More work on the scientific conflict archaeology of Sovjet WW2 war graves in Hanko, S. Finland

Yesterday me and Mr Aleksi Rikkinen (Helsinki University) ventured on a 14 hour long journey, covering almost 600 kilometers, documenting and mapping archaeological sites in S. Finland.

Scientific documentation of  Soviet WW2 war graves in Hanko S. Finland. The work is done in co-operation with the embassy of the Russian Federation in Helsinki Finland.

Most of the fieldwork was done in Hanko as part of two large scale WW2 conflict archaeology projects "Durchgangslager Hanko 1942-1944" and "Hanko 1941" and in co-operation with Mr Teemu Väisänen (Helsinki University).

Scientific documentation of German WW2 remains in Hanko.

All the three of us would like to thank all of you responsible for getting these two projects going and financed. We are currently building a basecamp here in S. Helsinki (sharing the same workspace).

"Hanko 1941" reseraching and excavating a lost WW2 heritage 2018-2023.

Hopefully we will be able to share more WW2 stuff with all of you here in October 2018 (at the latest) so please stay with us!

Sommarens sista fornvandring – Skamby


Nu känns det verkligen att sommaren börjar lida mot sitt slut. Det är dags för den sista av de tolv fornvandringar som planerades tidigt i våras. Imorgon kväll (onsdag 12 september 2018) ses vi vid Skamby gravfält på Vikbolandet kl 18.30. Vägbeskrivning och koordinater finns längst ner.

Svackorna i marken visar var båtgravarna finns tidigt på våren 2018.
Det är ett alldeles speciellt gravfält som inte liknar några andra vi har här i Östergötland. I flera av gravarna har man begravt de döda i båtar. Det finns ett tiotal gravar på gravfältet som troligen alla är båtgravar och dessutom finns där 13 runda stensättningar. Båtgravarna hör hemma i vendeltid (ca 550-800 e Kr) och vikingatid (ca 800-1050 e Kr)

Det finns ett par gravfält till i Östergötland där några av gravarna troligen är båtgravar. Det är ett gravfält vid Malm (RAÄ 1) i Styrstad socken med tre och Solberga gravfält (RAÄ 30) i Mjölby socken med två stensättningar med båtformiga insänkningar. Båtgravar är vanligare i Uppland och Västmanland samt i Norge – även om dom egentligen aldrig är särskilt vanliga.

Av Peulle - Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=54937245
Osebergsskeppet (Av Peulle - Eget arbete, CC BY-SA 4.0)
Den mest kända båtgraven är väl Osebergsskeppet som hittades 1903 i en gravhög på Osebergs gård, strax norr om Tönsberg vid Oslofjorden och där skeppet och gravfynden finns utställda i Vikingskipshuset på Bygdøy i Oslo. Även om inte båtgravarna i Skamby har innehållit vikingaskepp av samma storlek som Osebergsskeppet eller med lika imponerande fynd så finns det ändå mycket att berätta om gravfältet.

En av gravarna grävdes ut vid en forskningsgrävning 2005. Undersökningen leddes av Martin Rundqvist, som varit gästbloggare här på vår blogg och då berättat om sina projekt på borgarna på Stensö (2014 och 2015), Landsjö (2014 och 2015), Ulvåsa och Skällvik. Martin har också inventerat åkermarken runt gravfältet i Skamby och gjort intressanta fynd från många olika tider.

Graven som undersöktes 2005 innehöll rester efter en båt som varit 5 m lång och ca 1,7 m bred. Här har det inte legat någon stor gravhög över båten och det har gjort att allt organiskt material (t ex trä, och textil) förmultnat. Kvar av själva båten fanns endast rostfläckar och båtnitar. Men även om båten inte var mycket att skryta med så hittades ett fynd som fick arkeologerna att hoppa av glädje - 23 välbevarade spelpjäser i bärnsten. Det fanns även en del andra fynd som delar av hästutrustning, en röd glaspärla, en brynsten samt delar av en mindre järnkniv.

