A Finn after all? New information on the genetics of the Janakkala swordsman


The grave of the so called Janakkala swordsman, containing two swords, was found by metal detectorists in the autumn of 2013 . The grave has since been dated to the 14th century. Genetic research has revealed interesting information about the man and his genetic heritage.

The skull of the "Janakkala swordsman". Suomen Kuvalehti 27.12.2015.

The genetic heritage of the Janakkala swordsman is much like that of Finns today. According to osteoarchaeology professor Jan Storå from the university of Stockholm it is more probable that the man was from the area modern day Finland than that he was a warrior from some other European country.

The swords. Photo Simo Vanhatalo (Museovirasto).

According to Storå 30% of todays Finns belong to the same motherline as the swordsman (3% from the fatherline). According to Storå comparing genetic material from the 14th century to that of modern Finns is difficut because due to the lack of comparative material from other graves from the 14th century. 

The text above is a free translation of the article in "Karjalainen". Read the complete article (in Finnish) by clicking on the link below.

https://www.karjalainen.fi/uutiset/uutis-alueet/kotimaa/item/207170?fbclid=IwAR3wN8UEse1PpbVk3nZwtkIlE6tLQ3-SPIuTcyXVZkOYTtIMWMn3-NDIRUg

Att ersätta kontemplation med immersion – digital konst på Atelier des Lumières

People do not learn about culture as they did in the past. The practices are evolving and the cultural offering must be in step with them. The passive observation of works of art is no longer relevant, and I’m convinced that people are increasingly learning about art through this immersive experience and the emotions they generate. The marriage of art and digital technology is, in my opinion, the future of the dissemination of art among future generations, as it is able to reach a younger and wider audience than that of the traditional museums.

-Bruno Monnier, Ordförande för stiftelsen Culturespaces

Ett nerlagt järngjuteri i Paris 11:e arrondissement; en tömd industrilokal på 1 500 kvadratmeter, med 10 meter höga väggar. I taket sitter 140 stycken Laser Cinema projektorer, tillsammans med 50 Nexo högtalare med direktivitetskontroll. Det här är världens största permanenta multimedieinstallation, med totalt 4 000 kvadratmeters projektionsyta, som nu visar den sista veckan av sin första konstutställning. Den totala kostnaden för att sätta upp hela utställningen var 9 miljoner Euros. Inträdesbiljetterna kostar 14,9 Euros styck. Och är slutsålda sedan länge. Ändå är kön lång utanför.

Över 3 000 högupplösta bilder av verk av konstnärerna Gustav Klimt, Friedensreich Hundertwasser och Egon Schiele har animerats till musik med hjälp av mjukvaran Amiex system (Art&Music Immersive Experience), som utvecklats av stiftelsen Culturespaces. Samma stiftelse har efter två års arbete förvandlat den tomma industrilokalen på Rue Saint Maur till Atelier des Lumières – en immersiv totalupplevelse av projicerad, animerad konst och musik. När utställningen stängde, hade den från den 13:e april 2018 till den 6:e januari 2019 haft totalt 1 240 000  besökare.

Upplevelsen är bokstavligen total, när jag kommer in genom de ljudisolerade dörrarna. Efter en ombokad resa, där storm och snö ledde till förseningar, missad anslutning, byte av flygbolag, allmän stress, springande på rullband och mellanlandning i Wien i stället för i Oslo. För lite sömn, ingen mat och för mycket kaffe. Blandat med funderingar på vad förlorat bagage kan tänkas heta på franska. Kanske bidrar detta något upplösta medvetandetillstånd till den förtrollande upplevelsen av omslutande färgat ljus och musik. Kanske närmar jag mig den upplevelse som en medeltida kyrkobesökare fick av färgstarka blyglasfönster, målningar, mosaiker och liturgisk sång anpassad för kyrkorummets säregna akustik. Förstärkt av undernäring, inälvsparasiter, fladdrande vaxljus och synrubbningar orsakade av blodtrycksfall efter att ha stått upp under hela mässan.

Bilderna flyter fram över väggar och golv tillsammans med musiken; som en självklar del av rummet. Det är stort. Det är omslutande. Det är en aning om konstnärens egen blick rakt in i verket under själva skapandeprocessen.

