Arkeologi & Historia Oktober 2014

STOLPAR PÅ RAD HADE EN ROMERSK FÖREBILD

I Skåne fanns det på järnåldern en syd-nordlig vägsträcka som passerade Degeberga, Vä och Färlöv. Vid Degeberga och Färlöv har arkeologer funnit en spikrad rad efter stolphål intill gårdarna och den forntida vägen. De är daterade till 500-600-talet.
  Stolpar på rad vid vägen intill högstatusgårdar tog hemvändande krigare med från kontinenten, enligt arkeologen Ylva Wickberg från Sydsvensk Arkeologi. Vid infarten till romerska städer satt brottslingar och fiender uppspikade på pålar i ett avskräckande syfte. Men i Skandinavien fick stolpar på rad en annan innebörd.

Kungliga inhägnader

I Gamla Uppsala gick den stora landsvägen öster om högarna och gick i nästan nord-sydlig riktning. Från vadet vid ån samman har arkeologer funnit spåren efter en forntida väg och 144 gropar efter stolpar på en sträcka av cirka en kilometer. Ytterligare en rad av stolpar i nästan öst-västlig riktning. Arkeologen Jonas Wickborg menar att innanför inhägnaden ägdes av den dåtida uppsveakungen. I stolpgroparna har arkeologer funnit spår efter ett helt skelett av hund. Fast det mesta djurbenen kommer från nötdjur och häst. Vid de dåtida uppsveatinget med religiösa fester slaktades hästar och nötkreatur och skinnet och huvudet hängdes upp på pålarna.
  En liknande bild ger västsvearnas maktcentrum Anungshög där raden av stolphål har gått efter en väg som sträckte från vadet vid Anundhögsbäcken till Jutekärret. Stolpraden inhägnade ett område mellan Jutekärret och Anundshögsbäcken som ägdes av västsvearnas kung. Vägen sträckte sig från Tuna i norr förbi Anundshög och vidare till de dåtida bryggorna vid Hällaviken och vinterleden över Mälaren till bygderna kring Kjulaåsen.

 Modeflugan att upprätta stolpar på rad vid gårdens landsväg varande i en eller två generationer, det vill säga den tid att stolparna skulle ruttna.  Efter ca 650 e. Kr. var stolpradsmodet borta.

Källa. 2014-10-18. Makt och monument under järnåldern- om de senaste årens fynd av stolprader. Seminarium på Västmanlands läns museum.  Arkeologerna Alexandra Sanmark, Jonas Wikborg, Ylva Wickberg och Tony Björk berättar om stolprader vid Anundshög, Gamla Uppsala och Degeberga. 

DET LJUSA SKINNET KOM INTE MED STENÅLDERSBÖNDERNA

Tidigare har forskare ansett att det ljusa skinnet som är så vanlig i Norden kom med stenåldersbönder flyttade upp till Skandinavien. Tidigare har genetiker fått fram ur ett 9500 år gammalt skelett som arkeologer grävde fram i Stora Förvar grottan på Stora Karlsön utanför Gotland hade en mellanmörk hud. En person tillhörande säljagande befolkning på Gotland som begravdes 4500 år sedan i grav 58 i Ajvide hade blåa ögon och mörk hud. En stenålderbonde som begravdes för cirka 5000 år sedan i en megalitkammargrav i Frälsegården (nr2) i Gokhem i Västergötland hade ljus hud. Personen av kraniet från grav Motala12 vid Kanaljorden som hade lagts i en grund sjö för 8000 år sedan hade gener som visade att han hade blå ögon och ljus hud. Genetiska studier visar att hans förmöder eller förfäder hade ett ursprung från jägarbefolkning i Sibirien. Mannens genomer har analyserats och den visar på att mannen hade cirka 20-25 procent genomer som man finner hos siberiska folkslag och cirka 75-80 procent från människor i Västeuropa.
Läsa mer: Appelquist, Bodil 2014-01-26. Så såg skandinavernas förfader ut. Svt Nyheter
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sa-sag-skandinavernas-forfader-ut
Gunther, Maria 2014-09-17. Svenska fyndet avslöjar européernas ursprung
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/svenska-fyndet-avslojar-europeernas-ursprung/
Nature 513, 409–413(18 September 2014) Ancient human genomes suggest three ancestral populations for present-day Europeans
http://www.nature.com/nature/journal/v513/n7518/full/nature13673.html
Stockholms universitet. 2014-09-18. Pressrelease. Européernas genetiska ursprung kartlagt.
http://www.mynewsdesk.com/se/su/pressreleases/europeernas-genetiska-ursprung-kartlagt-1056216
Populär Arkeolog 3/2014. Han har kartlagt våra geners historia. (s. 13)
ALEXANDER DEN STORES FARMORS GRAV UPPTÄCKT
Två gravar har hittas i Vergina i Grekland där arkeologerna tror att en av gravarna tillhör den makedonske kungen Philip II:s mammas grav, Alexanders den stores farmor.