Spelpjäser av bärnsten.

Vill ni veta mer om båtgravar och Skamby? Häng med på vandringen imorgon kväll. Det går också att ladda mer Martins rapport från undersökningen 2005.

Ann-Charlott Feldt 
Arkeolog

Vägbeskrivning: Från Norrköping åker du väg 209 mot Arkösund. Efter ca 10 km sväng höger in på väg 855 mot Stegeborg. Vid Kuddby sväng först höger in på väg 843 och sedan vänster i på väg 857 mot Stegeborg. Följ vägen i ca 4 km fram till Skamby gravfält. Gravfältet ligger på höger sida om vägen strax efter Skamby by och är skyltat.

Koordinat till samlingsplatsen är 58°30'50.3"N 16°31'25.4"E, lägg in koordinaterna i Google Maps. Klicka på vägbeskrivning och skriv in varifrån du startar resan.

K-podd 44: RUN-EXTRA! Om den återfunna runstenen vid Stora Tidö

Eskilstunabon Erik Björklid reagerade på vad han såg i marken när han cyklade förbi ett vägarbete vid Mälarvägen. Hans upptäckt ledde till att en tusenårig runsten nu är återfunnen efter 350 år.

Det här spännande fyndet fick K-podd att koppla upp sig till  Riksantikvarieämbetets runolog Magnus Källström, för att få höra allt om den nyfunna runstenen och vad som händer nu.

Magnus hänvisar till Södermanlands runinskrifter för den som vill gå vidare med sitt runsökande. Här hittar du den och andra volymer om Sveriges runinskrifter i digitaliserad form.

K-podd finns även som alltid att hitta i din app för poddlyssning i mobilen. Prenumerera gärna så missar du inget.

Vi önskar dig trevlig och inte minst spännande lyssning!
/K-poddredaktionen

Surveying and mapping WW2 war graves in Hanko S Finland 10.9.2018.

There was still a vivid air of summer around us today when we ventured on our first scientific fieldtrip in search of forgotten or lost WW2 war graves from the battles of Hanko front (25.6.-2.12.1941).

Clear skies above a dark heritage.

The day was successful albeit (of course) a sad one. We discovered and documented  at least six previously unknown graves dating to the Second World War and will continue our research in this particular location in the early spring of 2019. All of the fallen soldiers (including their material remains) fom the gravepit will recieve a proper burial after recovery.


The outlines of a grave are clearly visble after the removal of the topsoil and the uppermost excavation layers..

We will use every scientific method available to try to find out as much as possible, including the fates and identities of  these unknown soldiers during the years to come. We are working according to very strict ethic guidelines and will not give out detailed pictures of the recovery of the fallen.

Archaeology students measuring and mapping the WW2 graves.

Todays groundbreaking work was done in close co-opreation with Hanko Museum, "Sotavainajien muiston vaalimisyhdistys ry",  the Embassy of the Russian Federation in Finland, a small group of archaeology students from Finland (University of Oulu) and Sweden (Umeå Universitet) and with permission and help from locals and local landowners.

As a sign of respect for the fallen and their relatives there will be no other media coverage on this issue.

Community archaeology in Helsinki (Pitäjänmäki) 9.9.2018

Jump right in and check out amazing original stone-age (5000 tear old) finds "hands on", from the community archaeology dig in Pitäjänmäki (May 2018).

Archaeology is for everyone and for all ages!

Tomorrow you will also have a unique opportunity to pre register  your participation in the 2019 dig of this intriguing stone-age dwelling site  situated within minutes from Helsinki city centre!

Runstenar i luften

Runstenen Sö 90 vid Lövhulta i Hammarby socken flyttas till sin nya plats. Foto Magnus Källström

Nu i onsdags den 5 september gjorde inte mindre än två sörmländska runstenar varsin luftfärd. Då flyttades med kranbil först den återfunna Tidöstenen (Sö 91) från diket där den påträffades i augusti till en tillfällig förvaringsplats. Därefter genomfördes den sedan länge planerade flytten av runstenen vid Lövhulta (Sö 90) längre norrut invid samma vägsträckning.

