JFArchaeology planned community archaeology excavations in 2018

The plans for our community archaeology excavations in 2018 are advancing rapidly.


It now seems possible that next year (May-July) me and MA Janne Soisalo will be leading community archaeology excavations at least in the towns of Helsinki, Porvoo, Raseborg, Hanko (with Jasmin Gray and Teemu Väisänen), Kimitoön (with Teemu Väisänen) and Vaasa.


I will publish more details in my blog as things progress so check out this blog at least once a week to be ahead of things and secure your spot at the upcoming excavations.


Moving To WordPress.Com

Here’s the new URL:

aardvarchaeology.wordpress.com

Aard Is Moving

As I learned a few hours ago, and as a few other Sb bloggers have already announced, Scienceblogs.com will shut down at the end of this month. I’m going to move Aard and continue my blogging, but I haven’t figured out where to move it yet. Suggestions from you, Dear Reader, are most welcome.

It needs to be done soon, because while I have exported all the blog entries and comments safely to my laptop, I can’t do that with the images and PDFs. I have to import the blog onto a new WordPress site and then instruct it to grab all the non-text files from Scienceblogs.com. Which will not be available for very much longer.

Onward and upward!

Update: Here’s the new URL: aardvarchaeology.wordpress.com

Back home from Hanko after a great weekend documenting a couple of WW2 war graves and exploring "Durchgangslager Hangö".

I guess the 2017 field season is soon over here in Finland. Last weekend it was time for the last leg of fieldwork in Hanko S. Finland were this time we documented a WW2 Soviet war grave and filmed the excavations and detecting of "Durchgangslager Hangö" prior to the large scale excavations of the site in the summer of 2018.

Last view of "Durchgangslager Hangö" in 2017.

There still are forgotten WW2 war graves in Hanko and on Saturday we visited and documented one of them as part of the upcoming conflict archaeology project "Hangö 1940-41". No digging at this site of course but it became quite clear that six Soviet soliers were buried here in 1941. The buried wre possibly victims of an artillery barrage against their dugouts in the summer of 1941.

Soviet 5 Kopek coin (1930)

 The field burial site of six unknown Soviet soldiers.

At "Durchgangslager Hangö" we located and documented a few very interesting areas prior to the community archaeology excavations in June/July 2018. Especially one of the areas proved  very promising with lots of German WW2 finds made outr of a variety of different materials.

"Kriegsmarine" button and 10 "Pfennig" coin.

German uniform button with makers mark and the text "BESONDERS HALTBAR".

German "Erkennungsmarke" (dogtags).

Our hard work was filmed by the well known German metal detectorist Hans v. M. for his YouTube channel "Metal Detecting Germany (Terra Germania)". Have to say I´m very much looking forward to seeing this episode from Hanko, Finland soon :)

Hans filming in "Durchgangslager Hangö".

https://www.youtube.com/channel/UCY5khWMz1Stm4wTl0gaJo3A

Arkeologi i Eksjö

Drönarbild över den sydvästra delen av undersökningsområdet.

Under ca två veckor i september undersökte Jönköpings läns museum kvarteret Cicelören i Eksjö, korsningen Norra Storgatan/Arendt Byggmästaresgata/ Vaxblekargränd. Det var här det brann för två år sedan. På tomten låg ett antal sentida djupa källare vilka helt tog bort möjligheterna att äldre lämningar skulle påträffas längs med Vaxblekaregränd och den södra delen av Norra Storgatan.

På mitten av Norra Storgatan, låg en stenläggning för en portgång till innergården. Under 1600-talet låg ett antal mindre hus längs gatan, som byggdes ihop till en huslänga under senare halvan av 1700-talet. Stenläggningen låg under huslängan och visar var en äldre ingång till gården legat. Den har en trolig datering till 1600-talet. På bilden med stenläggningen syns även vattenrännan till höger och grunden till en husvägg på vänster sida.

Här syns stenläggningen som låg i inkörsporten från Norra Storgatan. Till höger en vattenränna och till vänster stenar till husväggen.

