från HBO, så inser jag att verkligheten bakom rubriken är en annan. Jag kanske räknar slarvig men jag får ihop fem grävsäsonger mellan 1996 och 2010, var och en av någon veckas varaktighet. Karteringen pingsthelgen 2000, på den tiden annandag pingst fortfarande var en helgdag, räknas inte med, för då hade vi inga spadar.

Jag var i Bollarp i dag med kollegan Ingvar, tillika IT-tekniker, för att etablera mätpunkter inför grävningen som startar på måndag. Vi undrade båda lite stillsamt om vi kommit rätt för ett landskap kan förändras ganska radikalt på tre år. Särskilt om de granar som planterades kring just år 2000 hunnit upp i tonåren och rasat iväg i längd. Då, när karteringen genomfördes den soliga pingsthelgen år 2000, samma helg förövrigt Bäckaby kyrka brann, var det nyplantering vi befann oss i, svåröverskådlig och ett landskap allt annat än lättläst. När vi några år senare fosfatkarterade hade träden växt så pass att de bildade en tämligen tät kvinnshög häck, oöverskådlig i ett landskap som förlorat all läsbarhet. Nu står träden fortfarande tätt, och nästa åtgärd blir troligen gallring, men redan nu finns åter en möjlighet att läsa det landskap som skymtar fram under de nedersta grenarna. Röjningsrösen vi inte sett på flera år skymtade mellan träden, hasselbuskar som överlevt markberedning och nyplantering påminde oss om en vegetation i området innan det blev granplantage.

När vi lämnade Bollarp 2010 var lämningen efter huset som fanns på platsen mellan ca 1550 och 1630 i det närmaste slutundersökt. Fosfatkarteringarna hade gett utslag på ett område ca 30 meter söder om huset och i en av de enmetersrutor som vi grävdes utifrån indikationerna fick vi napp. Två syllstensrader och vad som förefaller vara en bortplockad eldstad hann vi konstatera i de ca 8 m² som vi grävde 2010. Troligen har stenarna från eldstaden härifrån använts i skorstenskonstruktionen i det undersökta Bollarpshuset som började byggas ca 1550. Vår hypotes är således att den nyupptäckta husgrunden som vi skall sätta tänderna i kommande vecka är äldre än Bollarpshuset. En hypotes som vi så gärna kullkastar om det visar sig att vi undersöker en husgrund som istället skall knytas till Bollarp 1550-1630. Till bostadshuset har givetvis hört bod, logelada, fähus, kanske stall, fårhus och linbastu. Samt smedjan varifrån de två bottenskållorna efter smidesverksamhet härrör som vi hittade i Bollarpshuset. Samt slaggklumparna.

Lunchkö. Inga rasande elever än så länge.

Bollarpsgrävningarna har från början varit ett samarbetsprojekt, de första åren mellan Jönköpings läns museum och hembygdsföreningen i Vireda socken, och från 2008 med Vireda skola. Birger, som redan var med och grävde i Bollarp på 90-talets mitt utbildade sig senare till lärare och fick jobb i Vireda skola. Det var på hans initiativ vi sen började arbeta med årskullen fem och sex. I praktiken har det gått till så att varje elev (ibland två) fått en enmetersruta att ta hand om. Gräva, sålla massor, beskriva, mäta in fynd och dokumentera. Sen efter lunchen som hämtats i Vireda skola, har det varit upp till oss som grävningsledare att på ett pedagogiskt sätt berätta och sätta in Bollarp i olika kontexter: socknen, Småland, Sverige under 1500-talet, de små gårdarnas försörjningsstrategi, Gustav Vasas kolonisationssträvanden. Samt det faktum att vi fortfarande letar efter den medeltida gärdsenheten! Bollarp betecknas som utjord från 1580-talet i kamerala källor och historikern Käthe Bååth och L-O. Larsson visade att det bakom utjordsbegreppet gömmer sig medeltid ödegårdar. Dateringar från röjningsrösen i Bollarp har gett otvetydiga dateringar till perioden 1250-1400. I de rättshistoriska källorna finns det efterreformatoriska Bollarp, som är arkeologiskt undersökt, belagd och som en tredje surpris finns soldattorpet Lövhut som etablerades strax sydväst om Bollarpshuset kring 1810. Bollarp speglar således den demografiska fluktuation som kan beläggas i andra källor från tidig medeltid och framåt. Men även under de obebodda perioderna har landskapet nyttjats i Bollarp, framför allt som betes och slåttermark till byarna Släthult och Kieryd.

