Tomorrow WW2 conflict archaeology Deutsches Lager Hanko (5-11.10.2015).

In the footsteps of German soldiers an WW 2 prisoners of war. This will be the last excavation of the site this season. I will be updating here every day starting tomorrow evening. Stay tuned!

Sovjet prosioners of war outside the former German barracks in Hanko in the autumn of 1944. Photo SA-kuva.

One of the barracks of the camp photographed in 2014.

A great excavation weekend in Raseborg

Rounding up the 2015 dig at the Långåmossarna site. Lots of nice finds from around 4300 BC this time too (large potsherds, large fragments of burnt bone etc.) and some nice features that kept us busy until the last minutes.

Large potsherds of so called Ka I:2 pottery (ca 4300 BC)

The potsherds were collected with the greatest care in order to investigate their stone-age contents through starch analysis. Radiocarbon samples will also be prepared from the charcoal remains on the inside of the potsherds!

Digging a large hearth or a refuse pit.


This years excavation was the largest community archaeology dig so far on this site. The total number of participants was around 60 people! I would like to thank each and everyone of the participants for a job well done. 

I would especially like to thank Göran Fagerstedt and my trustworthy archaeology students Jimena, Anu and Max for helping me with the fieldwork.

The excavation was financed by "Svenska Kulturfonden" and "Karis musei- och hembygdsförening" 

Been Driving Refugees

In the past couple of months Sweden has started to receive large numbers of refugees from Syria, Iraq and a few other war-torn Middle-eastern countries. The ones who claim the right of political asylum are adequately cared for by the immigration authorities. But many don’t claim that right. They may have more or less accurate information about other countries that offer better chances, so when they get off the train at Stockholm Central Station, they’re basically tourists in the eyes of the law. And the municipality hasn’t been able to care for them. Instead a major volunteer movement has sprouted, working to offer transit refugees food, housing, clothes, medical care and legal advice. To give an idea of how big this is, the main Facebook group for these volunteers has 16,400 members.

I don’t read much news and I’m not much of an activist. So I’ve joined the volunteer ranks late, being motivated particularly by the realisation that for several weeks the biggest housing establishment for transit refugees has been in my home municipality, right across the street from the County Museum and the community arts centre. It looks like a refugee camp in a hangar-like techno club. Because that’s what it is.

I know of course in abstract that Sweden receives a healthy number of refugees per capita et annum. And I live in a cosmopolitan suburb where many of my neighbours must have come here once as refugees. But wealthy conservative-governed Nacka municipality is hardly involved at all in the initial care of them as they arrive. So seeing tired and confused people with big bags and nowhere to go is big news to me. It’s as if world history has suddenly showed up in my back yard after half a lifetime of political complacency. It’s been over 200 years since the Kingdom of Sweden was in a state of war. And I find that volunteering at a refugee centre beats the hell out of spending your evenings reading a humdrum e-book.

For the past few days I’ve mainly served as a driver, making good use of what years of geocaching around Stockholm has taught me about finding my way around. And I’ve rediscovered the joy of working together with new acquaintances for a common project, like we used to for much more playful purposes in the Tolkien Society.

So many new impressions.

  • The refugees are mostly young or middle-aged men.
  • They travel in small groups which do not like to get separated.
  • They’re in good physical shape and seem relieved to have reached Sweden.
  • Young Swedified second-generation immigrants of both genders form a major part of the volunteer effort.
  • The big Sunnite mosque in central Stockholm is also housing lots of people.
  • The little Shiite mosque in Alby offered to help and was asked to cook dinner for 200 people. They delivered dinner for 350. One young guy explained to me, “We’re Shiites, this is our thing: we like to cook lots of food for pilgrims several times a year.”
  • Most have no clear idea about where to go. Many follow an apparently outdated rumour that says Finland has accommodating laws, but they aren’t allowed on the ferry from Stockholm to Helsinki. So they take the train all the way to Haparanda at the far end of the Gulf of Botnia and walk across the Torne river bridge to Finland.
  • One guy asked me about the relative merits of Sweden and Ireland (!?) as countries of asylum. One volunteer told me his twelve-year-old nephew had been asked for similar advice by a refugee.
  • One guy had spent seven years making pizza in Berlin and spoke way better German than I do.
  • And though my own input into the relief effort has been quite modest, I am very proud of how my fellow stockholmers are responding. They’re donating time, money and goods, and they’re making a big impression on the refugees. I’ve lost count of the recent arrivals who have told me in broken English that they think Sweden is a great country.
  • But don’t donate flavoured teabags. Syrians and Iraqis are sensible people who recognise that tea is one plant and that it should not be adulterated with feckin’ flower petals.