Även välkända verk som Klimts Livets träd framträder på ett helt nytt sätt, när de tolkas som väggtäckande animerade projektioner tillsammans med musik. Animationerna är, liksom originalen, tvådimensionella. Storleken på projiceringarna, tillsammans med storleken på lokalen, ger en känsla av oändlighet i flera lager; samtidigt som detaljer i målningarna framträder på nya och oväntade sätt när de projiceras på väggar och golv. Samt i vatten, i de gamla kylbassängerna. Och i ett mindre rum, täckt av speglar. Musiken ger ytterligare en dimension åt upplevelsen, och är fullständigt integrerad med projiceringarna.

It’s like entering a sacred space,”säger jag till Marie Boisonnet, som är projektledare vid utvecklingsavdelningen på Culturespaces, när vi följs åt genom utställningshallen. Besökarna, som ofta bokat sina biljetter månader i förväg, står, sitter, ligger, går och dansar omkring. Många sitter i grupper, barn och vuxna tillsammans. Klimts målningar från taket på Burgtheater i Wien tornar upp sig, 10 meter höga, på väggarna. Ur högtalarna hörs Wagners Tannhäuser. Bland ornamenten som roterar på golvet dansas både wienervals och mera improviserad hopp- och springdanser.

Både barn och vuxna interagerar med utställningen. Den besökare som lyckats hitta den rätta platsen sitter helt stilla i hjulets nav. Omsluten av dess roterande ekrar. Omsluten av konsten och musiken, men inte innesluten i den genom ett VR-headset. Inte fastlåst vid en skärm, utan seende och medveten med sina egna sinnen.

När en familj eller annan grupp besöker utställningen, så ser alla samma saker samtidigt, och kan diskutera vad de ser; både under och efter själva upplevelsen. Detta framhåller Marie Boisonnet som den stora fördelen med projicerade immersiva upplevelser framför sådana som måste upplevas genom ett headset. Jag håller med, och får ytterligare bekräftelse när jag ser besökarnas reaktioner och interaktioner med varandra och utställningen.

Tillsammans med den stora utställningshallen, som visar klassisk konst, finns en mindre lokal på 300 kvadratmeter för samtida digital konst. Culturespaces tycker det är viktigt att ge utrymme åt samtida digital konst, tillsammans med de digitala tolkningarna av de gamla mästarna. De utställningar med samtida digital konst som visas vid mitt besök är Poetic AI av Ouchhh (som visas i den stora utställningshallen), där form, ljus och rörelser genererats av en algoritm, och Colours X Colours av Thomas Blanchard och Oilhack, där makrovideos visar de för blotta ögat osynliga rörelserna hos flytande oljefärg, akrylfärg och tvål.

Stiftelsen Culturespaces har under de senaste 10 åren anordnat traditionella konstutställningar på platser som Musée Jacquemart-André och Musée Maillol i Paris och Hôtel de Caumont – Centre d’Art i Aix-en-Provence. Men har samtidigt sett att traditionella konstutställningar inte lyckas nå ut till alla besökare; framförallt inte till personer som inte har vana att besöka och tolka konstutställningar, barn och ungdomar. Culturespaces mål med att skapa de immersiva multimedieutställningarna Carrières de Lumières och sedan Atelier des Lumières, är att erbjuda en annorlunda och innovativ konstupplevelse som bidrar till att besökaren lär sig mer om konst, och att ersätta kontemplation (inför originalverken) med immersion i den digitala totalupplevelsen. För personer som är nya inför att betrakta och tolka konst, kan ett besök i en immersiv utställning väcka intresse även för traditionella utställningar. För redan konstintresserade besökare, erbjuder immersiva utställningar ett nytt och mera sensoriskt sätt att uppleva konst. En annan fördel med denna typ av utställningar, är att verk av samma konstnär som i original finns utspridda på museer över hela världen kan föras samman virtuellt, och ge en helt ny upplevelse och helhetsbild av konstnärens arbete.

