Community archaeology excavation of a stone-age dwelling site on Åland coming up in 2021

Ever since I was a young archaeology student in 1987 I have dreamed of excavating a stone-age dwelling site on the Åland islands. Now one is scheduled for July 26th throuh July 30th 2021!

Picture from the excavations of the stone-age dwelling site at Jettböle in 1911. The excavation revealed many well preserved human remains. Photo Björn Cederhvarf

The whole idea of conducting a community archaeology excavation on the islands started in the autumn of 2019 when me and my colleague Janne Soisalo visted Åland and met with local archaeologists Jenni Lucenius and Niklas Stenbäck for a couple of days. Janne is currently working on his PhD about the late neolithic "Kiukais culture" and in this aspect the finds from the Åland islands are very interesting indeed. During our visit both Jenni and Niklas were extremely friendly and showed us around the exiting stone-age dwelling sites especially in the areas around Jomala and Långbergsöda .

Three archaeologists visiting the Långbergsöda stone-age dwelling site area in the rain (left to right Niklas Stenbäck, Janne Soisalo and Jan Fast).

In the autumn of 2020 i contacted the local adult education centre MEDIS (to ask them if the would be interested in organizing a community archeology field course in archaeology on the islands in 2021. The answer was an overwhelming yes! After some very good communication with Jenni the date for the excavation was set to 26-30.7.2021 and the maximum number of participants per day to 20. Children under 14 years of age are allowed to participate but only if accompanied by an adult.

Late neolithic pitted Ware rimsherd from Åland. Photo Jan Fast.

Yesterday Jenni informed me that registration for the excavation had started and today I learned that the excavation already had 16 participants in all. What a success!! Now Jenni has started looking for a suitable place for us to excavate and we hope we will find one during the upcoming month. It is important that the excavation will be located in a scientifically interesting location worthy of publication. We also wish that the excavation can help protect the site in the future.

Archaeologist Jenni Lucenius is working on finding the best spot possible for the upcoming community archaeology excavation

Needless to say both me and Janne are very exited but also very humble to have been granted this unique opportunity to conduct archaeological excavations on the beautiful Åland islands. Let´s hope this will only be the beginning of community archaeology here. Please follow our research on FB by clicking on the link below.

Discover the stone-age of Åland



Länsmuseet Gävleborg söker en arkeolog



Länsmuseets arkeologer undersöker en järnåldersmiljö i Gävle

Länsmuseet Gävleborg är en stiftelse som arbetar för att länets kulturarv ska betyda mer för fler. Museet har ca 30 anställda som arbetar med utställningar, pedagogik, samlingsförvaltning, uppdragsverksamhet inom arkeologi och byggnadsvård och mycket annat. Dessutom bedriver vi museibutik och kafé. Att samarbeta med andra är viktigt för oss. Vi arbetar i länets alla tio kommuner, med museibyggnaden i centrala Gävle och föremålssamlingarna på Brynäs som självklar medelpunkt. 

Ditt uppdrag 
Som arkeolog kommer du arbeta med schaktningsövervakningar av bland annat stadslager, utredningar, förundersökningar och arkeologiska undersökningar. Du kommer svara på remisser från kommuner och myndigheter. 

Arbetsuppgifter 
Du kommer att skapa kontakter med uppdragsgivare, upprätta kostnadsberäkningar och undersökningsplaner. 
Du kommer ha projektansvar för egna projekt men kommer även samarbeta i större projekt på kulturmiljöavdelningen. 
Du kommer att avrapportera uppdrag i rapporter, PM och registrera lämningar i Fornreg. 

Om dig 
Vi söker en noggrann, strukturerad och effektiv person. Du uttrycker dig väl i tal och skrift och är nyfiken på att lära känna nya människor. Du ska ta egna initiativ och delta i utvecklingen av kulturmiljöavdelningen som består av arkeologer och byggnadsantikvarier. Det är viktigt att du själv snabbt kan sätta dig in i nya arbetsuppgifter och arbeta självständigt och tillsammans med kollegor. 

Du har minst filosofie kandidat med arkeologi som huvudämne. Du har stor vana att arbeta med stadslager, utredningar och arkeologiska undersökningar. Du har stor vana att arbeta med GIS och behärskar ArcMap. Du är bekväm med att beskriva lämningar enligt lämningstyplistan och att registrera i Fornreg. Du har flera års erfarenhet av liknande arbetsuppgifter. Kännedom om Gävleborgs län är meriterande. Du har B-körkort. 

Anställningsform 
Tillsvidareanställning. Provanställning sex månader tillämpas. 

Arbetstid och omfattning 
Heltid, tillsvidare anställning. 

Tillträde 
April eller enligt överenskommelse. 

För mer information om tjänsten 
Maria Björck, avdelningschef Kulturmiljö, 026-65 56 45 

Fackliga företrädare
Anna Larsdotter, SACO, 026 65 56 36 
Maria Zetterström, Vision, 025 65 56 20 

Sista ansökningsdag 
2021-02-07 

Ansökan skickas till
lansmuseetgavleborg@xlm.se

http://lansmuseetgavleborg.se/lediga-tjanster

Hjälp jag är med hus!

 Kanske går du i köptankar, blivit med hus eller vill veta mer om byggnadsvård.

 

18 goda råd från grund till nock

·        Allmän grundregel: använd samma material och metod som ditt hus är byggt med. 

·        Ju längre man väntar med underhållsåtgärder ju dyrare blir det.

·        Se till att marken lutar bort från huset så att regnvatten och snö rinner undan. Sänk annars marknivån.

·        Ventiler i grunden ska vara öppna på vintern och våren när luften är som torrast. Stäng dem sommar och höst.

·        Se till att det finns nät över ventiler och öppningar. Möss kan man stå ut med men råttor vill ingen ha!

·        Skaffa en fuktmätare så håller du koll på fuknivån i huset.

·        Vädra sommarhuset. Vårstäda- smuts och skadedjur är inte bra för huset.

·        Öppna garderober och låt luften cirkulera mellan rummen om du lämnar huset en längre tid.

·        Huset mår bäst om man kan ha värme på minst 5 plus över vintern.

·       Träpanelen åldras vackert med åren, behåll så mycket som möjligt genom att byta det som är ruttet i nederkant. Eller plocka ner panelen, sortera och återanvänd till en eller två sidor, komplettera med ny panel i samma utförande.

·       Håll undan växtlighet från huset. Klipp gräset, röj buskar och fäll träd som hänger över husen- enkla åtgärder som förlänger husens livslängd. Rabatter- ja gärna, men inte närmre än en och en halv meter från huset.

·       Gammalt handslaget tegel är en antikvitet- återanvänd, spara dem, ge bort eller sälj till någon som behöver dem. Varje takfall måste inte ha samma typ av tegel. Två ofullständiga fall med handslaget tegel kan bli ett fungerande fall.

·        Rensa hängrännor vår och höst. 

·        Kolla takpannor efter vintern, byt trasiga och sönderfrusna pannor. Se till att du har ett förråd med takpannor.

·        Kolla vinden- framförallt i samband med kraftiga regn.

·       Om du inte eldar i murstocken sätt upp ett tillfälligt eller permanent regnskydd på skorstenen i form av en plåt med en distans eller en skorstenshuv.

·        Ta bort cement på sockeln- den tar in vatten men avger inte fukt. Ersätt med ett hydrauliskt bruk.

·        Om linoljefärgen börjar krita sig tillförs linolja på bågarna så håller färgen längre.


 

Byggnadsantikvarierna Klara Johansson och Maria Klint

Ps. Ta gärna kontakt med oss vid fler funderingar!



 




 


Nyheter om arkeologi och historia januari 2021

 

Nyheter om arkeologi och historia januari 2021

Av Jouni Tervalampi, 4 jabuari 2021 tervalampi(a)mail.com

SÅ SKYDDAR DU MOT CORONAN

Jouni Tervalampi, 30december2020. Tips på hur Du skyddar dig mot coronan | tervalampi (wordpress.com)


EN ANTOLOGI OM SAMER 2021?

Av Jouni Tervalampi

Fick ett mejl av Lars-Gunnar Larsson, som har forskat om sockenlapparnas språk i Gästrikland. Han är en av redaktör om en antologi om samer som kanske kan bli klar under 2021. Det är en vetenskaplig antologi där flera personer är inblandade där det är någon som är faktagranskare (i mitt fall var det Håkan Rydving) och sedan är det en person som är illustrationsansvarig. Nu har gruppen kommit halvvägs.

Jag har ett litet bidrag på några sidor och fick tillbaka en redigerad version där man tar bort det ”oväsentliga” och söker en röd tråd i ämnet och kollar källor som saknas, där man ska kompletterar källuppgifter.

När alla artikelbidrag är klara ska allt korrekturläsas på nytt. Sedan skickas antologin till det vetenskapliga fonden som ska granska antologin och bedöma om de ska ge ekonomisk stöd för bokprojektet.
Själv är jag alltid nyfiken vad de andra artikelförfattararna skriver om samer. Det kanske jag får läsa under senhösten eller nästa år...


BOK OM KUSTSAMER ELLER OM SYDSAMER 2021?

Av Jouni Tervalampi

Bok om kustsamer eller om sydsamer 2021? | tervalampi (wordpress.com)

 ​GAMMELSTAD I NORRLAND
Läs mer: Nils Harnesk. 2020.

Kulturarvspodden 8: Gammelstad | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)



FÖRSAMERNA BEGRAVDE SINA DÖDA VID SJÖKANTEN

Jannica Grimbe2020. Året som gått – ur ett fältarkeologiskt perspektiv | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

STALOTOMTER FUNNA I NATIONALPARKEN LAPONIA

Anna Rimpi 2020.

Den som söker, finner! | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

UPPSATS OM STALOTOMTER

Läs mer: Tina Larsson 2018. Samisk bebyggelsearkeologi Med fokus på stalotomterna.Uppsala universitet.

Samisk bebyggelsearkeologi : Med fokus på stalotomterna (diva-portal.org)

MARKNADSPLATSER I SAPMI

Läs mer: Viktor Linusson 2020. Marknadsväsendet i Övre Norrlands inland En analys av arkeologiska resultat från Arjeplogs och Arvidsjaurs gamla marknadsplatser.Uppsats VT 2020. Uppsala universitet.

Marknadsväsendet i Övre Norrlands inland : En analys av arkeologiska resultat från Arjeplogs och Arvidsjaurs gamla marknadsplatser (diva-portal.org)

SAMER OCH HÄXOR PÅ 1600-TALET

Läs mer: (pdf)Elena Veräjä 2019. För att undkomma Guds vrede En studie om rättsliga processer rörande religionsbrott bland samer och påstådda häxor i Sverige 1668–1687. Kandidatuppsats i teologi. Umeå universitet.

FULLTEXT01.pdf (diva-portal.org)



SAMER 1670-1740

Läs mer: Pontus Bergström 2018. Vildmark/Lappmark Föreställningar om naturen, samerna och naturväsen i Lappmarkerna 1670-1740. Linnéuniversitet Kalmar Växjö.

Vildmark/Lappmark : Föreställningar om naturen, samerna och naturväsen i Lappmarkerna 1670-1740 (diva-portal.org)

DOG DEN NORSKE VIKINGEN OLOF HARALDSSON VID STIKLESTAD 1030?

Karoline Paulsen Årrestad2020. Skjedde Slaget på Stiklestad eller er vi blitt lurt? Nrk.no

Hvordan døde Olav den hellige – se mer i TV-serien «Olav» – NRK Trøndelag – Lokale nyheter, TV og radio

RUNSTEN ÅTERFUNNEN I SKÅNE

Läs mer: Magnus Källström 2020.

Årets julklapp - K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg (k-blogg.se)



SMYCKEN BERÄTTAR OM KONTAKTER MED SYDVÄSTRA SKÅNE

pdf. Anna Isberg 2019. Dress brooches and identities. Master’s thesis in historical archaeology spring 2019 (ARKM22). Lund university, department of archaeology and ancient history

Dress brooches and identity (lu.se)

VULKANUTBROTT PÅ ISLAND 1783 ORSAKADE SVÄLTKATASTROF

Jeanette Varberg & Poul Duedahl. 2020. Historiens værste år, 1783: Islandsk vulkan skabte global død og ødelæggelse (videnskab.dk)

TRE HISTORISKA KATASTROFER, 536e. Kr., vulkanutbrottet1783 och stormen 1362

Marcus Rosenlund. 2020.

"2020 är det värsta året någonsin" – sakta i backarna: Här är tre år som var värre! | Vetenskap | svenska.yle.fi

UPPSATS OM KLIMATKATASTROFEN 536

Läs mer: Vitalis Jagemo 2020. Vintern kommer. Uppsala universitet.

Vintern kommer : en litteraturstudie i hur klimatets förändringar påverkat människor (diva-portal.org)

DÅ JÄGARE TVINGADES BLI KANNIBALER

Jeanette Varberg & Poul Duedahl. 2020. Historiens værste år, 49.000 f.v.t.: Knuste kranier og småbørn, der blev spist rå (videnskab.dk)

LABYRINTER OCH JUNGFRUDANSER

Thomas Rosenberg 2020.

Jungfrudanserna – en gåta som fortfarande gäckar oss | Åbo Akademi (abo.fi)


UPPSATS OM LABYRINTER

Läs mer: Kristina Olsson Söderhäll 2019. Trojaborgarnas dolda agenda. Uppsala universitet.

Trojaborgarnas dolda agenda : En övergripande beskrivning av trojaborgar i Sverige och en jämförelse av olika teorier om trojaborgarnas funktion (diva-portal.org)




JFA toisen maailmansodan arkeologiaa 2021

 Toisen maailmansodan sota-arkeologiaa - WW2 battlefield archaeology


1.  Hanko 1941 projekti huhtikuu 2021        

Sotavainajaprojekti yhteistyössä Sotavainajien muiston vaalimisyhdistys ry:n ja Venäjän suurlähetystön kanssa.  Poikkitieteellinen tutkimusryhmä, ei ilmoittautumista!                                                                                           

 

2. Hanko 1941 ja "Durchgangslager Hanko 1942-1944" projektit 5.5. - 9.5.2021 (ke-su)

Hangon toisen maailmansodan sota-arkeologiaa

Järj. Hangö Sommaruni. Ilmoittautuminen ei vielä alkanut.

 

3. Hanko 1941 projekti 10.5. - 13.5.2021 (ma-to)

Sotavainajaprojekti yhteistyössä Sotavainajien muiston vaalimisyhdistys ry:n ja Venäjän suurlähetystön kanssa. Poikkitieteellinen tutkimusryhmä, ei ilmoittautumista!

 

4. Hanko 1941 ja "Durchgangslager Hanko 1942-1944" projektit 19.7-23.7.2021 (ma-pe)

Hangon maarintama.

Järj. Hangö Sommaruni yhteistyössä Hangon rintamamuseon kanssa. Ilmoittautuminen ei vielä alkanut.

 

5.  Hanko 1941 ja "Durchgangslager Hanko 1942-1944" projektit 26.7-30.7.2021 (ma-pe)

Hangon maarintaman taistelupaikka-arkeologiaa.

Järj. Hangö Sommaruni yhteistyössä Hangon rintamamuseon kanssa. Ilmoittautuminen ei vielä alkanut.

https://www.facebook.com/groups/364312290705639

https://www.hanko1941.com/

https://www.facebook.com/groups/1392847977683622

 

 

JFA kivikauden arkeologiaa harrastajille v. 2021

Kivikauden arkeologiaa - Archaeology of the Stone Age 

1. Espoo, Monikko 20. - 23.5.2021 (to-su)

Kaivaus on loppuunvarattu.

Järj. Leppävaara seura            

 

2. Raasepori, Malmkulla 27. - 30.5.2021 (to-su)

Ilmoittautuminen ei vielä alkanut.

Järj. Karis Hembygdsförening ja Sällskapet Natura.

                                                                                   

3. Porvoo, Vävarsbacka 2. - 6.6.2021 (ke-su)

Kaivaus on loppuunvarattu mutta voit ilmoittautua varasijoille.

Järj. Borgå Medborgarinstitut.

 

4. Kirkkonummi, Kolsarby 9.6. - 13.6.2021 (ke-su)

Ilmoittautuminen käynnissä muutamia paikkoja vielä jäljellä!

Järj. Kyrkslätts Medborgarinstitut.

