Poetic Archaeology @ the 8th International Conference on Artistic Research

So looking forward to this presentation with Jan Martti Kaila on Saturday in Helsinki, Finland.

THE 8th INTERNATIONAL CONFERENCE ON ARTISTIC RESEARCH

After years of hard work in Hanko it´s finally time to start communicating the results of our endeavours and our reseach to the general public and the scientific community.


The title of the session "Across the Disciplines" really sums it all up. In "Poetic Archaeology" Jan Martti Kaila, Japo Knuutila and I  are looking at the similarities (and boundaries) between photographic art, photographic reasearch and the conflict archaeology of a German WW2 transition camp in Hanko S. Finland.

Conflict archaeology excavation in progress.

Japo Knuutila has been of central importance to the project since the start. Below are some of his wonderful pictures of glass and porcellain objects from the excavations of the German WW2 (1942-1944) transition camp.





The cleaning of the items before photography was an interesting process in itself. During the several month long work of cleaning the excavation finds I  was extra careful not to "overclean" the fragile artefacts  thus leaving the patina and wear visible to the camera eye as well as future scientific chemical and other analysis of the finds.


Chongqing

The main destination during our trip to China was Chongqing, which is our son’s city of birth. We had not been there since December 2008. This city is located at the intersection of the Yangtze and Jialing rivers. Here are some images from this huge city (8.5 million people live in the city proper). The […]

Nyheter om Arkeologi och Historia maj 2017




FOTOGRAFI – SKOGSBRANDEN I VÄSTMANLAND

10 maj 2017. Klockan 18.00, Västerås Konstmuseum, Karlsgatan 2, Västerås

Fotografen Helene Schmitz berättar om sitt projekt om den stora skogsbranden i Västmanland .


 

ANUNDSHÖG FÅR ETT BESÖKSCCENTRUM.

 



Strömsholm får hästmuseum
Nättidningen Svensk Historia. 2017-04-15

MELLAN HEDENDOMEN OCH KRISTENDOMEN
 
Stockholms läns museum Apr 18, 2017 
 
Oppeby – vikingatida plats där hedniskt och kristet möts
 
 
FYRA ARKEOLOGER RECENSERAR UTSTÄLLNINGEN OM FINLANDS HISTORIA
Finlands Nationalmuseum i Helsingfors har gjort om sin permanenta historieutställning och den recenseras av fyra arkeologer.
Ulla Moilanen 2017-04-11. Arvostelussa Kansallismuseon uusi esihistorian perusnäyttely.Bloggen: Kalmistopiiri
Ninni Närväinen 2017-04-11  Hieno taidenäyttely, surullisen puutteellinen kulttuurihistoriallinen näyttely Bloggen: Kalmistopiiri
Aleksi Pienimäki 2017-04-11   Esihistoriaa paremmalla fokuksella Bloggen: Kalmistopiiri
Heli Etu-Sihvola 2017-04-11   Esihistorian valikoitu sillisalaatti Bloggen: Kalmistopiiri
VIKINGATIDA SMEDSVERTYG FUNNA I SKÅNE
Strandmark, Fredrik 2017-04-17. Kulturlagren blottas för första gången. Bloggen:Arkeologerna
URNESPÄNNE FRÅN SEN VIKINGATID FUNNEN
 
Vid utgrävningar Hjärup Väderstad fann arkeologerna ett urnespänne.
Bolander, Adam 2017-04-25. Järnålder vid Hjärup Väderstad. Arkeologernas blogg
 
ARKEOASTRONOMI – SOLEN GÅR UPP MELLAN TVÅ BERG VID LUISTARI KRING PÅSKEN
 Solen går upp kring påsken mellan två kullar vid gravfältet Luistari i västra Finland. Påsken är en rörlig högtid som inträffar första fullmånen efter vårdagjämning (21 mars), idag söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.
 
Paukko, Timo 2017-04-12. Suomi alkoi haudata vainajia kohti pääsiäisen aamunkoittoa 800-luvulla – kristinusko saapui siis luultua aiemmin. Helsinki Sanomat.
 
