Hemliga rum

Statens fastighetsverk (SFV) är en förvaltningsmyndighet till för att vårda och förvalta Sveriges fasta kulturarv. Deras ambition är att göra historien mer levande och intressant. SFV förvaltar runt 2300 fastigheter samt mer än 3000 byggnader runt om i Sverige. Allt från slott och museer till parker och markytor.  

Den 28 maj nu i år har SFV ett evenemang som kallas Hemliga rum, något de anordnar var fjärde år. Under den här dagen öppnar man upp 10 stycken platser som tidigare varit stängda för allmänheten. Man får här chansen att gratis ta del av exempelvis ruiner, hemliga trädgårdar och observatorium. 

Detta tycker jag är ett spännande sätt att tillgängliggöra kulturarv utan att låta de bli överexploaterade. 

Se klippet nedan för mer information!

https://www.youtube.com/watch?v=Nk-TUQ3bsHA








På flykt

I november 2015 var jag iväg en helg i Kungälv, som ligger drygt 2 mil från Göteborgs centrum. Jag var där i 2-3 dagar på en utbildningshelg med Röda korsets ungdomsförbund. Under den helgen gick vi på föreläsningar gällande verksamheten, vi hade även workshop, där vi fick byta ut tankar och idéer med andra personer som också är medlemmar inom rkuf. Vi fick också testa på en aktivitet som heter ''På flykt''. Detta rollspel var ett sätt för oss att öka förståelsen för vad det kan innebära att vara på flykt och arbeta för humanitet och mänskliga rättigheter.

Vi delades in i familjer och varje person i familjerna fick ett kort där det stod ett namn, ålder och vilken personlighet man skulle ha under rollspelets roll. Exempelvis att man skulle vara optimistisk. Varje familj ställdes inför svåra val där besluten kunde ge allvarliga konsekvenser. Vi reflekterade kring de olika situationerna som människor på flykt ställs inför. Sedan avslutades aktiviteten med information och diskussion kring migrationsströmmar i världen och att man upplysa rätten till asyl. Rollspelet är framtaget utifrån berättelser från människor som har varit på flykt och utformats för att göra siffror och information.

Jag kan personligen säga att ''På flykt'' väcker känslor samt skapar empati och förståelse för vad som händer i världen idag. Syftet med rollspelet är att skapa medvetenhet och uppmuntra deltagare att lyfta demokrati- och värdegrundfrågor. Idag är flyktingfrågan så stor i världen, vilket jag tycker gör det ännu viktigare till att fler borde testa på rollspelet. Man får på så sätt en bättre inblick på hur situationen för flyktingar var förr i tiden, men främst för de som flyr idag.

Kan denna typ av rollspel vara ett bra sätt att uppleva det förflutna, men också uppleva det som händer idag?

Länkade Lämningar

I fredags avslutade DAP ett kort internt hack om öppna länkade data på RAÄ. Hacket hölls över fyra dagar sprida över två veckor, och ordnades med hjälp av Martin Malmsten från Kungliga biblioteket, som har flera års erfarenhet av att jobba praktiskt med länkade data. Syftet med hacket var att bekanta våra IT-arkitekter och systemutvecklare med länkade data-teknik, och visa hur befintliga datamängder enkelt kan göras till länkade (och länkbara) data. Även att inleda en diskussion kring vägval för vår framtida länkade data, både vad gäller publicering och tjänster.

LOD-hack 2016
LOD-hack 2016
Bild: Åsa Sundin; CC-BY

JSON → JSON-LD

Vi tog som exempeldatamängd befintlig data som beskriver arkeologiska uppdrag. Uppdragsdatat togs fram som en del av vårt arbete med ett nytt uppdragsregister och registrering vid källan. Datat fanns som JSON, ett dataformat som är vanligt förekommande i webbtjänster, men som konstigt nog saknar stöd för länkar. Vi skapade en proof-of-concept arbetsflöde för att automatiskt mappa vår befintliga JSON till JSON-LD – en utökning av vanlig JSON med stöd för länkade data. Vi publicerade sedan detta på vår internwebb på ett sådant sätt att man kunde ställa frågor om datat. Det ursprungliga uppdragsdatat berikades ytterligare genom att länka det till data om lämningarna som hade berörts av uppdragen, tillhörande fynd, arkeologiföretagen som hade utfört uppdragen, och motsvarande beslut hos länsstyrelserna. Besluts- och företagsdatat skapades också utifrån det pågående arbetet kring uppdragsregistret, men länkade data om fynd och lämningar finns ju redan på K-samsök, och hämtades lätt därifrån.