 

5. Turku, Jäkärlä 16.6. - 20.6.2021 (ke-su)

Kaivaus on loppuunvarattu mutta voit ilmoittautua varasijoille.

Järj. Åbo svenska arbetarinstitut.

 

6. Espoo, Kläppkärr 28.6 - 3.7.2021 (ma-la)

Kaivaus on loppuuvarattu mutta voit ilmoittautua varasijoille.

Järj. Esbo Arbetarinstitut.

 

7. Vantaa, Jokiniemi 7. - 11.7.2021 (ke-su)

Kaivaus on loppuunvarattu mutta voit ilmoittautua varasijoille.

Järj. Helsingin seudun kesäyliopisto.

 

8. Ahvenanmaa 26.7. - 30.7.2021 (ma-pe)

Puhelinilmoittautuminen käynnissä (puh. 531 620).

Järj. Medis (Ålands Medborgarinstitut)                                                                             

 

9. Kemiönsaari, Ölmosviken 9.8 – 17.8.2021

Ennakkoilmoittautumisia otetaan vastaan.

jfarchaeology@gmail.com

Ei osallistumismaksua! Tutkimusrahoitus/väitöskirjatutkimus.

 

10. Kouvola Ruskiasuo 21.8.-22.8. ja 27.8.-29.8.2021 (koululaiskaivaus 23-26.8.2021)

Ilmoittautuminen alkaa elokuussa 2021! Koululaiskaivaus vain Elimäen koulujen oppilaille.

Järj. Kouvolan kansalaisopisto ja projektirahoitus.

 

11. Lohja Kittiskoski E (syys-lokakuu 2021)

Ilmoittautuminen ei vielä alkanut.

Järj. Hiiden opisto ja projektirahoitus.

Årets julklapp

Den återfunna Hunnestadsstenen (DR 385). Foto Axel Krogh Hansen

Inte många dagar kvar till jul och jag hade egentligen tänkt låta tangentbordet vila ett tag. För ett par veckor sedan lanserade vi forskningsplattformen Runor, ett av resultaten av det fleråriga projektet Evighetsrunor, korrekturen på årets sista(?) artiklar var genomgångna och vad som återstår att avsluta före jul är väl bara någon försummad recension och ett par manusgranskningar. Alltså ingen anledning att fundera på att skriva något på K-blogg, men ödet ville som vanligt annorlunda. I förmiddags ringde nämligen Britta Roos från Länsstyrelsen i Skåne och berättade att en av de förlorade stenarna i det sedan århundraden splittrade Hunnestadsmonumentet – ett av Skånes allra märkligaste runstensmonument – plötsligt hade återfunnits.

Genom Ole Worms bekanta träsnitt vet vi att detta monument på 1640-talet bestod av åtta stenar, varav två med runor, tre med olika typer av bildristningar och de övriga tydligen helt utan ristning. Något motsvarande runstensmonument är nog inte känt från någon annan del av Sverige.

Vid Magnus Rönnou Dublars besök på 1710-talet fanns de flesta av stenarna ännu kvar, men när Nils Henrik Sjöborg sökte efter dem hundra år senare kunde han förutom de två runstenarna (den ena endast delvis) bara återfinna en av de bildristade stenarna. Den sistnämnda var visserligen den märkligaste med en framställning av en människofigur ridande på en varg och med en orm utstickande ur munnen och en annan som tygel. Senare återfanns fler delar av den sönderslagna runstenen och de tre bevarade stenarna fördes så småningom till parken vid herrgården Marsvinsholm, dit Hunnestad hörde. Här befann de sig fram till 1913, då de transporterades till Lund. I dag finns dessa stenar att beskåda på Kulturen.

Hunnestadsmonumentet avbildat hos Ole Worm 1643. Den nu återfunna stenen ligger längst fram i mitten. Foto ATA

Vart de två andra stenarna, som enligt de äldre avbildningarna bar framställningar av ett par fyrfotadjur, hade tagit vägen har varit helt okänt. Det är alltså en av dessa stenar (DR 285) som nu har kommit till rätta. Med tanke på hur illa man hade gått åt den ena runstenen har det inte funnits något större hopp om att någon av dessa stenar skulle dyka upp igen, vilket nu mirakulöst har hänt.