ARKEOASTRONOMI – STJÄRNBILDER AVBILDADE PÅ STENPLATTOR VID EN AV VÄRLDENS FÖRSTA STÄDER

Arkeoastronomer menar att det finns avbildningar av stärnbilder i den forna staden Göbekli Tepe för 10500 år sedan.
Läsa mer:   Martin B. Sweatman* and Dimitrios Tsikritsis 2017.
 Mediterranean Archaeology and Archaeometry, Vol. 17, No 1, (2017), pp. 233-250.
 
FORNTIDA BÅTAR
Paschenko, Veronika 2017-04-20. Venehautauksia kivi- ja pronssikauden Euraasiassa. Bloggen: Kalmistopiiristä
 MÄNNISKOARTEN HOMO FLORENSIENSIS LEVDE I INDONESIEN
 Läsa mer: Wehner, Mike. 2017-04-24 Hobbits were real, and they lived in Indonesia. Bgr.comhttp://bgr.com/2017/04/24/real-hobbits-indonesia/
 
PYRAMID FUNNEN I EGYPTEN

Läs mer:  VG.no /NTB  2017-04-04. Hovedinnhold

Ny pyramide funnet i Egypt
MUMIER FUNNA I EGYPTEN
Lauff, Tiomas 2017-04-18. Sex mumier funna i Egypten. SVT Nyheter
MÅNGA SPÄNNANDE HÄLLRISTNINGAR FUNNA 2016 I BOHUSLÄN
Läsa och titta mer: Andreas Toreld och Tommy Andersson.2017. Fältsäsongen 2016 Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.

DEL AV EN RUNSTEN UPPTÄCKT VID VADA KYRKA I UPPLAND
Läsa mer: Kjellström, Magnus 2017-04-27. Nya runor! Säkra vårtecken ifrån Vada. Riksantikvarieämbetets K-blogg.
 

Nyheter om samisk historia maj 2017



FÖRELÄSNING OM SAMER

Föreläsning ”I stormens öga – samiska shelters i Västernorrland fr.o.m 1300-talet”

Av historikern Peter Ericson.

Onsdag 3 maj 2017 Tid: 18:00 – 19:30 . Murberget Länsmuseet Västernorrland

https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/04/26/i-stormens-oga-3-maj-om-samiska-naringar-etnisk-rensning-och-regionala-oaser-eller-shelters/

 

SAMER I DALARNA

TV Malung-Sälen 2017-04-12. Intervju med historiker Peter Ericson som föreläst i Malung om samerna.
http://www.tvmalung-salen.se/artiklar.php?id=257 

SAMER I VÄSTERDALARNA

Olsson, Eskil 2017-04-10. Samer i Äppelbo under 150 år. Bloggen: South Saami History.

https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/04/10/samer-i-appelbo-under-150-ar-av-eskil-olsson-

 

SAMER I VÄRMLAND PÅ 1600-TALET

Läsa mer: Ericsson, Peter 2017-04-24. Samer och renskötsel vid Värmlands Nykroppa kring år 1600.. Bloggen:South Saami History
https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/04/24/samer-och-renskotsel-vid-varmlands-nykroppa-kring-ar-1600-i-ur-sign-hc-1922-24/

BRISTANDE KUNSKAP OM SAMERNAS HISTORIA

En granskning av lektor Anna Johnsson Harrie, vid Linköpings universitet, av ursprungsbefolkningen samernas och minoriteterna judars, tornedalsfinnar, sverigefinnars, historia får underkänt.

Vem är förvånad? Inte ens professorer i arkeologi och historia har kunskap om samernas historia? Hur kan man då kräva det av lärare?

Hanna Westerlind & Kaisa Vuonokari 2017-04-27. Läroböcker får underkänt när det gäller samers historia.   Sameradion & SVT Sápmi & Sisuradio.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6682320

 

Nya runor! Säkra vårtecken ifrån Vada

Fragmentet från Vada kyrka när det var alldeles nyfunnet. Foto John Hamilton/Arkeologerna.