Ändringarna som behövdes för att transformera det befintliga JSON-datat till JSON-LD var inte särskilt stora, men flödet som upprättades bestod icke desto mindre av flera steg för att få med alla beståndsdelar som behövdes för att beskriva datat. Till sluts hade vi tagit fram en automatiserad process som tog vanlig data och med några små ändringar lyckades översätta det till länkade data.

Modellering

För att vårt data ska vara interoperabel med andras måste det beskrivas på ett gemensamt och standardiserat sätt som andra förstår, eller åtminstone på ett sätt vars termer har väldefinierade översättningar till en sådan gemensam standard. I normalfallet skulle man ha en detaljerad domänmodell för internt bruk som skulle mappas till en mer generell men gemensam modell för publicering. Men för hackets kortsiktiga ändamål valde vi att helt enkelt använda en befintlig generell modell rakt av; i det här fallet, CIDOC-CRM och dess arkeologiska tillägg.

Med hjälp av CIDOC-CRM lyckades vi snabbt och enkelt beskriva relationerna mellan olika objekt – arkeologiska uppdrag, lämningar, rapporter, fynd, osv – på ett konsekvent och standardiserat sätt. Nyanserna man vanligtvis skulle önska sig förloras om man bara kör rå CIDOC-CRM utan att bygga något mer verksamhetsnära ovanpå det, men det är däremot en bra modell för informationsutbyte om man vill kunna kombinera kulturarvsdata från flera olika källor (sannolikt med varsin specifik datamodell) vilket är hela poängen med länkade data.

Förenklade kopplingar mellan olika objekt med hjälp av CIDOC-CRM.
Förenklade kopplingar mellan olika objekt med hjälp av CIDOC-CRM.
Bild: Marcus Smith, CC-BY

För hacket hade vi inte så många olika sorters objekt att modellera: lämningar, arkeologiska uppdrag, rapporter, fynd, arkeologiföretag, och länsstyrelser. Vi försökte förhålla oss till DAPs övergripande informationsmodell, som passar väldigt bra med CIDOC-CRM.

Tripletter och SPARQL

Sista steget efter att mängden data var översatt till länkade RDF data i form av JSON-LD var att mata in det i en triplestore. RDF-data består i grund och botten av påståenden med tre delar: subjekt, predikat, objekt; dessa tre delar kallas för en tripplett. En triplestore är en sorts databassystem som hanterar data i form av sådana tripletter, istället för de vanliga tabellerna med rader och kolumner. De flesta triplestores har även stöd för det länkade data frågespråket SPARQL. Det var först här att både deltagarna och åskådarna började uppleva nyttan med länkade data under hacket.

Vi hade egentligen två separata triplestoredatabaser igång på olika datorer: en databas med information om arkeologiska uppdrag, länsstyrelsebeslut, och arkeologiföretag; och en databas med information från K-samsök om lämningar mm. Eftersom det var länkade data vi jobbade med kunde vi plötsligt ställa komplicerade frågor som använde data från båda databaserna. T.ex. “Visa mig alla arkeologiföretag som har upphandlats av länsstyrelse X de senaste fem åren,” eller, “Visa vilka sorters uppdrag arkeologiföretag A har utfört i B län, och vilka lämningstyper de undersökte.”