Läsa mer: Discivery.com 2014. Remains of Alexander the greats father confirmed found.

BOPLATSER FRÅN JÄGARSTENÅLDERN I HÄLSINGLAND
Larsson, Åsa M. Stenåldern i Hälsingland. Sau-Blogg
http://www.saublogg.se/2014/10/stenalder-i-halsingland/
Larsson, Åsa M. Rester från stenåldern i Ljusdal. SAUblogg.se
http://www.saublogg.se/2014/10/rester-fran-stenaldern/

TIDSKRIFTEN VÄSTERBOTTEN FÖRSVINNER
Läsa mer: Västerbottens museum 2014-09-22. Tidskriften Västerbotten läggs ned.
http://www.vbm.se/sv/kunskapsbanken/tidskriften-vasterbotten/pressmeddelande-140922.html
VIKINGASKATT HITTAD I SKOTTLAND
Storbritanniens största vikingaskatt från 800-talet är funnen i Skottland.
Läsa mer: Donnelley, Paul 2014-10-12. Metal detectorist finds Britain's biggest ever haul of Viking treasure - with hundreds of artefacts including an ancient silver cross. MailOnLine

NY BOK OM VALSGÄRDE I UPPSVEARNAS RIKE

Arkeologen Ola Kyhlberg menar att gravfältet i Valsgärde är en metafor för Valhall och att det var Uppsalakungarna som begravdes i båtgravar i Valsgärde. Tre av Uppsalakungarna fick kenotafgravar i Valsgärde för de är begravda i de tre storhögarna vid Gamla Uppsala.
- Tre av de mest märkvärdiga gravarna i Valsgärde, nummer 6,7 och 8 innehåller utsökta båtar, och otroligt exklusivt lösöre. Men de innehåller inga mänskliga kvarlevor, sade Ola Kyhlberg till bloggen Arkeologi i Gamla Uppsala.
Bloggen Arkeologi i Gamla Uppsala 2014-09-24. Valsgärde = Valhall?
http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2014/Pages/valsgarde-=-valhall.aspx
KVINNA BLEV OFFRAD TILL GUDARNA FÖR 2000 ÅR SEDAN I NORGE
Skelettresterna efter en ung kvinna runt 30 år blev offrad vid en forntida myr i Østby i Romedal i Hedmark har nu grävts fram av arkeologer.
- Vi tror ganske sikkert at hun ble ofret til gudene, sade arkeolog Grethe Bjørkan Bukkemoen fra Kulturhistorisk museum till Nrk.no
Myhre, Torunn. 2014-09-20. Vi tror hun ble ofret til gudene. NKR.no Hedmark og Oppdal.
http://www.nrk.no/ho/nok-et-unikt-beinfunn-pa-hedmarken-1.11925501
MÄNNISKOFFER I NORGE FRÅN BRONSÅLDERN
Läsa mer: Myhre, Torunn &  Vandevjen Olsen, Stine  10.06.2014-06-10. Han ble ofret til gudene NKR.no Hedmark og Oppdal.
http://www.nrk.no/ho/fant-2900-ar-gammel-hodeskalle-1.11765042
HUSEN VID UMEÄLVEN ÄR 3000 ÅR GAMLA
De skandinaviska husen av bondetyp vid Umeälven är 3000 år gamla.

- Förutom husen har vi även hittat ben från getter och korn. Det pekar på att man börjat prova på det här med odling och det har vi väl haft lite belägg för tidigare, men nu kan vi verkligen se det på den här platsen, sade Ellinor Johansson till Sveriges Radio.
Silverdal, Joakim 2014-10-08. 3 000 år gamla hus upptäckta vid Umeälven. Sveriges Radio
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5984025
HÄLLRISTNINGSBÅT MED FISKAR
Fiskar har hittats inhuggna på relingen på hällristningsskepp i Skogetorp i Tanum i Bohuslän.
Läsa mer: Stiftelsen för dokumentation av bohusläns hällristningar. Vecka 37-39.
http://www.hallristning.se/faltrapport_2014.htm
ETT 5000 ÅR GAMMALT SOLTEMPEL PÅ BORNHOLM HAR UPPTÄCKTS          
Läsa mer: Historie Online.dk 2014. Soltempel fra stenalderen fundet på Bornholm.
http://historie-online.dk/nyt/bornmus-soltempel.htm
Bornholms museum 2014. Solkulturens endeligt på Vasagård. Fundene på Vasagård stammer fra en periode i stenalderen.
http://www.bornholmsmuseum.dk/udforsk/bornholms-historie/arkaeologi/solkulturens-endeligt-paa-vasagaard.aspx
Bornholms museum 2014. Vægpaneler fra stenalderen. Fantastisk fund på Vasagård i Åker.
http://www.bornholmsmuseum.dk/udforsk/bornholms-historie/arkaeologi/vaegpaneler-fra-stenalderen.aspx


Ethics and archaeology discussed in Finland

More tomorrow.


