Metal Detectorist Tattoo #6 – Kvanli

Detectorist John Kvanli is the chairman of Rygene detektorklubb and one of Norway’s most prominent proponents of collaboration between amateurs and professionals in field archaeology. Of course he has a tattoo! It’s an Urnes brooch from c. AD 1100, in the final exquisite Christian style of Scandinavian animal art.

John tells me he has found several fragments of these fragile objects, but the one inked onto his upper right arm is a settlement excavation find from Lindholm Høje, across the fjord from Aalborg in northern Jutland. The needlework was done by the Martin Tattoo Studio in Pattaya, Thailand.

For more about the Urnes style, see my entry about René Lund Klee’s tattoo. For the general blog series about detectorist tattoos, see Aard’s tattoo tag.

Nyheter om samisk historia augusti 2016

VAD HÄNDER NÄR ALLMÄNHETEN TIPSAR OM MÖJLIGA FORNLÄMNINGAR?

Många personer tipsar om möjliga fornminnen till länsstyrelser i olika delar av landet. Sedan är det lite olika i landet om länsstyrelsen tycker att fyndet är så viktigt att det är värt att sända ut en arkeolog. De flesta anmälningar hamnar i en pärm till eventuellt framtida fornminnesinventering, eller undersöks om man ska bygga hus en väg på platsen.

Arkeologen, Olof Östlund, har gjort ett reportage när hans kollega, Frida Palmo, från Norrbottens museum granskar möjliga fornlämningar efter tips från allmänheten.  

Läsa mer: Östlund, Olof 2016-07-22. Härdar, skrämmande renar och en försmädlig förlust. Tipsgranskning i Gällivare. Bloggen: Kulturmiljö vid Norrbottens museum.




SAMISK TILLVERKAD KAM FUNNEN VID BÄCKBY GÅRD

Ett litet fragment av en vikingatida samisk tillverkad kam med flätbandsmönster grävdes fram från det vikingatida gravfältet vid Bäckby gård i Västerås i Västmanland.
Läsa mer: Runer, Johan 2012. Bäckby bytomt. Arkeologisk förundersökning av Västerås 350, Västerås kommun, Västmanland. Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2518.
http://www.arkeologikonsult.se/rapportarkiv/rapporter

SAMER I VÄSTERÅSTRAKTEN OCH MÄLARDALEN
Wistrand, Kerstin 2016. Samiska spår I: Västeråstrakten och Mälardalen

DÅ KUNGENS TJÄSTEMAN GREP SAMER I PÅ GRÄNSEN MELLAN GÄSTRIKLAND  OCH UPPLAND (DÅVARANDE  VÄSTMANLANDS  LÄN)

Heikki, Jörgen 2016-07-26. Så fördrevs samerna från Mellansverige. Sveriges Radio P1 Vetandets värld.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757661?programid=412


Ericson, Peter 2016-07-26. 22 maj 1636, Norberg begravningsbok: ”ett lappe barn ifrå Håkanbenning”. Bloggen: South Sami History.
https://southsaamihistory.wordpress.com/2016/07/26/22-maj-1636-norberg-begravningsbok-ett-lappe-barn-ifra-hakanbenning/


DEN FINSKE SAMEFORSKAREN VÄINÖ TANNER


SAMER FÖRDREVS FRÅN HÄRJEDALEN PÅ 1700-TALET

Ericson, Peter 2016-07-02. Härjedalen pre-1796: samerna förjagade ”trots äldre hävd” – Swab beskriver fördrivningarna från Ljusnedal

240 FINSKA SAMER FINNS I DOMBÖCKERNA

I Käkisalmi/Kexholms län finns det över 240 finska samer omnämnda i domböcker mellan 1639-1700.
Kexholms läns domboksdatabas
http://www.digiarkisto.org/kakisalmi/

SAMER OCH SOCKENLAPPAR

Ericsson, Peter 13 juli 2016-07-13. ”– Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

SOCKENLAPPARNA PÅ RADIO

Lyssna: Heikki, Jörgen 2016-07-25. De bortglömda sockensamerna. Sveriges Radio P1 Vetandets värld.