Culturespaces arbetar också med att tillgängliggöra konst för utsatta och underprivilegierade barn. I sina immersiva konstcentra, t.ex. Atelier des Lumières, erbjuder Culturespaces ett speciellt ”Immersion Art”-program, där det ingår en workshop i skolan eller på sjukhuset, följt av ett besök och aktiviteter i utställningen. Tack vare sponsorer, är programmet kostnadsfritt för deltagarna.

Och hur kan då erfarenheterna från Culturespaces arbete med immersiva konstutställningar användas för att förbättra kvalitén på svenska museers publika verksamheter? Även om utställningar i den storlek som Culturespaces sätter upp knappast är realistiska ens för större museer, kan även projektioner i mindre skala vara användbara. Projicering är intressant av flera anledningar; särskilt som tekniken kan användas för att på ett icke-permanent sätt, direkt på plats i kulturhistoriska miljöer, åskådliggöra sådant som vore omöjligt eller orimligt resurskrävande att åskådliggöra på annat sätt. Hit hör till exempel projiceringar av medeltida kyrkmålningar i en kyrka där originalen har förstörts eller kalkats över – med de starka, klara färger som målningarna ursprungligen hade, eller projicering av ”imålningar” som kan visa flera olika tolkningsförslag på hällristningar, run- och bildstenar. Projicering och animering av bildkonst gör, som Culturespaces kan intyga, konsten tillgängligare för målgrupper utan vana att betrakta och tolka traditionell bildkonst. Och är samtidigt ett helt nytt sätt att uppleva nya aspekter av konst för de redan intresserade och insatta.

Även om projektorer, ljudsystem och mjukvara för projektioner är kostsamma i inköp, ger de stora möjligheter och flexibilitet för pengarna; större än om man för motsvarande summa köper en färdig VR-upplevelse. Förutom flexibiliteten, har immersiva projiceringar fördelen över VR att de kan upplevas av flera personer och grupper samtidigt, utan att betraktarna är avskärmade av VR-glasögon. Betraktare kan också diskutera och interagera med den projicerade upplevelsen tillsammans medan den pågår. Tekniken i sig är inte ny; projiceringar med hjälp av speglar, optik och ljuskällor har gjorts i underhållningssyfte i århundraden. Däremot är arbete med immersiva digitala upplevelser i form av projektioner hos museer och kulturarvsinstitutioner ännu en relativt outnyttjad teknik, med stora utvecklingsmöjligheter och hög kostnadseffektivitet, som förtjänar att bli mera känd och utnyttjad.

FINN DIN FORNTID – ARKEOLOGIPEDAGOGIK PÅ KIMITOÖN 2019


I projektet får barn i olika åldrar får bekanta sig med Kimitoöns förhistoria och arkeologiska utgrävningar under ledning av arkeologerna FM Jan Fast och FM Janne SoisaloArkeologerna besöker också skolorna före utgrävningen och berättar om Kimitoöns förhistoria, sitt jobb och metoder på både finska och svenska. Målgruppen är Kimitoöns 5. och 6. klassister i samtliga Kimitoöns skolor men även elever i andra årskurser kan delta!




Skoleleverna deltar i utgrävningen av den fascinerande 4000 år gamla sten-/bronsåldersboplatsen vid Ölmosviken under en veckas tid men det är inte allt. En projektblogg på svenska och finska skapas tillsammans med barnen. Utgrävningsfynden uppdateras dagligen i sociala media.


Projektet avslutas med ett ”Slutseminarium” då arkeologerna besöker skolorna och berättar om resultaten och Sagalunds museipedagog går igenom utgrävningsupplevelserna med barnen


Det blir också en utställning med utgrävningsfynd och olika elevarbeten med anknytning till projektet.


”Finn Din Forntid” finansieras av medel som beviljats av ”Suomen Kulttuurirahasto(”Mullankaivajat”). Arrangör är Sagalundsgillet rf.

Häng med på ett äventyr till stenåldern!

Washingtonprinciperna 20 år

Cirka 800 deltagare i konferensen ”20 years Washington principles: Roadmap for the future” i Haus der Kulturen der Welt i Berlin, däribland politiker, andra ledare, proveniensforskare och museifolk.

