Visningar på V56 mesolitiska boplatser

Fredrik Thölin på Hällby. Foto: Kerstin Westrin

Fredrik Thölin på Hällby. Foto: Kerstin Westrin

Undersökningarna av de mesolitiska lokalerna längs nya väg 56 mellan Heby och Tärnsjö har fortsatt i vår. SAU samarbetar med Stiftelsen Kulturmiljövård vid utgrävningen av Hällby (fornlämning Nora 412). Under jägarstenåldern nådde havet ända fram till Dalkarlsåsen och längs dess stränder hittar vi spår av jägarna och samlarna som bodde här för 6-8000 år sedan. Visningar för allmänheten kommer hållas på plats nu i maj och dessutom kommer arkeologerna till biblioteken i Heby och Sala för att hålla föredrag. Se information nedan.

Följ undersökningen på Facebook och läs mer på Stiftelsen Kulturmiljövårds veckobrev.

 

Visning av den arkeologiska utgrävningen längs riksväg 56

Under v. 19 samt v. 20 (2015) kommer vi att ha visningar för allmänheten vid den arkeologiska utgrävningsplatsen i Hällbyområdet.

Datum:

Fredag 8/5 kl. 13.00
Måndag 11/5 kl. 18.00 (kvällsvisning)

OBS! Föranmälan krävs! Säg vilken dag ni vill komma, samt hur många ni blir, anmälan/frågor till Andreas Forsgren  (andreas.forsgren@kmmd.se).

Vägbeskrivning/information
Samling sker i närheten av Hällby gård. Tag väg 56 norrut från Heby. Efter ca 15 km, tag till höger mot Hällby. Följ vägen (skogsväg) ca 2,5 km tills ni har Hällby gård rakt framåt. Samling vid Hällby gård där vår arkeolog möter upp er. Vi måste, på grund av platsens belägenhet, reservera oss för antalet besökare. Vi kan inte ta emot mer än ca 40 besökare per gång, så först till kvarn gäller. Vid fler än ca 10 besökare kommer en tio minuters promenad till utgrävningsområdet att tillkomma. Medtag oömma skor.

Arkeologiska föredrag på biblioteken
Vi kommer även att hålla föredrag samt visa bilder från utgrävningen på Sala stadsbibliotek den 12/5 (2015) kl. 18.30 samt på Heby bibliotek den 22/6 (2015) kl. 16.00 (ingen föranmälan krävs).

Inga förkunskaper krävs. Varmt välkomna!

 

 

Kom och lyssna & lär om torget i dåtid och nutid

Ett myller av människor, utropare som överröstar varandra för att erbjuda den bästa och billigaste varan, provsmakning, gillande och ratande: detta är torget, Det är också mötesplatsen, stället där skvaller och nyheter sprids, och inte minst en plats för småbrott som fickstölder och omsättning av stöldgods. Lägg därtill fylleri och slagsmål,  och hemliga möten. På Agoran i det gamla Grekland bildades embyot till demokratin och vad utspelade sig inte på Forum Romanum? Torget var hjärtat i staden och har så varit långt fram i tiden.

På onsdag den 29 april klockan 19.00 kommer kulturgeografen Fil dr. Christina Nordin till länsmuséet för att hålla föreläsningen:

”Torghandel i Sverige och i Europa: gamla och nya former av handel, samvaro och trevnad”

Christna Nordin doktorerade I början på 1980-talet på en avhandling om torgen kring Paris och har sedan dess studerat torghandel under historisk tid och nutid i Sverige och övriga Europa. 2009 kom boken ”Oordning. Torghandel i Stockholm 1540-1918″, en rikt illustrerad och spännande bok om huvudstadens torg i ett historiskt perspektiv. Jönköping är en av få städer där det fortfarande finns ett levande torg; hundratals människor möts och handlar varje lördag på Västra Torget. Jag hoppas så manga som möjligt tar tillfället i akt och kommer till Länsmuseets öppna föreläsning på onsdag för att få perspektiv over torget i dåtid och nutid.

Pà Torget 1876 Weidenhayn s 216

Hur ska man kommunicera svåra kulturarv?