"Am I Bad" ? :)

Nordic TAG session: Archaeology outside the correlationist circle

Considering that this is a “dormant” blog it has been quite active the past weeks. Anyway, here is a session proposal for next year’s Nordic TAG in Copenhagen. Nordic TAG Copenhagen April 16th – 18th 2015   Johan Normark Department of Historical Studies University of Gothenburg   Archaeology outside the correlationist circle Correlationism describes the […]

Avslut och nystart i Eddan

Vi har nu avslutat den första etappen av undersökningarna i Eddan. Resultaten från undersökningen har visat att stadsgårdarna sannolikt började bebyggas under 1700-talets mitt, och dessförinnan har undersökningsområdet främst utnyttjats för odling av olika slag.

På kartan från år 1696, som är den äldsta kartan där tomter i Linköping är utsatta, har vi markerat kålgårdar (gröna), trädgårdar (beige) och åkermark (ljusgröna) som fanns i staden. Det är tydligt att de odlade delarna utgjorde en betydande andel av Linköping under tidigmodern tid. Den röda linjen markerar hela vårt undersökningsområde, varav de västra delarna utgör etapp 1 (se infälld bild till höger).

 

fig 1 Karta 1696 A3 format - Kopia

Vi har kunnat konstatera att man inom de västra delarna av Eddan har odlat en hel del medicinalväxter, såsom exempelvis hjärtstilla, malva och spikklubba. Detta är intressant med tanke på att undersökningsområdet ligger strax intill det tidigmoderna hospitalet (se kartan ovan). Vår arkeobotaniker Jens Heimdahl har även hittat spår av tobaksodling. Odlingen av tobak får ett rejält uppsving i städerna under 1700-talet, och har påträffats vid ett flertal stadsarkeologiska undersökningar i bland annat Linköping, Norrköping och Kalmar.

De äldsta historiska lämningarna i området utgjordes av grävda diken, stora gropar, nedgrävda tunnor och vattenhål. De stora groparnas funktion är inte helt klarlagd, sannolikt har det rört sig om täktgropar för sand eller lera. Dikena markerar ibland tomtgränser, men vi har även diken vilka delat in den äldre åkermarken i gärden och tegar.

TOMT 80 i botten Fotot visar de äldsta lämningarna inom tomt 80. Man ser olika diken samt ett antal gropar och stolphål. Fotot är taget från söder. RAÄ UV Öst

 

åkerdikeFotot ovan visar ett av de åkerdiken som påträffades i områdets sydvästra del. De årderspår som fanns i området följde åkerdikenas riktning. Fotot är taget från sydöst. Karin Lindeblad, RAÄ UV Öst

tunnaEn av de trätunnor som fanns nedgrävda i tomtgränsen mellan tomt 79 och 80. Tunnan var ett laggad och sammabunden med träband. På en av laggarna fanns ett bomärke. Fotot är taget från norr. Annika Nordström, RAÄ UV Öst

I områdets nordöstra del, i höjd med den västra kålgården, fanns ett stort dike, större än de övriga inom området. Diket är ett av de äldsta lämningarna inom undersökningsområdet. Diket var cirka tre/fyra meter brett i toppen och utgjordes av en flack nedgrävning som smalnade av mot botten. I de södra delarna gjorde diket en tvär gir i närmast 90 graders vinkel (se fotot nedan). Vi hoppas att finna delar av detta dike inom etapp 2 av undersökningen. En hypotes om vad diket haft för funktion är att det kan ha varit gräns för det medeltida klosterområdet.

stordiket från västerFoto på det stora diket, taget från väster. Rikard Hedvall, RAÄ UV Öst.

De allra äldsta lämningarna från Eddan – så här långt – utgörs av keramik som kan dateras till yngre stenåldern. Vi har även funnit ett antal stolphål och andra konstruktioner som kan ha utgjord del av en neolitisk boplats.

 

stenålderskeramikKeramik från yngre stenåldern. Foto Anders Bornfalk Back, RAÄ UV Öst.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi kommer att kunna arbeta vidare med och fördjupa analyserna kring stadens odlade delar, hur man planlagt och avgränsat denna del av Linköping under historisk tid. De medeltida föremål (främst schakpjäsen och en del av en ljusstake) som förekommit i utfyllnadslager i gropar inom området antyder även en koppling mellan det närbelägna klosterområdet.

Den gångna veckan har vi schaktat upp den östra delen av undersökningsområdet. Som syns i kartan ovan kommer vi främst att undersöka en kålgård och en fruktträdgård. Vi tror även att vi i denna del av undersökningsområdet kommer att finna brunnar, diken och stora gropar.

Nya etappenPå bilden syns de norra delarna av den östra kålgården. Längre bak i bilden syns rester av ett 1900-talshus och i bildens främre delar syns rester av en yngre stenlagd tomtgräns. Fotot är taget från norr, Karin Lindeblad RAÄ UV Öst.