Att flytta runstenar är inte något som man gör om det inte är alldeles nödvändigt och absolut inte om runstenen står på sin ursprungliga plats. Den plats där stenen en gång restes och miljön runt stenen är ofta en minst lika viktig del av denna typ av fornminnen som texten och ornamentiken.

Lövhultastenen står inte på ursprunglig plats och den har till och med flyttats två gånger tidigare. Stenen upptäcktes i juni 1888 liggande på åkern ”några alnar från stora landsvägen till Thorshälla, der den delar sig till Sundby socken” som det står i ett brev från klockaren C. G. Österberg till riksantikvarien Oscar Montelius. Tyvärr gjorde denna runsten även en luftfärd i samband med upptäckten. Den låg nämligen med ristningen nedåt och ingen visste att det var en runsten förrän den ”dåvarande jordegaren Andersson” sprängde den ”med 3ne skott i 6 klyften”. När Andersson bröt upp stenstyckena upptäckte han ”till sin stora ledsnad […] att stenen var ristad med runor” och han bad Österberg ta hand om den. Tillsammans med ”kyrkvärden Lundqvist” flyttade de stenen till en berghäll i närheten, där bitarna lades samman och Österberg gjorde en skalenlig teckning av stenen, som medföljde brevet till Montelius.

Året efter – 1889 – lagades och restes stenen på den norra sidan av landsvägen mellan Strängnäs och Torshälla. Här stod den när den undersöktes av Erik Brate 1897 och av Elias Wessén 1929 inför publiceringen i Södermanlands runinskrifter. 1961 skulle vägarna läggas om och man anhöll då om att få flytta runstenen till den plats som den har haft sedan dess, vid kanten av en liten skogsdunge på den västra sidan om den stora vägen mot Sundbyholm.

Lövhultastenen på sin nya plats. Foto Magnus Källström

Jag har sett denna sten vid några tillfällen genom åren och har alltid fascinerats av att den har hållit sig så fin. Den rengjordes senaste gången 2004 och målades då också upp av Thorgunn Snædal från Runverket. Trots att det har gått fjorton år sedan dess och stenen står under ett stort träd finns nästan inte en gnutta lav på stenytan och uppmålningen är väl bibehållen. Man undrar hur detta kan komma sig när andra stenar har en tendens att snabbt gro igen och uppmålningar blekna.

Ristningsytan lutade tidigare rätt kraftig bakåt, vilket man egentligen inte hade tänkt. Stenen fick denna lutning av misstag vid flytten 1961, då den murades fast mot en bakomliggande sten. Vid flytten hade en del av lagningarna i stenen gått upp och man var rädd att detta skulle hända igen om man försökte räta upp den. Saken fick därför bero.

De anordningar som hade gjorts för stenen 1961 visade sig vara synnerligen kraftiga och det tog nog mer än en timme innan de stenkonservatorer som ombesörjde flytten hade lyckats lösgöra stenen från marken. Efter en kort luftfärd intog den därefter sin nya plats på den västra sidan av den cykelväg som nu byggs längs vägen. Ristningsytan har nu fått den lutning som den ursprungligen bör ha haft. Även denna lutar något bakåt eftersom stenen i genomskärning är konformig. Det ska nu bli intressant att följa denna sten och se om den mår lika bra på sin nya plats som den hittills verkar ha gjort.

Den över delen av Lövhultastenen. Den nyupptäckta palmetten är synlig som en ljus bågformig skiftning i stenytan under bandknuten. Foto Magnus Källström

Lövhultastenen har en ornamentik som man känner igen från flera andra runstenar i Södermanland. Mitt på stenen nedanför svansarna på de textbärande rundjuren där man kanske skulle förvänta sig ett kors, finns en halvcirkelformad figur. Den kan knappast tolkas som något annat än en palmett, som i så fall har fått en något oväntad placering. När jag i november förra året besökte stenen tillsammans med Länsstyrelsen och Trafikverket inför de planerade arbetena, noterade jag att det på platsen under bandknuten faktiskt också finns en palmett inristad, vilken saknas på bilden i Södermanlands runinskrifter och som inte heller är markerad i den nuvarande uppmålningen. Man undrar varför stenen ska ha två palmetter. Beror palmetten på mittytan på ett misstag eller ska denna figur kanske tolkas på ett annat sätt?