I Washington hölls 1998 en konferens där 44 länder undertecknade ”Washingtonprinciperna” för att underlätta och påskynda identifiering och återlämnande av konst konfiskerad av nazisterna 1933–1945. I slutet av förra året arrangerade Deutches Zentrum Kulturgutverluste  en konferens för att markera att 20 år gått sedan principerna skrevs under.

Washingtonprinciperna har haft stor betydelse för konst- och museivärldens medvetenhet kring nazisternas konstrov och nödvändigheten av att kontrollera föremålens proveniens inför till exempel förvärv. Men vad har hänt mer konkret under de gångna 20 åren?

Stuart Eizenstat, initiativtagaren till Washingtonkonferensen, uttryckte det under konferensen som att ”glaset är halvfullt”. Framsteg har definitivt gjorts i några länder vad gäller identifiering, proveniensforskning och återlämnande (restitution) men i andra, har lite eller inget gjorts och på det stora hela återstår mycket arbete. Eizenstat uppskattar att av ca 600 000 konstverk som plundrades av nazisterna är 100 000 fortfarande saknade. Och då har vi inte ens nämnt några av de andra föremålen: konsthantverk, antikviteter, boksamlingar, etc.

Proveniensforskning

Grunden till de ”just and fair solutions” som Washingtonöverenskommelsen förordar är proveniensforskning. Ett föremåls proveniens kan beskrivas som dess historia genom hela kedjan av ägare och hur det kommit till museet. Processen att reda ut ett föremåls proveniens är tidskrävande och komplex och lämnar ofta luckor och frågetecken.

I Tyskland har proveniensforskningen aktualiserats, inte minst efter det så kallade Gürlitt-fallet. År 2012 hittades en stor samling konst i en våning i München. Samlingen bestod av ca 1500 verk insamlade av Hildebrand Gürlitt som var aktiv som konsthandlare under Nazitiden. Gürlitt-samlingen fick stor uppmärksamhet när nyheten väl publicerades 2013 och detta innebar också att allmänheten blev uppmärksammad på proveniensforskning.

Numera finns i Tyskland utbildning i proveniensforskning vid ett flertal universitet och Deutches Zentrum Kulturgutverslust fördelar 6 miljoner Euro per år till proveniensforskningsprojekt. Men behovet av proveniensforskning är stort och förutsättningarna för forskningen var ett av de teman som diskuterades under konferensen.

Proveniensforskningen är beroende av tillgång till arkiven. Digitaliseringen av arkiv och databaser har förbättrat förutsättningarna avsevärt jämfört med 1998. Men fortfarande finns svårigheter vad gäller åtkomst till arkivkällor, det gäller inte minst privata samlares och konsthandlares arkiv.

Att synliggöra föremålens historia

Flera talare återkom till vikten av transparens och öppenhet. Museer uppmanas att publicera sina samlingsdatabaser och resultaten av sin proveniensforskning på webben. Men hur presenterar man föremålens historia för en bredare publik?

Flera utställningar i Tyskland har under senare tid tematiserat just proveniensforskning. Den mest kända är Gürlitt-utställningen ”Status report” som visats i Bonn, Bern och Berlin. På det statliga Museum Berggruen visas just nu en utställning med proveniens i fokus: The lives of images. I Hamburg har Museet för konst och konsthantverk (MKG)  en utställningsserie kallad Raubkunst? Provenance research on the collections of the MKG där resultaten av flera års systematisk proveniensforskning presenteras. Även i museets basutställningar har vissa föremål en orange märkning som anger att proveniensforskning gjorts och som förklarar vad som framkommit. I många fall finns inget säkert ”svar”. Proveniensforskning är en långsam och tålamodsprövande process som ofta lämnar luckor och obesvarade frågor och som kan ses som ett slags work in progress. Men som berättar om föremålens historia och hur museets samlingar tillkommit.

Presentation av resultat av proveniensforskning vid Museet för konst och konsthantverk (MKG) i Hamburg. Foto: Gabriella Ericson CC BY

Det är sent

”It’s late” säger Edmund de Waal, författare till bestsellern Haren med bärnstensögon, i en avslutande reflektion på konferensen. De sista överlevarna från Förintelsen och offren för nazisternas konstrov har uppnått hög ålder.