Vi ser fram emot att börja undersöka dessa intressanta odlingar och få fram mer ny kunskap om Linköpings medeltida och tidigmoderna ytterområden.

Annika Nordström

OBS: I morgon, onsdagen den 22/10, kommer vi att genomföra den sista kvällsvisningen i Eddan. Lunchvisningarna på tisdagar kommer dock att genomföras till och med vecka 45 (4/11).

Följ oss även på www.facebook.com/gamlagamlabusstorget

 

 

Nyheter om samisk historia Oktober 2014


KUSTLABYRINTER VAR TILLÄGNADE JUNGFRU MARIA
Jungfru Maria hade en betydligt större roll i den katolska tiden är vad forskarna tidigare trott, enligt Jonas Carlqvist i artikeln ”Maria en bortglömd förebild” i tidskriften Forskning & Framsteg Nr 9 2014.
I tidskriften om labyrinter Caerdroia 43: 2014 finns det två intressanta artiklar om kustlabyrinter som överbryggar varandra. Den svenske arkeologen Christer Westerdahl har skrivit artikeln ”The Stone Labyrints of the North” och den ryske labyrintforskaren Vyacheslav Mizin har skrivit ”Dating the Stone Labyrints of Artic Labyrinths”. De äldsta kustlabyrinterna är daterade till 1300-talet då katolska kyrkan stod som högst i Sverige. Kustlabyrinter finns inom ett begränsat område tillhörande dåtida Sverige, plus i Vita havet och efter Kolahalvöns och Finnmarks kuster. Christer Westerdahl menar att man ska koppla labyrinterna till jungfru Maria. I Finland går labyrinter under namnet Jungfrudanser. Helgonet Maria var fiskarnas beskyddare. Kristna katolska fiskare byggde dessa labyrinter med ett kors i mitten för att de drunknade själarna – gasten – skulle hitta hem i sin förvirrade resa och få frid. Labyrintforskaren Vyacheslav Mizin menar att labyrinter i Vita havet och efter Kolahalvöns och Finnmarks spreds från Bottenhavet via handelsleder till Vita havet. Där tog kristna pomorska fiskare över traditioner och byggde de efter kusterna. 
  De kristna katolska fiskarna uppförande av labyrinter till Marias skulle påverka kustsamerna i Finnmark, kring Vita havet och runt Bottenhavet och Kvarken på många olika sätt: de byggde egna ringformade anläggningar som en motreaktion mot kristendomen eller en inspiration av labyrinter, eller båda delarna. Samtidigt fick Mariadyrkan ett stort genomslag hos samiska kvinnor.
Tack till John Kraft för tipset och häftet.
SAMER BYGGDE BY UTAN STATENS TILLSTÅND
Läsa mer: Ljungdahl, Ewa 2014. Jänsmässholmen – ett samiskt experiment.

STENÅLDERSMÄNNISKOR KOM TILL HELGELAND FÖR CIRKA 10 000 ÅR SEDAN

Läsa mer: Sande, Asbjørg
2014-10-06. Hit kom de først. Ranablad.no
http://www.ranablad.no/nyheter/article7624382.ece

1300 ÅR GAMMAL SAMISK SKIDA FUNNEN I NORGE
En samisk skida tillverkat på 700-talet har hittats på högfjället Reinheimen i Norge.
Läsa mer: Nordrum, Ivar Arne & Bratterud, Liv-Iren 2014-10-06. Fant 1300 år gammel ski i Reinheimen NRK.no Hedmark og Oppland
SAMISKA FÖRRÅDSGROPAR I KLAPPERSTENSFÄLT?
En grop uppbyggd i klapperstensfält har grävts ut av arkeologer från Norrbotten vid Öberget. Arkeologen Frida Palmbo skriver på Norrbottens arkeologiblogg:
Groparna ligger mellan 50-65 möh och kan tidigast ha anlagts för 5000-6000 år sedan, då området utgjorde en ö i den dåtida skärgården. Hit kanske dåtidens människor kom för att fiska och hade då behov av att förvara sin fiskeutrustning på platsen?
 Arkeologen Carina Bennerhag vid Norrbottens museum sade till Sverige Radio:
– Det vore jätteroligt om vi kan bidra med ny kunskap till vad groparna används till och haft för funktion. Vi kommer gå in och titta närmare på materialet vi samlat in och försöka skapa oss en bild av närområdet om hur det sett ut under olika tidsperioder.
Själv är jag (Jouni Tervalampi) jag inte övertygad om att de är från stenåldern. I Ångermanland finner man den här typen gropar i klapperstensfält i närheten av samiska eldstäder och vid så kallade lapportnamn. De kan vara samiska förrådsgropar intill deras viste. Inga av de samiska eldstäderna är daterade. Så det ska bli intressant om de kan datera gropen om den är från stenåldern, medeltid eller 1700-talet (eller någon annan tidsålder).
Läsa mer: Frida Palmbo 2014-10-03. Arkeologisk undersökning av boplatsgropar i klapper på Öberget i Måttsund
http://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2014/10/03/arkeologisk-undersokning-av-boplatsgropar-i-klapper-pa-oberget-i-mattsund/
Sveriges Radio. 2014-10-06. På Öberget strax söder om Luleå söker arkeologer ledtrådar om vad 6000 år gamla stengropar egentligen avvändes till.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5983358