ARKEOLOG FICK STIPENDIUM

Läsa mer: Sameradion & SVT Sápmi 2016-07-26. Samiskt stipendium till arkelog


VIKINGAR FRÅN ALUNDA I UPPLAND HADE KONTAKT MED FINLAND OCH ESTLAND

Ekero Eriksson, Kristina 2016-06-28. Skärvor och kärl i Kelthögen
http://www.saublogg.se/2016/06/skarvor-och-karl-i-kelthogen/

HÄSTSKOFORMADE SPÄNNEN MED VIKTLIKNANDE KNOPPAR

Arkeologen, Ingrid Gustin, har i sin avhandling Mellan gåva och marknad. Handel, tillit och materiell kultur under vikingatiden(2004)  tolkat att folk runt om i Östersjön utvecklade hästskoformade spännen med viktliknande knoppar för att visa att de var fredliga handelsmän.
Viktliknande spännen har påträffats i samiska gravar och offerplatser, bland annat från en mansgrav på den samiska gravön Långön i Ångermanland. I Västmanland finns endast ett fåtal spännen av den ovan nämnda typen.
Läsa mer när Finland fyller 100 år: Tervalampi, Jouni (planerad utgivning 2017) Finlands historia. Samer och småriken vid Östersjön.

MED EN MANTEL MED SPÄNNE SLÖTS HANDELSAVTAL

Arkeologen, Ingrid Gustin, har i sin avhandling Mellan gåva och marknad. Handel, tillit och materiell kultur under vikingatiden (2004)  studerat vad olika typer av hästskoformade spännen om det handlar om, äktenskapsallianser, gåvoutbyte eller enbart handel.  I uppsatsen ”Ringspännen/hästskoformade spännen, gåvogivning och kontakterna mellan Mälarområdet och sydvästra Finland” i årsboken Finskt Museum 2013-2015 behandlar Gustin en viss typ av spännen.
 I området nedre Satukunta-Kaland (Vakka-Suomi) utvecklades hästskoformade spännen med viktliknande knoppar med att de fick piggar på knopparna och blev en etnisk markör att handelsmannen från ovan nämnda område. I Svearnas område har den här typen av spännen hittats i gravar i Gästrikland, norra Uppland, efter Fyrisleden och på Birka. I många fall i rika gravar. Inga spännen är funna i Västmanland. Gustin menar att spännen inte kommit till genom alliansäktenskap, utan att finsktalande kalandsborna gett en mantel med tillhörande spänne till andra rika familjer på andra sidan Östersjön som en gåva i någon typ av handelsavtal. Om det var kalandsbor som for över Östersjön, eller om det var handelsfamiljerna som besökte Kaland, berättar inte artikeln.  
Läsa mer när Finland fyller 100 år: Tervalampi, Jouni (planerad utgivning 2017). Finlands historia. Samer och småriken vid Östersjön.

Avsnitt 13 – K-podd SPECIAL med Kulturarv Halland, del 1

k-podd-special-halland-del1

”Vad kulturarv är, är i ständig förhandling i samhället” / Curry Heiman.

I K-podd-special ställer vi oss frågan ”Vad är kulturarv?” och hur kan det användas, bevaras och utvecklas? Bland annat.

I detta avsnitt hör du deltagare från samverkansgruppen ”Kulturarv Halland”: Länsmuseichef Curry Heiman, länsarkivarie Anna-Lena Nilsson, länsantikvarie Hans Bergfast, kulturmiljöchef Erik Rosengren och tf VD stiftelsen världsarvet Grimeton Camilla Lugnet.

What Motivates People To Start Boring Businesses?

Why?

Why?

I wonder what motivates people to start companies that make or provide boring stuff. What causes a person to devote decades of their life to an organisation that manufactures soap or installs archive shelving? It doesn’t surprise me that people take boring jobs: everybody needs a job and most jobs are boring. But what makes a person suddenly think “What I really want to do with my life is run a squeegee company”?

Maybe what they really think is “I want to make more money and avoid taking orders, and the only business I really know anything about is the squeegee business. I am resigned to the fact that I must spend my life doing boring things. Instead of just working at a factory that makes squeegees, I’m going to start a factory of my own. It’ll be boring and pointless. But I will make more money, and I will have no boss.”