Efter Ludvig Papmehl-Dufays två föreläsningar funderade jag mycket på det som han kallade för svåra kulturarv. Med detta menas kulturarv som inte är så trevliga utan ofta då det har hänt hemska saker. Dock räknas de ändå som kulturarv och personligen tycker jag det är viktigt att komma ihåg även dessa. Papmehl-Dufays exempel på ett sådant svårt kulturarv var Sandby borg på Öland. Sandy borg är en fornborg där man har funnit uppseendeväckande fynd i form av dräktspännen i förgyllt silver, bjällror, pärlor och ringar i skattgömmor inuti fem olika husgrunder. Dessa skatter tyder på att människorna som bodde i borgen varit välbärgade och haft kontakter med det romerska medelhavsområdet. De kanske allra mest uppseendeväckande fynden i Sandby borg är dock kvarlevorna från upp till tio olika personer, vilka har blivit brutalt mördade. Hittills har man tagit upp skelett från två unga män. Den ena av dem har spår av hugg i ryggen medan den andra har fått flera dödliga hugg i huvudet. Efter massakern har sedan de döda bara lämnats på plasten utan att begravas.

Sandby borg är en plats med många frågor och lite svar. Troligtvis har dock borgen blivit anfallen och dess invånare blivit bortförda eller ihjälslagna. Borgen har sedan legat glömd i över tusen år då ingen har kommit tillbaka för att ta hand om de döda eller ens ta över platsen och finns därför kvar idag som ett fruset ögonblick.

Hur ska man då kommunicera sådana svåra kulturarv som vittnar om tragiska händelser? Den första metoden jag tänker på när det pratas att kommunicera kulturarv är utställningar på museum. Men man kan dock fundera på om det är etiskt korrekt eller inte att ställa ut fynd från svåra kulturarv. Kan man exempelvis ställa ut skeletten från Sandby borg när de en gång var människor som blev brutalt mördade? Jag själv är mycket kluven i denna fråga. Jag tycker nämligen att det är jättespännande att gå på museum där det finns riktiga skelett och jag tror att många tycker det är spännande eftersom det finns någon sorts mystik kring dem. Jag kan i alla fall inte låta bli att tänka på hur dessa personer en gång såg ut, hur de levde och hur de dog m.m. Samtidigt så tycker jag att det inte är riktigt rätt att ställa ut kvarlevor och att de borde begravas. Så frågan är hur man ska kunna kommunicera dessa kulturarv? Jag anser nämligen att de är minst lika viktiga att berätta om. Vad tycker ni och vad har ni för idéer?

Det var allt för mig

/ Maja  

Young Autists Next Door

My house is near an LSS housing unit. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, “The Law of Support and Service for Certain Disabled People”, mainly caters to the needs of people with autism and the like. In 6½ years on Boat Hill, the young people living there have never caused us any trouble at all.

But I still cringe a little when I recall my phone conversation with the man who runs the municipality’s LSS housing units. I called him because I was curious about who the young folks living next door are, what diagnoses they have etc. I made it very clear that I was not afraid of them, I was not hostile to them and I had experienced no trouble with them whatsoever. I just wanted to learn about them, and I didn’t feel it appropriate to ask the kids themselves. “Oi, woss wrong with you then?”

This guy immediately went on the defensive and clearly assumed that I was trouble. He explained what the law does, but refused to say anything specific about what sort of disorders will get you an LSS apartment in my municipality. He retreated into surly monosyllables.

But our conversation ended well after I told him I like prog rock and recognised his name. He’s the bass player of one of Stockholm’s longest-active 70s prog bands.

Offersjön Bokaren – Forskarseminarium

Hästkranium påträffat i den utdikade sjön Bokaren. Skador visar att hästen dödats med våld. Foto: Upplandsmuseet

Hästkranium påträffat i den utdikade sjön Bokaren. Skador visar att hästen dödats med våld. Foto: Upplandsmuseet

En av Upplands många spännande arkeologiska platser är den från den numera utdikade sjön Bokaren på gränsen mellan Stavby och Rasbo socknar (Stavby 137:1). I anknytning till en träplattform påträffades kvarlevor av människor och djur tillsammans med bland annat bearbetat trä. Undersökningarna genomfördes 1939 och -41 men avrapporterades aldrig. Fynden antogs utifrån pollenanalys vara från bronsåldern.

Susanna Eklund (SAU) och Andreas Hennius (Upplandsmuseet/Inst f arkeologi) genomförde under 2014 ett forskningsprojekt kring fynden från Bokaren, finansierat av SAU Forskningsfond. Målet med projektet har varit att sammanställa materialet från de arkeologiska undersökningarna. Den stora utmaningen var att spåra övrigt material, vilket lyckades till stor del och vid fältinventering kunde fyndplatserna lokaliseras.