Ägolängderna till tomterna sträcker sig tillbaka till 1640-talet med olika hantverkare. Under 1700-talet var det ett antal handels- och köpmän som ägde tomterna. Det aktuella området var från början två tomter som under mitten av 1700-talet slogs ihop till en enda tomt med boningshus, uthus, ladugård och förrådsbyggnader. År 1812 köptes gården av den förste garvaren och från 1821 ägde släkten Aschan gården. Här både bodde man och hade sin verksamhet med garveri fram till 1867. I ett försäkringsbrev från 1836 finns beskrivet hur garverilokalerna mot Arendt Byggmästaresgata varit uppbyggda. Här fanns ett antal i jorden sänkta barkkar och tjärade lårar/kar. På övervåningen fanns torkvindar för lädret.
I denna länga ut mot Arendt Byggmästaresgata hittade vi sex bevarade kar och lårar. Vi trodde först att de var från 1700-talet men arkivstudier visar att detta är rester efter Aschans garveri från början av 1800-talet. Översiktsbilden visar trälådorna på plats.

Översiktsbild över de sex karen/bingarna. De rödaktiga brädorna intill det största karet är nya brädor som stöttar upp den ena sidan.

Garveriprocessen inom tomten: Råhudarna var hårda och måste mjukas upp och det kallas att veka. Detta gjordes genom blötläggning, helst i rinnande vatten. De hängdes sedan upp och fick rinna av. Nästa steg var att få bort hår från hudarna, som gjordes genom kalkning. Det utfördes i kar eller bassänger i ett särskilt rum som kallades kalkhuset. Hudarna lades i tur och ordning i fyra olika kalkbad med bränd kalk och vatten, med olika styrka. Det tog ungefär 12 veckor att kalka en hud. De skulle stötas och kalken skulle röras runt många gånger med särskilda störar. Karen var nedgrävda för att göra det lättare att röra runt hudarna och man stod uppe på kanterna när man jobbade. Arbetet var påfrestande för människornas hud och framförallt händerna tog stor skada av den frätande kalken. Sedan skulle hår, hud och köttrester avlägsnas och det gjordes i en så kallad skavbom. Det var en välvd träyta, ca 50×200 cm, klädd med zinkplåt. Man använde särskilda hår- och skavknivar när man försiktigt skavde av alla oönskade rester. Efter detta skulle hudarna pyras, vilket innebar att de luckrades upp för att kunna garvas. Hudarna lades i så kallade pyrkar som var nedsänkta i marken. De fylldes upp med hudar som skulle ligga i en 20 gradig blandning av vatten och hönsgödsel i ca 2 veckor. Vatten värmdes vid en eldstad för att få den 20 gradiga temperaturen som måste hållas hela tiden och det gjorde arbetet arbetskrävande och självklart illaluktande. Det var vanligt att arbetarna under denna process fick extra brännvin varje dag för att härda ut. Efter pyrningen sköljde man hudarna i vatten och därefter kunde själva garvningen ta vid.

Det största karet som hittades på undersökningen var mycket välbevarat och har troligen varit ett pyrkar. Det var 2 x 1,2 meter stort och 1 meter djupt. När garveriet slutade användas fylldes lådan med tegelpannor, sten och puts.

Garvandet har inte ägt rum på den aktuella tomten utan de har garvats i stora runda laggade kärl eller kar med direkt tillgång till vatten. Längs med Eksjöån har både Aschanska garveriet och andra garverier legat. Ett av de stora lock som legat ovanpå dessa kar kan ses utanför Eksjö museum. Garvningen gjordes med vatten, bark och urin och kunde ta mellan 1-2 år beroende på produkt.
Samlingen med kar som troligen varit tjärade har utgjort ett speciellt kalkrum eller kalkhus som det kallades.

Ett av fynden som låg bland kalk-karen var en tallrik med blått mönster. Det visade sig vara ett fat från serien Willow. Det har tillverkats på Rörstrands porslinfabrik och år 1826 kom det första mönstret i serien. Färdiggraverade kopparplåtar köptes från England. Populära var klassiska motiv från Kina. Willow, som betyder tårpil, handlar om olycklig kärlek med en rad olika motiv som kunde placeras på olika sätt på godset. På den aktuella tallriken syns båten som kärleksparet lyckas komma undan i. Dekoren var populär under hela 1800-talet.