My incomprehension is probably typical of Swedish middle-class culture. I don’t particularly need money, because I despise conspicuous consumption and most of my family’s needs beyond housing and subsistence are covered by the public sector. My kids don’t have trust funds, for instance. Uni tuition is free and state study loans are favourable. My main career priorities are fun, intellectual satisfaction and academic recognition, neither of which a chain of stationery stores would be likely to provide.

Skällviks borg från kung Magnus tid

Stegeborg och Skällviks borg ligger bara två kilometer isär vid Slätbaken. Det beror på att det strängt taget inte är två borgar. Det är samma borg som flyttat av och an.

Sundet vid Stegeborg fick en pålspärr redan på 800-talet, anlagd av en namnlös östgötakung. Samma makthavare lät bygga Götavirket, en över tre kilometer lång försvarsvall mellan sjöarna Asplången och Lillsjön i Västra Husby socken. Båda försvarslinjerna fyllde samma funktion: att hindra båtburna angripare att ta sig alltför långt inåt land. Söderköping var vid denna tid ännu inte någon viktig plats. Någon borg vid Slätbaken får vi inte förrän på 1300-talet.

År 1305 köper Kung Birger Skällviks gård och låter bygga den första kända versionen av Stegeborg på holmen vid pålspärren. Borgglädjen blir kort. Efter Nyköpings gästabud och Birgers mord på sina båda upproriska bröder blir det inbördeskrig och Stegeborg rivs. ”the slogo then mwr allan swa smaa / the lotho ey en sten ather staa” säger Erikskrönikan - det segrande partiets propagandapoem om den sorgligt ihjälsvultne hertig Erik.

Jan Ainali tog med sig en radiostyrd drönare och fotograferade ruinen från luften.
Under 1320-talet fattar någon, förmodligen lille Magnus Erikssons förmyndarregering eller Linköpingsbiskopen, ett lite märkligt beslut. ”Vi bygger inte upp Stegeborg på nytt. Vi flyttar på materialet i stället och bygger en ny borg på Slätbakens södra strand.” Och så kom Skällviks borg till.

För den som är intresserad av medeltiden är Skällviks borg ett mycket mera lättbegripligt studieobjekt än Stegeborg. Skällvik bebos bara i ungefär 30 år, och på 1360-talet flyttar man tillbaka stora delar av byggnadsmaterialet till Stegeborg och återuppför den borgen. Stegeborg används och uppdateras sedan kontinuerligt ända fram till omkring år 1700, vilket skapar en enda röra av bruknings- och ombyggnadsfaser. Vid Skällvik är det bara byggnation, kortvarigt brukande och rivning. Sedan händer ingenting där förrän omkring år 1800, då ett tegelbruk startar i backen sydost om borgberget. Tegelarbetarna verkar inte ha ägnat ruinen någon vidare uppmärksamhet.

Utgrävningsplatsen på Skällviks borg, sommaren 2016. I bakgrunden skymtar Stegeborgs vita torn.
År 1902 kommer så den gamle kyrkoarkitekten August Waldemar Lundberg med 15 arbetare, tömmer borgen på rasmassor och ritar en utmärkt plan över anläggningen. Det var jag och mina studenter tacksamma för nu när vi kom till Skällvik för att gräva i två veckor, i samarbete med Östergötlands museum.

Huvudbyggnaden på Skällviks borg är stor, bastant och fortfarande fylld av sina egna rasmassor. Där kan man inte gräva utan byggkran och murverkskonservatorer. Men borggården och de fyra husgrunderna lämpar sig, tack vare Lundberg och en nyligen genomförd buskröjning, väldigt bra för arkeologiska undersökningar.

Flera av mynten är slagna i det närbelägna Söderköping omkring 1360.
Vi öppnade sex schakt i ruinen, ett i vardera husgrund och ett på borggården. Därtill provsållade vi förgäves två stora dumphögar utanför borgens periferi och metallsökte på plan mark öster om borgberget där porten mynnar och där kajen måste ha legat.

