En anka på kyrkvinden?

Sankt Kristoffer med Jesusbarnet på axeln. Den vita färgen i figurernas ansikten reagerar starkt på UV-ljus. Den kraftiga sprickan genom motivet är en sättningsspricka, fint reparerad. Foto: Karin Calissendorff RAÄ CC-BY

Att lägga ihop motiven ovan- och nedanför valven i medeltida kyrkor.

I Lunds stift pågår ett projekt att dokumentera de dolda kalkmålningarna på kyrkvindarna. Två konservatorer, en murare och en byggnadsantikvarie undersöker tillsammans den medeltida putsen, kalkmålningarna och timret. Vindarna erbjuder så gott som orörda ytskikt som ger mycket information om byggnadsteknik, ikonografi och ger svar på bevarandefrågor. Jag är på besök för att kika på fynden i Västra Sallerups kyrka i Eslöv.

-Karin! Vi är här framme, bakom gullfibret. Jag går hukande över en spång som leder mig fram ovan valven i Västra Sallerup kyrka, fram mot koret. Jag ser inte Hanna Eriksson eller Ingrid Wedberg. Valven kupor skapar pucklar och djupa dalgångar på vinden, de är klädda med isoleringsmaterial av olika slag. Det är vansinnigt dammigt och mörkt. På slutet av spången tonar Henrik Nilsson upp sig, projektets putsexpert. Henrik har just konstaterat att putsen ligger i ett skikt och att kalkmåleriet är bemålat direkt på detta.

Varför är det då kalkmålerier på medeltida kyrkvindar?

Alla medeltida kyrkor har gått igenom ombyggnader. Man har velat försköna, förstora och anpassa. När det gäller kyrkors innertak var de tidiga taken platta trätak. Under gotiken ville man skapa ett luftigare kyrkorum och kunskapen att slå valv nådde Sverige. Det ledde till att kyrkorummen fick valvkupor som delade av väggarnas bibliska scener. En del figurer blev helt enkelt förvisade till vinden. Bland annat den anka som Ingrid Wedberg idag letar efter.

-Jag hittade den! hojtar Ingrid från ett oländigt inre vindsrum ovan koret. Ankan, som egentligen är en gås, har konservatorerna läst om i arkivmaterialet. Målningarna har dokumenterats långt tidigare, men med andra syften och frågeställningar. Nu hittar jag också Hanna Eriksson som kurar med en UV-lampa vid triumpbågens vägg. Den vita färgen fluorescerar i UV-ljus vilket kan ge svar på vilket pigment eller bindemedel i kalkfärgen som använts.

Sankt Kristoffer flankeras av Sankt Mikael. Foto: Karin Calissendorff RAÄ CC-BY

Vilka är då de nya frågeställningarna? Hur har synen de dolda bilderna ändras sen de dokumenterades för ca 30 år sen?

Idag har synen på att tillgängliggöra kunskap blivit prioriterat. Att ge kyrkobesökaren en större förståelse för den livliga bildvärlden, som har varit kyrkornas tidigare signum, är viktigt. Förmedlingen gör kulturarvet allmängiltigt och spännande.

Men hur kan dessa fragment i denna ogästvänliga miljö någonsin bli tillgänglig? Ett sidoprojekt undersöker kyrkorummet kan pusslas ihop utifrån olika tidsåldrar och byggfaser. En digital visualisering i 3D har utförts, de fotade målningarna i helakyrkorummet läggs ihop i kyrkomiljön innan valvslagningen. Där kan man ”gå runt” och fokusera på de målningar som är utförligare dokumenterade.

-Tanken är att hitta ett arbetssätt där vi dokumenterar enligt en fast rutin och skördar information från de aktuella kyrkorna och sen får hjälp löpande med visualiseringen av måleriet och det tidigare kyrkorummet. När vi har en rationell metod kan vi sprida metoden till fler stift. På så sätt kan fler möjlighet att tillgängliggöra dessa rika men idag otillgängliga bildvärldar.

Jag tittar på de två helgon som är placerade på triumfbågens båda sidor, Sankt Kristoffer och Sankt Mikael. De är fantastiskt vackert utförda, färgerna är klara och penseldragen i de böljande håren är distinkta. Det är en ynnest att få se romanskt måleri på nära håll. Måleri som varken rengjorts hårt eller sotats ner. Jag hoppas att fler får möjlighet att komma nära motiven och få ta del av helgonen, hantverket som skapat de hållbara murarna och kunskapen om målarmästarna och deras bildvärld.