I måndags förmiddag ringde John Hamilton från Arkeologerna, vilket i regel bara kan betyda en sak: att ett nytt runfynd har gjorts. Så var mycket riktigt fallet och denna gång handlade det om ett runstensfragment från Vada kyrka, som just nu genomgår renovering.

Fyndet hade han gjort i samband med övervakning av schaktningar för en åskledare på kyrkogården strax norr om kyrkan, och med tanke på dess storlek (det mäter inte mer än 19,5 × 12 cm) och den minst sagt leriga jorden på platsen måste det betraktas som en liten bragd.

Efter rengöring var dock ristningen mycket tydlig och redan från hans första fotografi som jag fick mig tillsänt efter lunch, kunde jag utan större tvekan läsa …t + k-…. Inskriften består alltså av två runor samt rester av en tredje, vilket är alldeles för få tecken för att texten ska kunna tolkas. Visserligen skulle man utifrån vad som brukar stå på runstenarna gissa på ett [lē]t g­[æra] ”lät göra” eller [a]t K-/G­- det vill säga prepositionen ”efter” följt av ett namn som har börjat på K eller G, men mer än spekulation kan detta aldrig bli.

Det mest intressanta var dock stenmaterialet. De flesta runstensfragment som tidigare har påträffats vid Vada kyrka är av röd sandsten, men denna gång handlade det om granit. Tankarna gick naturligtvis omedelbart till en speciell runsten, nämligen den som vid kyrkorenoveringen 1955 påträffades inlagd som fönsterbänk i sakristian och som jag har skrivit om i det digitala supplementet till Upplands runinskrifter. Kunde det nyfunna fragmentet möjligen höra ihop med denna sten?

Runstensfragmentet U Fv1971;212B som det såg ut när det påträffades 1955 inlagt i en fönsterbänk i sakristian. Foto ur Runverkets samlingar.

Igår passade jag och min kollega Laila Kitzler Åhfeldt på att i samband med andra tjänsteärenden ta en tur till Vada kyrka och sammanträffa med John. Att det rörde sig om en och samma sten kom vi ganska strax fram till, eftersom stenmaterialet visade sig utgöras av en karakteristisk strimmig sort. Vi kunde också konstatera att fragmentet måste ha tillhört stenens vänstra kant och genom att det fanns en liten avsats i brottytorna på båda fragmenten gick det till och med att med stor sannolikhet passa in det på rätt plats. Det blev då också uppenbart hur runtecknen skulle tolkas. Inskriften inleds med runorna ra… som måste vara början av ett namn (kanske med förleden Ragn-). Runorna …t + k-… på det nyfunna fragmentet kan då inte gärna vara resterna av något annat än just frasen [lē]t g­[æra] ”lät göra”. Att hitta en tidigare okänd runsten är alltid stort, men att hitta ett runstensfragment som kompletterar texten på en tidigare känd runsten är ibland nästan större.

Så här ska nog fragmenten från Vada passas ihop. Foto Magnus Källström.

Tyvärr är varken läsningen är tolkningen av inskriften på det tidigare kända fragmentet helt klar och jag måste säga att jag inte är helt tillfreds med det förslag som jag har framfört i den preliminära artikeln i supplementet. Men om vi nöjer oss med detta så länge, ser texten på stenen nu ut på följande sätt:

ra…t + k-…okrahnuiṣ-­-ịiokat|oturs
Ra[gn-(?)…lē]t g­[æra] … ok Ragnvī(?) … ok (eller: hiogg) at dōttur s­(īna?).
”Ragn-(?) … lät göra … och Ragnvi(?) … och (eller: högg) efter sin(?) dotter.”

Det måste också nämnas att John innan han kom till Vada igår hade avlagt ett besök vid Spånga kyrka och där på morgonen påträffat ett tidigare okänt runstensfragment av röd sandsten. Fragmentet bär visserligen bara en bit av en slinga, men att det rör sig om en runsten råder det inget tvivel om. Ristningen är utförd med ovanligt fina, endast 3 mm breda ristningslinjer, vilket gör att vi kanske även kan passa ihop detta fragment med någon tidigare känd runsten. Detta får framtiden utvisa.