Alla schakten gav rikliga fynd av djurben och spik. Därtill gav det östra huset, där Lundberg fann en bakugn, många mynt, stengodsskärvor, armborstpilspetsar och speltärningar. Denna kombination av föremål skvallrar om sysslolösa soldater, vilket innebär att vi sannolikt har funnit borgbesättningens logement. Varmt och skönt om vintrarna tack vare ugnen. Armborstpilar förekommer ingen annanstans i borgen. Att vi uteslutande hittar dem inne i ett mörkt rum och att de inte är trubbiga tyder på att det är pilar som samlats in i väntan på omfjädring, inte spår av ett angrepp.
 
Örsleven i elfenben var sin tids topz om man var väldigt förmögen.
Till högreståndsfynden räknar vi särskilt en avbruten örslev (en medeltida topz!) i svarvat elfenben, en än så länge oläst sigillstamp från borgens hamn och ett järnbeslag från ett skrin. Dryckesglas i stil med det som vi fann på Birgittas udde fattas. De ligger nog under rasmassorna i huvudbyggnaden.

Vems sigillstampen var har vi inte tagit reda på än.
Den finaste lagerföljden fann vi i det nordvästra huset. Först ett fyndfattigt planeringslager som huset står på. Sedan ett tunt soplager och däröver ett vackert kullerstensgolv. Så ett lager med lera fylld av magiska marlekor, ett lager med murbruk och ett nästan helt utplundrat golv av stora kvadratiska tegelplattor. Och ovanpå detta ett raseringslager blandat med rikliga sopor. Den här följden illustrerar ganska väl borgens karriär från projektering via uppgradering till rivning. Man har fokuserat på att ta med sig helt tegel till Stegeborg. Av det norra husets tidigare okända portalomfattning hittade vi bara ett par trasiga formtegel.

Stenlagt golv och över det rester av ett golv av kvadratiska tegelplattor. På den högra tegelplattan
syns ett tassavtryck efter en hund som trampat på plattan innan teglet torkat och bränts.
Borgen har alltså flyttat av och an. Men man kan faktiskt säga att den sista flyttningen blev den längsta av dem alla. Från Stegeborg skeppades byggnadsmaterial till Tessins stora nybyggnad av Stockholms slott i början av 1700-talet. Tornet sparades bara tack vare ingripande av landshövdingen. Som stockholmare är jag glad åt tanken på att tegel från Skällvik förmodligen finns i murarna på slottet i min hemstad.

Martin Rundkvist 
Arkeolog och projektledare

Second Week Of 2016 Excavations At Skällvik Castle

Our second week at Skällvik Castle proved a continued small-finds bonanza, and we also documented some pretty interesting stratigraphy.

  • More of everything in Building IV. In addition to more coins of Magnus Eriksson, dice and stoneware drinking vessels, we also found a lot of points for crossbow bolts. It’s starting to look like the castle guards’ day room! As for why we found crossbow bolts only inside one building and none outdoors in the bailey, I figure that they had been amassed there for re-fletching. The dark indoors find context and the undamaged sharp points show that the bolts did not end up in the floor layer of Building IV because people were shooting there.
  • Building IX has a lovely floor sequence. First a terracing layer with few finds, probably pre-dating the entire building. Then a culture layer. Then a stone cobble floor. Then clay full of magical fairy stones. Then mortar. Then large square unglazed brick tiles, only a few of which survived. Then a demolition layer mixed with household refuse. Such attention paid over time to the floor of a low-ceilinged cellar-like ground-floor room demonstrates the resources available to the castle’s owner.
  • Building X has had a nice ribbed brick portal, as evidenced by broken decorative bricks left by the quarrymen.
  • The gate house is still very rich in bones, as remarked on by the 1902 excavator. And his coffee-loving workmen or their contemporaries left a small midden in it after the end of fieldwork.
  • Two finds in particular document the presence of the social elite, which is hardly surprising at a royal castle where both King Magnus and the Bishop of Linköping dated letters. One is part of a wheel-turned ivory ear scoop, the Q-Tip of the era’s nobility from the NW building. The other is a seal matrix with a simple coat of arms, found near the castle dock. I’m optimistic that specialists will be able to read the inscription and identify the owner.
  • We have enough coins to be able to draw chronological conclusions not only from which types are there, but from which ones are missing. All but one of the coins we have identified so far were struck for Magnus Eriksson, most during his final minting period about 1360. His successor and nephew Albrecht was crowned King of Sweden in February of 1364, and this ruler is represented by only one coin, a frontal crowned-face bracteate.
  • We can see the quarrying of the castle for building material, targeted largely towards bricks, preferentially towards specialised decorative ones and floor bricks. These were in all likelihood taken by boat the two kilometres to Stegeborg Castle when it was re-erected, probably in the 1360s. And when Stegeborg was partly torn down about 1700, the bricks travelled on to the royal castle in my home town Stockholm!
  • It would be great to learn what’s under the rubble that fills the castle keep. But excavating this building would be an enormous undertaking, with regard both to the sheer volume of rubble with large heavy boulders, and to the long-term conservation commitment once you’ve emptied the structure. It is not a job for one precariously employed university lecturer and his students, working for a few weeks on small grants. The organisation that excavates Skällvik Castle’s keep will have to have solid long-term funding. And it must be willing to put a roof on the structure, restore the masonry and return the keep to daily use as a museum space with offices. Any responsible intervention into a ruin must be done with an eye to the far future, not just to the next tourist season.
Skällvik Castle during excavations. Drone photograph by Jan Ainali. The team in front of the keep. Drone photograph by Jan Ainali. Ivory ear scoop. Seal matrix. Seal matrix, side view. A coin of King Albrecht.