Here’s good advice on how people in Stockholm can help.

Röster från en vandring längs Stångån

Ibland berättar vi här på bloggen om olika vandringar och visningar vi ska göra eller har genomfört. Sällan får dock vår publik komma till tals, men det ändrar jag på här. Här följer lite samlade intryck från en vandring längs Stångån som gjordes 13 september i samband med en Kulturarvsdag.

Fult eller fint? Tycke och smak varierar över tid. Men får det vara lite stökigt? Får ett plank vara omålat, får färgen flaga på fasaden? Får det stå lite bodar som det samlas människor i, som sitter på vita plaststolar med en ölburk i handen vid en grill? Om man ska tro de som hänger med på en av museets ”fulvandringar” så får det vara lite ruffigt. Det är spännande och blir en kontrast till tråkiga miljöer inne i centrum som är stensatta och sterila. Farbror Melins torg framfördes som ett exempel på hur ensartat och trist det kan bli.

Kamerorna blixtrar när vi passerar husbåten där änderna stillsamt guppar runt.
 - Som i Amsterdam tycker någon.

- Passa på och njut av Stångåstranden innan planerarna har rivit allt som inte passar in i den prydlighetsbild av ett stenlagt Linköping som verkar vara rådande.

- Bygg café i Renhållningsverkets stall och vagnslider!  På så sätt blir det ett mervärde att vandra utmed Stångån, föreslår flera.

En pigg farbror minns när det var café och restaurang i motorbåtshamnen. - Då jobbade folk med sina båtar och sen gick de bort till caféet och åt. Det var jättetrevligt.

Ställverket tilldrar sig intresse i sin obegriplighet. - Visst är det vackert med isolatorer?

En av Linköpings få bevarade fabriksskorstenar finns utmed Karebygatan. Fler kamerablixtar! Här har det varit ett båtvarv, marken avstyckades på 1910-talet från Cap Julie. Sedan blev det en träindustri som fortfarande är i bruk. 

Tegelbyggnaden från 1920-talet (här på ett foto från i vintras) har varit gul konstaterar vi och den byggdes till när verksamheten expanderade. Inte alltid så snyggt men typiskt för industrier. På 1970-talet slogs en vägg ut och nya formgjutna betongelement blev stomme i en större tillbyggnad utmed gatan.

Karebygatan minner om att det en gång låg en gård som hette Kareby, som omnämns 1319 och som på 1500-talet blev två gårdar. I början av 1900-talet blev mangården en park som kom att kallas Floraparken. Allt är i dag borta.

De flesta är eniga om att mångfald är berikande i samhället men låt det även råda mångfald när det gäller vårt stadsrum.

Marie Hagsten

Up for a date with "Lippotena Cervi" (deer fly)

"Lippotena Cervi"'

While fighting off the deer flies we will also be rounding off the excavation of the 4000 B.C stone-age dwelling site at Långåmossarna in Raseborg S Finland on the lookout for lipids and starch on comb ceramic potsherds. See video below!

September Pieces Of My Mind #2

I'm a closeted boardgamer.

I’m a closeted boardgamer.

  • Is the gents’ loo in the new Stonehenge visitors’ centre fitted with Aubrey holes?
  • Heh. Here’s a nice piece of home-made Scandy English: “the people living in the castles would spend their days doing chores, quarrelling, sleeping and eating”. The author probably means that castle dwellers would often “quarrel” with attacking troops.
  • The Kings of Leon have a very odd singer. I can’t decide if he’s interesting or just bad.
  • Borrowed one of the more recent Pratchetts that I haven’t read yet. Realised that it’s about a quarter-century old.
  • Twitter just suggested that I follow this guy who describes himself as “Archaeologist / Powerlifter / Ambassador for Viking Warrior Nutrition”. Yep.
  • OK music lovers, check out this detail in “Whole Lotta Love”. Plant doesn’t come in on the beat with the chorus, “Y’ wanna whole lotta love”. He’s intentionally like a quarter beat late every time. Micro-syncopation, says my musicologist friend.
  • Listening to the Stones’ “Gimme Shelter” for the first time. Was convinced at first that it was a Soundtrack of Our Lives song that I’d forgotten about. Then the female background singer came in and it started sounding like Primal Scream. That’s what it means to establish a style, I guess.
  • Both the drummer and the bass player for the Jimi Hendrix Experience died from alcoholism at about age 60. )-:
  • Ran the roleplaying exercise about the ethics and urban planning issues around burial excavations again. This year the random number generator assigned the role of Satanists to a born-again Pentecostal student and a Muslim student. They thought it was a blast. (-;
  • I don’t have impostor syndrome. That’s when you’re an expert at something but feel like a fraud. I’ve quite a realistic perspective on my strengths. But imagine being given a university course to teach, and it’s been conceived and prepared by someone else whose skill set has almost no overlap with yours…
  • Elderly relative likes something I’ve written on-line, wants to share it on a web site for people with similar interests. Does not post a link to my piece: instead creates a PDF file containing my piece and has the keeper of the web site put the PDF in their repository. Um… Well… That works, I guess.
  • I commute several 100 kms once a week to teach. This of course costs me money for air tickets, bus rides and hostel stays. And though I can get a lot of work done during the commute, it does cost me a certain amount of time = more money. But it also costs me considerable time = money spent in simply booking all the air tickets and hostel nights. So though the gross salary is fine, my net income ain’t.
  • It’s Godt-haab. Not God-thaab. No sibilant there.
  • Wife vacuumed a lot of spilled instant coffee pellets. Now the vacuum cleaner makes the house smell like stale coffee.