I Haren med bärnstensögon är det en samling netsuker (små japanska minatyrfigurer), mirakulöst räddade undan nazisternas plundring, som bär historien om flera generationer av de Waals familj genom 1800- och 1900-talen.

Nu berättar han att familjen nyligen sålt 79 av de 265 netsukerna på auktion och skänkt pengarna till en organisation som hjälper ensamkommande flyktingungdomar. Människor som kommer med bara en väska, så som de Waals pappa en gång kom till England efter kriget. Resten av samlingen har familjen lånat ut på långtidslån till Judiska museet i Wien, för att man där ska kunna berätta historien om familjen. I det något ovanliga låneavtalet står att samlingen ska plockas fram och hanteras – av barn.

De Waal betonar vikten av att stulen konst återbördas till dess rättmätiga ägare. Men det slutar inte där. Samlingar bär på historier. Det handlar, säger de Waal, om att återta något förlorat och skapa något nytt av det – ”stories beget stories” – berättelser genererar nya berättelser.

Mer om ämnet:

Goetheinstitutet arrangerade, tillsammans med Moderna Museet och Judisk kultur i Sverige, en konferens i september 2018 ”Nazi-looted Art and the Politics of Restitution”, där man särskilt diskuterar de kommissioner och råd som finns i några europeiska länder. Konferensen i sin helhet finns filmad här.

Register now! Community Archaeology Dig in Espoo 24-30.6.2019!

Just a reminder to all of you interested in the neolithic stone-age/corded ware culture. Between June 23 and June 26th there ill be a unique opportunity to participate in a community archaeology excavation in Espoo S. Finland.

No previous knowledge of archaeology is needed in order to participate and there is no age limit although youngsters under 14 years of age have to be accompanied by an adult.

Neolithic stone axe- ore macehead from Espoo depicting the head of an elk.

The excavation is organized by Esbo Arbetarinstitut so you need to register by clicking on the link below. The number of participants is limited to only 20 persons so please act fast!

https://ilmonet.fi/#fi/search/txt=sten%25C3%25A5ldersmysterier

Only 3 spots left at the 2019 community archaeology excavation in Kouvola!!

The registration for the 2019 excavation in Kouvola (Elimäki) 7-9.6.2019 has been a huge success and now there are only three spots left! You need to act immediately to secure your spot at the very exiting excavation of an early comb ceramic dwelling site!



The place is of personal interest to me as I was the first one to inspect it as a young archaeology student back in 1988. It features in my biographical book "In the Footsteps of the Archaeologist" which will be completed in 2020.


The dwelling site still has an almost magical feel to it. With the forthcoming excavation and mapping work we hope to be able to better preserve it for future generations.



Act now and secure your participation by clicking on the link below! No previous knowledge of archaeology is necessary.

https://www.opistopalvelut.fi/kouvola/course.php?l=fi&t=19996

Archaeology dig in Porvoo, only 4 spots left!

There are only four of the 20 spots left at the Vävarsbacka II scientific community archaeology excavation i Porvoo!! The excavation of the stone-age dwelling site is from June 1st to June 5th 2019!

You can participate for one or all 5 days! No previous knowledge of archaeology is required!Please act now and secure a spot at this interesting excavation by registering through the link below.

https://www.opistopalvelut.fi/porvoo/course.php?l=sv&t=9492


Languages spoken during the excavation are Swedish, Finnish and English. See you in Porvoo in June!