Projektansvarig är stiftsantikvarie Heikki Ranta och projektdeltagare är Hanna Eriksson och Ingrid Wedberg från Skånes Målerikonservatorer, Henrik Nilsson, murarmästare HN Byggnadsvård och Petter Jansson, 1a antikvarie Regionmuseet Kristianstad/Lund.

Henrik Nilsson, Hanna Eriksson och Ingrid Wedberg diskuterar ivrigt Västra Sallerups kalkmålningar. Foto: Karin Calissendorff RAÄ CC-BY

Mer information om projektet hittar du på: http://skanesmalerikonservatorer.blogspot.se/2017/02/medeltida-kalkputs-och-kalkmalningar-pa.html

Karin Calissendorff, i tjänsten. Foto: Hanna Eriksson, Skånes Målerikonservatorer CC-BY

Karin Calissendorff, konservator och utredare på kulturvårdavdelningen.

Nu tar vi pulsen på museernas förmedling

Interaktiv vägg från Röda korsets museum i Genève.
Interaktiv vägg från Röda korsets museum i Genève. Foto: Staffan Cederborg CC BY.

Enheten för digital förmedling på Riksantikvarieämbetet har i dagarna skickat ut en enkät som ingår i vår undersökning av hur svenska museer förmedlar sina samlingar, utställningar och annat innehåll via digitala metoder och kanaler. Syftet är att kartlägga vilka behov av stöd som finns på området, och bygga rätt underlag för prioriteringar inom vårt fortsatta arbete. Enkäten ska besvaras av alla som på ett eller annat sätt jobbar med innehåll och/eller tekniska lösningar inom ramen för museets digitala förmedling.

Har du inte fått enkäten? Hör av dig till Maria Logothetis (maria.logothetis@raa.se) eller Staffan Cederborg (staffan.cederborg@raa.se) så skickar vi länken till frågeformuläret. Sista svarsdag är 1 december 2017.

Ett museum står och faller inte med digitaliseringen. Graden av digitisering och kvaliteten på digital kunskap, medvetenhet och förmedling avgör inte museets existens. Ofta är det mer akuta och handfasta åtgärder, som till exempel att byta ut halogenlamporna eller att knåda fram en bra programserie till den senaste utställningen, som för dagen avgör om museet ska kunna locka publik.

Icke desto mindre är digitaliseringen en demokratifråga. Vilka har tillgång till konsten på Moderna museet eller traktorerna i Störlinge Lantbruks- & Motormuseum? Oavsett om hindret för att ta sig till ett museum är geografiskt eller funktionellt, finns det uppenbara fördelar för alla parter om både konstverk och traktorer görs mer tillgängliga. Och en av vägarna dit är digitisering och digitalisering.

Syftet med museernas digitisering, det vill säga konverteringen av data från analog till digital form, är inte bara att säkerställa ett hållbart bevarande av uppdaterbar information om föremål, miljöer och berättelser. En annan viktig orsak är att skapa förutsättningar för att tillgängliggöra, förmedla och sprida museernas innehåll. Emellertid handlar tillgänglighet och förmedling om många olika saker, till exempel:

  • Tid och rum. Informationen är tillgänglig över internet oberoende av var man sitter och vilken tid det är på dygnet.
  • Mängd. Information som annars inte visas i utställningarna kan tillgängliggöras digitalt – den största delen av många museers samlingar är dolda för allmänheten.
  • Applikationer. Informationen kan bearbetas och formges av museets personal eller tredjepartsutvecklare, i fysiska utställningar och i olika sammanhang på webben, i appar och i sociala kanaler.
  • Funktionsanpassning. Informationen kan anpassas till personer med olika funktionsnedsättningar eller särskilda behov, både genom att innehållet kompletteras och genom att använda rätt format och hårdvara.

I enkäten om förmedling på museer som gått ut till närmare 1 600 anställda på svenska museer, undersöker vi inte nivån av digitiserat material, utan fokuserar på steget efter, den digitala förmedlingen, det vill säga de tekniker och metoder som används för att tillgängliggöra, förmedla och sprida det digitala innehållet. I viss mån vill vi också gärna ta pulsen på museets förmåga att se digitaliseringen ur ett helhetsperspektiv och inte som en särfråga.