Och nu en cliffhanger, så att ni inte vill missa nästa avsnitt av ”Bollarp”: det avgörande fyndet som daterar den nya husgrunden hittas av skolelev! Åskan går, men kommer solen att titta fram innan grävningsdagens slut? Eleverna rasar: inte mandeltorsk nu igen!

Sökandet efter det avgörande fyndet fortsätter...

Arkeologi i Halland : Fredagsmys: Sanningen om Ales stenar

2013-05-24T10:02:00+00:00

Kulturmiljö Halland har efter kontakter med djupa kunskapskällor nu äran att presentera sanningen kring den så omdebatterade fornlämningen Ales Stenar i Kåseberga på Österlen. Diskussionerna kring Ales Stenar har pågått länge. Å ena sidan framhåller privatforskaren Bob Lind att det rör sig om en astronomisk kalender. Å andra sidan har vi den professionella arkeologin som menar att det är frågan om en skeppssättning.

Motsättningarna har varit stora. Men behöver inte längre vara det, för nu kan Kulturmiljö Halland presentera en graf över hur saker och ting verkligen hänger ihop på riktigt. Tyvärr innebär detta att vi inte längre har att göra med en egentlig fornlämning skapad av människor utan med en naturlämning. Som väl var täcks även sådana (inte minst Ales Stenar) in av lagstiftningen genom skrivelsen (Lag 1988:950, kap 2, 1§):

Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.

Nåväl. Här är vårt bevis:

Not: bilden är en lätt förändrad version av en bild som Gud tidigare lagt ut på facebook.

Vilken del detta är får ni själva lista ut.

Arkeologi i Östergötland : Besök biskoparnas Munkeboda

2013-05-24T08:44:00+00:00

Slottsholmarna ligger invid Motala ströms utlopp ur Roxen. Idag är de omgivna av en sankäng som betas av nötkreatur. På medeltiden gick sannolikt det öppna vattnet fram till holmarna. I sankmarken mellan de båda holmarna kan man ana en stenläggning. Kanske är det resterna av en väg.

På den norra holmen står ruinerna efter ett stenhus med kraftiga gråstensmurar. Inuti ligger stora mängder med nedrasade stenar. Äldre avbildningar visar att stenhuset har varit minst tre våningar högt. På västra sidan finns murar hörande till en senare tillbyggnad. Ytterligare spår av hus i form av syllstensgrunder och spismursrösen finns norr om ruinen.

Tegel i murverket visar att stenhuset inte kan vara äldre än 1200-talets mitt. Men vem var det var som byggde huset? Äldre tolkningar har pekat ut biskopen Petrus Tyrgilli (biskop 1342-1351) som stenhusets byggherre. Ett annat förslag är den krigiske biskopen Nils Markusson (biskop 1352-1372). Om den senare vet vi att han hade en fånge på Munkeboda. Formuleringen tha han fangin war a munkkabodhæ husæ kan tolkas som att det handlar om ett stenhus- Kanske det vars ruin vi kan se där idag. Med så behöver givetvis inte vara fallet.

Schackpjäs från Munkeboda

På 1990-talet utfördes en mindre forskningsundersökning av en husgrund norr om stenhuset. Den kunde genom fynden dateras till 1400-talets andra hälft. Huset har haft trägolv, glasade fönster och tegeltäckt tak. Flera fynd pekade på en aristokratisk miljö. Förutom skärvor av lergods och stengods fanns där också skärvor från flera typer av importerade glasbägare, liksom en skärva från ett fajanskärl. Intill spisröset hittades fem mynt. Man hittade dessutom en svarvad schackpjäs och militära inslag i form av armborstbultar och en stjärntrissporre.