Men vi var ju inte begränsade till bara vår data: informationen från K-samsök innehöll även länkar till litteraturposter i Kungliga bibliotekets länkade datatjänst Libris om verk som handlade om lämningarna. Plötsligt kunde vi ställa federerade frågor som hämtade data från sådana externa tjänster och kombinerade det med vår egen data:

“För ett uppdrag, visa dess uppdragstyp, namnet på utförande organisationen, ärendenummret hos länsstyrelsen, vilka lämningstyper undersöktes, och titel + författare för samtliga böcker/artiklar som har skrivits om lämningarna:”

SPARQL fråga tvärs tre datamängder hos RAÄ och Kb.
SPARQL fråga tvärs tre datamängder hos RAÄ och Kb.
Bild: Marcus Smith, CC-BY

Libris är ju långt ifrån den enda SPARQL-servern med länkade data som är av intresse för oss; om vi hade haft mer tid hade vi även kunnat ställa likadana frågor tvärs ett antal heterogena datamängder med länkade data och SPARQL-gränssnitt. Vi skulle ha kunnat hitta beskrivningar på de aktuella lämningarna och lämningstyperna från DBpedia eller Wikidatas SPARQL-server, eller hitta lämningar av samma typ eller med likadana fynd i Archaeology Data Service’s länkade data tjänster. Men tiden var uppe för hacket, och vi hann inte längre.

Länkade data gör att alla de här resurserna går att jämföra och koppla ihop, men SPARQL gör att de går att kombinera på det här enkla sättet. Tänk om alla hade skapat en egen API för varje tjänst och datamängd; då hade man behövt lära sig RAÄs API, Libris API, ADS API, Wikidatas API, och sedan skriva kod för att ställa frågor till dem på varsitt sätt och kombinera resultaten. Men eftersom alla tillämpar SPARQL, en gemensam API för all länkade data, så slipper vi sådant strul och dubbelarbete.

Resultat och fortsättning

Hacket lyckades med sitt mål att bevisa hur enkelt det är att mappa vårt befintligt data till länkade data, och nyttan som kan uppstå. Våra arkitekter och utvecklare blev även mer bekanta med länkade data-teknik genom att få en praktisk övning. Vi lyckades dessutom visa nyttan med tekniken, att beskriva vårt data på ett standardiserat länkbart sätt, och att visa på möjligheterna det skapar både inom vår egen verksamhet men även för återanvändning av andra.

Vi kommer att fortsätta jobba med länkade data inom DAP framöver, och det blir säkert fler labbar och hack i samma stil som den här. Nästa steget för oss är, att börja uttrycka DAPs informationsmodell som RDF, med kopplingar till mer generella standarder som CIDOC-CRM, MIDAS, osv; och att upprätta auktoritetsposter för svenska kulturarvsbegrepp – t.ex. lämningstyper, uppdragstyper, kronologiska perioder – som kan användas som referensdata i länkade data-världen.

Vi är väldigt tacksamma till Martin Malmsten och Kungliga biblioteket för hjälpen med hacket, och ser mycket fram emot fortsatt samarbete.

Program, data, och exemplar som skapades under hacket finns tillgängliga på GitHub.

Time to close shop!

As much as I loved bloging, and this blog has a special place in my heart, I just don’t have the time anymore. I write in several other places around the web, mainly about wine but still work as an archaeologist. You can find me om twitter, instagram or facebook. I might come back one day, but for now Testimony of the spade is closed. All posts are open though, but don’t expect answers to comments etc.

 

All the best – archaeology is still taxes well spent!

 

Magnus


Nytt från Linderöd

Utgrävningarna på Linderödsåsen fortsätter och denna vecka har vi successivt växlat över från schaktning till undersökning av stensättningar och röjningsrösen. Men det har även hänt mycket annat under veckan, såsom drönarfotografering av våra lokaler, uppföljningsmöte med Länsstyrelsen och idag hade vi besök av Radio P4 Kristianstad, som gjorde live-reportage från utgrävningarna.

Radio_p4_bild 1

Här två glada arkeologer – Fredrik och Anne – som poserar för reportern strax före sändning.