Arkeologiska och historiska nyheter om samer Januari 2019

Av Jouni Tervalampi, 3 januari 2019 tervalampi(a)mail.com




SAMERNAS NATIONALDAG - VÄSTERÅS 2019


 Onsdagen den 6 februari 2019. Klockan 18.00


Hörsalen, Västerås stadsbibliotek



Jouni Tervalampi berättar om ”Hur såg samerna på världens tillkomst”


Läs mer: Hembygds-Journalen Nov 2018. Kalendarium. S.8


Västerås stadsbibliotek


Nyårslöftet 2019


Av Jouni Tervalampi, 2 januari 2019 tervalampi(a)mail.com


Jag brukar inte ge nyårslöften, men nu har jag kommit så långt i min släktforskning och letande efter fakta om vikingar i öst. Ja, vad har min släktforskning med vikingar att göra. Ni som har följt min serie om att skriva en släktbok har kanske sett att det gav en splittrad bild utan någon röd tråd. Nu har jag funnit flera ledtrådar som leder till Novgorod, vikingarnas Holmgård och till Ladogakarelen. Så första delen av mina släktböcker är tänkt att handla om ”Arvet efter vikingarna i öst”. Det är inte så mycket om mina släkter utan mer vad som skedde efter vikingarna och vilket arv de lämnade sig. De arkeologiska spåren efter vikingarna är oftast 1-2 generationer de skandinaviska gravarna i Ladogakarelen, Ladogavepsland (Väpsamaa) och i meriernas land och sedan försvinner de ur historien, men vad hände sedan?
https://tervalampi.wordpress.com/2019/01/03/nyarsloftet-2019/


Läs mer: Jouni Tervalampi, oktober 2018. Att skriva en släktbok om mina förfäder och anmödrar som var tavaster, samer, nordfinnar och karelare


https://tervalampi.wordpress.com/2018/10/15/att-skriva-en-slaktbok-om-mina-forfader-och-anmodrar-som-var-tavaster-samer-nordfinnar-och-karelare/


Jouni Tervalampi, 1 oktober 2018. Den kände fotografen Inha och min släkts Timiev by Majavalahti.
https://tervalampi.wordpress.com/2018/10/01/den-kande-fotografen-inha-och-min-slakts-timiev-by-majavalahti/


Jouni Tervalampi, juni 2018. Hur mycket finne eller same är jag enligt kyrkböcker?


https://tervalampi.wordpress.com/2018/06/25/hur-mycket-finne-eller-same-ar-jag-enligt-kyrkbocker/


Jouni Tervalampi 2017. Finland 100 år.


https://tervalampi.wordpress.com/2017/12/07/finland-100-ar-en-kronika-av-jouni-tervalampi/


SAMER I UPPLAND – Samisk nåjdplats i närheten av Blot-Svens hög?


Historikern Peter Ericson har uppmärksammat en historisk källa från 1600-talet om samer vid gränsen mellan Västmanland och Uppland. Pekka Sammallahti skriver på facebooksidan Samernas historia med omnejd ”Stenringar är oftast gamla offerplatser”. De två samiska nåjdplatser som jag återupptäckte vid Lappkyrkan i Vad i Söderbärke i Dalarna beskrevs som stenringar i den första fornminnesinventeringen, men den ena var hästskoformad kallmurning och den andra rektangulär med två kallmurade stenmur mellan ett avlångt stenblock i form av ett björnhuvud och en bergskant. En rundformig stenring intill en uppallad sten i form av ett ansikte finns vid Lundkvassberget i Trysil kommun, Hedmark i Norge (Se https://tervalampi-arkfoto.blogspot.com/2016/11/nyheter-om-arkeologi-historia-november.html)


Läs mer: Peter Ericson. 2018. ”warest en stenring är hwilken Broby bona säga att dett i forna tijder har warit lappkåija” – Samisk boplats i arkiven 10 km från Mälaren!?
https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/12/13/warest-en-stenring-ar-hwilken-broby-bona-saga-att-dett-i-forna-tijder-har-warit-lappkaija-samisk-boplats-i-arkiven-10-km-fran-malaren/


Tervalampi, Jouni 2016. Lappkyrkan, Trumvallen, Kåbdespakte är namn på samiska nåjdplatser. Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen.S. 93-113


ETT SAMISKT OMRÅDET VID KUSTEN OMNÄMNT I BEOWULFKVÄDET


Arkeologen Bo Gräslund har analyserat Beowulfkvädet i en bok med samma namn (2018) och uppmärksammat namnet Finna land vid en kust som Beowulf i sin ungdom skulle ha flutit i land.