Ett återfunnet dalrunealfabet

Fältrunologer på jakt efter försvunna runor i Prästloftet vid Älvdalens kyrka hösten 2013. Foto Magnus Källström

Fältrunologer på jakt efter försvunna runor i Prästloftet vid Älvdalens kyrka hösten 2013. Foto Magnus Källström

Vid Älvdalens kyrka i övre Dalarna finns två märkliga träbyggnader. Det ena är kyrkhärbret, som har dendrodaterats till 1285 och som länge var Sveriges äldsta stående träbyggnad. Det andra är det s.k. Prästloftet som har daterats på samma sätt, men som är några århundraden yngre. Fällningsåret har här bestämts till vintern 1576–77. I båda byggnaderna finns inristade runinskrifter och när det 26:e internationella fältrunologmötet genomfördes i Mora och Älvdalen förra hösten var detta ett givet mål.

Ett mindre problem tillstötte dock när vi väl var plats. En av ristningarna som skulle utgöras av ett dalrunealfabet gick nämligen inte att återfinna trots att den som en gång hade upptäckt det, dalrune- och runkalenderexperten Sven-Göran Hallonquist, deltog i mötet. Inte heller ett 25-tal runologers ivriga letande gav något resultat utan vi fick lämna platsen utan att ha sett inskriften.

Sven-Göran är dock inte den som ger upp så lätt och i juni i år kunde han meddela att han hade återfunnit runorna. De fanns på en väggstock uppe på loftet, mer än två meter ovanför golvplankorna, vilket förklarar varför de inte var så lätta att få korn på.

Patrik Larsson och Helmer Gustavson granskar det återfunna dalrunealfabetet i Prästloftet. Foto Magnus Källström.

Patrik Larsson och Helmer Gustavson granskar det återfunna dalrunealfabetet i Prästloftet. Foto Magnus Källström.

För någon vecka sedan var jag, Helmer Gustavson (f.d. Runverket) och Patrik Larsson (Högskolan i Dalarna) åter i Älvdalen för att bland annat titta närmare på ristningen i Prästloftet. Trots att vi visste vad vi hade att vänta oss – dalrunor uppställda i alfabetisk ordning – var det inte helt lätt att få ordning på texten, som dessutom visade sig stå upp och ned. De fyra första tecknen abcd var dock helt tydliga, även om den inledande a-runan var spegelvänd. Det därpå följande tecknet hade däremot till vår förvåning formen av en l-runa. Vi diskuterade detta en hel del och en strof ur den mindre kända Torson-låten ABC dök osökt upp i huvudet: “Först har vi A och B och efter C så kommer D eller E”. Men den aktuella runan var varken d eller e utan liknade fullständigt ett l. Efter detta oväntade inslag var dock ordningen återställd och de följande runorna löd ef. Därefter borde g och h komma, men det var inte helt lätt att bestämma tecknens form och eventuellt ska man räkna med att dessa runor är omkastade.

Det delvis svårlästa dalrunealfabetet i Prästloftet vid Älvdalens kyrka. Foto Magnus Källström.

Det delvis svårlästa dalrunealfabetet i Prästloftet vid Älvdalens kyrka. Foto Magnus Källström.

De följande runorna var dock i och k, där den senare antingen måste ha haft formen av en klyka eller varit bakvänd. Därpå väntar man givtevis l, men här var bistaven vänd åt fel håll och runan hade alltså formen av t! Om l-runan har denna form i inskriften så borde tecknet i början av inskriften inte vara l utan i stället stå för t, vilket man å andra sidan inte heller väntar sig i början av alfabetet.

Efter den bakvända l-runan följde så m och n, men av de två följande runorna (o och p) kunde vi inte se mer än huvudstavarna. Därefter följde så q (i form av en rättvänd(!) k-runa), r, s och så var inskriften slut. Den som har ristat alfabetet har uppenbarligen avbrutit sitt arbete och man kan lätt gissa på orsaken. Nästa runa borde ju ha varit t, men den runan hade ju redan använts i början av inskriften.

Man kan fundera över varför just t-runan har kommit in efter d. En möjlighet är naturligtvis att det beror på att /t/ och /d/ har ett snarlikt uttal, där frånvaron och närvaron av stämbandston utgör den enda skillnaden. En annan möjlighet är att ristaren har benämnt runorna med stavelser efter mönster från det latinska alfabetet: a, be, ce, de och då kunde vara lätt att i hastigheten fortsätta med te. Denna förklaring stämmer dock inte med de uppgifter som finns på Johannes Bureus’ Runtavla från 1599, nämligen att runorna i dalrunealfabetet betecknades med hela ord på samma sätt som i futharken: ar, birke, knäsol, dors etc.