I ett brev från 1240-talet skriver biskop Lars (biskop 1236-1258) att han uppfört ett kapell och ett cellarium (stenkällare med träöverbyggnad), som försetts med lämplig inredning vid Munkeboda. Dokumentet berättar inte var biskopen bygger men kanske var det på den södra Slottsholmen som kapellet byggdes. Holmen upptas till största delen av en bergknalle. Vid foten av bergets östra sida, finns syllstenar och vid utgrävningarna hittades ett tegelgolv under torven, intill bergväggen.

Under eken finns rester av en byggnad

med syllstensgrund och tegelgolv

Ute på den södra holmen undersöktes även lämningarna efter en smedja. Där fanns flera ässjor och mängden slagg visade att smedjans produktion varit omfattande. Arkeologerna hittade flera knivar, några punsar eller drivare, en fil och ett blästermunstycke av järn. Dessutom fanns stora mängder spik och hästskosöm samt häst- och oxskor, armborstbultar och nycklar bland fynden.

Imorgon kan ni följa med mig och Stiftshistoriska Sällskapet på en utflykt till Munkeboda. Då besöker vi även Henriksborgen som jag berättade om här på bloggen i början av april. Efter Munkeboda går färden vidare till Skärkinds kyrka och dess medeltida altarskåp med konservatorn Eva Nyström Tagesson som ciceron.

Program, tider och annan information finns på länken
http://www.brask2013.se/kalendarium.html.

Väl mött i försommargrönskan på Munkeboda
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

UV-blogg : Visningar för allmänheten av de arkeologiska undersökningarna vid Rörby i Bälinge

2013-05-24T06:47:23+00:00

Södra gårdsläget under undersökning

Undersökningarna vid Rörby i Bälinge rullar vidare. Nu är det dags för allmänheten att få se lämningarna på närmre håll.

Den 5, 12, 19, 26 juni klockan 15:00 håller arkeologerna guidade visningar för intresserade besökare. Vi samlas vid undersökningsytans norra del invid fotbollsplanen. Arkeologerna kommer att berätta om bland annat det vardagliga livet på en Uppländsk gård för 1500-1000 år sedan och lite om vilka vi tror det kan ha varit som bott på de två gårdarna i Bälinges utkant och deras relation till bland annat de styrande som satt i Gamla Uppsala vid samma tid. Vi kommer även att visa ett litet urval av de föremål som man använde sig av både i det dagliga livet på gården men även föremål som var till för mer personliga eller speciella tillfällen.

För de som kommer från Uppsala är enklaste vägen att köra norrut längs gamla E4 norrut, sväng vänster vid Svista/Marsta, ta höger vid rondellen vid Forkarby och sväng höger vid infarten till Bälinge, fortsätt 500 meter och på höger sida finns fotbollsplanen där vi möts upp.

Välkomna!

Arkeologi i Halland : Vidunderliga Veinge

2013-05-23T21:43:00+00:00

Nyavbanade undersökningsytan i ett vårregn.

Rapsfälten lyser gula, göken gal i fjärran och undersökningarna inför nedgrävningen av VA-ledningen har fört oss till Veinge. Syrenerna doftar och äppelblombladen regnar ned över vår nyavbanade undersökningsyta invid Elestorpsvägen (Tjärby RAÄ 74-76). En plats med utsikt och som lovar gott med en representation av anläggningar och fynd från flera tidsepokrar i en salig blandning bland en massa sten. Vid avbaningen fann jag mitt livs första flintpilspets med urnupen bas.

Flintpilspets

Aardvarchaeology : In My Earbuds Lately

2013-05-23T19:20:58+00:00

For months I subscribed to too many podcasts, and so wasn’t listening to a lot of music. But lately I’ve made an effort to rectify that. Here’s what I’ve been bopping to.

