Second Week of 2015 Excavations at Stensö Castle

Balancing available labour and a pre-decided excavation agenda against each other is not easy, particularly when you’re doing investigative peek-hole fieldwork on a site whose depth and complexity of stratification you don’t know much about. At Stensö we had two of three trenches and all five test pits backfilled in time for Wednesday lunch’s on-site hot dog barbecue. Ethan Aines, Terese Liberg and three students stayed on to finish trench F, while myself, Mats Eriksson and six students moved to our new base at Landsjö Manor.

Trenches D and E and the test pits produced no big news after my last report. Trench F inside the tower yielded a neat midden of bones and abundant large potsherds just below the stairwell. Ethan suggests that there may have been a few wooden steps here, providing a convenient spot under them to sweep trash. I’m itching to get the pottery cleaned, classified and dated. In fact, I’m itching to learn Medieval pottery in more detail. We also got a funny domed sheet copper lid that looks like it might belong to a pitcher or beer stein. It was partly encased in stalagmite, so we can’t see all of it yet.

Domed sheet copper lid, inside view, Stensö Castle

Domed sheet copper lid, inside view, Stensö Castle

I think I’ve finally figured out where the west reach of Stensö’s perimeter wall is, and why we found it in trench A but not in trenches B or E. Now that I’ve seen it I don’t know how I missed it. There’s a low but very wide strip of rubble all around the NW, W and SW sides of the southern tower, clearly separate from the tower and at such a distance (5-10 m) that the rubble can’t have originated with the tower itself. In parts this rubble strip has quite a high and steep outer face. I’m pretty sure this is the robbed-out remains of the perimeter wall. I’ve planned it now but I didn’t have the foresight to apply for a permit to section it.

On Thursday the Trench F Five worked two hours’ overtime backfilling while getting fried by the sun inside the roofless tower. They must have been exhausted. I told them by phone to hit the pizza place afterwards, have a sleep-in and get their stuff packed up in a leisurely good time. When they arrived at Landsjö on Friday afternoon they were in good shape. By this time we had also been joined again by our excellent friend from the Kimstad Historical Society, Curt Andersson. On Monday I expect another friend to join, so there will be fifteen of us.

We need another boat! Because that’s how Landsjö Castle on its semi-landlocked islet is most conveniently reached. We’re digging three trenches at Landsjö: trench F inside the NW tower, trench G across the assumed line of the missing SE reach of perimeter wall (I have a new-found appreciation for why Victorian antiquarians always had their workmen follow walls around), and trench H on the odd rubble mound separated from the castle by a dry moat. Superficially it shows a quarry pit and the remains of a big badger sett, but I reckon there’s probably a gate tower under there as well.

Misty summer evening lit by the full moon at our lodgings at Smedstorp

Misty summer evening lit by the full moon at our lodgings at Smedstorp

Föremål i metall i Östra Fyrislund

Vid östra Fyrislund har våra tre skickliga metalldetekterare på alla boplatser utfört en omfattande och systematisk detektering av hela fornlämningens yta samt hela ploglagret i skikt. Detta medför att vi lyckats samla in en stor mängd metallföremål som kan knytas till hela perioden äldre järnålder till efterreformatorisk tid.

Materialet är så omfattande att vi endast påbörjat en viss grundregistrering av materialet, men redan nu framkommer flera spännande föremål som vi kan knyta till den förhistoriska perioden på platsen.

På bilden nedan kan ni se ett litet axplock av föremål som vi tänkte bjuda er på här i sommarhettan.

På bilden från vänster till höger ser vi en förgylld och ornerad fibula i silver, en del av ett förgyllt likarmat spänne i kopparlegering, en del av en nyckel i kopparlegering, en enkelskalig oval spännbuckla i kopparlegering, en del av en armborstfibula i kopparlegering, ett remändesbeslag i kopparlegering, en del av en seldonsdetalj i kopparlegering, ett fragment av en fibula i kopparlegering, en del av en dubbelskalig oval spännbuckla i kopparlegering, en del av en dräktnål i kopparlegering och möjligen en delvis intakt pincett i kopparlegering. Föremålen härrör från perioden romersk järnålder till vikingatid medan nyckeln troligen är medeltida.

På bilden från vänster till höger ser vi en förgylld och ornerad fibula i silver, en del av ett förgyllt likarmat spänne i kopparlegering, en del av en nyckel i kopparlegering, en enkelskalig oval spännbuckla i kopparlegering, en del av en armborstfibula i kopparlegering, ett remändesbeslag i kopparlegering, en del av en seldonsdetalj i kopparlegering, ett fragment av en fibula i kopparlegering, en del av en dubbelskalig oval spännbuckla i kopparlegering, en del av en dräktnål i kopparlegering och möjligen en delvis intakt pincett i kopparlegering. Föremålen härrör från perioden romersk järnålder till vikingatid medan nyckeln troligen är medeltida.

Textilhantverk vid Eds allé

Två av de sländtrissor som Sanna hittat, en av sten och en av ben/horn. Intill ligger en bennål.

Två av de sländtrissor som Sanna hittat, en av sten och en av ben/horn. Intill ligger en bennål.

Tydligen har man både vävt, spunnit och sytt på boplatsen vid Eds allé. Det syns inte minst i det grophus som Sanna håller på att undersöka.

Till att börja med har hon hittat fyra stycken sländtrissor, det vill säga rester efter sländor som användes när man skulle spinna garn och trådar. Den ena är av sten och de tre andra av ben eller horn.

Sländtrissan ska träs på ett träskaft – en så kallad ten – tillsammans med spånadsmaterialet, till exempel ull. Trissorna fungerar som en tyngd när redskapet roteras. När man fått snurr på sländtrissan tvinnas ullen till en tråd, som sedan lindas upp på tenen.

Sländtrissor är ett väldigt vanligt fynd, både på boplatser och i kvinnogravar. Men även om det var ett vanligt föremål så är det väl ganska märkligt att man inte plockade upp dem när man tappade dem på golvet? Eller om man nu lämnade kvar dem när huset övergavs. Var de inte värdefullare än så?

I Sannas grophus hittades också en bennål och något som kan vara en nål av metall. Och som grädde på moset något som vi tror är ett nålhus, som är mycket fint dekorerat.

Kan det vara ett nålhus? Det är i alla fall mycket fint dekorerat!

Kan det vara ett nålhus? Det är i alla fall mycket fint dekorerat!

I ett nålhus förvarade man sina nålar. Det har formen av ett rör, och i det kunde man stoppa en ulltuss som nålarna satt fast i. Nålhuset kunde man bära med sig, genom att fästa ett band eller kedja på det som i sin tur fästas på ett dräktspänne.

Sanna tror sig kunna se något i nålhuset. Kan det vara en nål som fortfarande ligger kvar? Konservatorn får avgöra det så småningom.

Välbevarad bennål hittad i Ulfs grophus. Eller är det en stylus?

Välbevarad bennål hittad i Ulfs grophus. Eller är det en stylus?

Även i ett par andra av grophusen har det påträffats spåra av textilhantverk. Det är brända lerbitar som troligen hört till en vävtyngd. Sådana användes för att sträcka varpen i stående vävstolar. I samma grophus fann Ulf också en trasig bennål. Eller kan det vara en stylus, det vill säga en penna som användes på vaxtavlor?

Sanna i grophuset som varit så fullt av fynd som har med textilhantverk att göra.

Sanna i grophuset som varit så fullt av fynd som har med textilhantverk att göra.

Och slutligen, i ett tredje grophus har även Sebastian hittat en bennål! Och än är inte utgrävningen slut…

 

 

 

 

Heta arkeologer i Fyrislund

Så var den varmaste dagen hittills till ända. Trots värmen tuffar vi på för fullt med undersökningen.

På Vaksala 299 har vi nu identifierat minst tre lägen med huslämningar, varav två verkar inrymma olika typer av långhus. Om fyndmaterialet från metalldetekteringen är till någon ledning bör det röra sig om perioden romersk järnålder till yngre järnålder (cirka Kr. f till 1000 e Kr.), då vi bland annat har olika typer av fibulor och spännen från denna period.

I morgon fredag har vi ånyo en guidad visning klockan 14:00, alla är välkomna!

Undersökningen rullar på

Undersökningen rullar på

Årets utgrävningar på Stensöborg i Östra Husby

I samarbete med museet grävde jag och mina Umeå-studenter förra året två veckor i borgruinen vid Stensö i Östra Husby och två veckor i den vid Landsjö i Kimstad. I år gör vi om bravaden. När jag skriver dessa rader är vi nästan klara vid Stensö.

Denna borgruin, på en höjd vid Bråvikens södra strand, började som ett ensamt kastaltorn kring år 1200. Senare under 12/1300-talen försåg man tornet med en ringmur så att det blev en riktig borg. Men halva ringmuren saknas idag. Förra året konstaterade vi att det finns ett mindre norrtorn i borgen, uppfört tillsammans med ringmuren, och ur tornet sticket en stump av den saknade murhalvan. I år begrep vi äntligen vad de branta rasmassorna väster och söder om kastalen egentligen representerar: ringmuren har gått runt kastalen på ansenligt avstånd så att anläggningens planform mest liknar ett näckrosblad med den urnupna basen i söder.


I år har vi grävt tre schakt och fem provgropar. Norr om kastaltornet undersökte vi en puckel i markytan som visade sig bestå av uppstaplat byggnadsmaterial. Flera sådana travar tycks finnas på borgområdet och verkar vara spår av täktverksamhet efter att borgen förlorat sin försvarsfunktion. Man har staplat upp utvald byggsten och tegel i väntan på en transport som aldrig blev av. På muren bakom traven vid kastaltornet fann vi till vår förvåning en runristning på en utstruken murfog, med fyra läsliga och en inkomplett runa. Det står ”Helge”. Vem han kan ha varit vet vi inte. I medeltida kyrkor klottrades det friskt med runor, men på profana byggnader är inskrifterna ytterst sällsynta.




Inuti kastaltornet undersökte vi halva golvlagret. Det består av rasmassor blandade med sopor, däribland vackert medeltida glaserat rödgods av både yngre och äldre modell, delvis reliefornerat. Därtill fann vi ett kupigt lock av kopparplåt som ser ut att höra till en kanna eller ölstånka. Under golvlagret finns en brant sluttande berghäll. Märkligt nog har vi inga spår av något plant golv före rasmassorna.

I vårt schakt i öster innanför ringmuren fann vi ett föremålsrikt kulturlager under rasmassorna, innehållande bland annat krukskärvor av stengods och rödgods samt en kniv, ett bryne, ett eldstål och annat.

Provgroparna grävde vi borgbergets fot i öster. Detta var närmsta lämpliga båtplats under medeltiden. Vi fann dock inga spår av verksamhet under borgens livstid: tegelflisor och murbruksklumpar verkar snarare härröra från ett skede då man hämtade byggnadsmaterial i ruinerna och skeppade iväg det till andra byggen i trakten, kanske vid Mauritzberg och Skenäs.

Såhär kort efter utgrävningen finns ännu ingen rapport. Men rapporten för 2014 kan man hämta på http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2015/05/18/2014-castle-excavation-reports-2/

Martin Rundkvist
Arkeolog & projektledare

Jokiniemi day 9/22

This day was an important documentation day before venturing further down into the cultural layer so we took things a bit slower than usual.

 Archaeology student Olli Eranti cleaning level 2 for documentation.

 ... and preparing the map in the shade.

Level 2. of the excavation area is ready for documentation.

At noon the site was visited by some 20 youngsters from Heureka who took part in sieving and digging of the site. Such wonderful young energetic boys and girls!!

 Sieving the ploughsoil.

 Digging in.

Community archaeology at it´s absolute best without age limits :)

The finds were not as many as before today but still included a few flint scrapers and some 100 fragments of neolithic comb ceramic pottery.

Comb ceramic pottery.

Jokiniemi day 8/22

Fantastic day with great neolithic flint and pottery finds :).

 Flint arrowhead fragments (middle part missing).

Flint knife fragment.

Neolithic pottery.

The dig continued in excellent summer weather, seems like the heatwave is finally here :).

 The power trio, archaeology students Janne, Nelli an Olli :).

And we are only approaching layer 3.

En skräpig historia i Fyrislund

Avbaningen och undersökningen av Vaksala 299 pågår för fullt. Bytomten Vaksala 317 utgör dungen i bakgrunden samt lermarken intill denna.

Avbaningen och undersökningen av Vaksala 299 pågår för fullt. Bytomten Vaksala 317 utgör dungen i bakgrunden samt lermarken intill denna.

För en tid sedan påbörjade vi undersökningen av järnåldersboplatsen Vaksala 299, samtidigt undersöker vi också lämningar från den
medeltida och efterreformatoriska bytomten Norrby.

I den nordöstra delen av undersökningsområdet har vi påträffat lämningar som överensstämmer med kartan från 1640, nämligen diken och rester av stolpburna hägnader som fungerat som avgränsningar av tomten. Till detta kommer även stora mängder ben, tegel, keramik och defekta metallföremål som deponerats i dikena samt i gropar i kanten av bytomten.

Det vi ser är därmed hur man under olika perioder från medeltid och fram till åtminstone 1800-tal successivt har flyttat tomtgränsen fram och tillbaka, allt efter behov. Men också att man under alla perioder verkat ha betraktat detta område som ett lämpligt utrymme för att bli av med avfall. Att vilja städa undan på detta sätt får beskrivas som ett högst naturligt mänskligt beteende, intressant är dock att man samtidigt tyckt att kanten av tomten varit alldeles nog avstånd mellan sig och skräpet.

Axel gräver ut en avfallsgrop med ett större benmaterial från historisk tid

Axel gräver ut en avfallsgrop med ett större benmaterial från historisk tid

Jokiniemi day 7/22

Today we found our first solid proof of the site being occupied during the late neolithic corded ware culture. In the midst of all comb ceramic pottery this small rimsherd made our day. The ornamentation is identical to a vessel found in a neolithic grave some 10 km to the west from our dig (Vantaa Jönsas).

Battle Axe culture rimsherd.

Other neolithic finds are of course also accumulating rapidly. A fragment of a flint knife or arrowhead, a nail shaped slate tool being among the more interesting ones today.

 Grooved "nail shaped" slate object.

 Grooved "nail shaped" slate object.

Flint knife or arrowhead fragment.

To be continued ;)

Nya Lödöse – att känna igen och se likheter

Det övergivna Nya Lödöse år 1682. Stadstomten omgiven av vallgraven.

Det övergivna Nya Lödöse år 1682. Stadstomten omgiven av vallgraven. Bron över Säveån och några få hus eller gårdar är allt som finns kvar på vad som då blivit odlingsmark för det nya Göteborg. Notera att väster är uppåt på den här kartan – det fanns få standards på 1600-talet!

Alltsedan de stora arkeologiska undersökningarna startade i Nya Lödöse, Göteborgs föregångare i stadsdelen Gamlestaden, har Jönköpings läns museum ingått i projektets referensgrupp. Vi brukar träffas några gånger varje år för att informeras om nya resultat och diskutera utifrån våra egna erfarenheter av arkeologi i den tidigmoderna epokens städer. Tanken är att gruppen skall kunna bidra med goda råd och fungera som ett bra bollplank för de nya idéer och tolkningar som dyker upp under arbetets gång. Men man skall inte heller förneka att flödet går i bägge riktningar – det är många tankar och reflektioner man bär med sig hem efter ett besök i Nya Lödöse!

Nya Lödöse - det centrala utgrävningsfältet sommaren 2015. En blandning av stadsgårdstomter, gator och kålgårdar nära Säveån.

Nya Lödöse – det centrala utgrävningsfältet sommaren 2015. En blandning av stadsgårdstomter, gator och kålgårdar nära Säveån.

För i mångt och mycket kan man se Nya Lödöse som något av en prototyp för de nya städer som tillkom runt om i Norden under 1500- och 1600-talet. Det handlar om ett initiativ uppifrån; om en stad som skapats utifrån ett behov och en plan som definierats av samhällets ledande grupper. År 1473 undertecknade riksföreståndaren Sten Sture ett beslut om att låta bygga en ny stad just där Säveån mynnar i Göta Älv. På så sätt skulle man kunna kringgå Bohus fästning, den dansk-norska spärren för all svensk handel på Göta älv under tider av politisk oro och krig. Den smala korridoren längs älven utgjorde landets enda direktkontakt med Västerhavet; ett förhållande som skulle komma att bestå i nästan två sekel till.

Säveån idag. Ett obetydligt vattendrag genom en hårt exploaterad stadsdel. Men en gång av största betydelse för ett helt land...

Säveån idag. Ett obetydligt vattendrag genom en hårt exploaterad stadsdel. Men en gång av största betydelse för ett helt land vid namn Sverige…

Nya Lödöse fick en stormig historia; staden kom att härjas svårt av krig vid flera tillfällen som en direkt följd av sitt strategiska läge. Under en period bestämde rent av kungen att bebyggelsen skulle flyttas ner mot Gamla Älvsborgs fästning. Allt talar för att så skedde för en tjugoårsperiod mellan 1543 och 1563, då Älvsborgsstaden i sin tur brändes ner i Nordiska Sjuårskriget. Följden blev att borgarna fick tillåtelse att flytta tillbaks till Nya Lödöse som sedan fungerade fram till nästa krigs ödeläggelser. Under Kalmarkriget skövlades staden på nytt år 1612. Och mindre än tio år senare grundlades Gustav II Adolfs nya projekt – Göteborg. Detta innebar slutet för Nya Lödöse som enligt en kunglig order från 1624 nu skulle överges och därför brändes en sista gång…

Men den korta period då Nya Lödöse existerade var en tid av enorma förändringar. Medeltidens vacklande och ofta ambivalenta maktstrukturer började ersättas av bättre organiserade nationalstater. Stadsväsende och handelssystem förändrades i grunden, inte minst genom den globalisering som den europeiska koloniala expansionen innebar. För staden var knappt två decennier gammal när Columbus satte segel västerut. Och den upplevde en rask expansionsfas under just de år då de spanska conquistadorerna ödelade aztekernas och därefter inkas statsbildningar på andra sidan Atlanten. Samtidigt genomfördes reformationen hårdhänt på hemmaplan av samma monark som först gynnade Nya Lödöse för att därefter beordra dess nedläggelse – Gustav Vasa. Slutet kom i inledningen till vad som kallats det första europeiska inbördeskriget. Eller som vi är vana att säga idag; det Trettioåriga Kriget. Staden Nya Lödöse och dess invånare framlevde sannerligen sina dagar i en händelserik tid; om än inte alltid just i händelsernas centrum!

Nya Lödöses befästningar. Inne bland den regelbundna pålningen till en 1800-talsbyggnad syns stolparn atill en träpalissad. Den ojämna ytan bortom pålningen utgör fyllningsmassor som ligger i stadens minst 15 meter breda vallgrav.

Nya Lödöses befästningar. Inne till höger i bild, bland den regelbundna pålningen till en 1800-talsbyggnad skymtar en stolprad, rester av en träpalissad. Den ojämna ytan bortom pålningen utgör fyllningsmassor som ligger i stadens minst 15 meter breda vallgrav.

Så Nya Lödöses historia kom bara att omspänna 152 år, varav staden dessutom var frånflyttad under två decennier. Man kan bara beklaga de människor som bebodde Sveriges dåvarande port mot väster. Att tala om ”att leva under osäkra förhållanden” blir snarast en eufemism när man ser till vad som har utspelat sig här. Vid en jämförelse känns tillvaron i inlandsstaden Jönköping avsevärt mindre komplicerad och farofylld…

Men ändå – bägge städerna påverkades av i högsta grad av uppifrån kommande beslut. Och de drabbades svårt av samma konflikter. Striderna under den sönderfallande Kalmarunionens sista år, Nordiska Sjuårskriget och avslutningsvis det förödande Kalmarkriget där båda orterna ödelades i grunden år 1612. En konflikt som ledde till att de båda äldre stadslägena övergavs på Gustav II Adolfs initiativ. Detta till förmån för två nya fästningsstäder utformade efter de mest moderna holländska principerna. Den stora skillnaden ligger i att projekt Göteborg byggdes klart, medan Jönköping förblev oavslutat. Det var trots allt skillnad mellan ”Rikets Port mot Västerhavet” och vägmötet i norra Småland när det gällde att prioritera på basis av otillräckliga statsfinanser!

Timmerhus under utgrävning i Nya Lödöse sommaren 2015

Timmerhus under utgrävning i Nya Lödöse sommaren 2015

Vad som är mest slående när man står ute på det vidsträckta utgrävningsfältet i Gamlestaden är likheten mellan dessa sydsvenska städer. Den som lagt mycket tid på att gräva i Jönköpings underjordiska arkiv känner direkt igen sig i Nya Lödöses kulturlager. Trähusen, gårdarna och vretarna (de smala tomtgränserna) liksom de enkelt brolagda gatorna tycker man sig ha sett förut. Stadsrummets övergripande organisering; stadsplanen som finns där från början med sina noga utstakade tomter och kommunikationsstråk. Och inte minst det första skedets drag av anarki; åren då en ny stad skapats på jungfrulig mark uppvisar mängder av gemensamma drag. Den rätt kaotiska period då den nya staden utgjort en enda stor byggarbetsplats. Därefter tillkom successivt allt mer ordning och struktur med tätare bebyggelse och hus uppförda för att hålla längre.

Årets kanske allra roligaste upptäckt utgörs av de kålgårdar som nu böjar dyka upp i ett till synes samlat avsnitt av Nya Lödöses stadsområde. Här, liksom i Jönköping, var den egna odlingen ett viktigt inslag i det dagliga livet för de flesta – om än inte alla – av borgarna. Beträffande maten så undersöktes 1600-talsstadens slakteri för några år sedan i Jönköpingskvarteret Ansvaret. I Nya Lödöse förefaller en hel tomt ha avdelats som kreatursfålla och slaktplats. Men hit  drevs också boskap från hela Västergötland, dels för stadens behov, dels för den betydelsefulla exporten.

Keramik - den mest omfattande fyndgruppen vid våra undersökningar i tidigmoderna stadsmiljöer!

Keramik – den mest omfattande fyndgruppen vid våra undersökningar i tidigmoderna stadsmiljöer!

Även när det gäller fyndmaterialet känner man igen sig. För trots att proportionerna mellan kuststadens (hamnens) och inlandsstadens importföremål skiljer sig åt finns de flesta kategorierna representerade även i Jönköping. Fast självfallet saknas det mest exklusiva; det riktigt exotiska och fåtaliga. Somliga saker har stannat i Nya Lödöse. För till dags dato har vi inte hittat några portugisiska fajanser eller behållare för olivolja, vare sig i det äldsta Jönköping eller i Gustav II Adolfs stad på Öster. Men kontakterna mot norra Tyskland och Nederländerna finns förstås väl belagda bland fynden!

Det är viktigt att visa vem man är, speciellt på en stor arbetsplats som Nya Lödöse där arkeologer blandas med anläggningsarbetare.

Det är viktigt att visa vem man är, speciellt på en stor arbetsplats som Nya Lödöse där arkeologer blandas med anläggningsarbetare.

Så, igenkänningsfaktorn är hög när en arkeolog från Vätterstaden besöker Nya Lödöse. Tyvärr gäller det inte bara de arkeologiska likheterna – för precis som i vissa delar av Jönköping är Gamlestaden ett område med hög miljöbelastning. Genom generationer har tungmetaller och giftiga substanser ansamlats i jorden och förgiftat grundvattnet i dessa hantverkstomter och tidiga industrikvarter. Inte minst den en gång så viktiga textilindustrin Gamlestadens Fabriker AB har säkert bidragit till nedsmutsningen söder om Säveån. Som på så många andra ställen runt om i landet ligger spåren av gamla miljöförsyndelser och väntar i jorden. Och i så måtto är ju faktiskt de giftiga ämnena också ett historiskt vittnesbörd – även om vi arkeologer som arbetar i fält helst skulle slippa den sortens lämningar!

För mer information om utgrävningarna i Nya Lödöse – besök projektets fina och väldigt informativa hemsida http://www.stadennyalodose.se/ eller bli snabbt uppdaterade på Facebook! https://www.facebook.com/stadennyalodose?fref=ts