Något som jag har lärt mig som runforskare är att man ytterst sällan är den förste som iakttar något eller kommer med en ny tolkning av en svår inskrift. Det är inte ovanligt att goda iakttagelser och kloka slutsatser finns gömda djupt ner i arkivens gömmor utan att någonsin ha nått de stora korpusutgåvorna. När jag konsulterade det bildmaterial av stenen som finns i ATA och som nu har digitaliserats inom projektet Evighetsrunor, upptäckte jag att redan Erik Brate hade sett och markerat den övre palmetten på sitt foto från 1897. Däremot förbisågs denna detalj av Elias Wessén och Harald Faith-Ell vid deras granskning den 7 juni 1929.

Lövhultastenen fotograferad av Erik Brate 1897 (till vänster) resp. av Harald Faith-Ell 1929 (till höger). Notera palmetten som finns markerad upptill på ristningsytan på Brates fotografi. Efter original i ATA

De senare kan ursäktas med att de under samma dag även rengjorde, undersökte, målade upp och fotograferade ytterligare fyra runstenar (Sö 89, Sö 118, Sö 119 och Sö 314). Den sistnämnda, som då satt i grunden till Torshälla kyrka, fick dessutom ”grävas fram och ordentligt rengöras” innan den kunde dokumenteras. Detta tog hela förmiddagen och först kl. 13.00 var de klara med denna sten och kunde ge sig iväg till nästa plats. Trots att de även tog paus för lunch var de faktiskt inte tillbaka senare än halv åtta på kvällen hos fru Kihlmark i Skogstorp, där de hade sitt nattkvarter. Detta är en effektivitet som fyller en sentida och mer senfärdig efterföljare med beundran.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

Taktil sökning bland oknytt och djur

Följa John – ateljén
John Bauers ateljé i utställningen Följa John på Jönköpings läns museum. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

Jönköpings läns museum har drygt tolvhundra digitiserade skisser av John Bauer. Dessa teckningar har tidigare inte visats, men i utställningen Följa John kan man nu se nästan hälften av dem. Utställningen vänder sig till barn i förskoleåldern, men hur bygger man en sökfunktion för personer som inte kan läsa och skriva?

Ett hundra år efter konstnären John Bauers död 1918, uppmärksammar Jönköpings kommun, tillsammans med ett antal samarbetsparter, hans liv och verk med en rad aktiviteter under namnet Baueråret. John Bauer var endast 36 år gammal när han tillsammans med sin fru Esther Ellqvist och deras treårige son drunknade, då ångaren Per Brahe sjönk under en höststorm på Vättern.

Mossmattor och taxar

Som en del av Baueråret har Jönköpings läns museum producerat utställningen Följa John, en lekfull utställning för främst barn. I uppdraget ingick att uppmuntra barnen till rörelse – och rör sig, det gör barnen. I ett av rummen, där golvet (marken) är täckt med en mossliknande matta, och där ljus, ljud och material skapar en uppslukande känsla av skog, kan barnen krypa, hoppa och umgås med varandra och med John Bauers sagofigurer. En bricka med koppar och en fikakorg inbjuder till att leka picnic. Olika dräkter inbjuder till att klä ut sig. Och i det vintervita nästkommande rummet står ett antal taxar redo att leka med.

Följa John – Skogen.
Ett av rummen i utställningen representerar skogen. Ljud, ljus och material samspelar för att uppnå den rätta skogskänslan. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

Katali Jarefjäll, verksamhetsutvecklare på utställningar och program, berättar att många av de små tygtaxarna är på lagning – så intensivt leker barnen med dem! Katali Jarefjäll har varit projektledare för utställningen Följa John, och har haft ett team av medarbetare och anlitade proffs som samarbetat och ansvarat för sina respektive specialområden.