Apples In Stereo – Travellers In Space And Time (2010). Lots of vocoder!
David Bowie – Pin Ups (1973). Glam covers of 60s British pop tunes.
Brimstone Solar Radiation Band – Solstice (2005). Norway’s finest psychedelia!
Jet – Shaka Rock (2009). Stonesy, amazingly derivative and amazingly good.
Midlake – Courage of Others (2010). Mournful, close two-part harmony, guitars, flute, always on the brink of over-earnestness.
Norm Sherman – Esoteric Order of Sherman (2012). Masterfully genre-spanning geek comedy songs.
Sword – Age of Winters (2006). Black Sabbath devotees lamenting the passing of the aurochs.
Tame Impala – Lonerism (2012). Australian Lennon soundalike plays spaced-out pop under the direction of ex-Mercury-Rev producer.
Yes – Fragile (1971). Exuberantly intricate prog rock.

Now tell me about some more good albums!

: Comic of the day

2013-05-23T19:10:00+00:00

SAUblogg : Experiment med kremering

2013-05-23T15:51:09+00:00

Det blev en imponerande brasa med en oslagbar omgivning. Foto: Åsa M Larsson

Det är alldeles för sällan vi arkeologer får en chans att göra praktiska experiment, vilket är synd då vi lär oss oerhört mycket av alla de frågor och funderingar som uppstår när vi försöker återskapa något i verkligheten. De allra flesta av oss skulle inget hellre vilja än att få utföra fler praktiska försök, men det tar en hel del tid och pengar och byråkrati i anspråk. Därför var stämningen på topp igår kväll när arkeologer och osteologer från SAU, Upplandsmuseet och institutionen vid Uppsala universitet samlades nedanför högarna i Gamla Uppsala och byggde upp ett gravbål.

En del av det som "offrades" på bålet. Allt för vetenskapen! Foto: Åsa M Larsson

In i sista stund var det osäkert om allt skulle klaffa: formella tillstånd, tillgång till hela djurkroppar och inte minst vädret. Men tack vare en fantastisk insats av alla inblandade, och kanske med viss övernaturlig hjälp, så föll allt på plats och vi fick en fantastiskt fin kväll. Gnistan som startade det hela var ett förslag från Mediabruket som producerar ett inslag för Vetenskapens Värld i SVT om undersökningarna i Gamla Uppsala. Som Kristina Ekero Eriksson berättar på vår projektwebb så kommer inslaget handla en hel del om de många gravar från vendel- och vikingatid som vi grävde ut där förra året. Dessutom hittades det en bålplats, vilket inte hör till vanligheten att vi kan identifiera.

Inte mycket var kvar nästa morgon. Emma Sjöling, John Ljungkvist och Sofia Prata letar igenom askan medan filmteamet dokumenterar. Foto: Åsa M Larsson

Det har gjorts enstaka experiment med bålbränning av arkeologer, men nu fick vi möjlighet att använda oss av en hel gris och en del andra djur, samt en del föremål som glaspärlor, glasbägare, spjutspets, spännen, silver och en fin kruka donerad av Frands Herschend som han tillverkat på Eketorp en gång i tiden. Ni kan läsa mer om vilka som var inblandade i Kristinas inlägg. För SAUs räkning hägrade dessutom löftet att våra osteologer Emma och Sofia skulle få behålla de ben som blev kvar när bålet brunnit ned. Att kunna studera vad som händer med benen och vilka delar som förstörs mer eller mindre är viktigt i bedömningen av vilket sorts urval som gjorts av det som vi sen hittar i brandgravarna.

Temperaturen varierade mellan 700-1000 grader. Glaspärlorna klarade sig ganska bra ändå, liksom allt av järn, men till höger syns klumpen som glasbägaren förvandlades till. Foto: Åsa M Larsson

I morse var jag förbi en sväng igen och hittade de båda tillsammans med John Ljungkvist på knä vid bålresterna där de försiktigt letade fram fynd och ben inför kamerorna. Vi ser fram emot TV-inslaget och vi har verkligen fått ut mycket som var både tankeväckande och roligt av detta experiment.