Att döma av de fotografier som jag har sett är stenen helt hel och bildframställningen är mycket lik den på Worms träsnitt. Vilken typ av djur det handlar om har diskuterats och bilden har ömsom tolkats som ett lejon och en varg. Att det djur som finns på den bildristade stenen i Lund (DR 284) är en varg råder det inget tvivel om. Förmodligen återger denna ristning också en välkänd mytologisk figur, nämligen jättinnan Hyrrokkin, som anlitas vid Balders begravning för att skjuta ut det minst sagt svårflyttade skepp, där han skulle brännas. Enligt Snorre kom hon ridande på en varg med en huggorm till tygel och det krävdes inte mindre än fyra bärsärkar för att hålla vargen, medan hon utförde sitt uppdrag. Tor som uppenbarligen kände konkurrensen var nära att ta till hammaren när han såg hennes förmåga, men blev ombedd att låta bli.

Djuret på den sten som ännu är försvunnen (DR 286) liknar mycket djuret på den nyss nämnda stenen och bör utan tvivel också tolkas som en varg. Denna ska enligt avbildningen hos Worm ha sträckt ut tungan mot något som ser ut som en krans eller en mask. Exakt hur den senare detaljen har varit utformad är lite osäkert. Magnus Rönnou – som för övrigt ritar i en stil som på ett märkligt sätt påminner om Per Åhlin (se där ännu en julkoppling!) – har uppfattat ristningen rätt annorlunda. (Här ser det närmast ut som en av gästerna på Hundhotellet som har fått i sig något olämpligt!)

Den ännu försvunna stenen avbildad av Magnus Rönnou 1716. Foto ATA

Även denna sten tror jag återger ett mytologiskt motiv, nämligen när Fenrir (eller hans ättling Sköll) vid Ragnarök slukar solen. En mycket snarlik bildframställning som kan tolkas på samma sätt finns på den norska Vangstenen.

Men vad föreställer bilden på den nu återfunna stenen? Är det också en varg och i så fall vilken? Djuret ser av fotografierna att döma ut att ha en ovanligt lång svans och dessutom någonting på huvudet bestående av sammanflätade flikar i tusenårsskiftets blandning av Mammen- och Ringerikestil. Ska vi här i stället gissa på ett lejon eller kanske bara på ett odjur av mer oidentifierad sort?

Man kan undra varför stenarna i monumentet har försetts med just dessa mytologiska motiv. Inte heller de två runstenarna saknar bilder och symboler. På den ena (DR 282) finns en man med yxa lutad mot axeln och en rätt speciell huvudbonad, på den andra (DR 283) ser man det kristna korset. Det är alltså tydligt att det handlar om ett kristet monument, troligen uppfört ganska jämnt tusen år efter Kristi födelse. Samtidigt bär de övriga stenarna bilder som symboliserar olika onda makter och alluderar på Ragnarök. Mycket tyder på att man vid denna tid har satt likhetstecken mellan Ragnarök och den yttersta domen, vilket gjorde att de hedniska motiven utan problem kunde användas för att återge kristna föreställningar.

Att Fenrir eller något annat forntida odjur nu dyker upp i tider av pandemier och klimatförändringar kan verka lite olycksbådande, men samtidigt ska vi komma ihåg vad som händer efter Ragnarök. Då stiger ju jorden åter upp ur havet, lika grön och livet återvänder. Vi ska alltså inte se Hunnestadsstenens stora djur som ett illavarslande tecken, utan som en påminnelse om att det har varit människor före oss och att det ska komma människor efter oss. Och nog vill vi väl att framtiden ska få ta del av ett minne som detta och samtidigt kunna glädjas åt något som vår tid har skapat.

Utan tvivel är detta fynd årets julklapp på mer än ett sätt!