Katali Jarefjäll
Katali Jarefjäll, verksamhetsutvecklare på Jönköpings läns museum och projektledare för utställningen Följa John. Foto: Staffan Cederborg CC BY.

Från väggarna i alla rum tittar sagofigurerna tillbaka på besökaren. Vissa av originalen är placerade i nischer i väggarna, sparsamt upplysta. Man får sticka in huvudet där för att komma riktigt nära. Och sticker in huvudet i väggen, det gör också älgarna som binder ihop utställningens delar.

Följa John – Vintern.
Älgar binder ihop utställningens olika teman och rum. Här vinterrummet. Foto Staffan Cederborg CC BY.

Landskap med lysande ”triggerpunkter”

Efter färden genom den trolska skogen och vinterrummet kommer besökaren så fram till ateljén. Där får besökaren bekanta sig med John Bauers konstnärskap. Centralt i rummet står ett bord, och på bordet ett landskap med lysande ”triggerpunkter”. Denna interaktiva station är utvecklad och producerad i samarbete med ett team från Riksantikvarieämbetet.

Följa John – Ateljén
I det som ska gestalta John Bauers ateljé står det interaktiva arbetsbordet. Till höger en reproduktion av fönstret från den autentiska ateljén. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

Tanken med stationen var att göra museets stora skissamling tillgänglig för barn. De 545 utvalda skisserna, som aldrig tidigare visats, är digitiserade och sökbara, både genom museets samlingsförvaltningssystem och genom Digitalt museum. Men eftersom en traditionell söktjänst skulle fungera dåligt på besökare som inte kan läsa och skriva, bestämde man sig för att pröva något annat. Resultatet blev att besökaren utför sökningen genom att handgripligen placera figurer på de lysande punkterna på landskapet.

Den interaktiva stationen i utställningen Följa John. En kombination av figurer filtrerar urvalet av John Bauers skisser.

Stationen består av ett arbetsbord, ett staffli och ett fönster. På bordet finns några penslar, en pipa, en glasburk med terpentin och fyra högar med skisser och block – en stiliserad bild av hur det kan ha sett ut under en arbetsdag i ateljén. Bordsskivan har också en CNC-fräst relief av ett landskap som föreställer Jönköping med omnejd.

Bordet
Bordet med det CNC-frästa landskapet, ”triggerpunkterna” och de fyra projektionsytorna. Strax höger om landskapet står de fem träfigurerna. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

För att skisserna ska synas, måste besökaren placera en eller flera träfigurer på landskapet på arbetsbordet i ateljén. Träfigurerna motsvarar de oftast förekommande motiven i John Bauers skisser: oknytt, djur, människor, natur, saker.

De fem träfigurerna.
De fem träfigurerna som representerar kategorierna: oknytt, djur, natur, människor och saker. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

Figurernas cirkelformade bas passar i de cirkelformade lysande ”triggerpunkter” som finns markerade i landskapet. När besökaren placerar ett oknytt på någon av punkterna projiceras slumpvis utvalda skisser av oknytt, fyra stycken på bordet, och en på det uppställda staffliet. Ställer besökaren i stället ett djur på en punkt, visas bilder med djur, och så vidare. På bordet projiceras skisserna på de fyra högarna med böcker och skissblock.

Slumpvis urval

Ställer besökaren ännu en figur på bordet filtreras urvalet till att hämta bilder som innehåller båda figurernas kategorier, till exempel oknytt och djur. Det är alltså samma logik som en sökmotor som tillåter olika filtreringsalternativ; skillnaden ligger på det pedagogiska planet – här används ett kinestetisk element för att göra sökningen mer tydlig och lustfylld. Men krasst sett är det inte fråga om ett regelrätt bildsök, utan snarare en bildgenerator. Urvalet sker slumpvis och ger inte besökaren möjlighet att söka efter en specifik bild.