Två människokranier har 14C-daterats inom ramen för projektet Bokaren. Genom ett samarbete med Christina Fredengren och Camilla Löfqvist vid Stockholms universitet (”Tidens Vatten”) gjordes ytterligare en 14C-analys samt en osteologisk analys av djur- och människobenen. Analyserna visar att såväl människor som djur dödats och deponerats i våtmarken under yngre järnålder och tidig medeltid.

Onsdagen den 29/4 kl 10-12 presenterar Sanna, Andreas och Christina projektet, som kommer fortsätta även under 2015, vid högre seminariet på institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet:

Water of times – wetland depositions in Sweden and an example from Lake Bokaren, Uppland.

Forskningsrapporten (SAU Rapport 2014:20) publiceras inom kort.

Gun Stash Suddenly Unavailable

A colleague of mine has left contract archaeology to work for the police as a civil utredare, that is, someone with a university degree who works on crime cases despite not being a policeperson. He told me a pretty neat story about Gubbligan, the Old Man’s Gang.

The OMG were three professional bank robbers who never settled down. In the 00s they were in their 40s, 50s and 60s, and still they kept committing armed robberies across southern Sweden. The police were onto them and had begun to tap the gang’s cell phones. This way they learned that the OMG had an arms stash out in the woods, where they had buried some pretty heavy weaponry and explosives.

The police now had a little problem. They weren’t quite ready to arrest the gang, and if they dug up the stash they would alert their quarry. On the other hand, it wasn’t very comfortable to let the gang keep their guns and explosives just like that. Then someone had a pretty neat idea.

The next time the OMG popped by to check on their stash out in elk country, they found it buried under half a ton of sugar beets. Across the clearing, just under the eaves of the woods, was a freshly built hunting stand.

The Old Man’s Gang were apprehended in 2010 and are currently serving another one of their usual long jail sentences.

For more about the OMG, see Anders Svensson’s blog.

Fältstudier Stegeborg

Då skriver kring Stegeborg i fältstudierna så tycker jag inte mer rätt att även låter ett blogginlägg få handla om den platsen. Den ligger sydöstra Östergötland, närmare bestämt i Söderköpings kust (St:Anna). Som redan nämnt i tidigare blogginlägg är ju Söderköping en medeltidsstad. Så kanske heller så förvånade att Stegeborg är också medeltids slott, för kring gå frågor där så alltså ruinen av slottet som jag menar med Stegeborg.
Då var en av viktigare slott som gick finna i Sverige under medeltiden. Den har rivits ett antal gånger bland annat under beläget 1300 enligt Erikskrönikan, men läts återbyggas ganska snabbt efter det.

De finns olika teori om när exakt läts byggas, då vara från början gjort av trä. Borgen fick sitt namn på grund av stäker som fanns i vattnet för lättare leda båt trafiken. Så den hete som kanske anat i början Stegeborg (uttalas från början med ä).

1700-1800 valdes att riva och materialet ska använts i Norrköping. Dock så fick ruinen ett skydd under 1900 talet vilket är bland annat därför som håller på renoverar så inte mer av muren ska ramla.

Så om jag hade växt upp någon helt annanstans så hade troligen Stegeborg saknat betydelse, för troligen var sig hade haft personliga och arbetslivserfarenhet koppling till den platsen. Det skulle troligen bara vara ytligare en av många ruiner som går finna Östergötland. Ska erkänna jag inte har reflekterat vilken betydelse den borgen har för mig innan. Mest för jag har alltid har tagit den som självklart, då under några sommar åkte jämnt förbi den platsen, på vägen till dåvarande jobb. Men ju mer texterna jag har läst så kopplar till de borgen har ganska mycket koppling till mig själv, och så självklar.

När kommer till biten att göra Stegeborg mer virtuellt tillgängligt så lite tveksam till att det verkligen är så smart, det har inte heller sagts kommer bli det. Jag skulle tycka för deras skulle de bör vänta ett tag innan ens börjar diskutera det, då tydligt inte har kompetensen just nu till det. Detta säger jag på grund av de inte sköter sin hemsida, eller facebook så bra. Sker ungefär en uppdatering per år. De skulle så fall om fundera på det se till utbilda deras personal, eller skaffa en med kompetens till det hela. Det möjligt att jag bara väldigt kritisk, och egentligen skulle de tjäna på det. Det är trots allt bara en hypotes från min sida






För övrig information kring Stegeborg eller smakprov av deras digitala audieguidning:  http://www.onspotstory.com/sv/audioguide/sv/12/Gota-Rike?guideObjectId=204





Tyska tomter med tunnor

Den stora frågan, när vi skulle börja undersökningen i Falsterbo, var om vi skulle lyckas få överblick över hur en del av ett medeltida handelsområde tett sig. Hade man ordnat det med vägar och tomter och fanns det några spår efter bebyggelse? Tidigare utgrävningar i orten har ofta varit ganska små och spridda, men nu skulle vi få tillfälle att se en större, sammanhängande yta på en gång. Ett bra läge, när det gäller överblick. Hade lübeckarna haft någon ordning, inom sin fit?