Runverket har hittills i år registrerat fyra nyfynd. Nummer 1, 3 och 4 har John Hamilton svarat för och två av dem till och med under samma vecka. Jag misstänker att detta är ett mycket svårslaget rekord!

Magnus Källström

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

Järnålder i Hjärup Västerstad

Schaktningsarbetet fortsätter inom den järnåldersboplats som föregått den planerade bebyggelsen i utbyggnadsområdet Hjärup Västerstad. I dagsläget har vi avlägsnat matjorden från ca 1/3 av de 30 000 kvm som vi ska undersöka arkeologiskt. Under matjorden hittar vi spåren efter den förhistoriska människans förehavanden på platsen. Det rör sig bland annat om eldstäder, avfallsgropar, brunnar och lertäkter. Dessa spår framträder som mörkfärgningar i den ljusa alven (eller undergrunden) som bildats under istiden och alltså inte påverkats av människan. Dessa mörkfärgningar, eller anläggningar som vi också kallar dem, markerar vi med gula pinnar och mäter därefter in anläggningarna digitalt med GPS. Sedan kan vi analysera datan i GIS-miljö för att se olika mönster och strukturer.

Bild 1. Exempel på en anläggning som är på väg att undersökas. Notera den mörkfärgade fyllningen i den omgivande ljusa alven som alltså inte påverkats av människan.

Bild 2. Översikt över den yta (röd linje) som vi så långt schaktat upp. De olikfärgade prickarna markerar olika typer av anläggningar som vi mätt in digitalt.

 

Den anläggningstyp som förekommer i störst antal är de så kallade stolphålen. Ett stolphål är ett avtryck efter en av de trästolpar som burit upp taken i de förhistoriska husen. När man byggde husen och reste den takbärande konstruktionen så har trästolparna grävts ned i marken (se bild 3). Principerna för den tidens husbyggen avviker inte nämnvärt från senare tiders, även om materialen naturligtvis förbättrats och blivit mer långlivade över tid. Under järnålder användes huvudsakligen trästolpar till stommen, halm/vass till taken och vidjor som klinades med lera till väggarna. Materialen var naturligtvis ständigt utsatta för väder och vind, och även om vissa reparationsarbeten kunde förlänga husens brukningstid, så blev de som regel kortlivade. Sällan stod husen längre än en eller ett par generationer. När huset till slut övergivits och raserats har stolparna dragits upp eller förmultnat och hålen de stått i fyllts igen med mörk jord. Det är denna mörka jord som vi sedan ser när vi schaktar fram den i övrigt ljusa och av människan opåverkade alven.

Bild 3. Principskiss över ett järnåldershus i genomskärning, med den takbärande konstruktionen markerad i svart. Notera att stolparna är nedgrävda i marken.

 

I nuläget har vi identifierat spåren efter ca 20 stolpbyggda hus, men vi kan förvänta oss många fler. Schaktningsarbetet fortskrider nämligen upp för en utdragen sydsluttning, och just sådana sluttningar har under järnåldern varit eftertraktade att slå ned sina bopålar i. Vi har ännu inte nått krönläget, där vi från förundersökningen vet att det ligger flera hus. Intressant är att resultaten efter förundersökningen antydde att boplatsen övergivits någon gång under tidig folkvandringstid (400 – 550 e.Kr), men att vi nu har funnit belägg för aktivitet även under vendeltid (550 – 800 e.Kr.), samt tidig vikingatid (800 – 1050 e.Kr). Från vendeltid har vi flera fynd, inte minst av fibulor (som vi tidigare berättat om), men också några hus som avslöjar att man faktiskt bott på platsen vid tiden. I den södra delen av ytan har vi exempelvis identifierat ett långt boningshus, med flera tillhörande ekonomibyggnader. Förmodligen har vi även några hus från vikingatid, men också ett fåtal fynd som kan dateras till perioden, däribland det fina så kallade urnesspännet, framställt i silver, som ni säkert sett på vår facebooksida.

Bild 4. Ett av de stolphus som vi undersökt än så länge. Hålen efter de takbärande stolparna har vi markerat med lila träkubbar.