– Det är full fart på barnen när de upptäcker att det de själva kan styra vad som visas, säger Katali Jarefjäll. De kanske inte tar med sig så mycket kunskap om konstnären John Bauer hem, men de har kul och får en positiv upplevelse av hans bildvärld och museum med sig i bagaget när de går härifrån.

Så funkar det

Tittar vi under huven på stationen hittar vi förstås en del elektronik. Men innan vi går in på de tekniska detaljerna finns det anledning att reda ut datats väg från museets samlingsförvaltningssystem till projektionerna.

Teamet kom tidigt fram till att man ville lyfta ut det data som skulle användas till en egen databas. Varför inte använda museets databas eller Digitalt museum som databasen var kopplad till?

– Det gick inte att tagga upp innehållet så som vi ville, säger Oscar Engberg, medietekniker på Riksantikvarieämbetet. Den befintliga databasen var inte tillräckligt flexibel för att svara mot de krav på snabbhet och hanterbarhet som stationen ställde.

545 skisser valdes ut och sorterades in i fem kategorier, de tidigare nämnda: oknytt, djur, människa, natur och sak. Ett digert jobb, visade det sig.

Följa John - Excelutdrag
Ett utdrag från Excelfilen där teamet tillsammans kategoriserade bilderna och angav ifall bilden skulle roteras eller inte.

– Den här processen var väldigt intensiv och tidskrävande. Alla bilder taggades upp med allt de innehöll, och efter det analyserade vi taggarna, och kunde dela in bilderna i de fem slutgiltiga övergripande kategorierna. Det handlade om att hitta figurer och taggar som skulle kunna representera samtliga underkategorier, säger Oscar Engberg.

Bilderna sparades sedan om till png-format för att inte påverka systemets prestanda negativt. Därefter importerades bilder och databas med filnamn och kategoritillhörighet till en applikation som lagrades på en stationär dator. I applikationen finns också övrig media som till exempel de ljud och ljus som samspelar med besökarens interaktion.

För att applikationen på datorn ska känna av vad besökaren gör, och sedan skicka rätt bilder och ljud till projektorerna, är datorn ansluten både till tekniken i bordet, som ger input i form av kommandon, samt tekniken som tar hand om svaret i form av ljud och bild, det vill säga projektorer och högtalare. Mellan datorn och projektorerna/högtalarna finns, förutom en nätverksrouter, mediaservern Watchpax med programvaran Watchout.

Medieservern Watchpax
Medieservern Watchpax (den apparat som ligger ovanpå nätverksroutern) är utrustad med mjukvaran Watchout. Foto: Staffan Cederborg CC BY.

Det är alltså två system som samarbetar. Dels applikationen på datorn och dels Watchout på mediaservern. Men signalen kommer från bordet. Under figurerna, i själva basen sitter ett RFID-chip infällt. När figuren ställs på en av punkterna på bordet läser mikrokontrollerkortet Arduino av vilken figur det är, och skickar signalen till datorn.

RFID-chip
RFID-chipet är infällt i figurernas bottenplatta. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

 

Arduino under bordet.
Under bordet sitter de fem mikrokontrollerkorten som läser av vilka figurer som placeras på ”triggerpunkterna”. I nederkant av bilden syns också en USB-hub. Tekniken är i vanliga fall dold under en träplatta. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

Projektet anlitade företaget Spree som fick konstruera den applikation på datorn som tar hand om signalen. Applikationen väljer slumpvis ut bilderna utifrån de inskickade sökkriterierna och lägger sedan bilderna i en speciell ordning i en vy. Denna vy skickas sedan vidare till en mediaserver som via mjukvaran Watchout delar upp och positionerar bilderna rätt på projektionsytorna.

Följa John - Flödesschema-Skisstation
I flödesschemat kan man överskådligt se hur tekniken är hopkopplad och följa signalens väg genom systemet. Bild: Oscar Engberg, CC BY.

