Nyheter om arkeologi & Historia Västmanland Okt 2016

FOTOFESTIVAL I STRÖMSHOLM I VÄSTMANLAND
Bildgruppen Prisma 50 år
KNYTPUNKTEN – STRÖMSHOLM
8 oktober 2016
Möt tre av Sveriges bästa fotografer!
Tre helt olika bildstilar, formspråk och motivområden.
Maja Kristin Nylander, Anders Petersen och Anders Geidemark.
Biljett 200 kr
FÖRELÄSNINGAR OM BIOGRAFIN OM FOTOGRAFEN MARTIN ADLER 

Författaren Ann-Christine Kihl berättar om biografen om Martin Adler den 18 oktober på Bokens Dag i Västerås.
27 oktober 2016 på Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, Västerås
Läsa mer: Eriksson, Ellinor 2016-09-29. Tio år sedan mordet på Martin Adler. SVT Västmanland.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/tio-ar-sedan-mordet-pa-martin-adler
Jersenius, Erik sept 2016. Det logiska slutet på en krigskorrespondents liv. Vlt.se
Beställa boken;

VIKINGATID - VÄSTERÅS FÖRE VÄSTRA AROS
- Västerås historiska roll utifrån nya rön och fynd

Lördagen 22 oktober, start kl 8.30
Hörsalen, Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2
Deltagaravgift 150 kr

OKÄNT GRAVFÄLT FRÅN JÄRNÅLDERN HITTAT I VÄSTERÅS

Ett tidigare okänt gravfält från järnåldern har hittats vid Johannisbergs naturreservat i Västerås. Det var den lokale ortsbon Olle från Enhagen som upptäckte gravfältet.  Åtta synliga stensättningar bland annat en tresidig och en båtformig stensättning. Fyndet har ännu inte rapporterats till Länsstyrelsen i Västmanland.
Källa: Jouni Tervalampi besök vid gravfältet september 2016.

MEDELTIDA HUS FUNNET I VÄSTERÅS

Läsa mer: Westberg Sunesson, Therese 2016-09-16. Följ med in i det okända stenhuset.Vlt.se

SKELETTFYND FRÅN BELÄGRINGEN AV VÄSTERÅS SLOTT 1521-1522

Vlt.se 2016-06-09. Skelettdelar funna på slottet.

STRÖMHOLMS KANAL KAN FÅ STATLIGT BIDRAG

Den socialdemokratiska- miljöpartistiska regeringen öppnar för att fler kanaler ska få statliga bidrag.
– Kanalen är besöksvärd. Det är en hel del båttrafik, men också folk som lockas av kanalen och har det som ett utflyktsmål. Så självklart genererar den pengar. Men det handlar också om större värden än de ekonomiska. Kanalen är kulturhistoriskt värdefull och en identitet för oss, sade den socialdemokratiska kommunalrådet Tobias Nordlander till SVT Nyheter Västmanland.
 Läsa mer: Eriksson, Ellinor 2016-09-27. Fler kanaler ska kunna få bidrag från staten.  SVT Nyheter Västmanland.
Tervalampi, Jouni 2010. Striden om Strömsholms kanal

BYGGLOV KRÄVER FÖRST EN ARKEOLOGISK UTREDNING PÅ LÄNSSTYRELSEN

Hur går processen till när man söker bygglov?

Läsa mer: Larsson, Gustaf 2016-09-27. Byggboom skapar tryck på avdelning för fornminnen. Sveriges Radio P4 Västmanland
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6521661

DROTTNING KRISTINA SKÄNKTE MARK FÖR TEGELBRUK I VÄSTERÅS

Rensmo. Mattias  2016-05-19. Ovanlig tegelbruk från 1600-talet grävs ut i Västerås. Sveriges Radio P¤ Västmanland.

FLER MILSTENAR MED KRONA I BADELUNDA SOCKEN

I min bok Eriksgatan genom Västerås (2013) påstod jag (Jouni Tervalampi) att milstenen vid Branthovdagatan var unik. Ack så fel jag hade! Fler milstenar med årtalet 1833 och en uthuggen krona har upptäckts på nytt. Gunnar Lignell skriver i artikeln ”Milstolpar i Badelunda” i BadelundaBygden September 2016 om flera milstolpar från 1833 med krona och ett äldre fotografi om milstolpens vid Branthovdagatan ursprungliga placering.