Vår undersökningsyta var cirka 100 meter långt och 15 meter brett och låg i ungefär nord-sydlig riktning. När en grävmaskin hade flått av det täckande jordlagret framträdde spår efter gropar, resta stolpar, smala och breda diken samt märken efter nedgrävda tunnor. Vi kunde se att i den norra delen av ytan fanns stora prydligt svängda diken, som antagligen är avgränsningar av tomter. Mellan dem fanns en långsmal yta, som kan ha varit en gata.

 

DSC_4544

Sand överallt! Undersökningsytan i Falsterbo från söder. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Mitten av undersökningsytan låg aningens lägre än övrigt och var blöt och sank. Vår undersökning verkar ha lyckats beröra det lokalt kända Lyktekärret, som numera har dikats ut. Här fanns åter en del diken, men vi hittade också resterna efter tunnor som varit nedgrävda.

I den södra delen fanns mängder av hål, vari det stått resta stolpar. För en arkeolog signalerar det spår efter byggnader, där väggarna och tak burits upp av de resta stolparna. Det var dock att avgöra vilka stolphål som skulle knytas till vilka, för att urskilja respektive byggnad. Merparten av de byggnader som stått här lär ha varit av enklare slag, bodar och kanske rentav lätta tältkonstruktioner (kom ihåg att de bara skulle fungera under en kort period, augusti-oktober, årligen). Det finns uppgifter om att man årligen rest nya bodar, så undra på att det blir många stolphål. Nu har vi dock undersökt en massa av stolphålen och det ser ut som om det kommer att gå att reda ut det hela i grova drag.

DSC_0177

Christoffer och Sofia undersöker verkstaden. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Bland alla stolphålen upptäckte vi också en rektangulär plätt med lera. Än se´n då? Jo, lera finns inte alls här naturligt. I Falsterbo finns blott sand, sand, sand. Så leran måste ha hämtats hit från längre inåt land och lagts ut för att konstruera något. Alla Falsterbo-historiskt bevandrade kommer nu att utbrista ”en lerbotten!”, men det tror vi faktiskt inte alls att det är. För vi kunde se att det legat stora stenar på leran. Strax intill hittade vi en grop proppfull med träkol. Vi hittade både slagg och järnföremål ovanpå leran. Så vi menar att det antagligen är spåren efter en verkstad, säj en enkel smedja. Och det är klart att på Skånemarknaden har det behövts också smeder, som kunnat tillverka och laga saker.

DSC_0115

Det såg ut som en helt vanlig grop, men visade sig innehålla resterna av en tunna. Mollie och Christoffer fick ett sjå att få upp alla delarna, innan sanden rasade över alltihop. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Nu är undersökningen avslutad och vi ser fram emot att analysera allt vi samlat in och skriva en rapport. Hur är det egentligen med alla dessa nedgrävda tunnor? Vad har de använts till? Den funderingen ber vi att få återkomma till.

Dendro Dissidents

Afternoon tea with my friends Åke and Petra inspired me to re-run this post from March 2010. Professional dendrochronology is still almost entirely a black-box in-house endeavour, that is, it is still not great science. Field archaeologists: when you saw your wood samples for dendro, get two samples and send one to the amateur community! They practice open data sharing. Check out Åke & Petra’s web site!


How long ago was the time of Emperor Augustus? Most educated people, including professional historians and archaeologists, will reply “about 2000 years” if you ask them. But a considerable number of amateur dendrochronologists say “about 1800 years”. And because of an unfortunate peculiarity in how professional dendrochronologists work, it is very hard to convince these dissident amateurs that they are wrong. Because they’re actually thinking straight given the data available to them.

If you look at published dendro curves for the transalpine provinces of the Empire, you find that they contain two main blocks of information covering the past 2500 years or so. There’s one that extends solidly from today and back to about AD 400, consisting of many tightly interlinked samples. And then there’s a Roman-era block that is also quite solid internally. But between the two blocks is a period of about 200 years when there are very few samples. It appears to be hard to find preserved timber that grew in the 3rd and 4th centuries AD. There are enough samples to satisfy professionals that they actually have the whole 2000 years covered, but the sample overlaps for the gap between the blocks are few and rather weak.

