Anticipation

14 months of no teaching gigs and several bad professional disappointments have brought me down a bit. So I checked my calendar for things to look forward to in the coming months.

Dear Reader, what are you looking forward to?

Tankar från Hack for Sweden

Den 11-12 mars anordnades Hack for Sweden för fjärde gången och jag, Antonia Baumert och Jens Bäckström från Riksantikvarieämbetet var på plats i Kista för att svara på frågor om vår information samt träffa andra myndigheter som jobbar med öppna data.

Tävlingen lockade nästan 200 personer som utvecklade olika IT-lösningar baserade på öppna data. Utöver det medverkade representanter från 30 myndigheter. Det är kul att se hur tävlingen har vuxit under åren (antalet tävlande har dubblerats jämfört med förra året!) och hur intresset för öppna data ökar. Både hos myndigheterna och utvecklare. Det leder till en bättre insyn i myndigheterna arbete och synergieffekter när olika typer av data kombineras.

Laget Hello World! team 1. Foto: Hack for Sweden

Historie-app använde K-samsök

Alla lagen som blev klara gjorde en film som presenterade bidraget. Tekniker som stack ut var VR, röstassistenter och maskininlärning. För vår egen del var det kul att laget som vann priset för Best young hacker använde K-samsök till sitt tävlingsbidrag. Laget hette Hello world team 1 och använde bland annat K-samsök för att levandegöra historiska händelser med hjälp av bland annat GPS-information. Appen kan föreslå kulturhistoriska vandringar, konstpromenader eller spännande kriminalhistorier. Hello world är en ideell förening som har i syfte att främja digitalt skapande bland barn och ungdomar.

Gyllene tillfälle för feedback

Utöver Hello world team 1 pratade jag med två anda lag som använde våra data. För egen del är det supernyttigt att få direktkontakten med utvecklare. Jag fick bland annat höra att beskrivningarna av fornlämningar är svåra att ta till sig och det är svårt att förstå hur man ska sätta ihop ett API-anrop för att till exempel få fram information om byggnadsminnen. Svaren från API:et behöver vara bättre strukturerade (helst i bättre formaterad json-format) och kanske förenklas. Även dokumentationen kan bli tydligare med fler exempel. Ska jag sammanfatta det i punktform är följande några av de krav som ställs på oss som tillgängliggör öppna data:

• Lättillgänglig dokumentation som förklarar informationen.
• Stabila tjänster med hög tillgänglighet och tydlig driftinformation.
• Öppna licenser så att det är tydligt vad man får göra med informationen, till exempel om man vill kombinera flera informationsmängder.
• Någon typ av kvalitetsstämpel, såsom hur och när informationen är skapad och när den uppdaterades senast.
• Gemensamma nycklar på masterdata, till exempel kommunnamn.

Ett evenemang som Hack for Sweden är ett utmärkt tillfälle att testa öppna data i skarpt läge och få snabb feedback. Vill vi att andra ska använda våra öppna data måste vi göra den begriplig och användbar.

//Johan Carlström, förvaltningsledare på Riksantikvarieämbetet.

March Pieces Of My Mind #2

In the foreground, a characteristic Swedish archaeological site of the 20th century: the abandoned municipal ski slope. Its construction, use and abandonment all post-date the still-in-use 1913 building in the background.

In the foreground, a characteristic Swedish archaeological site of the 20th century: the abandoned municipal ski slope. Its construction, use and abandonment all post-date the still-in-use 1913 building in the background.