Att runorna står upp och ned i Prästloftet gör dem rätt svåra att läsa, men det är samtidigt mycket lyckosamt. Detta visar nämligen att ristningen inte kan ha gjorts på plats utan måste ha tillkommit innan byggnaden timrades upp. Förmodligen är den inte särskilt mycket yngre än fällningsåret för timret dvs. 1576–77, vilket gör detta till det äldsta daterbara dalrunealfabet som vi för närvarande känner till. Den som har ristat runorna har inte varit särskilt säker på sin konst utan inskriften har förmodligen tillkommit som en övning. Vi får visserligen inte veta hur alla tecknen i dalrunealfabetet såg ut vid denna tid, men i gengäld har ristningen fångat en lärandeprocess för mer än 400 år sedan.

>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

 

PS. Läs mer om det internationella fältrunologmötet i Dalarna här. DS.

 

New Popular Book On The Viking Period

Anders Winroth (born in 1965) is a Swedish historian who received his PhD from Columbia in 1996 and now holds an endowed professorship in history at Yale. He has written several books on the Viking Period for lay readers, the latest one of which I’ve been given to review.

The main contents of The Age of the Vikings is organised into eight chapters on:

  • Raiding and warfare

  • Emigration and overseas settlement
  • Ships in reality and mythology
  • Trade
  • The development of political leadership
  • Home life in Scandinavia and the roles of women
  • Religion
  • Arts and letters

All eight are well written and interesting (though the final arts chapter consists of brief poorly linked essays, repeats points already made and gives the impression of padding). Throughout, Winborg stresses the importance to period society of the military retinue and the redistribution of plunder. If a person wants to approach the Viking Period for the first time or get a refresher on where scholarship is standing right now, then I am happy to recommend this fine book.

Myself, I was intrigued to learn that the infamous, messy and impractical “blood eagle” murder method may just be the fruit of High Medieval writers misunderstanding one of the countless references in Viking Period poetry to carrion birds munching on the slain (p. 37). There is to my knowledge no osteological evidence for it. Also interesting to me, I can’t recall reading about the Spanish Moor Al-Tartushi’s report on life in Hedeby before (p. 197). But that may just be because I’m not an historian.

Then again, the Viking Period is far more of an archaeological period than a historical one if you look at the shelf metres occupied by the source material. And historian Winroth slips a lot when he uses the archaeological record. He thanks three eminent historians for commenting on the manuscript (p. 253). I think he should have included an archaeologist or two. Though I have written three academic books that deal largely with the Viking Period, I would never attempt a general synthesis of the period without involving historians. I will end this brief review with an errata list that I hope will be useful if a second edition appears one day.

Winroth, A. 2014. The Age of the Vikings. Princeton University Press. 304 pp. ISBN 978-0-691-14985-1.

*

3. Gold foil figures belong to the Vendel Period, not the subsequent Viking Period.

7. “9.5 square meters” : this would be a pretty cramped mead hall.

24. “OnämNsdotter” → Onämsdotter

26. The modern English word “Hell” comes down from Old Norse Hel, the name of both the Norse land of the dead and it’s ruling goddess. It has nothing to do with being Christian.

29, caption. All Viking Period spears had “sharpened points”, so the ones used at the Battle of Maldon were not unusual in this respect.

33, caption. Swords have grips, not handles.

39. The problem of whether berserks and wulfheodenas existed cannot be approached exclusively from the textual sources, as Winroth does. We also have to look at period imagery such as the embossed-foil scenes on Vendel Period helmets and the Lewis chessmen, biting their shields.

44. Styrstad is east of Norrköping, not west.

46. Of course the two Röriks in Holland and Russia had never heard of Rörik in Styrstad. He wasn’t born yet, but would live in the 11th century as shown by the date of his rune stone.

51. Winroth thinks Jordanes made up the Scandinavian origin myth of the Goths. This is a controversial opinion, since almost all the many Germanic gentes had similar origin myths. I don’t think the myths are true, but I think they are authentic 6th century beliefs.

89. “Many runestones also have images of ships, but only one * also mentions the ship in its text.” Insert “of these” at asterisk. Several runestones mention ships but have no ship imagery.

111. Birka and Sorte Muld are irrelevant in the context of 11th century rune stones.

113. The claws of furry animals decompose as easily as their hair and skin, and therefore rarely survive in the archaeological record. Their phalange bones, however, are common, and these are what Winroth seems to be referring to here.

114. “glass pearls” → glass beads (Swedicism)

135. Archaeologists have hardly found any gold or silver arm rings in graves. They were apparently recast or disposed of in hoards.

140. This Roman Period tableware is irrelevant to the Viking Period.

149. Cremation produces shrunken and cracked white bones, not ashes.

150. “trelleborgs also contained cemeteries” : The cemeteries of the trelleborgs were outside the fortifications.