Del av den tallrik som hittades intill ett av kalkkaren. Från Rörstrands porslinfabrik med mönstret Willow.

Den arkeologiska undersökningen är nu avslutad och inget mera kommer att behöva göras av museet på plats. Resultatet kan tyckas ganska magert och framförallt så hade vi hoppats på äldre lämningar, som hus och fynd med hantverksrester från 1600-talet. Istället så hittade vi kalk- och pyrkar, en lämning som inte undersökts tidigare i Eksjö, och som nu ger ytterligare en bild av garvarnas vardag i den gamla trästaden.

Lästips:
Bengt Nyström & Jan Brunius. Rörstrand 280 år, med fajans, flintgods, porslin och stengods.
Länsstyrelsen Blekinge län. 11 garverimiljöer i Blekinge. Rapport 2016:19

 

Avsnitt 30 – Öppet kulturarv med Axel och David

K-podd firar 30 avsnitt med att bjuda in Axel Pettersson från Wikimedia Sverige och koppla ihop honom med David Haskiya, nygammal på Riksantikvarieämbetet för att berätta mer om öppet kulturarv. Vi pratar helt enkelt öppna data, tillgängliga och otillgängliga data och hur Riksantikvarieämbetet och Wikimedia samarbetar.

Som exempel nämns ett projekt där 10 000 bilder från Riksantikvarieämbetets bilddatabas Kulturmiljöbild laddats upp till Wikimedia Commons. Men nu var det några veckor sedan det här avsnittet spelades in så sedan dess har man hunnit ladda upp ytterligare 173 000 bilder!

 

Utställningen som Axel nämner i avsnittet med bilder från bland annat Palmyra kan du läsa mer om här. Utställningen kommer även att visas på Grimeton radiostation och i Falu gruva under hösten. 

Finns det någon som är negativ till öppna data, finns det några negativa aspekter på det här och varför ska egentligen myndigheter släppa sin data fritt? Det snackas det såklart om.

Tipsa gärna oss om vad ni vill höra om i K-podd!

En återfunnen öländsk runinskrift

N. J. Ekdahls anteckningar i Liljegrens samling i ATA. Efter original i ATA.

Varje år påträffas tidigare okända runinskrifter, men det händer också att tidigare kända inskrifter som varit försvunna dyker upp igen. I somras återfanns exempelvis ett stycke av runstenen U 168 Björkeby i Östra Ryd, som hade varit försvunnen sedan mitten av 1800-talet då den skulle ha sprängts sönder och lagts i kyrkans bogårdmur. Mycket riktigt var det också där som fragmentet påträffades och det är mycket troligt att resten av stenen finns i samma mur. Ett mera oväntat återfynd gjordes nu i tisdags vid lunchtid. Då återfanns nämligen den inskrift som i Ölands runinskrifter har beteckningen Öl 35.

Det som hittills har varit känt om denna inskrift bygger i huvudsak på de noteringar som Jonas Håkansson Rhezelius gjorde under sin forskningsresa på Öland 1634. Rhezelius var en av Riksantikvarien Johannes Bureus’ medhjälpare och hade sänts dit för att dokumentera kyrkor, runstenar och andra fornlämningar. Detta arbete genomförde han med stor noggrannhet och hans avbildningar och anteckningar är ännu av oskattbart värde.

När Rhezelius den 6 augusti kom till Runstens kyrka på den östra delen av ön, upptecknade han en runinskrift som fanns på väggen i högkoret. Där stod bland annat att ”Denna kyrka heter Runsten. Det bör kyrkoherden kunna: runor läsa och skriva” (Öl 34). Inskriften var dock inte särskilt gammal utan bör ha tillkommit knappt hundra år tidigare. Rhezelius noterade att runor också fanns skrivna i kyrkans ”gamble kyrkioordningz bok”. Dessa återgav ett par rader ur Davids psalm 150 i psaltaren:

Laudate Dominum in cimbalis et choro,
laudate eum in cordis et organo
”Prisa herren med tamburin och dans,
Prisa honom med strängaspel och flöjt.”