  • “Qualitative research” seems largely to mean “anecdotal material with no statistical representativity”.
  • I’m starting a support group for people who think the novel American Gods is not great, not bad, not particularly memorable.
  • Woah-ho, dude. Lucid dreaming is when you train yourself to a) know that you’re dreaming, b) direct events in the dream. This researcher has learned to use a brain-computer interface to move a graphic block on his computer screen. Now he’s falling asleep with the headband on and moving that block from inside lucid dreams.
  • The YWCA is named Kay-Fuck in Swedish. The YMCA is named Kay-Fum.
  • I knew that democratic countries never declare war on each other. Now I learn that democracies also never suffer severe famine. It’s not a normative statement. It’s an historical fact.
  • Listened to a podcast where a colleague probably tried to say that he avoids any reductive treatment of Native Americans, but actually consistently said “reductionist”.
  • This detectorist I’ve been corresponding with has had a hard time convincing his local museum that what he’s found is pretty damn important. I’m proud to say that I realised immediately what he had turned up. And now the guy has made further finds on the site that will make him impossible to ignore…
  • To the chagrin of certain teenagers, a broad coalition of local parents have negotiated a unified bid for when tonight’s exciting party is ending: at midnight.
  • There’s a huge recent amateurish mural in this auditorium. Wonder if it will one day be rediscovered behind plasterboard and treated as a valuable piece of cultural heritage. Dear great grandchildren, let me tell you that the generation that commissioned it thinks that it’s embarrassing junk.
  • Movie: Sicario. Policewoman becomes spectator / viewpoint character in the CIA’s obscure war against Mexican drug cartels. Grade: OK.
  • Movie: The Salesman. Marriage crisis and compromised masculine integrity after a married young woman is assaulted in her home. Grade: OK-but-why-did-this-get-an-Oscar.

Har museet beredskap för det som inte får hända?

Om vikten att vara medveten om riskerna och ha en katastrofplan på museet.

Polisavspärrning vid byggnadsminnet Muramaris, Gotland efter branden 2013.

Under de gångna åren har det skett flera uppmärksammade bränder i museer och kulturhistoriska byggnader. I januari i år inträffade en brand på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Lyckligtvis skadades varken människor eller museiföremål i den branden. Att konsekvenserna blev förhållandevis små beror på att museet hade arbetat med att förebygga bränder och skador till följd av brand.

Bränder i museer inträffar lyckligtvis inte så ofta, men när de väl händer är risken för katastrofala följder stor. Av den anledningen är det inte så många museer som har erfarenheter av att hantera dessa skador och desto viktigare att lära sig av drabbade museers erfarenheter.

Något som däremot är relativt vanligt på museerna är vattenskador. I en enkätundersökning som Riksantikvarieämbetet genomförde under 2016 hade drygt hälften av de museer som svarade drabbats av någon form av översvämningsincident eller vattenskada under de senaste två åren. Inträngande vatten i byggnaden, ofta i samband med skyfall, är en vanlig orsak till vattenskador. Läckande rör och element orsakar också skador. Även om samlingarna inte kommer till skada, innebär vattenskador att mycket resurser går åt till akutinsatser som omflyttningar och upptorkning. Med ett bra förebyggande arbete som underhåll av byggnader, regelbunden tillsyn, fuktlarm och rutiner som att inte förvara samlingar på golvet, kan man undvika många vattenskador och minimera skador på samlingarna.

Brand och vattenskador kan, liksom stöld och vandalism orsaka stora skador och förluster på kort tid. Andra förlopp är långsamma men kan byggas upp till stora skador över tid. Förhöjd luftfuktighet kan som bekant leda till mögeltillväxt vilket kan kräva nog så besvärliga och kostsamma arbetsinsatser för sanering och konservering. Med bra rutiner för klimatkontroll och tillsyn kan man i många fall förhindra att mögel får fäste och upptäcka det tidigt så att skadorna inte hinner bli alltför stora.