Bild 5. Urnesspännet i silver, daterat till vikingatid (800 – 1050 e.Kr).

 

I vilket fall så kan vi slå fast att man bott på platsen betydligt längre än vad vi tidigare känt till. Vi har nu belägg för bebyggelse på platsen under en cirka 1500 år lång period, från ca år 500 f.Kr. till ca 1000 e.Kr, även om platsen periodvis kan ha övergivits under detta tidsspann. Under den närmaste tiden kommer vi säkert att få fram ytterligare information som kan komma att förändra den bild vi har av fornlämningen och boplatsen som sådan. Att kunskapsläget ständigt förändras och tidigare rön omkullkastas är väldigt spännande och kan i grund och botten sägas vara en del av arkeologins tjusning! Följ oss gärna på vår facebooksida – för rykande färska resultat från grävningen!

https://www.facebook.com/arkeologihjarupvasterstad/

Tredje arbetsveckan – kulturlagren blottas för första gången på många, många år

Nu är snart den tredje arbetsveckan till ända och miljön förändras i takt med att vi schaktar bort den översta matjorden. Sänkorna blir djupare och sluttningarna brantare. Under matjorden framträder en stor mängd gropar och härdar samt stora jordlager, så kallade kulturlager, som bildats i förhistorisk tid. Just nu ligger fokus på att ta fram och undersöka dessa lager (foto). Valda delar av kulturlagren grävs ut för hand i provrutor och söks noggrant av med metalldetektor. Jorden från provrutorna siktas genom ett finmaskigt nät. På så sätt fångar vi även upp mycket små fynd.

Kulturlager A1000 är blottat. Höger i bild syns några av våra provrutor. De långsmala schakten och den stora kvadratiska uppschaktade ytan är spår efter våra tidigare arkeologiska insatser på platsen (arkeologisk utredning och förundersökning).  

Vad hittar vi i lagren och hur gammalt är det? Det mesta av fyndmaterialet består av avfall i form av keramik och djurben, men vi finner också en hel del verktyg och andra föremål av metall. De flesta benen tycks komma från nötboskap, svin, får eller get. Men vi har också funnit ben från häst, hund, fågel och fisk, närmare bestämt sill. Några av de mer speciella fynden är en smidestång och ett huvud till en liten smideshammare (foto). Att döma av verktygens ringa storlek bör de ha använts till någon form av finsmide.

En smidestång och ett litet huvud till en smideshammare, funna ett par meter från varandra i kulturlager A1000.

 

Andra spännande fynd är så kallade fibulor, det vill säga spännen som under förhistorisk tid användes för att hålla ihop klädedräkten (foto). Dessa har varit tillverkade i kopparlegering (t. ex. brons) eller järn.

 

Fibulor från utgrävningen. Samtliga är funna i kulturlager, med hjälp av metalldetektor. Den understa är smidd i järn. Övriga är gjutna av kopparlegering (t. ex. brons).

Keramiken i kulturlagren kan dateras till perioden 100-talet f. Kr till 100-talet e. Kr, medan de flesta fibulorna troligen tillverkats under det första århundrandet e. Kr. Möjligen är ett par av fibulorna några hundra år yngre. Eftersom djurbenen påträffas ihop med dessa fynd tror vi att djuren har levt någon gång under denna tid.

På måndag får vi besök av en expert som ska hjälpa oss att reda ut en del frågor kring lagren. Hur har de bildats och vad representerar de egentligen?

These WW2 helmets lay forgotten for decades in Hämeenlinna

There they lay, tens and tens of discarded WW2 helmets including a Swedish M21/M26, an Italian M33, a Czech M34, a Sovjet M40 and a Sovjet M36... All dumped on the site by the Finnish Defence Forces after WW2 (possibly in the 1960´s?).

WW2 helmet dump in Hämeenlinna prior to the Easter holidays. Photo Iisakki Kiemunki.

As news about the helmets leaked out in the social media people rushed to the site each to collect their own part of WW2 history.

Helmets and more helmets. Photo Iisakki Kiemunki.