Arkeologi & Historia oktober 2015

 Lördag 17 oktober kl. 12.30 - 16.15
Hörsalen, Karlsgatan 2, Västmanlands läns museum, Västerås
Fri entré
En halvdag om de senaste fynden inom Västmanlands arkeologi.
Under dagen ges paus för fika.
Grannar på andra sidan havet
Jägarstenålder i Hallstahammar
Jenny Holm, Stiftelsen Kulturmiljövård
Västmanlands järn - en lång historia
Om järnålderns blästerbruk utifrån Gäddeholm och Fagersta
Svante Forenius, Statens historiska museum och Christian Gatti, Stiftelsen Kulturmiljövård
Medeltida kyrkor i stad och land
Arkeologiska undersökningar av västmanländska kyrkor
Jonas Ros, Stiftelsen Kulturmiljövård
Sensationella fynd i Tortuna - från hednisk kultplats till medeltida träkyrka
Jonas Svensson-Hennius och Ulf Celin, Societas Archaeologica Upsaliensis
Norra Källgatan i Västerås - i utkanten av den medeltida staden
Jonas Ros, Stiftelsen Kulturmiljövård
Smedjebacken vid Landforsen
Husgrunder från 1600-1700-talet vid Hästbäcks hammare
Svante Forenius, Statens historiska museum
Startar: 2015-10-17 12:30, Slutar: 2015-10-17 16:15


29 oktober 2015
Hörsalen på Länsmuseet kl. 18:00, Karlsgatan 2, Västerås

John Kraft presenterar sin nya bok om järnåldern i Mälardalen.
Hur stor var befolkningen?
Var låg tingsplatserna och handelsplatserna?
Hur gammalt är Sverige?

Boken släpps till försäljning samma dag och finns att köpa på plats.
Läsa mer: Badelunda hembydgsförening. Program

Av Jouni Tervalampi, 28 september 2015
Västmanlands vackraste stockbåt finns i Västervåla (raä 46). Gjorde en utflykt till Västervåla hembygdsgård (Tack till Hans Philip för hjälpen!) där den bäst bevarade stockbåten från Västmanland finns. Den hittades av två telearbetare 1974 strax utanför Tvättudden på östra av sjön Åmänningen i Västmanland. Båten är daterad 1095 e. Kr., plus-minus 100 år (St 2738).
Båten var byggd för sjön Åmänningen
Båten var ytterst välbevarad, endast relingen på vänster sida var lätt skadad. Båten var 5 meter lång, 23 cm djup och utformad som en träeka, fast uthuggen ur ett stycke tall eller gran. Den är u-formad och stel, det vill säga inga spår efter någon köl i botten eller att den skulle varit utspänd. Båten var uthuggen av en tall (ev.gran) som var minst 65 cm bred. Båten var 64 cm bred längs bak och avhuggen rakt över. Fören var 59 cm bred och hade en spetsig form som avslutades med 10 cm bred spets som var genomborrad, 5 cm i diameter, där ett rep för förtöjning en gång i tiden funnits. Vid något tillfälle hade någon dragit sönder yttersta delen av tappen när båten hade varit för tungt lastat.  När båten drogs upp fanns spår efter sjömalm i sanden på botten av båten. Båtens ”reling” var 4,5-5cm tjock. Båten paddlades. Båten var byggd att man skulle sitta still i båten för till exempel fiske, eventuellt även för att ta upp sjömalm ur Åmänningens botten. Den var inte byggd för att bäras eller dras förbi forsarna i Kolbäcksån.