Att vara förberedd

Hur kan man då förbereda sig på ovälkomna överraskningar? Man bör till att börja med se över vilka risker man har som hotar museets samling och byggnader och vad kan de får för konsekvenser. Det vill säga, man gör en risk- och sårbarhetsanalys. Med hjälp av risk- och sårbarhetsanalysen tar man fram en plan för hur man förebygger och hanterar riskerna. Vad ska göras och vem gör vad? Det är även viktigt att ha ett samarbete med andra aktörer som räddningstjänst, polis och restvärdeledare, eftersom de ofta är först på plats vid till exempel en brand. De behöver tydliga instruktioner om vad som är viktigt för museet i form av bland annat prioriteringslistor. De behöver också information om exempelvis hur man tar sig in i museet, var elcentralen finns och var det förekommer giftiga ämnen. Detta ska vara förberett och kommunicerat innan en incident sker.

Enligt en undersökning som Kulturnyheterna gjorde med 30 större museer har bara knappt hälften en katastrofplan för samlingarna. Det är dags att ändra på det nu.

Riksantikvarieämbetet gav 2009 ut Handbok i katastrofberedskap och restvärdesräddning. Den har uppdaterats kontinuerligt sedan dess. Nu finns den även att beställa som print on demand. Läs mer på www.raa.se/rvr.

Vi söker pilotmuseer för projekt om risk- och sårbarhetsanalys

Under 2017 kommer Riksantikvarieämbetet att testa en vägledning för risk- och sårbarhetsanalyser för museer som har getts ut av Kulturrådet i Norge. Syftet är att ta reda på om vägledningen är användbar för svenska museer, om den behöver kompletteras samt att samla erfarenheter och goda exempel som kan spridas till andra museer. Planen är att översätta vägledningen till svenska och göra den tillgänglig som stöd för museerna i Sverige.

Är ditt museum i färd med att göra en risk- och sårbarhetsanalys för samlingarna? Vill ni vara med och testa den norska vägledningen tillsammans med oss? Hör i så fall av dig till:

Erika Hedhammare erika.hedhammar@raa.se 08-5191 8373

Gabriella Ericson gabriella.ericson@raa.se 08-5191 8575

Läs mer om riskhantering för museer

Den norska vägledningen: Risiko- og sårbarhetsanalyse Veiledning Risiko- og sårbarhetsanalyse (ROS-analyse) i norske museer 

ICCROM, CCI och RCE har tagit fram manualen ”The ABC Method – A risk mangement approach to the preservation of cultural heritage” för att främja arbetet med riskhantering inom kulturvården. Denna bygger på standarden ”Riskhantering–Principer och riktlinjer (ISO 31000:2009). Manualen är ett resultat av ett samarbetsprojekt 2006-2012 där man ville införa riskhantering som arbetssätt inom kulturvårdarbete.

Läs manualen här: The ABC Method, A risk management approach to the preservation of cultural heritage.

En nysläppt rapport om katastrofberedskap för museer hittar du här: A Guide to Risk Management of Cultural Heritage

Avsnitt 23 – Bland gravrösen och ostmackor

I avsnitt 23 av K-podd berättar två arkeologer, Rikard Sohlenius och Peter Norman, om bakgrunden till Sveriges närmast världsunika nationella fornminnesregister, om varför fornlämningsbegreppet efterhand kommit att omfatta mer än gravmonument, runstenar och ruiner, vad som först på 80-talet kom att klassas som fornlämning, samt ungefär hur många ostsmörgåsar som går åt under en inventeringssäsong. De diskuterar även framtiden för fornminnesinventeringen när DAP, Digital Arkeologisk Process, införs.

Insamling av fornminnesinformation i Sverige har pågått sedan 1600-talet. Den systematiska inventeringen hade dock sitt avstamp 1937 då Riksdagen beslutade att alla kända fornlämningar skulle finnas med på den ekonomiska kartan och gav Riksantikvarieämbetet uppdraget att identifiera och dokumentera dem.