Ett av verktygen i Watchout är en tidslinje som kom väl till pass i denna applikation. Tidslinjen kan beskrivas som ett händelseschema som styrs av olika former av input, i detta fall av huruvida besökaren agerar eller inte. När ingen besökare interagerar med bordet “spelar” Watchout upp en standardvy som består av bilder på bland annat skissböcker. När besökaren ställer en av figurerna på bordet initieras ett skript som skickar en kort ljus- och ljudsnutt till projektorerna – “pass på, nu händer något!”. Samtidigt hämtar applikationen på datorn upp fem matchande bilder som behandlas i Watchout och skickas till projektorerna. Hela proceduren, från figur till skiss, tar cirka sju–åtta sekunder, vilket är en medvetet designad tröghet som ska motverka känslan av fladdrighet om besökaren till exempel snabbt byter figurer på bordet. När ingen ny input längre kommer från bordet, återgår Watchout, efter cirka två minuter, till standardvyn.

Programvaran Watchout
Programvaran Watchout. Längst upp på skärmen syns positioneringen av bilderna, och längst ner ligger tidslinjen med de olika händelserna. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

I en tidigare version lät man även ljuset från fönstret ändras när en besökare interagerade med figurerna på bordet. Men efter utvärdering beslöt man att stryka det eftersom det ändrade ljuset drog uppmärksamheten från bordet.

Skript för start och stopp

Hela systemet går att fjärrstyra så att service, uppdateringar och ändringar i schemaläggningen kan göras över nätet. För schemaläggningen, det vill säga när systemet ska stängas av och sättas på, har utvecklarna använt Windows inbyggda schemaläggningsfunktioner som kör skript för att starta och stoppa projektorer, mediaserver och datorn med skissapplikationen. Samma dator startas automatiskt varje morgon via schemaläggning i datorns BIOS.

Budget

Hela utställningen Följa John har kostat cirka 1,6 miljoner kronor, intern arbetstid borträknad. I denna summa ingår kostnaden för den digitala stationen som är uppdelad på material, cirka 85 000, samt den digitala utvecklingen, cirka 90 000. Summorna exkluderar moms.

Katali Jarefjäll tycker att samarbetet med Riksantikvarieämbetet har fungerat väl och att det varit värdefullt att tillsammans formulera idéer och anpassa lösningen till de resurser museet har. Riksantikvarieämbetets medvetenhet kring långsiktighet och hållbarhet har också varit en tillgång i projektet.

– Som litet museum är det svårt att ha koll på marknaden, säger Katali Jarefjäll.

Fotokvaliteten viktig

Planen är att utställningen Följa John ska stå i fem år. Katali Jarefjäll har ambitionen att förbättra kvaliteten på fotografierna av de redan förekommande skisserna, och samtidigt göra hela samlingen på över 1 200 skisser sökbara. Just att se till att kvaliteten på fotografierna blir hög, är en sak hon gärna understryker, kanske något att tänka på för ett museum som går i tankar att göra något liknande med sina samlingar?

Två andra viktiga saker som Katali Jarefjäll pekar på är dels att noggrant välja vilka symboler som ska representera de olika kategorierna, och dels att ha tydlig info till besökarna kring själva sökproceduren.

I det sista rummet (eller första om man kommer från andra hållet) finns en mer vuxenanpassad, monterbaserad del av utställningen. Där står också två läsfåtöljer att sjunka ner i. På bordet bredvid ligger ett axplock av sagor och böcker med illustrationer av John Bauer. Kanske är det här, i knäet på en förälder, som barnen hamnar efter att ha skuttat sig trötta bland troll och älgar.

Har du frågor kring att arbeta med liknande saker, hör av dig till Oscar Engberg på Riksantikvarieämbetet: telefon: 08-5191 88 02, e-post: oscar.engberg@raa.se

Staffan Cederborg
Verksamhetsutvecklare, Digital förmedling

Följa John - Logotyp
Följa John – Logotyp. Foto: Staffan Cederborg, CC BY.