168. Whatever the perforated pottery was used for, it certainly wasn’t to “sieve the milk”. Viking Period milkmaids didn’t drop more straw into their buckets than modern ones.

171. The longhouse dominated agricultural Scandinavia for 5,000 years, not hundreds.

171. An Iron Age longhouse has three aisles, not “three naves”.

173. Again: the longhouse dominated agricultural Scandinavia for 5,000 years, not hundreds.

173. The development of the great hall building preceded the Viking Period by several centuries: it happened in the Migration Period.

173. Pole barns are common, not unusual.

175. Single non-village farms occur in populous farming districts too, not just in isolated locations.

Plate 4. The stone ship in the image dates from the Late Bronze Age, as can be seen from the fact that its constituent standing stones touch instead of being spaced out like the ribs of a Viking ship.

Plate 10. The animal-head posts from Oseberg are depicted on the tapestry in the same burial and have something to do with sledges, not furniture.

193. The Uppåkra drinking cup with the embossed foil decoration is not a “pitcher”.

193. Like the development of the hall building, the move of sacrifices away from lakes and indoors happened in the Migration Period, not the Viking Period.

215. “Runes were used for two millennia” : From AD 150 to 1900, that is, 1.75 millennia.

217. “Proto-Germanic” (three times) : the earliest runic inscription are in Proto-Norse, a language that is attested in writing unlike its theoretical parent language Proto-Germanic.

217. Another major reason why inscriptions in the Younger Futhark are so much easier to read than those in the Elder Futkark is that the later inscriptions use word-spacing characters.

220. Dróttkvætt: the name of this verse metre means “metre of lords”, not “meter suitable for a lord’s band of retainers”.

236, caption. The tale of Sigurd Fafnir’s bane is not a “myth” in the cosmographical sense that scholars of religion ascribe to the word.

289. Telling the reader that the spears thrown at Maldon had “sharpened points” is redundant: it’s comparable to saying that the warriors involved used “swords with blades”.

Nyheter om historia i Västmanland Oktober 2014

FÖRELÄSNING OM EN 7000-ÅRIG BOPLATS UTANFÖR HALLSTAHAMMAR

Under Hallstahammar kulturveckor berättas om flera stenåldersboplatser där arkeologer har funnit många stenyxor och ben.

Föreläsning Torp från 1700-talet och boplatser från äldre stenålder med arkeologerna Jenny
Holm och Kristina Jonsson samt visning av en del fynd från utgrävningarna längs väg 252.

Hallstahammars bibliotek onsdag 22/10 kl. 17.30–19.
johansson, maikael 2014-09-22. spår efter de första hallstaborna. vlt.se
http://vlt.se/nyheter/hallstasura/1.2646403-spar-efter-de-forsta-hallstaborna

ARKIVENS DAG

Årets tema på Arkivens dag är ”Orostider”.

Lördag 8 november 2014.

I Västerås brukar Arkivens dag anordnas på Västerås Stadsarkiv vid stadshuset, på Västerås stadsbibliotek med bland annat Arkiv Västmanland och Västmanlands läns museum, en triangel där det är gå avstånd, cirka 10 minuter, mellan institutionerna. Ett urval av programmet:

Västerås Stadsarkiv 11.30Anders Lif berättar med bilder om oron i Västerås 1917.

Arkiv Västmanland och Västerås stadsbibliotek kl 11.15 föreläsning av Håkan Henriksson, "Ryssar, sachsare, danskar och kosacker, Krigsfångar i Sverige under stora nordiska kriget"
kl 12.15 Helena Aspernäs pratar om och visar krigsbyten från det 30-åriga kriget 1648 i Böhmen från Västerås stiftsbiblioteks samling.

Västmanlands läns museum Kl 14.30 Föredrag av Bengt Wallén "Koleran i Badelunda" på 1800-talet

Arkiv Västmanland: Arkivens dag i Västmanland

FOTOGRAFEN MARTIN ADLERS BILDERS VISAS PÅ VÄSTERÅS KONSTMUSEUM
Fotografen och frilansjournalisten Martin Adler (1958-2006) från Västerås sköts till döds under ett uppdrag i Somalias huvudstad Mogadishu 2006. Nu visas Martins bilder på Västerås konstmuseum.
Martin Adler – Ögonblick
22 november 2014 – 1 mars 2015

Läsa mer: Longo, Madeleine 2014-10-20. Konstmuseet visar Adlers bilder. Vlt.se
 http://vlt.se/kulturnoje/1.2685353-konstmuseet-visar-adlers-bilder