Professional dendrochronologists explain this lack of finds by reference to the cessation of Roman building projects and to deforestation during the Imperial centuries. According to the accepted model, the reason that there are so few samples covering the gap between the blocks is that few trees were of a suitable age for construction timber during that time and even fewer were used to build anything that has been preserved. Trees that fell into bogs and rivers at the time would have too few rings to be of much use to dendrochronology.

Dissident amateurs instead think that the Roman block and the recent block have been joined incorrectly, and that there shouldn’t be any gap at all between them in the diagrams. According to them, the professionals have been fooled by the early historians Dionysius Exiguus and Beda Venerabilis into thinking that the Western Empire fell 1600 years ago, using this as an axiom in their work with the dendro curves, when in fact it happened only 1400 years ago. A common idea about why this should be so is that the Church of Rome added a couple of centuries to its age to gain legitimacy: in other words, a conspiracy of early historians.

I mentioned published dendro curves. The rub here is that most dendro data are never published. They are kept as in-house secrets in dendro labs in order for these to be able to sell their services to archaeologists. So when the amateurs challenge the professionals’ opinion, all the latter can reply is “We know we’re right but we can’t show you how we know”. And that is of course an unscientific approach to the issue. The amateurs rarely get access to 1st Millennium wood samples, and basically have to work with the past 1000 years in their own studies. And so they cultivate a dissident opinion that could swiftly be laid to rest — or be accepted as fact — if wood samples and measurement databases were only made public.

My guess, though, is that any Roman archaeologist could solve the controversy quite easily, perhaps even using published radiocarbon dates. All you need are a couple of well-sourced dates for contexts known to be from about the time of the first emperors, such as Pompeii. (But if you know that a context is from that time, then you have very little reason to pay for radiocarbon dating.) Because although the calibration curve for radiocarbon depends on dendrochronology, several of the available datasets are not from European wood samples. And there is of course no inherent bias about where on the diagram the fall of Rome should be in North American dendrochronology, for instance.

Har vi hittat medeltid i Rodgagatan?

Kommer ni ihåg det lilla huset vi hittade när vi grävde i Rodgagatan i Norrköping förra året? 


Nu har vi fått de dendrokronologiska dateringarna från Hans Linderson vid Nationella laboratoriet för vedanatomi ochdendrokronologi på Lunds Universitet. Hans var lite fundersam över resultatet från en av de daterade stockarna och ringde upp mig för att kontrollera om det egentligen var rimligt. Och visst var det rimligt men också ganska orimligt på samma gång. Förklaringen fanns i själva stocken.

Rodgagatan ligger på Saltängen i Norrköping. Området bebyggdes först i början av 1600-talet och här ska det inte finnas något medeltida annat än åker- och ängsmark. Det lilla huset låg i Rodgagatans längdriktning under cirka en meter fyllnadsmassor och bärlager. Ursprungligen har gatan varit smalare och huset har därmed legat på dess norra sida. Vid utgrävningen kunde vi inte datera det närmare än att det var grävt ner i 1600-talslager.


Vi skickade iväg tre prover på datering – en av de rejäla golvplankorna och två golvbjälkar. Två av proverna gick att datera medan det tredje - en ganska klen golvbjälke som kom från en asp med alldeles för få årsringar. De två övriga proverna var av furu. Golvplankan gav en prydlig datering till 1620-talet. Det passar bra med tanke på att det är vid denna tid som Saltängen börjar bebyggas på allvar.


Men sedan har vi den andra dateringen. Den från golvbjälken som Hans undrade över. Golvbjälken kom från en tall som var fälld i slutet av 1200-talet. Det passar ju inte alls in på ett hus på Saltängen. Men om vi tittar närmare på bjälken är det tydligt att den varit använd i en annan konstruktion innan den hamnade under golvet i det lilla huset. I ena änden fanns ett rektangulärt hål som visar att den varit sammankopplad med en annan stock.


Vi vet inte varifrån stocken, som användes till golvbjälke på 1600-talet, har kommit. Kanske har man tagit tillvara timmer när man rivit en gammal byggnad inne i den del av staden som var bebyggd redan på medeltiden. Kanske kommer den från någon annan plats i närheten av Norrköping. Det vi är säkra på är i alla fall att den inte daterar vårt lilla hus.

Nu väntar vi med spänning på att se vad analysen av makrofossilen kan berätta om huset. Kanske kan vi få veta vad byggnaden använts till. Och som svar på frågan i rubriken. Ja, vi har hittat medeltid i Rodgagatan, men nej, den hör inte hemma där.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog