Bokrelease! Stormaktsstaden Jönköping

Justerad__022
Onsdag 3 september släpps den nya boken ”Stormaktsstaden Jönköping – 1614 och framåt”. De senaste årens många utgrävningar har gett resultat och nu kan arkeologer och andra forskare visa en ny bild av Jönköpings historia.

Läs mer om boken och hur du kan beställa den här:
http://www.jkpglm.se/Kulturmiljo/Aktuellt/Nyhetsarkiv-2014/stormaktsstaden/

Onsdag 3 september  kl 17.30 blir det officiell bokrelease på museet. Alla är välkomna! Boken presenteras och det blir mingel och musik samt möjlighet att köpa boken till kvällens specialpris.

stormaktsstaden-jkpglm

Shades of Dr. Jones

Lives_in_Ruins_Cover_low-res_2-210I’ve read Marilyn Johnson’s forthcoming book Lives in Ruins. Archaeologists and the Seductive Lure of Human Rubble. It’s a collection of lively and enthusiastic portraits of contemporary archaeologists in their professional environment. Some may find the tone a bit too enthusiastic, pantingly so in parts, but that’s a matter of taste. Archaeologists should arguably be thankful to have a friend like Marilyn Johnson.

Still, she’s an outside observer of our tribe, and she approaches us from a very particular direction. Take her introductory statement that “Field school … usually takes place in a desert or jungle … charging tuition, quite a lot of it, usually thousands of dollars” (p. 15). This certainly isn’t true in Europe, and to my knowledge not in the US either. Most professional archaeologists worldwide have never paid to attend extramural field school and have never worked in jungles or deserts. In fact, field school is usually simply a module on undergraduate courses and is organised locally by lecturers at an archaeology department.

This misrepresentation is characteristic of Johnson’s overall approach to archaeology. It wouldn’t be fair to say that she romanticises the discipline. She’s very open about the dirty and strenuous nature of fieldwork, and about the abysmal career prospects. But she definitely makes archaeology out to be far more exciting and adventurous than most of it really is. The rubble we study generally offers very little in the way of the subtitle’s “seductive lure”. But Johnson will have the reader believe that archaeology is “the exotic, gutsy, authentic alternative to the tamed and packaged life” (p. 130).

I should pause here to note that my own strange career in archaeology does kind of fit the Marilyn Johnson model. Living with very little financial security, I do lead expeditions to exciting sites that will never be touched by land development. The words of maritime archaeologist Kathy Abbass quoted on p. 117-118 mirror my life own choices: “So who is in worse shape – the one who mostly followed passion and knows how to live on a shoestring, or the one who continued in a drudge job for elusive economic security and is probably deep in debt, too?” But my point is that you would learn very little about what the Swedish archaeological profession is like by studying my modus operandi. I am an oddity. And so are most of Johnson’s interviewees.

She keeps coming back to those jungles and deserts. Johnson tells us she looked for “a place with an exotic background to learn the basics of fieldwork” (p. 20) as if this demands no explanation. Most of her selected interviewees excavate in far-off corners of the world, but Johnson never tells the reader that this is a minority behaviour within the profession. In fact, the typical archaeologist is found working on a humdrum site threatened by a highway project within 25 km of a major Western city. To the extent that she ever sees jungles or deserts, it’s on her vacation, and she goes there to take time off from archaeology.

Johnson covers such full-time contract archaeologists only briefly and they show up two thirds through the book. Contract archaeology is where all the jobs are, but this book describes it as the last resort of the desperate! “When she was twenty years old, a recent graduate of Bryn Mawr … Moran had been so determined to work as an archaeologist that she took a job on a field crew for a [Cultural Resource Management] firm” (p. 183).

I received a pre-print copy of the book for review, apparently because Aard is either a “Men’s Interest Site” (!) or a “Book Blog” according to the illuminating and surprising back-cover box about the marketing campaign. My copy has the unfortunate front cover shown above that I hope the publisher will change in the final print edition. But it’s actually kind of apt for the book.

It’s a photo montage of three objects, all to different scales, and none of which is used or found by archaeologists. There’s an odd slender hammer that looks like it might belong to a shoemaker. This probably refers obliquely to a geologist’s hammer, which is of no concern to archaeologists. There’s a cleanly defleshed undamaged rodent cranium with its lower jaw in place: clearly a specimen from a modern zoological collection which has never been underground. Finally there’s a plumb bob, rarely used these days thanks to digital measuring gear.

This cover imagery, no doubt put together by a non-archaeologist in HarperCollins’s publicity department, inadvertently shows quite well what the book is about: enthusiastically reproducing popular misconceptions about what archaeology is like. Like the Indiana Jones movies that Johnson salutes, Lives in Ruins is fun, engaging and not particularly realistic.

Marilyn Johnson. 2014. Lives in Ruins. Archaeologists and the Seductive Lure of Human Rubble. New York: HarperCollins. 257 pp. ISBN 978-0-06-212718.

Rykande färsk rapport för de arkeologiska grävningarna vid Skeke och Strömmen 2010

Skekerapporten färsk från pressarna

För inte så länge sedan kom rapporten för de arkeologiska undersökningarna vid Skeke och Strömmen 2010 från tryckeriet, därför tänkte jag passa på och tipsa om att den nu finns på Samla (http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/7350) att ladda ned för alla er som har intresse av bronsålder och järnåldersliv i Rasbobygden. Nedan kommer även en summering tagen från rapportens baksida.

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Mitt, utförde under år 2010 särskilda arkeologiska undersökningar av fornlämningarna Skeke och Strömmen i Rasbo socken Uppland. Undersökningen visade att det på Skeke fanns lämningar från två huvudsakliga perioder; 1500 BC–0 BC/AD, äldre bronsålder till förromersk järnålder samt 200–700 AD, yngre romersk järnålder till vendeltid. Även nedslag i medeltid har kunnat konstateras och sammantaget berättar lämningarna vid Skeke en två tusen år lång historia där höjdryggen och dess omgivande lermarker varit centrum både för livfulla gårdar, omfattande festligheter och gravfältens stillhet. En av de mer spektakulära lämningarna på platsen utgörs av en komplicerad gravläggning i en så kallad skärvstensgrav kring 1000 BC. Till graven har även funnits ett anslutande kulthus och en brunn samt spår av en månghundraårig matlagning och offeraktivitet. Under folkvandringstid, kring 400 AD, ligger en omfattande bosättning uppe på impedimentet med hall, boningshus, ekonomibyggnader samt en gjuteriverkstad, den sistnämnda en idag än så länge helt unik lämning i Nordeuropa.

På Strömmen fanns lämningar från 800–400 BC, yngre bronsålder till äldre förromersk järnålder, 100–400 AD, romersk järnålder till tidig folkvandringstid samt 1300-tal AD, högmedeltid. Sammantaget har lämningarna vid Strömmen karaktären av återkommande och förhållandevis långvariga nedslag. Det rör sig bland annat om ett mindre rituellt komplex från yngre bronsålder samt en mindre gravgrupp från järnålder. Under medeltid konstrueras en öppen stensättningsliknande konstruktion där en häst och en människa kremeras och benen krossas i sin helhet. Graven/bålplatsen är än så länge unik i Sverige och ger en högintressant ögonblicksbild av Rasbobygden under medeltid.