Avsnitt 12 – K-podd SPECIAL med Qaisar, Antje, Calle, Kicki och Karin

k-podd-special-panel

”Vi blir farliga individer om vi inte har en förståelse för vad vi varit med om historiskt.”
/ Calle Nathanson.

I K-podd-special ställer vi oss frågan ”Vad är kulturarv?” och hur kan det användas, bevaras och utvecklas? Bland annat.

Under Almedalsveckan såg vi till att samla ärkebiskop Antje Jackelén, VDn för Folkets Hus och Parker Calle Nathanson, chefen enheten Samhälle och kulturmiljö Länsstyrelsen Gotland Kicki Scheller, och Karin Altenberg, författare och utredare på Riksantikvarieämbetet runt ett bord för ett samtal som leds av Qaisar Mahmood.

July Pieces Of My Mind #2

  • Stoner dude got kicked out of our Christian abstainer hostel for eating our food and waddling around baked out of his noggin. And we found half of the bikini.
  • A good thing about never having been in particularly great physical shape is that you don’t really notice becoming middle-aged.
  • Stoner dude refers to excavation team’s black metal bass player Mats as “the Rasta guy with the camo pants”, achieves instant immortality.
  • It took the addition of Pokémon to make geocaching a majority concern, 16 years after the fact.
  • Oh for fuck’s sake, Swedish Peace & Arbitration Society. You’ve got a membership database. And you’ve got a database of steady donors. But you send paper mail to the entire membership list asking for donations, and write “If you’re a steady donor, please ignore this letter”.
  • I like magpies. So close to still being velociraptors.
  • The antibiotic cream for my damaged eye goes down the tear canal to my throat and up into my mouth every time I hawk up phlegm. Tastes really bad but shows that you can sample food by sticking it into your eye.
  • I’d like to find a medal with my medal detector.

JFA... has gone fishing.

"It´s not the years, it´s the mileage."


It´s time for my annual summer holiday in the wonderful Finnish archipelago! I´ll be back again in mid August with regular updates on a forthcoming very interesting stone-age dig (you are all invited!), WW2 Conflict Archaeology in Hanko, the EEA meeting in Vilnius and much much more... The adventure continues!

First Week Of 2016 Excavations At Skällvik Castle

The famous royal castle of Stegeborg sits on its island like a cork in the bottleneck of the Slätbaken inlet (see map here). This waterway leads straight to Söderköping, a major Medieval town, and to the mouth of River Storån which would allow an invader to penetrate far into Östergötland Province’s plains belt. The area’s first big piece of public construction was 9th century fortifications intended to guard this entrypoint, in the shape of the Götavirke earthen rampart some ways inland and a wooden barrage at Stegeborg. This barrage was kept up for centuries, and indeed, the castle’s name means “Barrage Stronghold”.