While some visitors settled for one helmet others carried away as many as they possibly could. According to an eyewitness there was something of a queue to the area on Saturday. Some of the looters "proudly" showed off their salvaged finds on the metal detecting forum "Aarremaanalla" (Treasure below ground).

"Salvaged" helmets and the finder hiding behind a local newspaper.


On Sunday when I finally got to the site it was a complete mess. Someone even had tried (and managed) to dig a hole in the frozen ground, revealing (and breaking) even more helmets. Car tyre tracks on the site completed the sad sight.



Dug (?) helmets, before beeing loaded into an awaiting car. Photo by unknown.

According to interviews made by the Finnish National Broadcasting network (YLE) the area might be the same that was used for storing captured and discarded materiel during the period 1941-1944.
After 1945 most of the helmets were sold for scrap metal value or remade into kettles etc...

The same area in 1942. Photo SA-kuva.

After my visit to the site on Sunday April 16th I felt that the site might well be worth an archaeological excavation too see what the area is all about. Let´s see if somethingcould be arranged here with the help of some local institutions. Still a valid question remains, what to do with the finds? Before that question is settled the unhindered looting goes on and that makes me really really sad...

Vi undersöker Rosenlunds herrgårdspark

Nu är det äntligen dags att undersöka hur mycket som finns kvar av Baron Posses herrgårdspark från slutet av 1700-talet. Under ca fyra veckor från 24 april till slutet av maj kommer Jönköpings läns museum att göra en arkeologisk förundersökning av parken. Tidigare har hela parken karterats med georadar då trädgårdsgångar, planteringsgropar och resterna efter två stensatta terrasser, så kallade parterrer, framkommit i anslutning till herrgården.

Nu ska fyra större områden inom parken delundersökas. De syns på kartan med markeringarna A-D.

2016-257 FU-karta

Karta över Rosenlunds herrgård och park. Här syns de fyra olika områdena A-D som ingår i förundersökningen.

Inom område A bakom herrgården ska vi söka efter två parterrer, gångsystem och stenläggningar. Hur mycket finns kvar av dessa viktiga element i 1700-tals parken? Vår förhoppning är att kommunen kan återanvända originaldetaljer vid återställandet/rekonstruktionen av den nya parken? Här kommer prover på odlingsjorden i parterrerna att tas för att se om det fortfarande kan finnas bevarat växtmaterial från 1700-talet. Museet ska även se om det finns spår efter terrasseringar eller trappor som bundit ihop de översta terrasserna närmast herrgården med den övriga parkytan. Inom område A hoppas vi även kunna se spår efter herrgårdens orangeri. Det var en byggnad som fungerade som ett stort växthus och som vinterförvaring av växterna.

Inom område B ska vi frilägga gångsystem, odlingskvarter och om möjligt såbäddar från herrgårdsparken. Här ligger den största utmaningen eftersom parken har använts som odlingsyta många gånger efter 1700-talet, vilket helt kan ha förstört spåren efter herrgårdsparken. Inom denna yta finns även ett möjligt hus från förhistorisk tid som ska undersökas vidare.

Inom område C ska två rundlar som ligger framför herrgården, tas fram och dokumenteras. De har vid olika tidpunkter varit dekorativa rabatter. De kommer sedan att täckas över.

Område D innehåller resterna efter en damm. Den har delvis undersökts tidigare (2013)  då man hittade ett frömaterial och fiskfjäll. Fröerna kom troligen från en igenväxningsfas med bland annat brännässla, hallon och andra ogräs. Fiskfjället tillhör en fisk av familjen Karp. Nu ska ytterligare undersökning visa på hur dammen har använts, vilka fiskar och växter som funnits här. Hur har den varit konstruerad och hur har avtappningssystemet i dammen varit uppbyggt?

Förhoppningsvis kommer vi att få svar på några av våra frågor och veta mera om hur den gustavianska parken i Jönköping har sett ut under sin glansperiod.

Rosenlundsherrgård

Fasaden av Rosenlunds herrgård ut mot den numera osynliga herrgårdsparken som vi nu hoppas kunna ta fram i dagsljuset.