Med enkätsvaren, som också kompletteras med djupare intervjuer, hoppas vi kunna få en bild av hur integrerad den digitala medvetenheten och kunskapen är i museisverige samt vilka de största utmaningarna är, och på så sätt kunna anpassa vårt arbete efter det.

Staffan Cederborg jobbar som verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

Historiska nyheter om Fennoskandia och Bjarmaland 2017


Historiska nyheter om Fennoskandia och  Bjarmaland 2017
(Vita havet-Volgafloden-Perm)
 
VAR LÅG BJARMALAND?
 
Mervi Koskela Vasuru har skrivit en avhandling i ämnet (Engelska)
 
Koskela Vasuru, Mervi 2016. Bjarmaland. Oulu
 
GJUTFORM TILL ANDFÖTTER FUNNA VID PERM
 
På många finsk-ugriska hängen av brons finns andfötter hängande, bland annat från samiska offerplatser, nu har arkeologer från Perm funnit gjutformar där de har tillverkats (fig2: 12-14) .
 
N. B. Krylasova, Y. A. Podosenova, A. N. Sarapulov20   Jewellery Techniques in the Territory of Perm Cis-Ural Region in the Middle Age. Centrul Cultural ”Lucian Blaga”, Sebeș, Alba
 HÄNGE MED MOTSTÄLLDA HÄSTAR MED NYCKELHÅL FRÅN VOLGA
Ett hänge av typen motställda häster med nyckelhål, som även har hittats I Sverige och Finalnd, har hittats I ett meriskt gravfält vid Volga.
Nikitina T.B., Vorobeva E.E. (Yoshkar-Ola, Russian Federation), Fedulov M.I. (Cheboksary, Russian Federation) 2016. Jewelry from the Anatkasi Burial Ground: Towars Cultural of the Site.  The Volga River Region Archaeology Vol.1 (15) 2016. S. 121–142
http://archaeologie.pro/en/archive/15/
 
UDMURISK GRAVFÄLT UTGRÄVT VID KAMADALEN
 
Läs mer: Goldina, Rimma 2017. I–V century Middle Kama Tarasovo burial ground-  
Estonian Journal of Archaeology, 2017, 21, 2, 186–215
https://doi.org/10.3176/arch.2017.2.05
 
  
UNIKT VIKINGASPÄNNE FUNNET I PERM
 
På ett pluntaformat hänge finns en torshammare avbildad där handtaget är utformat som ett svärdsfäste och på den andra sida en störtdykande falk, Birka och Rurik-dynastin vapensymbol. I det här fallet en symbol för Rurik då svärdsfästet är av en yngre typ (fig 1:1).
 
Läs mer: A. M. Belavin, N. B. Krylasova 2017. ANCIENT RUSSIAN MATERIALS IN THE PERM CIS-URALS DURING THE 10TH – 11TH CENTURIES. THE VOLGA RIVER REGION ARCHAEOLOGY№ 1 (19) 2017.
http://archaeologie.pro/en/archive/21/
 
 
FÖREGÅNGAREN TILL BIRKAKRIGARES STÄPPNOMADISKA DRÄKT FUNNEN I SIBIRIEN
 
By The Siberian Times reporter 2017-03-16. 2000 year old warrior made of reindeer antlers found on the Artic Cirkle. Siberian Times
 
BJÖRNEN HADE EN STOR BETYDELSE FÖR FOLKEN VID PERM
 
Liesowska Anna 2013-07-26. Beautiful ancient ring found by archeologist on the Artic Circle not for women...but a bear.  Siberian Times.
26 August 2013
 

KUSTSAMISK GRAV UTGRÄVD PÅ EN Ö VID VITA HAVET

 

M.G. Kosmenko2013. Belonging and functions of stone constructions in Karelian maritime area. The Volga River Region Archaeology Vol.1 (3) 2013

http://archaeologie.pro/en/archive/3/

 

HÄLLMÅLNING HAR NEDKLOTTRATS AV LIGIST

 

P4 Västerbotten 2017-11-21. 4000 år gamla hällmålningar vandaliserade. Sameradion & SVT Sápmi

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6825983

 

FÖR 11 000 ÅR SEDAN VÄXTE DET GRAN I JÄMTLAND

 

Klarin, Gustaf 2017-11-23.Över 11 000 år gammal grankotte funnen i Tärnafjällen. Vetenskapsradion

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6827395

”Man blir inte arkeolog för att förstöra”

Arkeologisk utgrävning i Sigtuna. Bengt A Lundberg (CC-BY)

Den senaste tiden hör du kanske till dem som har fått höra att det slängs enorma mängder arkeologiska föremål i Sverige varje år. Ja, det är faktiskt sant. Hundratals kilo arkeologiska fynd från förhistoriska boplatser, gravar och andra fornlämningar gallras och förstörs. Det måste väl ändå vara en skandal!