August Pieces Of My Mind #2

  • 14 August marked 200 years of unbroken peace for Sweden. Eight generations. Most of us don’t even remember the name of the latest ancestor of ours who survived a war.
  • Other people get moments of déjà vu. I get moments of dissociation, when Martin Rundkvist seems not to be me.
  • Neat serendipitous combination of podcasts. I listened to Norm Sherman’s excellent reading of Lovecraft’s “The Colour Out Of Space” on the Drabblecast. It’s about a family killed slowly and horrifically by emanations from a meteorite that hits the ground near their farm. Then Planetary Radio came on with the words “The search for extraterrestrial polluters?”
  • I flip through a 2010 book and find an entire page devoted to criticising stuff I published in 2003. The guy hasn’t told me. I won’t respond, because I haven’t been active in that particular field of study for the past five years. His critique looks like it’s at least partly quite warranted.
  • Is there a way for EU citizens to take part actively somehow in ESA’s work? Not just watch it? Is there any space science advocacy going on to influence the European Parliament?
  • Since I work for the Linnaeus University, I was unhappy to learn that a lecturer there has been found guilty of gross plagiarism, having copied at least 15% of a paper he published verbatim from a book. The news outlets haven’t disclosed his name, but this seems to be the guy. He’s at the Dept of Social Work, not the Dept of Cultural Sciences where archaeology is taught.
  • Annoyance / OCD rage: finding three opened jars of lingonberry jam in the fridge. Bliss: combining their contents in one jar.
  • Ashtanga yoga, from English, “ass tango”.
  • Oh. Those three lectures I gave last September without really having any script? There are eight of them this year.
  • Greg Bear’s 1987 scifi novel Forge of God is set in 1996. In chapter 7 a journalist spends 22 hours in his hotel room combing “specialist bulletin boards” for news about visiting aliens. He uses his laptop and modem, and it costs him $300, or in 2014 currency, $455.
  • Greg Bear! Quit telling me again and again that every character in the novel is wearing slacks!
  • Pat Boone used to have big hits with Little Richard covers. O_o
  • The proofing errors in this e-book of an 80s novel show that the text has been scanned from a paper copy and OCRed. E.g. hp for lip.
  • E-books are great. Forgot who that minor character is? Search for his name. Wonder what that unfamiliar thing mentioned looks like? Google it on your reader.
  • My dad’s neighbour, with whom he’s been feuding for years over building permits, is taking pictures of the preparations for my daughter’s outdoor birthday party.
  • Yes! For a year now I’ve been running Linux Mint on my laptop, and it’s interacted really poorly with the wifi hardware and the trackpad. I’ve had to stick extremely close to any wifi router in order to get a connection. With three months of teaching and travelling at hand, I finally installed the latest Ubuntu Linux instead, and the glitches are gone!
  • Local paper asks 22-y-o what party they will vote for, then why that particular party. “My parents and everybody I know vote for that party, so it’s an obvious choice”. *facepalm*
  • Portishead, “It could be sweet like a long-forgotten dream” makes no sense. Please re-record the song and sing “It could be sweet like a well-remembered dream which was very sweet”. Or ”non-forgotten dream”.
  • Jrette is mainly familiar with music cassettes as iPhone shells.
  • Been called to my 2nd UK job interview and test lecture ever. This time it’s over Skype. I suppose this is mainly to check whether I speak any English.
  • I’m writing a disco tune about railway gauges. It’s called “Yessir, I Can Bogie”.
  • Hardcore work efficiency: do not leave house, wear only bathrobe.
  • This coconut sherbet tastes like suntan lotion with oatmeal.
  • Wife: Hmm, I wonder where I should put my camellia. Me: I wonder where I should plant my proud massive fir-tree. Wife: *sigh*
  • There’s a place near Växjö called Rudebro. It’s not at all as nice as the nearby village of Dudebro.
  • Whuh!? Gary Gygax was a Jehova’s Witness! No joke!
  • Suddenly remembered Yalu, this 70s wargame that my old buddy bought used at a gaming convention when we were boys. We never played it. Now I find that Boardgamegeek’s users judge that there are about one thousand wargames and four thousand other tabletop games that are better than Yalu. So I guess I didn’t miss much.

Hur ligger vi till i arbetet med Spectrum?

Som vi tidigare beskrivit här på K-blogg samt på Digisam.se har arbetet med att översätta och bearbeta samlingsförvaltnings-standarden Spectrum till svenska startats upp.

Av standardens 21 processer inom samlingsförvaltning har vi i dagsläget översatt 10 stycken. De är olika i omfång och karaktär då de beskriver processer som i sak är väldigt olika. Tex inlån eller invantariekontroll.

Det är ett arbete som görs i två parallella arbetsgrupper med representanter från statliga, regionala och kommunala museer. Det har visat sig att vi inte alltid har samma sätt att genomföra de olika processerna och att de inte alltid ser ut som de beskrivs i Spectrum. Det har blivit många livliga diskussioner om formuleringar då det är viktigt att det som står i den engelska standarden även står i den svenska. Betydelsen måste vara lika. Det är stark målsättning i grupperna att komma fram till begrepp och ordalydelser som vi alla kan arbeta med.