Stegeborg is easily accessible by car and receives many visitors. Few of them however then continue on to the nearest castle ruin, which is oddly enough only 2 km to the SSW: Skällvik Castle. It sits on a rock outcrop on the south shore of the inlet, inside Stegeborg’s line of strategic defence and within sight of it. Why two castles so closely apart?

The written sources are rather murky, partly because they rarely differentiate between a manorial land property and a castle sitting on that property. But following my friend Christian Lovén’s treatment of the evidence, the timeline seems to be roughly this.

  • C. 1300. King Birger has Stegeborg Castle built.
  • 1318. Stegeborg is besieged and largely torn down in a civil war after King Birger has his rival brothers Erik and Valdemar starved to death in a Nyköping dungeon. Reports the Chronicle of Duke Erik from the victorious party’s perspective, “They broke down that wall so completely / They did not leave one stone on top of another”. King Birger is deposed and exiled.
  • C. 1330. King Magnus (the son of the murdered Duke Erik) or the regents during his minority refortify the Slätbaken passage, but with a new castle on the hill at Skällvik rather than on Stegeborg Island. About the same time, Skällvik Parish church is built between the two castle sites.
  • 1356. Skällvik is attacked by the forces of Erik Magnusson, rebellious royal pretender and son of King Magnus.
  • 1360s. Realising the obvious, King Albrecht (nephew of King Magnus) returns to the superior strategic position and rebuilds Stegeborg, quarrying the ruins of Skällvik for building material.

So Stegeborg and Skällvik Castles aren’t really two separate castles when seen on a strategic scale. They’re two versions of the same castle that has moved slightly to and fro over its 400-year lifetime, leaving a fossilised mid-14th century version at Skällvik.

Unlike Stegeborg Castle, which was maintained and extended up to the 1690s, nothing was ever built on Skällvik Castle’s foundations. Only recently was a small-scale brickworks established at the foot of the castle hill. In 1902 restoration architect A.W. Lundberg considerately removed a lot of the rubble from the ruins, leaving the culture layers easily available to the excavator everywhere except inside the keep. In the past week, me and my team have been the first archaeologists to take advantage of this state of affairs.

In addition to the high keep, Skällvik Castle has three main buildings arranged around its sloping bailey. They are joined up by short stretches of perimeter wall. We have opened trenches inside all three buildings (two in the long building IX-X) and in the bailey along the wall of building X. In addition we have test-screened and metal detected two big spoil dumps from 1902, and skilled metal detectorists have investigated our trenches and the surface around the foot of the castle hill. A few of our main results so far:

  • Five of six Medieval coins date from about 1360. The sixth is too corroded (i.e. debased) to allow dating before conserved. Two were minted in nearby Söderköping, one in Kalmar.
  • All other coins date from 1800 or later.
  • Building IV, where Lundberg identified a baking oven in 1902, has yielded all five datable Medieval coins, a bone gaming die and a piece of fine burgundy stoneware, probably from Lower Saxony. Drinking and gambling in the warmth of the bakery!
  • Building IX has yielded a fine cobbled cellar floor and a comb fragment.
  • The two 1902 spoil dumps are erosion rubble and brick kiln refuse, respectively, and not productive of small finds.
  • Unlike Birgittas udde, Skällvik Castle offers many preserved bones.
  • I have demonstrated experimentally (and idiotically) that when clearing brambles, you should wear protective glasses. I was lucky to only get my left cornea nicked a little. Hurt pretty bad and left me barely functional for two days.
  • Stoner dudes parked by the authorities at your religious abstainer hostel provide much entertainment with their spaced-out antics and conversation. Unless you mind food, cigarettes and bikinis going missing. And nocturnal rearrangement of furniture. And heavy bass at two in the morning.
Silver bracteate coin struck at Söderköping for King Magnus c. 1360 and found in Skällvik Castle's bakery Base sherd of a stoneware drinking flagon from Lower Saxony, found in Skällvik Castle's bakery Gaming die found in Skällvik Castle's bakery Stegeborg Castle from the south c. 1690, as depicted in Suecia Antiqua et Hodierna Stegeborg Castle from the north in July 2016