Enligt J.G. Liljegren (1832) ska runorna ha förekommit ”i en år 1541 tryckt Mässebok”, men detta är allt som har varit känt om denna inskrift och man har räknat den som försvunnen sedan länge.

För några år sedan fick jag i Liljegrens samling i ATA syn på ett pappersark som gav ytterligare några uppgifter om inskriften. Där stod: ”På Kongl. Bibliothekets duplett-auction (Mars 1832) såldes under No 491, 4o Olai Petri Handbok Stockh. 1531 och Messan på Swensko Upsala 1541. På sista bladet af den sistnämnde förekom följande med runeskrift: [varefter en runtext motsvarande den hos Rhezelius återges].”

Bladet är skrivet av fornforskaren N. J. Ekdahl, även känd som Kalvskinnsprästen för sitt idoga arbete att spåra upp och samla in medeltida pergamentbrev i framför allt Norrland. En intressant upplysning finns också i den sista raden på arket: ”Boken köptes af Jacob Westin för 4 RD Bo [=Riksdaler Banco].” Mässboken från Runstens kyrka hade alltså på något sätt hamnat i Kungliga biblioteket i Stockholm och därifrån sålts vidare så sent som på 1830-talet.

Jacob Westin var då ett okänt namn för mig, men jag har senare förstått att han var en hängiven boksamlare, som inför Uppsala universitets 400-årsjubileum 1877 skänkte hela sin omfattande och dyrbara boksamling till universitetet. När jag tittade i bibliotekets katalog på nätet hittade jag inte mindre än två exemplar av Olaus Petris Messan på Swensko från 1541, som har tillhört honom. Ett av dessa skulle dessutom enligt en anmärkning i katalogen ha ”Strödda anteckningar i marginalen samt på sista bladet”! Kunde inte detta vara samma exemplar som Ekdahl hade sett 1832?

Denna lilla upptäckt gjorde jag redan i somras (mitt under semestern), men det dröjde fram till denna vecka innan jag fick tid att åka till Uppsala och titta i boken. Och minsann! Fanns det inte på det sista bladet tre rader med runor med det ovan nämnda citatet ur Davids psalm:

Runorna på sista bladet i Jacob Westins exemplar av Olaus Petris Messan på Swensko (1541). Efter original i UUB.

la͡uþatæ × þo͡min͡um × in × cimpaḷis ×
æt × co͡ro × la͡uþatæ × æum × in ×
co͡rþis × æt × o͡rga͡no ÷ +

Runtexten överensstämmer inte helt med Rhezelius’ uppteckning och faktiskt inte heller med Ekdahls, men jag tror ändå att det rör sig om samma bok som 1634 fanns i Runstens kyrka. Möjligen ger handstilen i den latinska återgivningen av runtexten ett lite yngre intryck än de övriga anteckningarna i boken, som har en tydlig 1500-talsstil. Hur boken kom till Kungliga biblioteket vet jag inte. Kanske förvärvade Rhezelius den redan 1634 eller också kan den ha tagits till Stockholm av Johan Hadorph, som besökte samma kyrka under sin antikvariska resa 1673.

Inte heller vet vi säkert vem som har skrivit runorna i mässboken, även om man tidigare har gissat på den person som hade svarat för runorna i högkoret, en Johannes Olai från Kalmar. Han måste i så fall ha varit en prästman med ett musikaliskt intresse. Hela det första uppslaget i mässboken är nämligen fullskrivet med musiknoter och psalmtexter och även på de följande bladen finns noter ifyllda. Det kan här erinras om att reformatorn Martin Luther – som ju råkar jubilera just i år – faktiskt satte musiken som det högsta näst efter teologin. Musiken var enligt Luther ”en gåva från Gud och inte från människor, den gör hjärtan glada, den driver bort djävulen och den bereder oskyldiga fröjd”. Tydligen har prästen i Runsten resonerat på ett liknande sätt och fastnat för David psalm, där det inte bara handlar om sång och dans, utan också om tamburiner, stränginstrument och flöjt.