Från handskrivna böcker till Fornsök på internet

Sedan 1937 har stora delar av Sveriges fält, skogar, kuster och fjällmiljöer besökts av arkeologer som letat efter spår av forna tiders människor. Mycket har hänt sen Riksantikvarieämbetets inventerare dokumenterade sina fynd i handskrivna böcker. Numera är det länsstyrelserna som  kan driva inventeringar, medan Riksantikvarieämbetet stödjer verksamheten genom ekonomiskt bidrag, utbildningar och förvaltning av själva registret. Fornminnesregistret som tidigare var markerat för hand på kartor digitaliserades i början av 2000-talet och finns sedan 2008 tillgänglig för allmänheten på internet via Fornsök.

Behovet att bevara och tillgängligöra fornminnesinformation har inte minskat, tvärtom har det aldrig varit större i takt med att befolkningen, skogsnäringen och byggandet ökar. Lämningsinformationen idag kan vara svår att begripa till och med för arkeologer och ett större problem är att den kan vara inaktuell. Med anledning av detta ingår i Digitala Arkeologiska Processen (DAP) en stor satsning för att effektivisera hanteringen av fornminnesinformation så att den är aktuell och håller hög kvalitet.

Som ett led i det ska det bli enklare för arkeologer och länsstyrelser att registrera och kvalitetssäkra all lämningsinformation direkt under fältarbetet. Det medför i sin tur att Riksantikvarieämbetet behöver utveckla sin utbildande och stödjande funktion för de som arbetar med insamling och registrering. Tekniken att registrera information kan de flesta lära sig, men kompetens att identifiera spår av människors handlingar i landskapet, och korrekt bedöma vilken typ av fornlämning det rör sig om, är långt svårare och kräver mångårig praktisk erfarenhet och kunskapsutveckling.

I podd-avsnittet får ni höra om hur DAP arbetar både med att göra processen mer digital och effektiv och med att säkerställa att det även i framtiden finns inventerare med den kompetens som krävs för att fornminnesinformationen ska leva upp till samhällets behov.

Läs mer om DAP: raa.se/dap

Text: Åsa M Larsson

Hjärup Västerstad – en kort introduktion till kommande arkeologisk undersökning

Nu sätter vi snart igång med en stor undersökning väster om Hjärup. Här ska Skanska bygga ett nytt bostadsområde, direkt söder om det stora cementfabriksområdet som man ser på höger sida, direkt efter Jakriborg, om man tar pågatåget mot Malmö. Området kommer att benämnas Hjärup Västerstad. Vi vet sedan tidigare att det här under åkermarken döljer sig en boplats från järnålder. Vi har preliminärt daterat den till en period från och med yngre förromersk järnålder till och med folkvandringstid, ca 100 f.Kr. – 550 e.Kr. Vi vet också att det på platsen finns minst tre gårdslägen med flera huslämningar från skilda tider.

Boplatsen ligger ungefär 700 meter väster om Hjärups by, där vi tidigare bland annat har funnit en stor vikingatida gård och där det står en runsten.

Endast 200 meter sydost om boplatsen vi ska undersöka har vi tidigare grävt ut fyra skelettgravar från perioden sen romersk järnålder–tidig folkvandringstid, kring 400 e.Kr. På den platsen, Uppåkra 29, fanns även en storgård med en 50 m lång huvudbyggnad och två uthus. Gården dateras till sen folkvandringstid–vendeltid, ca 550–650 e.Kr.

Den karta vi tidigare publicerat här visar med en grön stjärna platsen för den aktuella undersökningen. De röda prickarna markerar platser där arkeologer påträffat järnålderslämningar medan de svartmarkerade visar platser där även hus från järnålder undersökts.