Språkprofessorns julklappspapper. Foto Magnus Källström

Detta får mig (osökt?) att tänka på att jag faktiskt råkar veta hur en av våra skickligaste runologer kring 1800-talets mitt – professor Carl Säve i Uppsala – slog in sina julklappar. Hans efterträdare på professorsstolen, Frits Läffler, har nämligen varit så förutseende att han sparade julklappspapperet från en julgåva som han måste ha fått av Säve. Papperet hamnade sedermera tillsammans med hans korrespondens i Kungliga Bibliotekets handskriftssamling, där jag av en tillfällighet fick syn på det. Säve verkar i sin pappslöjd mest ha jobbat med dova, mörka toner och klipp ur tidningar, men han har samtidigt lättat upp med några färggranna bokmärken och sina initialer på rosa botten. Kanske ett tips inför helgerna!

> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

PS. Om motivet på Vangstenen och den andra – ännu saknade – stenen i Hunnestadsmonumentet skrev jag i Fornvännen för några år sedan. Nyligen har jag också i Populär arkeologi skrivit om bildmotiv hos den uppländske runristaren Åsmund Kåresson, som verkar spegla föreställningar om Ragnarök och den yttersta domen. DS.

PPS. De båda runstenarna bär texterna ”Äsbjörn och Tumme de satte denna sten efter Roe och Lekfröd, Gunne Hands söner” respektive ”Äsbjörn satte denna sten efter Tumme, Gunne Hands son”. Korset finns på den senare stenen, som av innehållsliga skäl måste vara yngre än den första. Detta betyder att monumentet har vuxit fram under en längre tid och det är tyvärr svårt att bestämma tidsordningen mellan de övriga stenarna. Monumentet ska ursprungligen ha stått på denna plats. DS.

Vem var Kättil Okristen?

Vem var Kättil Okristen? En bit av hans förmodade kranium finns Kättilstads kyrka. Var det han som gav namnet åt byn och socknen? Många platser har fått sitt namn efter någon som bott där. Ibland är det historiskt kända personer, men oftast är det den okände järnåldersbonden som först bröt mark där eller kanske torparen som fick bygga sin stuga på bondens mark på 1700-talet. I några fall finns historier kring namnets ursprung. Följ med på en resa mellan saga och historia. 
Kyrkbyn Kättilstad ligger norr om sjön Striern, högt uppe på en åsrygg med en fantastisk utsikt mot Hägerstads och Tjärstads kyrkor. Strax norr om kyrkan finns ett gravfält, RAÄ 10 i Kättilstads socken. Den backiga terrängen, de höga träden och gravfältet ger platsen en uråldrig känsla. Första gången Kättilstad omnämns i skrift är i ett dokument daterat 1280 i kætilstadh.
Men vem var den Kättil som gav namn åt platsen? Det finns två olika historier. I den ena är han en jätte som byggde Kättilstads kyrka. Den andra och mest spännande historien beskriver honom istället som en hednisk jarl. Första gången Kättil dyker upp i de skrivna källorna är på 1540-talet då Olaus Petri nämner honom i sin Svenska krönika som en del av den Sverkerska kungaättens stamtavla. Där uppges att han är farfars far till kung Sverker den äldre och en okristen man.
Kung Sverker var farfar till Ingrid Ylva, Birger Jarls mor. Intressant i sammanhanget är att Valdemar Eriksson (sonsons sonson till Ingrid Ylva) hade en stor gård i Kättilstads by samt ett omfattande godsinnehav inom socknen år 1354. Kan det finnas ett korn av sanning?


På 1700-talet broderas historien ut. Olof Dalin berättar i Svea Rikes Historia från 1750 att:
"Blot Svens bror eller farbror Kettil Ochristen, Jarl öfver Kind i Östergötland, tycks därföre nu hafva frivilligt gådt in i sin hedniske Grafhög och den bebodt i tre åhr för sin död, på det ingen skulle betaga honom et lägerställe på hans Fäders vis: Så starkt war han den gamla wantron tilgifven."
Tio år senare skriver Carl Fredric Broocmans en beskrivning av Östergötland och där finns både historien om jätten och om den hedniske jarlen. Jag låter Broocman (i en lätt moderniserad version) berätta om jarlen:
"Uti kristendomens första början var kung Sverker den äldres stamfar, Ketil, jarl eller fylkeskung över Kinda. Han var så tillgiven den hedniska villfarelsen att han i hela tre år före sin död hade sitt tillhåll uti sin grav eller ättehög. Detta för att han inte ville bli förförd av umgänget med de kristna. Ketils ättehög anses ha varit där nu kyrkan står och platsen blev kallad Ketilstad efter honom. Det berättas att då ättehögen grävdes bort, för att ge en jämn plan åt kyrkan, blev Ketils och hans hustrus ben nedgrävda utmed kyrkomuren på norra sidan där jorden ännu är något upphöjd."
I Kättilstads kyrkas inventarieförteckning från år 1829 finns Kättils skallben omnämnda för första gången: ”Dessutom förvaras såsom forntida Minnesmärke ett petrificat, som blifvit funnit i jorden invid den gamla Kyrkan, då den samma raserades, och planeringen till den nya gjordes, hwilket förmenas wara reliquier af Hufvudskålen efter den ryktbara Kettil Ochristen.” Med andra ord skulle benen hittats när den nuvarande kyrkan uppfördes 1762.