Av Jouni Tervalampi

På en 4 meter hög stenpelare vid Hagbards Galge  i Asige socken (raä 17) finns hällbilder inhuggna som är 2500-3000 år gamla som visar på den dåtida kosmiska världen.
Stenpelaren var himmelsstoden som bar upp himlen. På en sida av pelaren ser vi en födelse myt, där två kvinnor föder skålgropar och nedanför syns ringar som symboliserar solen. En typisk födelsemyt av solen som finns i många varianter i södra Skandinavien och även i Västmanland.

Läsa och titta mer. Hallands Nyheter 2015-08-30. Nyupptäckta hällristningar dokumenterades.
 Läsa mer: Hartzell, Lisa 2015-09-04. En rörig massgrav och spännande isotopanalyser. Norrbottens Museum


Arkeologen Johan Runer menar i artikeln ”Om den äldsta kristna miljön på Sigtunas museums tomt” i Situne dei 2014, att inga kyrkor uppfördes i Sigtuna mellan 980-1050.


Olsson, Michael 2015-09-15.  Okänd grav påträffad i Fleringe

En grav från 300-400-talet e. Kr. har hittats en Styrnäs kyrka i Ångermanland.
Åmell, Erik 2015-09-21. Följ med ned i järnåldersgraven där arkeolog gjorde spännande fynd.


En kvinna blev ihjälslagen rakt framifrån på 600-talet vid den forntida sjön Bokaren. Hon hade tittat bödeln rakt i ansikte och hon visste att hon skulle bli offrad till gudarna. Yxan for rätt mot pannan och slaget var dödande. Nu har ett skelett vid Bokaren hittats.

Läsa mer: Gross Hulth, Märte & Blomqvist, Petra 2015-09-15. Skelettfynd på hemlig offerplats i Uppsala. Svt nyheter Uppsala.


Engdal Rusten, Hege 2015-09-16. Offersted i 1000 år.


Läsa mer: Heen Pettersen, Aina Margrethe 2012. Norrøn tr ønderkvinne i fremmed land. Spor nr 2 2012.
SPOR - Nytt fra fortiden

Läsa mer: Stalsberg, Anne 2009. Plyndringstokt ved Kaspihavet. Spor nr 2 2009.
SPOR - Nytt fra fortiden

Arkeologen Anne Stalsberg har skrivit en utmärkt artikel ”Nord-Sør-Aust-Vest?” i Spor nr 1 2013 om hur islänningar och norrmän delade in världen i fyra väderstreck: norr, syd, öst och väst. Det är två ryska historiker, Jelena Melnikova och Tatjana Dzjakson, som har studerat de isländska sagorna (saga-berättelse). Norge var Nordlandet, Danmark var Söderlandet, England med öarna var Västlandet, och allt öster om Östersjön var Österlandet. Där av namnet Östersjön.

Läsa mer: Stalsberg, Anne 2013. Nord-Sør-Aust-Vest?. Spor nr 1 2013.
SPOR - Nytt fra fortiden

Nyheter om samisk historia oktober 2015



Talarmiddag den 1 oktober klockan 19.00
Utplånade samekulturer – bilder av undanträngandets linjer och orsaker.
Om historik och framtid, sedvanemål, etnisk rensning. Och Kung Fredrik I.

Historikern Peter Ericson driver en känd historieblogg och har arbetat som sakkunnig för samebyarna i Nordmalings­ och Rätanmålen samt med resningsansökan för Härjedalsmålet. Han har en bakgrund som lärare i samernas historia vid Umeå universitet samt som projektledare för ljusminneprojekten på Länsmuseet i Västernorrland. Han har även arbetat med ett flertal projekt om samernas historia i Bergslagen och i Gävleborg.


Båten från grav 75 i Tuna i Badelunda, utanför Västerås, är tillverkad av samer:
- Det här är en samisk båt och tittar man historiskt så är alla samiska båtar tillverkade med löpande söm, sade arkeologen Gunilla Larsson till Sveriges Radio Sameradion/Vetenskapsradion.
Det är inte det enda samisktillverkade båten i Västmanland. I båtgravfältet i Tuna i Alsike i Uppland finns ytterligare en samisk tillverkad båt.
Läsa mer: Heikki, Jörgen 2015-09-09.  Samiskt båtfynd tonas ner på museum. Sveriges Radio Sameradion/Vetenskapsradion.
Larsson, Gunilla 2007. Ship and Society. Maritime Ideology in Late Iron Age Sweden. (Doktorsavhandling.) Aun 37. Uppsala.