Runinskriften i mässboken kan av naturliga skäl ha tillkommit tidigast 1541 och den är alltså efterreformatorisk, men själva runorna är av den typ som användes under medeltiden. Det är för övrigt samma variant av runor som den svenske reformatorn Olaus Petri själv behärskade och som han hade använt i en inskrift på sitt hus i Storkyrkobrinken i Stockholm. Märkligt nog hade även denna nu försvunna runtext en viss anknytning till musiktemat:

skæggiot : haka : klæðær : ikkæ væl : i : dansæ :
”Skäggig haka passar inte väl i dans”

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

PS. Läs mer om återfyndet av U 168 i Östra Ryd på Jan Owes blogg. DS.

PPS. Det som har fått mig att tveka en smula om det verkligen är originalet från Runstens kyrka som nu har återfunnits, är de uppenbara misstag som finns på två ställen. I cimpalis är bistaven i l-runan placerad vid basen i stället för vid toppen och i ordet æum har skrivaren först föregripit bistaven i m när han skulle skriva u. Detta skulle ju kunna bero på kopieringsfel efter en förlaga, men är i detta fall ett tecken på inskriftens äkthet. Går man till Rhezelius’ originaluppteckning i Kungliga biblioteket ser man nämligen att l-runan i den ursprungliga blyertsuppteckningen har haft en lågt ansatt bistav, men att redan Rhezelius ändrade detta när han förtydligade sina anteckningar med bläck. DS.

Good Recent Swedish Popular History

I don’t read much in Swedish. On a whim I decided to check what recent Swedish books I’ve read and liked outside work. Turns out they’re all popular history. Alla rekommenderas varmt för den som delar mina intressen!

  • Kring Hammarby sjö. 1. Tiden före Hammarbyleden. Hans Björkman 2016. Local history.
  • No, I’m from Borås. Ola Wong 2005. Eventful family history in China and among German-speaking Romanians, Banater Schwaben. (Yes, the title is in English.)
  • Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren. Bojs & Sjölund 2016. On DNA and the post-glacial peopling of Scandinavia.
  • Det svenska hatet. Gellert Tamas 2016. On the Swedish Hate Party and Scandinavian terrorism.
  • Jorden de ärvde. Björn af Kleen 2009. On big landowners in the Swedish nobility and how they avoid splitting up their estates.
  • Newton och bibeln. Essäer om bibeltexter, tolkningsfrågor och översättningsproblem. Bertil Albrektson 2015. Essays on Bible philology by an atheist professor who served on the last Swedish state-sponsored Bible translation committee.
  • Finna dolda ting: en bok om svensk rollspelshistoria. Daniel & Anna-Karin Linder Krauklis 2015. On Swedish roleplaying-game history.
  • Äventyrsspel: bland mutanter, drakar och demoner. Orvar Säfström & Jimmy Wilhelmsson 2015. On Swedish roleplaying-game history.
  • Drömmen om stormakten. Börje Magnusson & Jonas Nordin 2015. On Erik Dahlberg and the great 17th century topographic work Suecia Antiqua et Hodierna.
  • Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand. Håkan Håkansson 2014. On Johannes Bureus and North European 17th century mysticism.

Utforska 173 017 bilder

173 017 bilder ur Kulturmiljöbild laddades upp förra veckan till Wikimedia Commons av Wikimedia Sverige. Tillsammans med de drygt 10 000 bilderna som laddades upp i juni är nu drygt 90% av de fritt licensierade bilderna i Kulturmiljöbild tillgängliggjorda på detta sätt. Nu kan du använda och utveckla detta bildliga kulturarv.

Vad händer med bilderna nu?

Först och främst kommer bilderna nu att kunna användas i till exempel Wikipediaartiklar. Vi hoppas också att du och resten av allmänheten berikar bildernas metadata. Bilder i denna uppladdning saknade ju en direkt koppling till specifika objekt i Bebyggelseregistret eller Fornsök. Kan du göra sådana kopplingar är det mycket värt för oss.