NYA PUSSELBITAR I VÄSTMANLANDS HISTORIA - 10 000 ÅR SEDAN

Sommaren 2014 utbröt en brand i Västmanland som senare utvecklades Sveriges största skogsbrand under modern tid. Hösten 2015, våren 2016 och augusti 2016 inventerades området.
När första presentationen av inventeringen ”På spaning efter svunna landskap – i brand områdets spår” av inventerarna Anette Färjare, Anna Ulfhjelm och Roger Wikell på Västmanlands Läns Museum i Västerås, 24 september 2014 fick vi en bild hur Hällabrännan såg ut för 10 000 år sedan
Den erkänt skickliga inventeraren, Roger Wikell, som har inventerat stenålderlämningar på Södertörn i Södermanland och Kolmården i Östergötland och fann de flesta stenålderboplatserna kring 100-110 meter havet och några högre upp. Hälla/Öjebrännan var då en ö första invånare kom söderifrån med båt, eller gick över isen på vintern, för över 10 000 år sedan. De var säljägare och fiskare. Åmänningen var ett sund mellan ön och det dåtida fastlandet.
Samtidigt, eller något tusen år yngre, levde en ren- och älgjägarbefolkning vid Limsjön och Finnheden i Dalarna. Landhöjningen innebar att kustfolket förflyttade allt längre söderut samtidigt som viltjägarna bosatte sig längre och längre ned in i dagens Västmanland och Uppland.

Läsa mer: Roger Wikell http://www.wikell.se/
Pettersson, Mattias och Wikell, Roger  2013.Tidigmesolitiska säljägare i Tyresta för 10 000 år sedan Späckbetong, gråsäl och tomtning på en kobbe i Ancylussjön 120 km från fastlandet . Fornvännen 2013.
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6571/2013_073.pdf?sequence=1
Fredrik Hallgren, osteologisk analys Lisa Hartzell. 2014. En mesolitisk boplatsvall vid Finnhed i Älvdalen. Arkeologisk undersökning av skadad fornlämning. Älvdalen 488:2. Älvdalens Kyrkby 9:9. Älvdalens kommun. Dalarnas län. Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2014:60.
Wehlin, Joakim 2014. Pionjärerna vid Limsjön. Arkeologisk undersökning av boplats från äldre stenålder, RAÄ 405 i Leksands socken och kommun, Dalarna Dalarna Dalarnas museum  Arkeologisk rapport 2014:14
Tervalampi, Jouni 2016. Nordfennoskandinavisk jägarkultur blev samisk. Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen.(s. 6-8)


September Pieces Of My Mind #3

  • Just got the application referees’ evaluation for a job I’ve been hoping for. I’m afraid to read it. Taking a walk first.
  • I’m really tired of this thankless shit. Impatient for December, when I’ll know if I’ll have money to write that castles book or if I should start calling people about a steady job in contract archaeology. The one I stupidly turned down in fucking 1994.
  • Osteologist Rudolf Gustavsson has documented traces of flaying on cat bones that we’ve found at Stensö Castle. Reading the ribald 15th century “Marriage Song” that has just appeared in a new critical edition, I found a passage where the poet warns a father of daughters: “If he has beautiful cats, then my advice is not to invite many furriers to his feast”.
  • Affluent Chinese Swedes who want to throw out the Middle Eastern refugees. I can’t even.
  • Torbjörn Lodén writes something interesting in the latest issue of the Swedish-Chinese Association’s monthly. According to him, the Chinese Communist Party’s continued emphasis on Mao Zedong Sixiang, “Mao Zedong’s Thought” after the man’s death should be read as an implicit step away from his many disastrous actions. Apparently Mao Zedong failed to follow his own Thought.
  • I see flashing knobs!
  • These castle sites really aren’t very rich in pottery. Birgittas udde didn’t yield a single sherd. Skällvik offered only 68 g of Medieval wares and 332 g of Modern stuff.
  • Not-so-great usability. The interface of our front door’s inside lets you do four things. Press the handle, pull the handle, turn the lock knob one way, turn the lock knob the other way. When the door is locked, if you press the handle, the pressure of the door’s rubber insulation seal disables the lock knob. You can then only leave our house if you know that you have to pull the handle first.
  • Sewed the buttons back onto my crappy Lithuanian shirt and imposed Ordnung on the needlework box.
  • Much-needed encouragement: a journalist did a long interview with me about my new book.
  • It’s 100 meters high and several 100 degrees Celsius warm inside. It’s a pile of ashes from a mid-20th century shale oil plant. It’s just
    outside Örebro.
  • Reasonable commentators unanimously declare Trump unfit for office. Sadly this makes Trump voters unfit for democracy.
I've never tossed a grocery basket onto a roof. Have I really lived at all?