I april 1911 noterade kantor Lindblom i Kättilstad en sten i sin trädgård. Med hjälp av sex mäns förenade krafter lyftes stenblocket och därunder fanns människoskelett. Kungliga Vitterhetsakademien kontaktades och Gustaf Hallström fick i uppdrag att besöka platsen. Förutom ett skelett som låg framstupa i graven fanns där inga föremål.
När gravfyndet så blev känt 1911 togs den stora gravhällen som intäkt för att man nu hittat Kättils grav. Därmed kom Kättil att få massmedias intresse och på bara ett par dagar under våren 1911 blev han rikskändis. I juni 1911 kan dock Svenska Dagbladet meddela att graven under hällen tillhörde en kvinna i 30-40 årsåldern.
Hallströms berättar i en artikel om utgrävningarna 1911 och där finns en komplettering av historien om Kättil. Han uppger att traditionen berättar att påven inte ville tillåta kyrkbygget eller alternativt inte ville tillåta invigningen av kyrkan, då det fanns en hednings grav på platsen. För att nå sitt mål lät man då flytta den dödes kvarlevor till en kulle i närheten.
Historien om Kättil återberättas då och då under hela 1900-talet i bygdebeskrivningar och tidningsartiklar. Den dyker upp i kyrkobeskrivningen från 1959. Den registreras vid fornminnesinventeringen 1980 som RAÄ 60, en Plats med tradition. Där berättas traditionen om hur namnet Kättilstad uppkommit och hur kyrkan kom till, samt att man vid grävning skall ha påträffat en huvudskål, vilken enligt sägnen skall ha tillhört Kättil Okristen. I kyrkogårdsinventeringen från 2006 berättas både jättehistorien och berättelsen om Kättil Okristen.
Hans skallben återfinns i 1982 års inventarieförteckning för Kättilstads kyrka. Denna gång dock som en kommentar till ett föremål - en skål av trä, där ”ben av hjärnskålen som enligt sägnen tillhört Kättil Okristen” förvaras. Benbitarna är delar av ett skalltak från en äldre person. Skallbenet är ovanligt tjockt och det är möjligt att det rör sig om en sjuklig förändring. Om resten av benen som en gång hittades var lika kraftiga är det inte svårt att förstå jättetraditionen.
Trots att kanske tusen år har gått sedan Kättils tid och trots att det är flera hundra år sedan han först dök upp i de skriftliga källorna, så kan vi i alla fall lugnt konstatera att han inte är bortglömd, trots att det idag finns bara två benbitar kvar. Resten av benen har med åren försvunnit. Om de har städats bort eller knyckts förtäljer inte historien. Idag ligger benbitarna i träskålen och alltsammans är försvarligt inlåst i kyrkans kassaskåp tillsammans med kyrksilver och annat smått och gott. Undrar just vad den okristne Kättil hade gillat den platsen för sin sista vila – om han någonsin har funnits och om det i så fall är hans benbitar.
Ann-Charlott Feldt, Arkeolog

Practicing our social media skills prior to the 2021 field season

In my younger years in the late 1970´s and way before I knew anything about archaeology I was a punkrocker. So a couple of days ago I got an idea for a new logo that would resonate my past ;)


JFArchaeology will be conducting many community archaeology excavations during the upcoming (2021) field season. Next year we will be trying out several new approaches when communicating our research over social media and winter is a good time to practise these skills.