Det är många frågor som vi hoppas att undersökningen ska kunna hjälpa oss att besvara. Den främsta frågan gäller hur relationen mellan människorna i byn och de styrande på centralplatsen vid Uppåkra såg ut. Platsen kring Uppåkra kyrka, ca 2 kilometer österut var ett politiskt och religiöst centrum under järnåldern. Trots omfattande forskning är vår kunskap om Uppåkras äldsta historia och framväxt som centralplats fortfarande begränsad. Genom vår aktuella undersökning kan vi emellertid belysa vissa aspekter av densamma, exempelvis genom att få svar på hur landskapet i området sett ut, hur det har utnyttjats och förändrats över tid. Några frågor kring denna tematik är vad människorna på platsen odlade och hur djurhållningen såg ut – fanns det någon särskild inriktning och specialisering? Vi kan förmoda att landskapet kring Uppåkra redan tidigt var uppodlat, med en väldigt liten areal tillgänglig för bete och endast enstaka träd. Därför vill vi också veta vad de gröna näringarna i byn har haft för miljöpåverkan och hur långt bort man varit nödgad att söka sig för att hitta foder till kreaturen och virke till gårdsdriften.

En viktig fråga är att fastställa när den aktuella boplatsen etablerades och när den övergavs. Vi vill kunna datera alla förändringar under dess användningstid, alla skeden och händelser. Förhoppningsvis kan vi även få svar på hur den byliknande bebyggelsestrukturen varit organiserad och varför boplatsen övergavs. En möjlighet är att bebyggelsen helt enkelt omlokaliserats till centralplatsen, kanske som en följd av att markrättigheterna förändrats. En annan möjlighet är att bebyggelsen istället flyttat 200 meter söderut, till ovannämnda Uppåkra 29, som utifrån rådande kunskapsläge avlöser vår aktuella plats i tid. Till de gravar som tidigare dokumenterats på Uppåkra 29 har däremot inte dokumenterats någon bebyggelse som överensstämmer kronologiskt, vilket öppnar för resonemang kring huruvida det istället rör sig om ett gårdsgravfält som ska kopplas till vår aktuella plats.

Detta var ett axplock av en stor mängd frågor som vi hoppas kunna besvara genom arkeologiska metoder och en mängd naturvetenskapliga analyser. Nu pågår förberedelserna inför fältarbetet för fullt! Undersökningen kommer att pågå från 3 april till slutet av juni. Följ gärna vår blogg, där vi löpande publicerar nya inlägg, samt vår facebooksida där färska resultat presenteras!

https://www.facebook.com/arkeologihjarupvasterstad/

/Adam & Håkan

Stadsodling redan på 1600-talet

Två veckor i januari gjorde Jönköpings läns museum en arkeologisk för- och slutundersökning inom kvarteret Citadellet. Förutsättningarna var inte de bästa, med kallt väder, delvis tjäle och en tomt som redan i stor utsträckning hade schaktats ner till botten på grund av diverse administrativa missförstånd och utan tillstånd från länsstyrelsen. Kvarteret Citadellet 10, ligger på den norra sidan av Slottsgatan, strax bortom  SAAB´s parkering, och här ska nya bostäder byggas

Ursprungligen fanns här bara träsk och sumpmark som sträckte sig ner till Rocksjön. För att kunna använda marken började Jönköpingsborna lägga ut en rustbädd. Detta gjordes i början på 1600-talet då staden flyttades, från den västra sidan om kanalen, till den östra.  Rustbädden bestod av mindre stockar och störar som bildade ett rutnät över torven som fanns här naturligt. Över detta lades sedan granruskor. Så här långt österut i staden har det inte legat någon bostadsbebyggelse utan området har framför allt använts till odling. Bostäder börjar uppföras här under den andra halvan av 1800-talet.

Karta med tomtägarna från ca 1696. Undersökningsområdet markerat med rött.

På en karta från 1696 syns de olika tomterna och namnen på dess ägare. Tomtgränserna har markerats med gärdesgårdar. Dessa har fortfarande bevarade både stående och liggande störar. Vi hittade två rader av tomtgränsen som har bevarats bra i den fuktiga torven och som visade att tomten var 10 meter bred.

IMG_1350

Den framrensade rustbädden som fanns över större delen av området. Den har lagts direkt ovan den naturliga torven.