Av kulturarvsdebatten har man kunnat få en bild av att värdefulla arkeologiska föremål regelmässigt och i stor skala smälts ned och går till återvinning för att det saknas resurser att ta omhand dem. Om det vore ens nära sanningen skulle jag vara den förste att höja rösten. Som arkeolog var det visserligen ett bra tag sedan jag själv arbetade i fält, men man utbildar sig inte till arkeolog för att förstöra värdefulla arkeologiska föremål. Tvärtom väljer man den yrkesbanan för att man brinner för att bygga upp och förmedla arkeologisk kunskap. Så lyckligtvis stämmer inte den dystra bilden med verkligheten.

Fynd som gallras är sådana som inte har ett tillräckligt stort vetenskapligt värde för att tas om hand och bevaras. Det kan handla om obestämbara genomrostade metallklumpar eller lerklining från husväggar. Det finnas ett värde i att dokumentera sådana fynd i samband med undersökningen, men knappast att bevara för all framtid. På Riksantikvarieämbetets webb går det att läsa mer om hur gallring av arkeologiska föremål fungerar.

Lagen gäller och reglerna är tydliga

Fyndhanteringen är en central del av den arkeologiska processen. Den är noga reglerad i lag och genom föreskrifter från Riksantikvarieämbetet, som länsstyrelserna ska tillämpa när de fattar beslut om arkeologiska undersökningar. Regelverket är tydligt med att föremål som har ett vetenskapligt värde ska tas om hand, konserveras, samt överlämnas till ett mottagande museum.

Med tanke på att det varje år genomförs ett mycket stort antal arkeologiska undersökningar i landet kan det naturligtvis finnas exempel där regelverket inte följts. Det är naturligtvis inte bra. Men överlag fungerar den uppdragsarkeologiska fyndhanteringen i Sverige väl. Staten garanterar ytterst att alla vetenskapligt värdefulla arkeologiska föremål tas om hand genom att myndigheten Statens historiska museer är skyldig att ta emot dem.

Detta är en verklighet långt från den som målats upp i debatten, och som fått spridning även utomlands. Det är naturligtvis tråkigt när den här typen av nidbilder får fötter. Inte minst för yrkesverksamma arkeologer och handläggare på landets länsstyrelser, som har en stark känsla för sin profession och en hög yrkesetik.

Teknikutvecklingen utmanar arkeologin

Finns det då inga problem inom fyndhanteringen? Jo, det finns det naturligtvis. Samhällets resurser är inte oändliga och på länsstyrelserna brottas man dagligen med svåra avvägningar mellan kostnad och vetenskaplig kvalitet. Var gränsen ska dras är inte alltid självklar. Det är en fråga som i hög grad engagerar Riksantikvarieämbetet också. Det är vi som ska besluta om föreskrifter för uppdragsarkeologin och utöva överinseende över länsstyrelsernas beslutsfattande. Ett fortlöpande samtal kring prioritering och urval måste ständigt föras. Riksantikvarieämbetet tar löpande fram olika kunskapsunderlag som stöd för länsstyrelserna.

En ny utmaning följer av den teknikutveckling som skett vad gäller metalldetektorer. Här kan många nya fornfynd av metall komma i dagen, utan att det finns en exploatör som är skyldig att bekosta fyndomhändertagandet. De kostnader som detta orsakar riskerar att i ökad omfattning och belasta redan hårt ansträngda offentliga medel för kulturmiljövård. Om föremålen å andra sidan lämnas kvar i jorden, kommer de i många fall att brytas ned och värdefull kunskap gå förlorad.

Nej. Någon stor skandal avslöjade aldrig gallringsdebatten. Däremot kom en del av det som är arkeologins villkor upp i dagen. Att göra avvägningar mellan kostnad och vetenskaplig kvalitet, att göra urval och prioriteringar är något som arkeologer brottas med varje dag. Allt för att vår kunskap om tidigare generationers villkor och liv ska kunna växa och komma oss alla till del.