Vi kommer att hålla visningar både dag- och kvällstid under perioden men återkommer om när dessa startar. Håll utkik på hemsidan och på plats i herrgårdsparken.

Susanne Nordström, arkeolog

April Pieces Of My Mind #2

  • There is no year zero in the common era. 1 BC is followed by AD 1. This is because Dionysius Exiguus worked around AD 500, long before the Indian concept of mathematical zero reached European scholars via the Arabs.
  • I don’t quite understand why the guy in Springsteen’s “The River” is so super sad. It’s not in the lyrics.
  • I love Turkish fast food and “Here Comes The Rain Again”.
  • Thorn-stabbed left eye acting up again nine months after that brush-clearing session at Skällvik Castle. Right-hand one showing its sympathy by clouding up too, leaving me unable to read or write much. Annoying. But eye specialist is not worried, so nor am I.
  • I want music discovery algorithms to distinguish between songs I dislike and songs I love but don’t want to hear all the time.
  • Movie: Your Name. Anime feature with beautiful scenery, conventional humans and a confused supernatural time-travel body-exchange motif. Grade: OK.
  • Today’s my 18th anniversary of editing Fornvännen.
  • -thwaite in English place names is cognate with Sw. Tveta, originally having to do with the wood chips produced when felling trees to clear land.
  • DNA has identified a bunch of strangers as my 3rd or 4th cousins. I’ve contacted them and started to work with the interested ones to identify our link. In one case we know which Bohuslän hamlet the couple lived in. In another case we know in which two Värmland parishes they lived. Fun puzzle-solving exercise.
  • Reading Becky Chambers’s Hugo Award finalist novel A Closed And Common Orbit with two parallel narratives. One is about a whiny adolescent android who does nothing much, and it does not interest me. The other is about a 10-y-o Robinson Crusoe scavenging in a huge tech dump. That keeps me reading.
  • It’s kind of hard to play games with secret traitors when Cousin E is involved. He thinks it’s super fun to be allowed to betray the team, so he does it as fast as he can regardless of whether he’s a traitor or not, all while giggling hysterically. This tends to make life easy for the actual traitors.
  • Xlnt weird, dark, druggy song: Timber Timbre’s “Black Water”. Turn up the bass!
  • ResearchGate and LinkedIn do a spectacularly bad job of identifying academic jobs I’m qualified for.
  • Movie: Topsy Turvy. Gilbert & Sullivan and the original production of The Mikado. Grade: Great!
  • Danish encouragement: “Men du er jo selvskrevet til jobbet!! SØG DET, DU VIL VÆRE ET KÆMPE FJOLS HVIS IKKE DU GØR DET!!” Honestly, who wants to be a kæmpe fjols?
  • Saturn’s ocean moon Enceladus has recently been discovered to have environments that would be habitable to Earth’s methanogenic bacteria. If it turns out that there is not in fact indigenous life there, then I think we should seed the place!
  • Dear UK: get a permanent citizen registry and scrap the notion of “registering to vote”. In Sweden I just bring my ID to the polling station.
  • The concepts of “man cold” and “man flu” suggest a traditional masculinity where men shouldn’t show weakness. Very 1950s.
  • Woo-hoo! I lost my cherry on this day in 1987! 30 years a lover!
  • Advice for you ladies: take nerds to bed. As someone so wisely put it — nerds read up, and unlike the jocks they always do their best since they can barely believe that they’re actually getting laid. Nerds like to figure out how stuff works and optimise.
  • Frustrating. In live debates, people often show signs of not listening to what I say, but to their expectations about what someone with my demeanour would say. It’s not that I make long speeches or use unfamiliar words or aggressive ones. I always make an effort to speak briefly, simply, to the point. But time and time again I realise that people I agree with believe that I don’t. I have a vague perception that they may see me as too bossy and confident to really be on their side.
  • The buzz word “digitisation” is used commonly and extremely vaguely in Swedish politics. It seems to mean “Internet and automatisation and scifi stuff”. It is at the same time something good and modern, and something scary that deletes jobs. It is at the same time inevitable and something that deserves political support to happen.