VIKINGAR OCH SAMER - OTTARS RESA VID ISHAVET


Läs mer: Frans-Arne H. Stylegar 2018. Ottar fra Hålogalands ferd mot nord.
http://arkeologi.blogspot.com/2018/11/ottar-fra-halogalands-ferd-mot-nord.html
DNA UTVUNNET UR 10 000 ÅR GAMMALT TUGGUMMI FRÅN SVERIGE


Läs mer: 2018. Natalija Kashuba, Emrah Kirdök, Hege Damlien, Mikael A. Manninen, Bengt Nordqvist, Per Persson, Anders Götherström


Ancient DNA from chewing gums connects material culture and genetics of Mesolithic hunter-gatherers in Scandinavia doi: https://doi.org/10.1101/485045 https://www.biorxiv.org/content/early/2018/12/03/485045?rss=1
Karin Bojs 2018-12-16. Världens äldsta tuggummi höll i tio tusen år. Dn.se
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-varldens-aldsta-tuggummi-holl-i-tio-tusen-ar/



Kalevala VÄINÄMÖINEN VAR URSPRUNGLIGEN EN KVINNA

Skogsfinnar sjöng inte om Väinämöinen utan om en kvinnlig person Väin Emäntä. I sången "Kanteleen synty" (sträng musikinstrumentets Kanteles födelse). Skogsfinnarna hade en säregen variant av Kalevala strofen "Kanteleen synty"



- Enligt eposet bygger Väinämöinen den första kantele, av en gäddas käkben. Hos skogsfinnarna heter Väinämöinen ”Väinämänta” som enligt forskarna syftar på en kvinnlig gestalt ”väenemäntä”, sade folkmusikern Anna Fält till Uuitiset.
Betydelsen ”väenemäntä” betyder ungefär ”folkets moder” och det var alltså en kvinna som byggde den första kantelen och sjöng.  Redan Elias Lönroth på 1800-talet menade att Väinämöinen kom från det vepsiska ordet ”veen emonen” (vattnets moder) och att var en kvinnlig rådare för de djur som levde i havet.


Titta mer: Uuiteset SVT Play 19 november 2018.  https://www.svtplay.se/video/18164141/uutiset/uutiset-19-nov-17-45
p.10.29 minuter in i programmet.
Anna Fält facebook 15 november 2018. https://sv-se.facebook.com/annahfalt/

Arkeologiska nyheter om svear Januari 2018


ARKEOLOGI OCH POESI - Beowulfkvädet

Av Jouni Tervalampi, 2 januari 2019 tervalampi(a)mail.com


Arkeologen Bo Gräslund har analyserat Beowulfkvädet i en bok med samma namn (2018) där han menar att man kan utläsa att vissa platser är verkliga och i dag fornminnen.


Ett tips är att ha boken om Beowulfkvädet när man när man läser Bo Gräslunds bok. Ett intressant avsnitt i boken är kopplingar mellan Sutton Hoo-graven i England och Uppland i Sverige. (173-191). Egil flyr till fornborgen Broborg efter gamla Långhundraleden (146-147) och och dör i en strid och blir begravd i Brunnshögen (148-149). Gräslund menar att svear ska kopplas till vildsvin och att högstatusgravar med svinsymboler hade en hög ställning hos svearna som grav Vendel XIV och Gnistahögen i Uppland och graven från Landshammar i Spelviks socken i Södermanland (155-156). Egils söner strid vid en borg ska ha skett vid Torsborgen på Gotland (229). Hygelacs hövdingehall var Stavgard på Gotland (125-133).


Läs mer: Magnus Ringgren 2018-12-27. Beowulf från Gotland. Aftonbladet kultur


https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/yvBGbr/beowulf-fran-gotland

 

VALSGÄRDESBÅTAR

Arkeologen Rune Edberg har recenserat boken Valsgärde 1, 2, & 4. Valsgärde studie

Läs Mer: Situne Dei 2017 http://sigtunamuseum.se/forskning/publikationer/situne-dei/2017-2/

VENDELTIDA HJÄLM FUNNEN I BÅTGRAV I FINLAND

 