I det sydöstra hörnet av tomten hade man inte grävt bort allt, utan arkeologerna kunde vara med och undersöka området från markytan ner till torven. Här hittade vi de första odlingsbäddarna från 1600−1700-talen i Jönköping. Bäddarna var ca 6 meter långa och 1,2 meter breda och låg i öst-västlig riktning. De låg på ca 1,30-1,40 meter under nuvarande marknivå. Analyser av fröer i jord från tidigare undersökningar har visat att man haft odlingar i staden, men detta är det första konkreta beviset på hur man har odlat.

IMG_1402

Här syns odlingsbäddarna som mörkare rektanglar mot den ljusa sanden. De mörka linjerna består av kupad matjord där man planterat grödan som odlats på rad. Skötsel och rensning har skett mellan raderna. All sand har lagts på efter att odlingen har avslutats. De stående störarna i framkanten är gärdesgården som markerar tomtgränsen.

Åtta stycken bäddar med upphöjda odlingsrader hittades. Jordprover har skickats på analys som förhoppningsvis kommer att tala om för oss vad man har odlat här. Var det bara, som namnet antyder, kål eller har andra nyttoväxter såsom lök, rovor, kryddor, bärbuskar och kanske till och med blommor vuxit här intill Slottsgatan? Bäddarna låg direkt på torven och rustbädden med endast ett lager sand emellan. Sanden lade man på som en sorts fuktspärr. All matjord som fanns här har fraktats hit. I den södra delen av tomten låg en kraftigare rustbädd vilken kan ha varit fundament till en liten infart där hästdragna kärror kört för att frakta hit all matjord.

Nu väntar vi med spänning på svaren från alla analyser som kan tala om för oss vad stadsborna bland annat odlade och åt under 1600−1700-talen. En av de större störarna från tomtgränsen har skickats på dendrodatering (årsringsdatering) vilket visat att den höggs ner 1624 och borde kort därpå bankats ner i gärdesgården då odlingen påbörjades.

IMG_1413

Här syns gärdesgården som fungerat som tomtmarkering. Den har bevarats i två varv. Här ligger den ihop med rustbädden. En av dessa stående störar har dendrodaterats till 1624.

Trots kyla och tjäle har vi fått fram mycket ny kunskap om hur kålgårdarna kunde vara uppbyggda på 1600-talet. Säkert har även mindre trädgårdsskjul för redskap och liknande också funnits på tomterna även om inga sådana rester fanns kvar på den aktuella tomten. Provsvar och rapport kommer under sommaren-hösten 2017.

Susanne Haltiner Nordström, arkeolog

March Pieces Of My Mind #1

  • A great thing about a cross-country skiing holiday is that you don’t feel any obligation to make good use of the ski-lift money you’ve paid. Because you haven’t.
  • Gene drives. Amazing, potentially scary piece of science news. Insert code to actively edit the next generation’s genome into the current genome.
  • In order to comment on an article on Norwegian Broadcasting’s web site, you first have to pass a test proving your comprehension of its contents.
  • Been listening to this excellent country tune, pondering the lyrics. The guy is hitch-hiking, standing at the roadside, praying to God that a car will come by soon. What kind of theology, what kind of world-model does a person have who imagines that praying would help in that situation? Is he expecting Jahweh to rejigger the world state and ret-con somebody with a car into the narrative because he wants a lift? Maybe create a person from scratch?
  • Years of research have demonstrated that in a dorm-style fieldwork situation, Swedish students and metal detectorists will go through enormous amounts of sliced bread. My ongoing experiment with a population of Chinese high schoolers and journalists/psychologists (n=2) indicate a radical departure from the previous results.
  • Aren’t racist rape fantasies kind of obvious? Time and time again you see these exchanges. Man A: “I’m afraid the dirty foreigners will rape our women.” Woman B: “Shut up, you racist.” Man A: “I hope foreigners will rape you in the BUTT with their THERMOS-FLASK SIZED PENISES!!1!!!1 That’ll TEACH YOU!!!”
  • There’s an enormous glut of fine wooden craft objects from the 1980s in Dalecarlia. They’re everywhere, sitting around as abandoned ethnic props. We even found some in the dingy meal room at the public skiing tracks. No second-hand market for them.
  • I love tea and toast.
  • I enjoy writing this book about castles, but I’m impatient to finish it so I can start applying for jobs outside academia. Tired of working alone and never having any money.
  • Listened attentively for the first time to Clapton’s 1977 hit “Wonderful Tonight”, realised that the production details are exactly like on the era’s more polished reggae tunes. Produced by Glyn Johns who never did any reggae records.
  • Marita Ulvskog this morning: “The joke here at the EU Parliament is that for meetings, the Swedes will show up first, then the tech staff, and finally all the other attendees.”