I’ve never tossed a grocery basket onto a roof. Have I really lived at all?

Orienting West Mexico

Later today I shall attend Peter Jimenez’s final seminar for his dissertation thesis entitled Orienting West Mexico: The Mesoamerican World-System 200–1200 CE. This will be the third dissertation thesis on Mesoamerica from my department.Filed under: Archaeological theory, Archaeology, Mayanist studies Tagged: Mesoamerica, Mexico, Peter Jimenez, World System

IPM i Paris – rapport från skadedjurskonferens på Louvren

Ämnena skadedjur och mögel samlade i september 166 deltagare från hela världen på Louvren i Paris. Utredaren Lisa Nilsen sammanfattar här sina intryck från den tre dagar långa konferensen.

Den första internationella konferensen i IPM (Integrated Pest Management/samordnad skadedjurskontroll) organiserades i Piacenza, Italien, 2011. Den andra i Wien 2013 och nu denna i Paris. Jag har varit med på alla tre och i samtliga fall bidragit med presentationer om den standard i IPM som varit under utarbetande. Till årets konferens var standarden färdig och kunde visas upp, färsk och nyutgiven. Många av de experter som varit med att utforma standarden var med och det kändes roligt att tillsammans med dem kunna lansera det jobb vi gjort.

Lisa Nilsen presenterar IPM-standarden på konferens i Paris. Foto: Charlotta Bylund Melin.
Lisa Nilsen presenterar IPM-standarden på konferens i Paris. Foto: Charlotta Bylund Melin.

Ökad resistens mot insektsgifter
Resistens mot pesticider nämndes några gånger då det konstaterades att de helt enkelt inte hjälper längre. Förebyggande metoder är den enda vägen framåt. Jag läste ett intressant blad från Sri Lanka, där författaren berättade att intag till samlingarna i arkivet rutinmässigt behandlas med en biocid. Undersökningar har senare visat att insekterna inte dör av giftet, men ändå fortsätter man med metoden av gammal vana.

The biggest pest in America
Flest skratt fick skadedjursexperten Patrick Kelley när han beklagade att man i USA nu har upptäckt en ny art av skadedjur som riskerar att ställa till stor skada, Trumpus ridiculae är det latinska artnamnet. Kelley hade annars gjort en intressant studie om feromoner efter att museer uttryckt oro för att feromonerna från fällorna skulle hamna på textilierna, som i sin tur skulle dra till sig extra mycket mal. Hans resultat visade att så inte var fallet.

 

Skadedjur? Moi? Foto: liberationnews.org.
Skadedjur? Moi? Foto: liberationnews.org.

Vad kostar IPM egentligen?
Ett annat föredrag som imponerade på mig var en ung konservator på ett etnografiskt museum i Wien, Sophie Fuernkranz. Hon har under fem år samlat data på hur mycket tid hon lägger på IPM, inklusive rengöring, packning, tid med praktikanter. Det blev totalt tio timmar i veckan, 25% av en heltidstjänst, vilket är värdefull information för alla museer som på allvar vill ta upp kampen mot skadedjur.

Att engagera besökare
Mel Houston från National Trust for Scotland berättade om hur de försöker få besökare med på tåget vad gäller IPM. Besökarna får klisterfällor med sig hem för att se om det finns skadeinsekter även där. Det imponerade på fransmännen tror jag, där man först på senare tid har börjat erkänna att man har problem med skadedjur. Vad gäller skadedjuren i Skottland berättade Mel att de bara ökar och ökar. Men det kan också bero på att man där blir allt bättre på att rapportera.

Det var också ganska många presentationer om mögel. Mikroorganismer räknas också som ”pests” enligt definitionen i standarden.