Läs mer: Kalmistopiiri 2018-12-01. Lukijan kysymys: Voiko Suomesta löytyneiden kypärän palasten perusteella selvittää rautakautisen kypärän mallia?

https://kalmistopiiri.wordpress.com/2018/12/01/lukijan-kysymys-voiko-suomesta-loytyneiden-kyparan-palasten-perusteella-selvittaa-rautakautisen-kyparan-mallia/

 

KRIGARGRAV FRÅN TUNA I BADELUNDA ANALYSERAD

Kerstin Odebäck 2018. ”Krigare” i graven?  Primitive tider 2018.

https://www.journals.uio.no/index.php/PT/article/view/6633/5650

 

VILKA LEVDE I SIGTUNA FÖR 1000 ÅR SEDAN?

Torun Zachrisson, Cecilia Ljung och Anna Kjellström ger en bild av Sigtuna med de senaste  forskningsrönen.
Läs mer: Situne Dei 2017 http://sigtunamuseum.se/forskning/publikationer/situne-dei/2017-2/

Arkeologiska och historiska nyheter januari 2019

Av Jouni Tervalampi 3 januari 2019 tervalampi(a)mail.com




 4000 ÅRIG KVINNA VAR 2 eller 3 generationens invandare i nuvarande Skottland


Läs mer: Harry Cockburn. 2018-12-04. One of Scotland's first migrants had dark hair, brown eyes and was lactose-intolerant, skeleton DNA test reveals. Independent.


https://www.independent.co.uk/news/science/archaeology/scotland-skeleton-immigrant-dna-ava-archaeology-natural-history-museum-caithness-a8666361.html



Dna studien:
Proceedings of the Society of Antiquaries of Scotland. 2018. Search


Formulärets nederkant



‘Ava’: a Beaker-associated woman from a cist at Achavanich, Highland, and the story of her (re-)discovery and subsequent study  
http://journals.socantscot.org/index.php/psas/article/view/10106


VAR FÖRHISTORIEN PRIMITIV?


Den arkeologisk tidskrift med den fördomsfulla titeln Primitive tider har även blivit digital. Tidskriften har funnits i ett tiotals år.


Läs mer: https://www.journals.uio.no/index.php/PT



1000-ÅRIG GULDSKATT FUNNEN


Svt Nyheter. 2018-12-03. Hittad guldskatt kan ha gömts för korsriddare


https://www.svt.se/nyheter/utrikes/hittad-guldskatt-kan-ha-gomts-for-korsriddare


 


DOG TRATTBÄGARNA UT AV PESTEN FÖR NÄSTAN 5000 ÅR SEDAN?


Nättidningen Svensk Historia 2018. Världens äldsta spår av pest funna i Falköping.
https://svenskhistoria.se/varldens-aldsta-spar-av-pest-funna-i-falkoping/


Nicolás Rascovan, Karl-Göran Sjögren, Kristian Kristiansen, Rasmus Nielsen, Eske Willerslev, Christelle Desnues, Simon Rasmussen. Emergence and Spread of Basal Lineages of Yersinia pestis during the Neolithic Decline. Cell, 2018; DOI: 10.1016/j.cell.2018.11.005


Cell Press. "An ancient strain of plague may have led to the decline of Neolithic Europeans." ScienceDaily. ScienceDaily, 6 December 2018. .


https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(18)31464-8?_returnURL=https%3A%2F%2Flinkinghub.elsevier.com%2Fretrieve%2Fpii%2FS0092867418314648%3Fshowall%3Dtrue


 RYSK HANDELSPLATS I STOCKHOLM


Likt skandinavernas Farmannagård i Novgorod hade ryssarna i Stockholm en plats där ryssarna bodde.


– Ryska handelsmän hade bland annat lädervaror och päls att sälja i Stockholm, och Sverige kunde sälja metaller i utbyte. Stationen var ett litet samhälle med en kyrka, sade arkeologen Kenneth Andersson, projektledare på företaget Arkeologikonsult till NVP.se


Läs mer: Lennart Spetz 2018-12-04. Historia grävs fram i kratern efter Slussen. NVP.se
https://www.nvp.se/Nacka/Nacka/historia-gravs-fram-i-kratern-efter-slussen/