Författaren Lilian Ryd har skrivit artikeln ”Kampen om Lappmarken” på 13 sidor i Populär Historia 2015. Och lyfter fram en intressant sak att det fanns samiska riksdagsmän i början av 1600-talet till 1766. Hertig Karl, senare kung Karl IX, hade 1602, då en stor omorganisation skedde i Lappmarken, att samer från Lappmarken hade en ”skyldighet” att representera de olika Lappmarken hos bondeståndet från till år 1766. Nu visas att den plikt som fanns existerade i stort inte. Endast fem satt i riksdagen. Någon i flera år i rad.

Läsa mer: Noreng, Susanne 2015-08-26. Erik tok en snarvei, og fant sensasjonelle helleristninger.

På fjällets Blåskjerdingens topp (1069 meter över havet) i Vatne i Sunnmöre i Norge finns tre samiska ringformiga anläggningar byggda av platta stenar. Den största är 4 meter i diameter och 55 cm meter hög med en ingång i söder. Den här typen av samiska ringformiga anläggningar finns bland i Hedmark, Dalarna, Härjedalen, Jämtland och vidare uppåt.
Två labyrinter i fjällen
Även två labyrinter, 6 och 9 meter i diameter, finns på fjällplatån, 900 meter över havet, i Vartdal i Ørsta i Sunnmöre i Norge.
Läsa mer: Furseth, Astor 2012. Gåtefulle steinar i fjella. Spor nr 2 2012.
SPOR - Nytt fra fortiden

Vilken information behöver Riksantikvarieämbetets användare?

Vilken typ av information kring kulturmiljöer kan underlätta arbetet för Riksantikvarieämbetets användare, och hur vill de ta del av den informationen? Det är frågor som ska besvaras i en behovskartläggning i år. Kartläggningen ska bli ett stöd för att välja och prioritera framtida digitalisering och kvalitetshöjning av digitalt material.

Behovskartläggningen som görs under hösten fokuserar på fyra av Riksantikvarieämbetets användargrupper:

  • Länsstyrelser
  • Miljömålsmyndigheter
  • Museer (här avgränsat till länsmuseer samt de tre stora stadsmuseerna)
  • Professionella förvaltare (Statens fastighetsverk, Svenska kyrkan)

Metoden kan sedan användas för att kartlägga behoven hos fler målgrupper längre fram för att få ett ännu bättre underlag för prioritering.

Första steget i kartläggningen är en kort enkät som har skickats till ovanstående användargrupper för att få en bred inblick i vilken typ av information som efterfrågas och vilka problem användarna upplever idag. Därefter kommer några personer från varje grupp att intervjuas för att bättre kunna fånga upp både uttalade och outtalade behov.

Preliminära resultat
Så här långt har enkätsvar från länsstyrelser och museer samlats in och analyserats. Två synpunkter dominerar påtagligt bland dessa användare, nämligen behovet av rektifierat historiskt kartmaterial och ett händelseregister kopplat till fornlämningar.

De som har svarat på enkäten menar att användningen av äldre kartmaterial begränsas av att det är tidskrävande att georeferera. Det påtalas även att behovet har ökat efter den senaste ändringen av Kulturmiljölagen.

Ett händelse-/undersökningsregister är ett sedan tidigare känt behov inom sektorn. I enkätsvaren efterfrågas information om alla arkeologiska undersökningar, alltså även äldre, och dessutom att alla äldre undersökningsrapporter skall finnas tillgängliga digitalt.

Mer detaljerade resultat kommer längre fram när intervjuer och fler enkäter är genomförda.

Vi som jobbar med behovskartläggningen är Matilda Karlsson (projektledare) och Anders Strinnholm – ta gärna kontakt med oss om du har synpunkter eller vill veta mer! Här finns kontaktuppgifter.

SAUs osteologer berättar om Gnista-benen

På torsdag den 24/9 hälsar SAUs osteologer och Upplandsmuseet välkommen till föredraget:

Livs levande skelett om vad benen från Gnista berättar, av osteologerna Emma Sjöling, Sofia Prata och Rudolf Gustavsson, SAU.

Plats: Upplandsmuseets hörsal. Tid: 18.30. Fri entré. Tänk på att antalet sittplatser är begränsat. Kom i tid!

Den 27/9 avslutas utställningen Guld och Granater på Upplandsmuseet. Utställningen visar fynden från utgrävningen. Gravgåvorna är från samma tid och av nästan samma höga klass som fynd från Gamla Uppsala! Passa på och se dem innan de försvinner magasinets dunkel…

Arkeolog Ulf Celin och osteolog Sofia Prata undersöker och diskuterar skelett.

Arkeolog Ulf Celin och osteolog Sofia Prata undersöker och diskuterar skelett.