Den brittiska insektsdatabasen
Den sista talaren var Jane Thomson Webb från Birmingham Museums. De har en databas dit kulturarvsinstitutioner runt om i Storbritannien kan rapportera om olika insektsfynd. På så sätt kan de hålla kolla på spridning och förekomst. Vi svenskar som var med på konferensen tänkte direkt att det är någonting vi måste ha i Sverige också. Vi var några som pratade om att vi ska ta kontakt med Birmingham Museums och fråga om vi får haka på deras färdiga system (Brexit or no Brexit…).

Slutsats – städning regerar!
Slutsatserna från flera av föredragen var att lösningen stavas städning. Det gläder förstås mig, som i hela mitt yrkesverksamma liv hävdat att vi måste lägga resurser på städning och städares status. Ett stort problem på bland annat ett av de större Parismuseerna är att städfirmorna byts ut vart tredje år. Det känner vi igen från Sverige också och jag undrar vad som ska till för att vi ska få tillbaka egenanställd städpersonal. Billigt på kort sikt visar sig ofta bli dyrt på lång sikt.

Hela poängen med att samlas på det här sättet är ju att vi tar del av varandras kunskap. Med på konferensen var deltagare från Afrika, Asien, Europa och Nordamerika. Det var många intressanta presentationer om de senaste rönen i forskningen, både från större institutioner och privata företag som visade sin utrustning för att förebygga angrepp från insekter. På dessa konferenser har jag mött flera små familjeföretag som ägnar sig åt olika behandlingsmetoder och apparater för bekämpning av skadedjur i museer, arkiv och bibliotek. ”Min pappa har ägnat trettio år åt att utveckla och framställa den här ljusfällan”, sa en av dem när han presenterade sitt företags stora klisterfälla som lockar med grönt ljus utan UV. Den fällan är vanlig på franska museer, de hade den i magasinet på Musée de l’Histoire de la Nature som vi gjorde studiebesök hos under veckan.

Nästa IPM-konferens i Stockholm 2019
Under konferensen blev vi svenska deltagare från Riksantikvarieämbetet, Nationalmuseum och Naturhistoriska Riksmuseet tillfrågade av självaste David Pinniger, nestorn emeritus inom IPM, om inte vi kunde tänka oss att organisera nästa konferens. Jag skrev direkt till min chef och fick ett ”självklart, vad roligt” till svar. Därför, kära läsare, uppmanar jag er att sätta igång med projekt om skadedjur och mögel, så att ni kan presentera era resultat i Stockholm på nästa internationella skadedjurskonferens 2019. Jag längtar redan.

Lisa Nilsen, lisa.nilsen@raa.se

Glada svenska deltagare på skadedjurskonferens i Paris: Lisa Nilsen, Riksantikvarieämbetet, Charlotta Bylund Melin, Nationalmuseum, Niklas Apelqvist, Naturhistoriska riksmuseet och Carola Häggström, Riksantikvarieämbetet. Foto: Okänd konferensdeltagare.
Glada svenska deltagare på skadedjurskonferens i Paris: Lisa Nilsen, Riksantikvarieämbetet, Charlotta Bylund Melin, Nationalmuseum, Niklas Apelqvist, Naturhistoriska riksmuseet och Carola Häggström, Riksantikvarieämbetet. Foto: Okänd konferensdeltagare.

En månad in i förstudiearbetet: Byggnadsvårdens behov av labb för färganalyser

Kulturvårdslaboratoriet hade i augusti besök av Statens fastighetsverk och Stockholms målerikonservering. Analyser gjordes på historisk interiör färgsättning. Gästkollegornas fokus på bebyggelsens ytskikt gjorde besöket relevant för förstudien. CC-BY
Kulturvårdslaboratoriet hade i augusti besök av Statens fastighetsverk och Stockholms målerikonservering. Analyser gjordes på historisk interiör färgsättning. Gästkollegornas fokus på bebyggelsens ytskikt gjorde besöket relevant för förstudien. CC-BY

I september har förstudien Byggnadsvårdens behov av labb för färganalyser pågått en månad. Som projektledare och ny på Riksantikvarieämbetet har den första månaden inneburit ett delvis osynligt arbete, det att lära sig att hitta och förstå. Det har också inneburit en räcka fantastiska möten och samtal. Denna blogg viger jag åt att beskriva hur ett projekt avhängigt av intervjuer kan te sig.

Vilka är frågorna och behoven i förstudien?

I december ska jag presentera en studie av vad det byggnadsvårdande fältet önskar för landets utveckling inom färganalys. Önskemålens ramar anger jag: Aktörerna får välja mellan scenarios där Riksantikvarieämbetet står fast som kunskapsnod, blir en plats där de får större användning för analysutrustning i Kulturvårdslaboratoriet och möten med andra discipliner eller – lite nyheter – utvecklar Kulturvårdlabbet till ett labb som utför analystjänster mot ersättning. De tillåts även att tänka fritt och stort.

Vilka blir tillfrågade?

De som får beskriva om sina önskemål är lite förenklat utförarna, beställarna och tillståndsgivarna. Mitt arbetssätt består i att tråla branschens åsikter genom att ringa upp personer ur ett brett urvalsperspektiv. En telefonintervju senare har jag vanligtvis fått ett sammansatt intervjuresultat med många sidospår och berättelser från verkligheten. Förutom att samtalen är informativa är de fantastiskt spännande och trevliga.

De som ställer sig först i ledet för att bli intervjuade är yrkesmänniskor som är aktiva i till exempel Färgforum och som har en koppling till Riksantikvarieämbetet. De kan ha varit med för att lobba för landets kunskapsutveckling inom APR och ser nu chansen att ge energi till ett framtida färglabb eller bättre nätverk för forskning på färg.

De som är svårare att få till samtal med tycker ofta att frågan har en allt för visionär prägel. Personerna beskriver att färgundersökningar är en del i projekten som sällan hinns med, inte finns ekonomi för eller inte anses behövas. Jag kontrar ibland med kommentaren: Men om det fanns enkla riktlinjer kring färgundersökningar och stöd för kunskapsuppbyggande insatser från myndigheterna (Länsstyreler och Riksantikvarieämbetet), skulle det bredda vägen i arbetet med dokumentation och färganalys? Kanske, blir ofta svaret. Alltid något!

Hur ska alla svar förvaltas och bearbetas?

Alla svar förkortas och stuvas in i ett större sammanhang där svaren från respektive yrkesgrupp sorteras. Den sammanlagda bilden blir mer komplex för varje samtal. Svarskolumnerna växer långsamt och parallellt pågår samtal även utanför intervjuramen.

Arbete utanför intervjuramen

Ett intressant nedslag i forskarvälden kommer göras på torsdag 29 september på Arkeologiska forskningslaboratoriet på Stockholms universitet. Här jobbar nu Yvonne Fors med bindemedelanalyser kopplade till projektet om Hälsingegårdarnas inredningsmåleri. Yvonne Fors utvecklar metoder för att preparera nedbruten färg inför bindemedelsanalys, för att göra materialet lättare att avläsa. Yvonne förklarar att metoden inte är ny men modifieras nu för att passa analyserna av hälsingematerialet. Yvonnes forskning ligger i framkant vad gäller färgforskning och besöket på AFL kommer att utgöra nästa K-blogg-inlägg från mig.

 

Jag som är projektledare för studien heter Karin Calissendorff och arbetar tillsammans med Kathrin Hinrichs Degerblad, Helena Grundberg och David Edvardsson på avdelningen för Konserveringsvetenskap (Kvv). Projektets främsta frågeställning är om kulturvårdslabbet fortsättningsvis ska fördjupa sig i byggnadsvårdens behov och ge aktörerna möjlighet att ta beslut med naturvetenskaplig grund.

Autumn Speaking Schedule

mr550pxFor the first time since 2011 I haven’t got any teaching this autumn semester, which is really bad both for my finances and for my troop morale. (I feel like my colleagues would celebrate or not even notice if I got eaten by a grue tomorrow.) To boost both I’m instead seeking paid extramural speaking gigs. Here’s what I’ve got scheduled at the moment.

  • 27 Sept. On early local history, in Sickla.
  • 6 Oct. On the Skällvik castle excavation, in Söderköping.
  • 20 Oct. On archaeology and religion, in Visby.
  • 27 Oct. On archaeology and religion, in Karlstad.
  • 1 Nov. On archaeology and religion, in Linköping.
  • 2 Nov. On the local Iron Age and Middle Ages, in Vadstena.
  • 7 Nov. On archaeology and religion, in Södertälje.

Dear Reader, would you like to hire me as a speaker?