Klicka gärna på länken nedan, där du kan lyssna på delar av programmet.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=6421816

Besök också gärna vår facebook-sida Arkeologi vid E22 Linderöd, där vi varje vecka lägger ut lite nyheter om vad som händer på grävningarna.

https://www.facebook.com/arkeologiE22linderod/?fref=nf

Nu fortsätter undersökningen på Hospitalstorget

I höstas inleddes arkeologiska undersökningar på Hospitalstorget då Linköpings kommun planerar att bygga om torget. Under vintern har undersökningsområdet varit övertäckt men nu har det vaknat ur sin vinterdvala och utgrävningarna kommer pågå under maj och juni.

Hospitalstorget är ett av stadens yngre torg. Det anlades i mitten av 1800-talet. Innan dess bestod området av bebyggda tomter. Torget har fått sitt namn efter det hospital som legat i området. Hospitalet var ett slags vårdanstalt för äldre, handikappade och sjuka. Det var i bruk från slutet av 1500-talet fram till år 1777. Mycket pekar på att hospitalet inrättades i ett gammalt, nedlagt kloster. Klostret, som tillhörde franciskanorden, grundades i slutet av 1200-talet och tvingades stänga i samband med reformationen.


Redan förra hösten hittades murar och rester efter tegelgolv. Dessutom konstaterade vi att det finns gravar under golven. För ungefär fem år sedan undersökte vi gravar i torgets norra del och i Nygatan. Några av skeletten från den undersökningen har daterats med hjälp av 14C-analyser. Analyserna visar att de döda gravlagts här under medeltiden, d v s på klostrets tid. Sammanlagt tyder allt på att murarna och golven vi hittat är rester efter franciskanernas klosterkyrka!

Vi kommer att visa undersökningarna under maj och juni.

Visningstillfällen i maj:
Tisdag 3 maj kl 17
Tisdag 10 maj kl 12 (lunchvisning)
Tisdag 17 maj kl 17

Visningstillfällen i juni:
Under juni blir det ytterligare 2-3 visningar. Datum för dessa är ännu inte fastställda.

Visningarna är gratis men antalet platser är begränsade.

Vi kommer att berätta mer om undersökningen och resultaten här på vår blogg och på avdelningens facebooksida framöver.

Välkomna!
Emma Karlsson & Ann-Charlott Feldt
Arkeologer

Katastrofturism

Häromdagen, 26 april, var det 30 år sedan ett experiment i reaktor 4 på kärnkraftverket i Tjernobyl gick riktigt illa. Intill kärnkraftverket ligger staden Pripjat och den 27 april 1986 evakuerades stadens 50000 invånare i tron om att de skulle få komma hem igen efter tre dagar, men så blev det inte. Pripjat är i dag en plundrad spökstad, bevakad av vakter. Däremot staden Tjernobyl som ligger 1,5 mil därifrån är inte helt övergiven, cirka 500 personer bor där idag, dock att jämföra med 1986 då siffran var 12 000.

Med guide är det idag tillåtet att besöka Pripjat och det finns flera bolag som erbjuder resor dit, i grupp eller privat. Ett begrepp för denna typ av turism är katastrofturism.

När jag hör ordet katastrofturism är det just Tjernobylkatastrofen jag tänker på, men det finns många fler exempel på platser där katastrofer inträffat, orsakade av människa eller natur. Ground Zero, Costa Concordias vrakplats, Pompeji, Auschwitz, Hiroshima och Phuket för att nämna några. Även turer i mördares fotspår (ex. Jack the Ripper) och besök på kända personers gravplatser kan räknas till samma form av turism.

Vad är det som fängslar med dessa platser? Anledningen till besöket skiljer sig säkert mellan olika personer och platser. Att besöka en idols grav har antagligen inte samma anledning som ett besök på Treblinka.


Finns det några platser ni vill besöka som kan räknas till katastrofturism? Föga förvånande vill jag åka till Pripjat, pga. min fascination för öde platser. För flera år sedan besökte jag Auschwitz och Birkenau, anledningen kan ha varit nyfikenhet och tron om att sådana platser bör ses. Ångrar inte att jag åkte dit men jag skulle inte göra om resan. 

Flottan förstör vrak?