Ofta kan en enkel förbättring som att lägga till rätt kategori i Wikimedia Commons vara nog. Många bilder har fått en generell kategori baserat på objektstyp och kommun (till exempel ”Churches in Norrtälje Municipality”) och du kan nästan alltid hitta en bättre kategori direkt under den. Men även annan typ av informationsberikning är intressant. När, till exempel, är denna bild i Blidö kyrka tagen?

Svartvit bild innuti Blidö kyrka
Blidö kyrka. Foto: okänd.

Det finns bilder från 1933, 1936 och 2003, men det ser inte likadant ut i kyrkan som vid detta tillfälle. Är det taget före eller efter några av dessa bilder? Kanske någon minns exakt? Sådana mysterier finns det gott om. Ett annat, kanske lite lättare problem, är av denna typ: Var i Visby är detta foto taget?

Gatubild i Visby
Gata i Visby. Foto: Bengt A Lundberg CC BY 2.5

Vi saknar information om exakt vilken gata som syns i bild, men en Visbybo kan förmodligen se det. Samma sak gäller för många andra bilder från runt om i landet.

Utforska själv och förbättra

Om du upptäcker ett fel eller kan bidra med bättre information, rätta beskrivningen på en gång själv. Känner du dig osäker kan du skriva ett meddelande så tar vi en extra titt på det.

Alla uppladdade bilder i denna omgång finns här. Testa gärna vårt experiment med att bara söka bland dessa bilder där.

>> Jan Ainali, verksamhetsutvecklare på enheten för digital förmedling.

Bilden högst upp är en beskuren version av Bengt A Lundbergs original, CC BY 2.5.

October Pieces Of My Mind #1

  • Medieval account books were so common in Germany and considered to be so worthless, that into the early 19th century they were used as fuel to heat certain archives.
  • Got nominated to the municipal council. Not likely to be high on the list, but still, feels good to be considered useful.
  • I was shocked to learn that people who get elected onto the municipal council sometimes just flake out and never show up again after the first few meetings. Somebody pointed out that many people don’t live my kind of predictable, regimented life. But accepting and then flaking out from public office suggests to me that the person doesn’t even realise beforehand that they are not super dependable. Or that they don’t consider public office to be a big deal. Or that a reputation for dependability is unimportant to them. I’d be too ashamed to show my face in public for years if I did that. Which of course says something about the standard to which I hold others as well.
  • Wonder if Gygax & Arneson intended the similarity between a multi-level dungeon and Dante’s circles of Hell.
  • Fleetwood Mac were named for the members of the band’s rhythm section.
  • Ekonomistyrningsverket, the Swedish National Financial Management Authority, has operated for 19 years. I learned about it yesterday.
  • The CD of Tom Petty’s Full Moon Fever has a short spoken interlude in the middle in fairness to vinyl listeners who must flip their LP.
  • A magnet tells the Kindle to turn its screen on when the flap opens. I like this feature!
  • I wonder if Lowrance the GPS makers have an office in Saudi. Lowrance of Arabia.
  • The first I heard about the Japanese American internment camps during WW2 was when I watched The Karate Kid.
  • Intricate planning of middle-age napping and caffeine intake in order to be maximally alert when I drive home tonight from a speaking gig in rural Östergötland. The sequence will have to be: first go without caffeine so I get sleepy after lunch, then nap, then caffeinate two or three times over the afternoon and evening.
  • I love apricot marmalade on toast!
  • Which Dire Straits song about Asian food do you guys like the best? For me it’s “Wok of Life”.
  • I fail to see the greatness of Goodfellas.
  • The scalp distancer came off my hair trimmer. I now have a unique hair style.
  • I just learned that the University of Lund has a radiocarbon lab. This is odd because it opened in 1965 and I have worked in Swedish archaeology since 1992. They don’t seem to have much of a marketing budget. But come to think of it, I believe I’ve seen analysis ID codes starting with “Lu-” in the literature now and then. Good to know what it means!
  • A sad thing about the enormous wealth of GPS tagged metal detector finds coming out of Scandinavian plough layers these days is that there is absolutely no funding for anyone to study them. They go straight into storage oblivion.