Vad gjorde Tråsättras säljägare?

skyltar-tra%cc%8asa%cc%88ttra4  skyltar-tra%cc%8asa%cc%88ttra6

Sexistiska vikingar

Den här sommaren har kantats av en intressant debatt. En kvinna blev mot sin vilja bortrövad av skådespelande vikingar och såld som slav på marknaden medans männen (såklart män) kommenterade hennes färdigheter i köket och hennes figur. I efterhand polisanmälde hon händelsen. I och med detta blossade en enorm debatt upp där det enda som egentligen stod klart var att de moderna vikingarna ofta dras med en djup sexism som är mer rotad i 1800talets ruttna kvinnosyn än i vikingatiden. Gruppen i fråga sa till sitt försvar att de gjort så här länge och att de väljer kvinnor för att de är lättare då de ”inte är lika uppmärksamma som män” och, ”såklart hon säger nej, ingen vill väl bli såld som slav” (!!!)
sedan har försvaren staplats på hög, ”vi har alltid gjort såhär” ”alla tycker det är roligt” ”det var såhär” och det är just det, gruppen försvarar sin sexism med att de försöker förmedla en historisk korrekthet. Det är då fyra arkeologer ger sig in i debatten och menar på att det är absurt. En fri kvinna på en marknad skulle aldrig bli bortrövad och såld i samma stad bara sådär. Hela idén är fel från grunden. Så min frågeställning är egentligen; är sexism nödvändigt för att förmedla hur livet var på vikingatiden? Och om svaret är ja, ska verkligen ovetandes besökare blandas in utan medgivande och möjlighet att säga nej?
Som hon själv säger i en intervju, tänk om detta händer någon som tidigare varit med om ett trauma, Det kan få katastrofala följder.


Debatten finns att läsa här: http://www.sydsvenskan.se/2016-07-12/saldes-som-slav--polisanmaler-vikingar 

Stort publikt intresse vid utgrävningar

I somras besökte jag utgrävningarna i Sandby borg på Öland. En sak som överraskade mig var det stora antal besökare som tagit sig dit. Vägen dit är svår att hitta och det ligger en bra bit in på en smal grusväg men trots detta var det nästan hundra personer på plats. Vad är det som gör att arkeologin lockar? Och är det något speciellt med just Sandby Borg? Är det kanske det morbida i det som lockar? Jag tror inte det. Om jag ska vara fördomsfull så var besökarna som var med mig det man förväntar sig, genomsnittsåldern var hög, och en och annan barnfamilj. Alltså känns det inte som att det ä det morbida som lockar. I somras lyftes galjonsfiguren till medeltidsskeppet Gribshunden och händelsen lockade omkring 200 personer. 200 personer som kom för att se en utsmyckad träbit lyftas från havets djup. Är det man ser kanske ett tecken på att arkeologiämnets fokus på förmedling till allmänheten faktiskt fungerat eller är det något annat?  

Kan vi rättfärdiga utgrävningar?

Historieforskningens fokus har ändrats genom tiden, från att ha handlat om att bevisa sin tillhörighet och rättfärdiga sin plats som härskare till att handla om kungar och krig, till att i dag handla mycket om genus och gemene människas historia. Kommer man i framtiden kunna läsa avhandlingar från vår tid och direkt se när de är skrivna? Precis som vi dömer ut de tidiga arkeologernas guldjakt och avsaknad av vetenskapligt tänkande kommer kanske vi också dömas ut för vår tids värderingar. Min poäng är att all forskning oavsett hur grundlig man anser sig vara är formad av samtidens ideal och idéer och dessa kan vara helt förkastliga om hundra år. Man kan i dag önska att vissa arkeologiska platser inte grävts ut när de gjorts utan att vi i stället skulle gjort det i dag när metoderna är bättre och kunnandet större. Men så är ju säkerligen också fallet med framtiden. Hur kan vi rättfärdiga en historisk forskning och utgrävning när vi vet att metoderna i framtiden antagligen kommer vara bättre? Jag är medveten om att vi i dag är duktiga på att dokumentera väldigt precist och lämna en del saker för framtiden att gräva. Men man måste ändå ställa sig frågan, vad avgör när det är rätt tid att gräva? Hur kan vi avgöra att vår kunskap är stor nog att utföra det arbete vi gör och att resultaten kommer vara relevanta för lång tid framöver?