År 2010 så var jag med i en militärövning i Stockholms skärgård där även flottan deltog. Under övningen så fick vi se en uppvisning där flottan fällde sjunkbomber i en iscensatt ubåtsjakt. Under den tiden så tänkte jag inte mycket över vilka negativa effekter det kan ha på de vrak som kan gömma sig under ytan. När vi idag i Sverige ska bygga nya motorvägar så ska vi först undersöka om det kan finnas arkeologiska fynd på platsen så att de inte förstörs, bör detta inte också göras på flottans skjutfält?
Jag förstår att det inte gör att undersöka alla  platser som det ska fällas bomber på och att man ibland måste prioritera men eftersom Stockholms skärgård är en plats där mycket båtar har färdats under än lång tid så tycker jag personligen att det bör undersökas med stickprov eller liknande. Jag tycker personligen att det skulle vara väldigt tragiskt ifall ett skepp som Vasa, Kronan eller Solen skulle förstöras på grund av att vi bort prioriterar det som finns under ytan.

Emancipation genom kulturarv

I och med mitt filmintresse ser jag filmer ifrån olika delar av världen och vad jag väljer att lyfta fram här på bloggen är fenomenet "gerillafilmskapande" framförallt i Kina och Iran. Filmerna görs ofta med låg budet och spelas oftast in utan tillstånd, alternativt frångår det manus filmerna fått tillstånd för. Detta utförs i dessa länder för att skapa filmer som i någon mån är kritiska mot ländernas styren och/eller sociala normer. Kina och Iran är två mycket intressanta filmnationer och faktum är att det i båda länderna är just gerillafilmmakarna som är några av de mest erkända regissörerna. I Iran är det regissörer som Mohsen Mahmalbaf och Jafar Panahi, i Kina Jia Zhangke och Wang Shangshuai. Deras filmer går då och då upp på svenska biografer, men jag tvivlar på att de lockar särskilt många besökare, tyvärr.

Ett utmärkt exempel på hur envisa dessa regissörer kan vara är Jafar Panahi, som år 2011 dömdes till husarrest och förbjöds att spela in mer film. I stället valde han att filma sig själv och sin omgivning, diskuterade sina filmer, sin situation etc. och detta smugglades ut via ett USB-minne. Förbudet sa trots allt ingenting om historieberättandet i sig. Filmens titel? "This is not a film"! Han är nu för tiden ute igen och hans senaste film sändes av bland andra Folkets bio. Trailer till den finns här nedan. Jag tycker att gerillafilmskapande utgör ett intressant exempel på hur kulturarv - kultur menad att spridas vidare - kan agera som kritiska verktyg i emanciperande syften.


Att se kritiskt på det förflutna

När jag för ett par år sedan skrev min C-uppsats i historia valde jag att titta på synen på afrikaner. Mitt källmaterial bestod av svensk skämtpress utgiven mellan 1880 och 1920. Skämtpressen såg jag som ett bra källmaterial då den lästes av en stor del av samhället och kan ses som relativt representativ då dess mål var att så många som möjligt skulle skratta åt det de läste. Afrikaner var inte alls lika förekommande i seriestripparna som t.ex. judar var; ibland kunde det dröja månader mellan bilderna av afrikaner, medan judar dök upp på var och varannan sida. Man kan dela upp bilderna i olika kategorier med snarlika teman, där en del av temana var klart rasistiska medan andra kan uppfattas som mer harmlösa. Det kunde handla om hur afrikaner lever bland exotiska djur, om den civiliserade afrikanen och något litet om hudfärg, men även mer öppet rasistiska skämt om kannibalism och den ointelligente vilden. Kannibalismen var den mest frekvent använda stereotypen.

Jag upplever att det fortfarande finns en omedvetenhet om exakt hur rasistiskt samhället var vid den här tiden, även om detta gäller antisemitismen i klart större omfattning.

Bilden nedan är tagen ifrån skämttidningen Kasper, volym 7, utgiven i februari 1914 (tryck på bilden för att se hela). Fler exempel finns i uppsatsen, som finns att ladda hem här. Vill man läsa mer om antisemitismen i samma skämttidningar kan jag rekommendera Lars M. Anderssons avhandling En jude är en jude är en jude.