Lars Amréus

riksantikvarie

Guide till kulturarvsdebatten

Hösten 2016 pågick en stormig museidebatt. Då var fokuspunkten för debatten Världskulturmuseerna. Under 2017 presenterade regeringen en kulturarvsproposition som riksdagen antog. Bland annat med anledning av detta så flyttade debatten vidare från frågan om eventuell samlokalisering av Världskulturmuseerna i Stockholm och har kommit att spänna över frågor som kulturarvspolitik, hur detaljerat politikens engagemang får vara i kulturarvs- och museifrågor? normkritik, identitetspolitik, gallring av arkeologiska fynd och många andra frågor. Här följer en länklista, sammanställd av Riksantikvarieämbetet, med texter från 2017 som tar avstamp där förra höstens museidebatt kan sägas slutade: i en radiodebatt mellan Ola Wong och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i december 2016.

Sammanställningen gör inga anspråk på att vara heltäckande, men kan i sin omfattning ge en bild av vilka frågor debatten spänt över. Listan kan komma att kompletteras efterhand.

Till länklistan

Lyssna gärna även på K-podd avsnitt 29 när Carolina Andersson, Riksantikvarieämbetet,  och Louise Schlyter, Länsstyrelsen i Stockholm diskuterar gallring

Join us in the research of stone-age Porvoo next summer! Registration starts January 2nd 2018!

Life in the stone-age. Illustration by Tom Björklund for Borgå Museum.

Thanks to the very active and friendly help from "Borgå Medborgarinstitut" me and archeologist MA Janne Soisalo are now entering the final stage of the preparations for next years community archaeology excavation in Porvoo, only some 50 km:s east of Helsinki. 

Hunting with bow and arrow. Illustration by Tom Björklund for Borgå Museum.

We have not yet decided on which site to start work on. The decision is an important one as we wish to continue the excavations in the area for many years. Excavating and careful mapping is crucial to protect the important stone-age sites for future research. 

A stone-age burial. Illustration by Tom Björklund for Borgå Museum.

A lecture for the participants and others with an interest in the rich stone-age history of the Porvoo region will be held in Porvoo on the 15th of May. The accompanying trial excavation of a stone-age dwelling site will be from the 8th to the 10th of June! No previous knowledge of archaeology is required in order to participate! Registration starts at 11 o´clock on the January 2nd 2018!!

https://www.borga.fi/medborgarinstitutet

https://porvoonmuseo.wordpress.com/museokauppa-museibutik-museum-shop/

Vad odlade man i staden på 1600-talet? Nu vet vi svaret.

Här syns odlingsbäddarna som hittades inom kvarteret Citadellet. En av bäddarna är förtydligad med en svart ram.

Nu i höst kom så den efterlängtade rapporten om vad som kan ha odlats i de odlingsbäddar som vi hittade under början av 2017, vid Slottsgatan i kvarteret Citadellet (se tidigare blogg 14/3-17). En mikroskopisk analys har gjorts av de jordprover som vi samlade på undersökningen. På bilden syns var proverna togs inom odlingsbäddarna. Det är Jens Heimdahl, arkeobotaniker, som gjort analysen. Genom att plocka ut alla fröer och frukter som fanns bevarade i jorden och studera i mikroskop har han kunnat bestämma de olika växterna.

Det var 10 påsar som analyserades och i alla fanns välbevarat organiskt material med spår efter gödsling och jordförbättring. Man har gödslat med både stalldynga, latrinavfall och köksavfall. Stalldyngan innehöll en mängd ängsväxter. I latrinavfallet fanns spår av bär och fikon och i köksavfall rester efter fiskfjäll, hasselnötsskal och förkolnad säd.

Ogräset har bestått av svinmålla, tiggarranunkel och brännässla. Rester efter vattenlevande djur såsom hinnkräftor och mossdjur visar att man har vattnat odlingen.

Plan över odlingen och var makroproverna har samlats ihop. Bäddarna syns som gula rundade rektanglar.

I proverna, med nr 1 på kartan, fanns spår av virginiatobak, trädgårdsmålla och bolmört. Trädgårdsmållan har använts som spenat tillagad eller färsk. Bolmörten var en giftig medicinalväxt. Här fanns även spår av granris vilket kan vara spår av marktäckare inför vintern och kan tyda på att man odlat fleråriga grödor som man skyddat inför vintern.

Fröer från bolmört

Proverna markerade med 2 innehöll virginiatobak och hjärtstilla. Medicinalväxten hjärtstilla användes vid förlossningar som smärt- och ångestdämpande medel. Även här fanns spår av granris.