 

"Made by History" a very nice new Finnish archaeology blog

This blog was started by my colleague and friend Teemu Väisänen just a way back. It´s both neat and informative.




https://tvarchaeology.blogspot.com/

Teemu and I, together with the also great Aleksi Rikkinen 😉, will be sharing a workspace in Helsinki together 2018-2019. Maybe we could blog together about or common interest in WW2 conflict archaeology here for a while during that  time! Stay tuned!

Community archaeology dig planned for June 2019 in Espoo!

From the early the 1990´s  until 2006  I supervised several large scale community archaeology excavations on exciting stone-age dwelling sites in Espoo. Next summer me and MA Janne Soisalo will try to continue the work in co-operation with local educational institutions.

From the excavationin in Lill-Ingåla in 2006. 
Photo: Tryggve Gestrin-Espoo City Museum

The excavation, that will probably be immensely popular, is planned to take place in June 2019 (the exact days will be decided later). If you are interested in participating here it is therefore necessary to send a preliminary letter of interest to jfarchaeology@gmail.com as soon as possible! Please also make suggestions of dates (in June) when you would prefer to participate.

A stone-age (ritual) mace head (KM 2611:1) in the shape of a bears head found in Espoo. 
Photo: National Board of Antiquities-Musketti

No previous knowledge of archaeology is necessary. The excavation is suitable for all ages and especially families. A maximum of 20 participants are allowed to participate per day!

Link to the excavation report Esbo Bolarskog III (J. Fast 2002). This excavation was also financed by Esbo Arbetarinstitut.


https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/raportti/read/asp/hae_liite.aspx?id=101916&ttyyppi=pdf&kansio_id=49

Nyheter om arkeologi och historia om samer september 2018


SAMEKVINNAN OCH DEN POLSKE PRINSEN

 

Om en samekvinna och den polske prinsen som hämnade i tinget skriver Allan Jardén och Ove Attica i artikeln ”Prins Jablonsky i Tornedalen” i Diskulogen juni 121 (s. 26-28)

 

EN SLÄDE FÖR JAKT PÅ REN SMÄLTES FRAM I FJÄLLEN

 

I det sista numret av Allt om Vetenskap Nr 08-2018(Tidskriften upphör) skriver Åsa Malmberg en bra artikel ”Forntiden smälter fram” om bland annat en samisk släde i form av en urholkad trädstam med två hål i botten som är 400-500 år gammal. Släden har tolkats att samerna använde den vid jakt på vildren och blodet rann ur släden genom de två hålen på botten av släden.

 

 

HISTORISKA VISTEN UPPTÄCKTE I VÄSTERNORRLAND

 

Sellen, Patric 2018-08-29. Gammalt samiskt visteområde upptäckt norr om Sollefteå. Sveriges Radio Västernorraland
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/gammalt-samiskt-visteomrade-upptackt-norr-om-solleftea

SKOGSSAMER OCH SOCKENLAPPAR I GÄSTRIKLAND

En bra artikel om samer och sockenlappar i Gästrikland har skrivits av arkeologen Bo Ulfhielm skrivit i  Från Gästrikland 2017.  Ni som var med bussutflykten i våras i norra Uppland och Västmanland, gamla Västmanlands län, så berättade Bo om en kvinna som jag hade skrivit om, där har han skrivit en bra sammanfattning för er som undrar vem kvinnan var.

Läs mer: Ulfhielm, Bo 2018. Sockenlappar och andra samer i Gästrikland. Från Gästrikland 2017.
https://independent.academia.edu/BoUlfhielm

LAPPSKATTELAND

 

Läs mer: Norstedt, Gudrun 2018-08-06 Lappskatteland. Samer.se
http://www.samer.se/5629

 

ETT FÖRKRISTET SAMISKT NAMN BERÄTTAR OM ETT OVANLIGT YRKE

Samiska båtdragare på 1570-talet


Av Jouni Tervalampi, 16 augusti 2018
https://tervalampi.wordpress.com/2018/08/16/samiska-batdragare-pa-1570-talet/