Centre Belge de la Bande Dessinée. Amazing Horta-designed building full of comics originals!

Centre Belge de la Bande Dessinée. Amazing Horta-designed building full of comics originals!


Royal Museums of Fine Arts of Belgium. Virgo inter virgines, 1475-1500.

Royal Museums of Fine Arts of Belgium. Virgo inter virgines, 1475-1500.

My Ancestry

Inspired by Karin Bojs’s and Peter Sjölund’s recent book Svenskarna och deras fäder, I’ve looked into my ancestry by means both genetic and genealogical. Here’s a few highlights.

  • Like most Stockholmers, I’m of mixed rural Swedish stock. My great grandpa’s generation contains 16 people born mainly in the 1880s. Only one of them was born in Stockholm. His parents were born in Värmland and Södermanland provinces. The other 15 were born all over rural southern Sweden: Bohuslän (two people), Småland (two people), Södermanland, Skåne and Närke. They went to Stockholm to find work, met and got married.
  • My Y chromosome is type R1b-M269, which is the second-most common one in Sweden and the most common one in Western Europe. My closest modern matches form dense clusters in England and New England. There’s clearly an Englishman in my recent pedigree, most likely in the 15th or 16th centuries judging from a combination of genetic statistics and genealogy. In the mid-1600s my paternal line was already in Värmland with Swedish names.
  • My mitochondrial DNA is the very common type H with my closest modern matches clustering in Finland. This means that my maternal line points east to a very great grandma in West Asia about 25,000 years ago. Of Europe’s three original major population components, this would represent the Ancient North Eurasians.
  • I found the first Rundkvist! In the 1800s a lot of rural Swedes quit using the patronymic and took family names instead. My grandpa’s grandpa Johan Jansson (1853-1925) took the name Rundkvist and moved to Stockholm from Fryksdalen in Värmland. His brother Magnus Jansson instead chose Söderqvist for some reason.
  • Update 14 March: Aard regular Lassi pointed out something enlightening. Parts of modern Sweden saw state-sponsored immigration from Finland in the decades around 1600. This is the simplest explanation for why I have a Finnish maternal line. Its earliest member known to me, Helena Helgesdotter, was born near Gothenburg in 1775.

Föredrag om Samer på vikingatiden och Sockerlappar


Föredrag om de historiska spår som finns från samerna i Västmanland.

9 april 2017 Köpings museum

Kl. 13.15 "Vad vet vi om sockenlapparnas liv?"- Föredrag av Lars-Gunnar Larsson
kl. 14.00 "Samer, båtgravskvinnor och vikingar i Västmanland."
-  Föredrag av Jouni Tervalampi.

https://koping.se/evenemang/evenemangsarkiv/2017-02-03-samerna-i-vastmanland.html

Entré: Gratis, men begränsat antal platser.. Boka plats Arrangör: Köpings Kommun, Kultur & fritid

https://sv-se.facebook.com/events/1085555548234020/

båtgravar Anundshög skogssamer sydsamer