Mötena har utmärkt sig för sin glada och positiva stämning, vi är alla så glada att få prata samlingsförvaltningsfrågor med någon annan då det ibland kan vara ensamt på ett museum i den rollen.

P1010133

Spectrum används över hela världen vilket innebär att det internationellt samarbete inom samlingsförvaltning underlättas, samt att fokus på dessa frågor växer med spridningen. Nu senast lanserades Spectrum i Brasilen . http://www.collectionstrust.org.uk/blog/spectrum-brazil

Marcello Mattos Araujo, State Secretary of Culture for Sao Paulo in Brazil has announced the adoption of the SPECTRUM standard by Brazilian museums at an event this week attended by Collections Trust CEO Nick Poole. Speaking at the launch of the Brazilian Portuguese version of the standard, the State Secretary acknowledged SPECTRUM as a key element of the national programme to support the development of Brazil’s museums.”

Under hösten kommer vi att bli klara med de resterande 11 processerna samt få till appendixet som beskriver informationsdata som är kopplat till standarden. Efter årsskiftet kommer de som ingår i referensgruppen kunna läsa och kommentera översättningen. Hösten 2015 ska den vara fullt klar att lanseras och användas inom svenska museer. Vi är i stor tro att implementeringen och användandet av Spectrum starkt kommer att bidra till professionaliseringen inom samlingsförvaltningen på museerna.

Har ni frågor om processen eller om Spectrum, kontakta:

Ingela Chef Holmberg, 08-5191 8368, ingela.chef.holmberg@raa.se

Bridging Ages Konferens i Kenya

Bridging Ages Konferens i Kenya Ofattbart och overkligt, Kenyas landsbygd tar en med häpnad! Vi reser från ett hektiskt och överbefolkat Nairobi till ett sandigt stäpplandskap där man bara hör getterna och kamelernas bjällror. Under 11 timmar tar bussen oss genom små kåkstäder och byar myllrande av människor. Ett grönskande landskap övergår sakta till sand och halvöken. När asfaltsvägen tar slut och blir en sandväg ser vi bara hyddor. Längs vägen möter vi enstaka zebror, giraffer, kameler, strutsar och tusentals getter och deras herdar. Vi är på väg mot Bridging Ages årliga konferens som är förlagd till Ngurunit i Marsabit County i Norra Kenya. Temat är ”Education, Heritage and Community Building”. I bussen finns förväntansfulla deltagare, museipersonal och pedagoger från Nordiska och Baltiska länder och även deltagare från övriga Kenya, Uganda, Italien,

Besök 1600- och 1700-tal på Arkeologidagen!

Nu har vi nått 1700-tal i kvarteret Mässingen. I torsdags och fredags rev vi grunden till ett hus från 1865 och ett kraftigt spis-/skorstensfundament till huset bredvid, som var från 1874. Båda husen har varit stenhus i två våningar med fasaderna ut mot Slottsgatan. Skorstensfundamentet var byggt av stora sprängstenar och det har grävts ner genom äldre byggnadslager.

Spisfundament med en bit av en tegelbelagd golvyta framför.
Under det ena huset har vi nu grävt fram grunden och spisfundamentet till en byggnad från 1700-talet. Då var det inte något stenhus på platsen. Den ganska enkla syllstensgrunden antyder att det rör sig om ett trähus eller möjligen ett korsvirkeshus. Strax intill finns ytterligare ett hus med syllstensgrund och ett rejält spisfundament. Fynden runt husen tyder på att de är från 1700-talet.

Syllstensgrund med ett stort spisfundament.
I Rodgagatan är vi redan nere på 1600-talet. Det beror på att gatan schaktades ut när 1800-talsbebyggelsen på platsen revs och 1700-talslagren har ersatts av ett 80 cm tjockt bärlager under asfalten. Nu när vi nått ner till kulturlagren har vi hittat syllstensgrunden till en mindre byggnad – troligen ett uthus av något slag.

Den lilla husgrunden i Rodgagatan grävs fram.
Söndagen den 31/8 är det dags för årets upplaga av Arkeologidag i hela Sverige. Då kommer vi att visa undersökningarna i Norrköping. Vi har två visningar: kl 12 och kl 13. Då berättar vi om undersökningen och våra fynd hittills. Vi samlas vid våra bodar i Sveaparken, intill Rodgagatan.