Fröer från Virginiatobak

Prov nr 3 saknar spår av odlingsväxter men innehöll mycket gödsel vilket tyder på odling. En intressant skillnad i detta prov mot de andra var att det innehöll mycket bark. Barken kan ha använts som markmaterial på gångar och mellan odlingsbäddarna.

Tobaksodlingar var mycket vanliga under perioden 1725-1775 då statliga subventioner gjorde odlingen lönsam även i liten skala. Tobaken såldes till lokala spinnerier eller gick till småskalig snustillverkning och här i Jönköping fanns under 1700-talet många snushandlare.

Inom kvarteret Citadellet har vi en datering från en av störarna i gärdesgården som utgjort en tomtgräns mellan två kålgårdar. Stören är daterad till vintern 1624-1625 och här skulle det alltså kunna handla om en äldre odling.

Tobak odlades även i medicinskt syfte under 1600-talet. Då skulle trädgårdsmållan, hjärtstillan och bolmörten höra till en hushållsodling med både grönsaker och medicinalväxter. Det skulle i så fall vara en av de äldsta resterna efter en blandad odling inom staden som hittats i Jönköping.

Gärdesgården med den daterade stören.

Den här undersökningen har gett spännande resultat som lärt oss mera om vardagslivet i 1600-tals staden. Kålgårdarna har varit stadsbornas möjlighet att odla sina egna grönsaker, kryddor och mediciner vilket har varit mycket viktigare än vi tidigare trott. Lämningar efter odling har först de senaste åren påträffats och undersökts. Tidigare trodde man att allt odlat kom in från omlanden till staden.
Ytterligare pusselbitar till hur ytterområdena runt staden har använts kommer förhoppningsvis när tomten på andra sidan Slottsgatan ska undersökas, den där SAAB har haft sin stora parkering.

Fotografierna på fröerna har tagits av Jens Heimdahl, arkeobotaniker.

November Pieces Of My Mind #2

23550323_10154954804190373_6112252594973200806_o

Under Västerbron Bridge

  • Love the academic rock exactitude of the Hellacopters’ “I’m In The Band”.
  • Blue Öyster Cult’s “Don’t Fear The Reaper” famously has cowbell, but I just realised that it has lots of güiro too!
  • Listened to Depeche Mode’s “Shake The Disease” for the first time in decades. Impressed!
  • One of my Umeå students has got a short excavation job at the Östergötland County Museum thanks partly to digging with me in the region! This is an excellent person who really knows how to get things done.
  • I’m an archives person now, surrounded by historians all day long. I’ve ordered a pair of slippers.
  • When discouraged, let’s recall that the Internet is also a place where you can see pictures of delicious gumbo posted by double Hugo Award winners.
  • An angel dictated the Quran to a man. A man dictated the Mahabharata to a god. Some secretary.
  • Further optimisation at work: I now have slippers (actually black clogs with a solid-rubber base), a kickass Assam + Ceylon tea blend from the Sibyl’s tea & coffee shop, and a database extract with the coordinates of every known prehistoric cemetery or solitary barrow in Södermanland province.
  • Told one of the IT guys about the boardgame Istanbul. His dad is Turkish. Now he’s bought the game for his kids.
  • All this reading of the Sites & Monuments register makes me want to direct a big cemetery excavation.
  • “It’s one life and it’s this life and it’s beautiful” /First Aid Kit
  • The head waiter at Millesgården’s restaurant is gloriously, crushingly, relentlessly campy. At the moment he’s even sporting a thin whispy mustache. He’s so out and proud he’s a wandering work of art. I am completely in awe!
Gravfält mot ensamhögar 171109

In Värmland, solitary burial mounds (green) seem to represent 5th century settlement nuclei, from which settlement expands up to the 10th century, when the mound cemeteries (red) allow us to map it for the last time. Then quiet until the 14th century when the written sources allow us to map settlement again.


Raaseporin linnan rikolliset metallinetsijät, 500 e palkkio luvattu vihjeestä

 Raaseporin linna

Olen pöyristynyt. Raaseporin linnan läheisyydessä tapahtunut ryöstökaivaus (joka ilmeisesti tehtiin syyslomaviikon aikana) on osoittautunut paljon aluksi tiedettyä vakavammaksi. 