Vi ses på Arkeologidagen!

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

Saturday Morning Mushrooms

blandsvampMushroom picking again this morning, this time in the area between Lakelets Skinnmossen and Knipträsket. Found more velvet and birch boletes than we cared to pick.

  • King bolete, Stensopp/Karl Johan, Boletus edulis
  • Orange birch bolete, Tegelsopp, Leccinum versepelle
  • Velvet bolete, Sandsopp, Suillus variegatus
  • Chanterelle, Kantarell, Cantharellus cibarius
  • Gypsy mushroom, Rynkad tofsskivling, Rozites caperata
  • False saffron milkcap, Blodriska, Lactarius deterrimus

Oh how annoying that the image gallery function is so bug-ridden.

blandsvamp False saffron milkcap, Blodriska, Lactarius deterrimus King bolete, Stensopp/Karl Johan, Boletus edulis Chanterelle, Kantarell, Cantharellus cibarius Gypsy mushroom, Rynkad tofsskivling, Rozites caperata Velvet bolete, Sandsopp, Suillus variegatus Orange birch bolete, Tegelsopp, Leccinum versepelle

Från labb till fält och åter till labb

Under juli i år undersökte UV en boplats norr om Stavby kyrka i Uppland kallad Nyby. Anledningen till undersökningen var Trafikverkets planerade breddning av väg 288. Undersökningen har visat på närvaron av en gård från romersk järnålder-folkvandringstid med enstaka hus, brunnar och en högintressant lämning av en smedja.

Under förundersökningen av platsen 2013 togs ett makroprov ur ett stolphål, som senare skulle visa sig innehålla viktig information om ett hantverk. Vid analys visade sig provet innehålla mycket små fragment av slagg. Efter att slaggen granskats närmare kunde det slås fast att det troligen rörde sig om järnsmide. Tolkningen under detta skede var att smide med stor sannolikhet hade bedrivits i närområdet till ovan nämnda stolphål.

Det var därför mycket spännande att under sommarens grävning kunna undersöka området kring detta stolphål. Eftersom boplatsen var överplöjd fanns inga synliga spår efter den eventuella smedjans golv kvar. Jakten efter smedjan fick fortsätta med hjälp av att lämpliga anläggningar undersöktes. En mycket fyndrik slagguppsamlingsgrop kunde snart lokaliseras. Detta är den del av ässjan (härden) som i vissa typer av ässjor består av en nedgrävning. Några ytterligare stolphål tillhörande en byggnad fanns dock inte, så för att komma vidare med tolkningen av smedjans utbredning analyseras just nu en mängd jordprov för att om möjligt komma åt en spridning av mycket små fynd som tillhör smidesverksamheten.

Fortsättning följer!

Arkeometallurg Mia Englund analyserar jordprover från smedjan.

Arkeometallurg Mia Englund analyserar jordprover från smedjan.

Grävgänget i Nyby samlade framför den lokala reklamskylten för årets viktigaste tilldragelse i Stavby.

Grävgänget i Nyby samlade framför den lokala reklamskylten för årets viktigaste tilldragelse i Stavby.

.

Halvvägs genom fältarbetet i Skyttlahagen och Hossmo

I skrivande stund har vi nått ganska precis halvvägs genom fältarbetet i Skyttlahagen och Hossmo. Upptäckterna har varit många och mycket har klarnat, samtidigt hopar sig frågorna på flera håll och mycket arbete återstår. För att inte tala om det som väntar när vi sen kommer inomhus… I Skyttlahagen är vi nu säkra på att det finns gravar inom området. Under en oregelbundet formad stensamling i backen hittade vi flera krossade krukor av keramik tillsammans med talrika små fragment av brända ben, vilket troligen är bålresterna från en kremering någon gång under yngre bronsåldern eller äldre järnåldern, i runda slängar 2500-3000 år sedan. Den här typen av gravar stämmer väl överens med den tid som boplatslämningarna på platsen härrör ifrån, och kan vara mycket svåra att upptäcka i den steniga och blockiga terrängen. Återstår att se om graven ligger själv eller om den får sällskap av fler...   Nu på söndag den 31 augusti är det arkeologidagen,