Satoja luvattomien metallinetsijöiden kuoppia "Slottsmalmenilla" 




Kaikkien apua tarvitaan nyt näiden rikollisten metallinetsijöiden kitkemiseksi arkeologian piiristä! Lasse Nyman on luvannut 500 e palkkion vihjeestä joka johtaa tekijöiden kiinnisaamiseen. Vihjeitä voi jättää myös tämän blogin kautta tai jfarchaeology@gmail.com.

Avsnitt 31 – Kulturarvets sociala betydelse med Peter och Qaisar

K-podd har blivit inkallade till rektorn! I avsnitt 31 befinner vi oss på Linnéuniversitetet i Växjö, hos rektorn och historieprofessorn Peter Aronsson. Tillsammans med Riksantikvarieämbetets Qaisar Mahmood, avdelningschef för kulturmiljö, vrider och vänder Peter på frågor om identitet, sammanhang, anspråk och nationell självbild. Kan vi till exempel prata om mitt och ditt kulturarv?

Välkomna till del 3 i K-podds serie Räkna med kulturarvet, som utgår från Riksantikvarieämbetets rapport med samma namn. Den här gången är det kulturarvets sociala betydelse som är i fokus. Samtalsledaren Emil Schön hänvisar även i avsnittet till den medborgarundersökning som vi genomförde hösten 2016. Den visade att många svenskar upplever hur historiska platser ger ökad självkännedom och förståelse för andra människor.

I avsnittet bjuds vi på ett initierat och passionerat samtal om kulturarvets sociala betydelse på ett globalt, nationellt, lokalt och inte minst personligt plan.

November Pieces Of My Mind #1

vbron

Västerbron Bridge and Högalid Church, view from the National Archives

  • Jefferson Airplane’s “Somebody to Love” is so much better with fat bass amplification.
  • In the 80s we never realised that radioactive no-go zones like Chernobyl and Fukushima would become verdant teeming natural habitat thanks to the removal of human activity.
  • Seasonal mood dip, check. Going to Greece in three weeks.
  • Yesterday I ran out of research funding completely for the first time since I quit contract archaeology in 2002. Today I am unemployed at 75% of full time. Thanks to a good friend at the National Archives who has some archaeological stuff that needs doing, I will be employed at 125% of full time during November and December while I hunt for jobs.
  • Movie: Suspiria. Beautiful imagery, innovative score, poor pacing, ridiculous horror scenes. Grade: OK.
  • Junior is reading my first publication from when I was 17 and praising it.
  • The supervillain is smarter and more skilled than most. By analogy, the current US president is an infravillain.
  • Prehistoric archaeology is like reconstructing a stage play from a visit to the theatre’s props department.
  • The Quirks & Quarks podcast just encouraged me to imagine that I am a young fruit bat.
  • Suddenly remembered the grandparents of a good friend from my teens. They were a lovely old couple. I liked them.
  • The idea that young women would fake an interest in geek culture baffles me. Many geeks fake an interest in stuff that makes you look cool.
  • I don’t like throwing out food, so unless I can have a doggy bag I usually cram down everything I’m served. I am currently stuffed to the gills with something us Swedes call “Flying Jacob”. Anyone familiar with this dish will realise that I … am … woah … I … am … oh man … a little … queasy … now.
  • In ’90 I chose to buy The Cure’s Disintegration over Love & Rockets’ eponymous album. Probably a good call.
  • There are only two Google hits for the search term “trilobite gonads”.
  • Stopped by a supermarket on my way to work and bought some cheap lunches: 4 ramen, 12 eggs, 1 jar of kimchi. The catered lunches here at my new workplace are cheap and tasty, but they’re a bit too big for me and ramen is even cheaper. Not going back though to the lunch routine of my railway excavation years 1992-93, when I had ramen (no eggs, no kimchi) every second day and Småland cheese cake every other.
  • There’s a sax on Thin Lizzy’s “Dancing In The Moonlight”. Huh.
  • Office kitchen has 1 sauce pan, 8 lids. Suggests that the sauce pan is the larval stage of the lid. Metamorphosing quietly in the cupboards.
  • Before my computer wakes up out of sleep mode, the screen complains “No DP signal from your device”. This reassures me, because though I enjoy good communication with my device, it has certainly never signalled to me about DP. I really don’t know why the screen expects this.
  • Prepped a talk about developments in the Östergötland mead-halls field since I published a book about it in 2011. Intense feeling of enthusiasm and satisfaction.
bås

Cubicle personalised