BRANDTURISTER ÄR VÄLKOMNA TILL VÄSTMANLAND
Nu kan katastrofturister besöka effekterna efter storbranden i Västmanland sommaren 2014. Länsstyrelsen i Västmanland har öppnat en väg in i brandområdet.  Norr om Ramnäs går en väg till Fläckebo. Ungefär mitten av vägen går Öjesjövägen norrut rätt in i brandkatastrofområdet.
 Två brandturistcentrum planeras att öppnas 2015. Ett vid Ängelsbergs gamla järnvägsstation vid sjön Åmännings östra strand och väster om brandområdet. På östra sidan av brandområdet är det tänkt att ligga vid Västerfernebo.
Läsa mer: Västerås Tidning 2014-10-18. Väg för nyfikna till skogsbrandområdet. (s. 21)
Länsstyrelsen i Västmanland. Storbranden i Västmanland
http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/Sv/manniska-och-samhalle/krisberedskap/skogsbranden/Pages/skogsbranden-i-vastmanland-ny.aspx

VÄSTERÅSARE UPPFANN GLÖDLAMPAN
Det var inte amerikanen Thomas Alva Edison som uppfann glödlampan 1879. Det var ingenjören Jonas Wenström från Västerås och Sverige som uppfann glödlampan 1878. Han hade skrivit ett brev från Kristiana, nuvarande Oslo, till sin far den 25 oktober 1878 och beskrivet om uppfinning. Jonas Wenström hade brevkontakt med Thomas Alva Edison och mycket tyder på att Edison fick tipset om glödlampan av Jonas Wenström.
Läsa mer: Karlsson, Petter 2014. Stal Edison Jonas uppfinning? Svenska Öden & Äventyr nr 5/2014 (s. 24-27)
BRONSGJUTERI FRÅN JÄRNÅLDERN

I Populär Arkeologi 3/2014 skriver arkeologen Anna Lena Hallgren på Stiftelsen Kulturmiljövård i artikeln ”På jakt efter en bronsgjuteriverkstad” och hus från järnåldern vid Råmarbo sydöst om Västerås i Västmanland.

EN KVARGLÖMD YXA FRÅN KARL XII LIKFÄRD TILL STOCKHOLM

Efter att Karl den XII fått en kula genom huvudet vid Halden 1718 fördes kroppen från Norge till Stockholm via Fredriksbergs gård i Köping. Gården ägare Rune Ramstedt har funnit en yxa med ”XII” stämplat på yxan. Han är övertygad att yxan har glömts kvar av en av Karl XII:s soldater när Karl XII lik med följe övernattade vid gården.

Läsa mer: Johansson, Jan Å. 2014-10-16. Rune hittade udda föremål i sin bod. Västmanlands Nyheter (sid 9)

GRUVKARTOR FRÅN VÄSTMANLAND

Nu finns gruvkartor från hela landet utlagda på Internet.


Läsa mer: Andersson, Rikard 2014. Äldre gruvkartor. Geologiskt Forum nr 83 / 2014 (sid 11)

NUTIDSRESA GENOM BERGSLAGEN

Tidskriften Husbil & Husvagn (9/2014) har gjort en resa genom Bergslagen och tagit upp vad som är värt att besöka. I Västmanland anser de Strömsholms kanal och då ”ljuvliga miljön här vid slussarna vid Fagersta”. Dessutom Sala silvergruva och Elsa Anderssons konditori i Norberg.

SURAHAMMAR x 4

I somras invigdes en 3 kilometer lång kulturled med historisk vandring längs Strömsholms kanal där det finns cirka 23 informationsskyltar som berättar om kanalbåtar, slussar med handelsboden, färd med tåg på smalspårig järnväg med mera.

Ny karta över Surahammars kommen där finns även den historiska vandringsleden efter Strömsholms kanal i Surahammar i prickad.

Historiska Surahammar i en A4-formats på över 300 sidor har skrivits av Marie Spennare och bilder framtagna av Anders Lindberg från Surahammars Bruks arkiv. Det är en lättläst bok med mycket fotografier. Den finns att köpa på Surahammars bibliotek.

Västerås Tidning har startat en serie om Sura med rubriken ”Surahammar Förr & Nu”. Tidningen finns även att läsa på internet med dator, läsplatta eller genom mobilen.

Läsa mer: Olsson, Lasse 2014-10-11. Premiär: Surahammar Förr & Nu. Västerås Tidning. (s. 16)
Olsson, Lasse 2014-06-30. Historisk vandring i vacker bruksmiljö. Västerås Tidning. (s. 24)

Västerås Tidning http://www.vasterastidning.se

VÄSTANFORS HEMBYGSFÖRENING VID STRÖMSHOLMS KANAL HYLLAS

Västanfors hembygdsförening ligger vacker beläget i ett friluftsmuseum intill Strömsholms kanal och är idag en del av Fagersta i Västmanland hyllas av tidskriften Bygd & Natur 3/2014.


Läsa mer: Nenander, Yvonne 2014. Här investerar kommunen i hembygden. Bygd & Natur 3/2014. (s. 28-30) 

Murarna i ruinkällaren fogas om

Det färska kalkbruket lyset gulvitt i halvmörkret nere i ruinrummet.

Det färska kalkbruket lyser ännu gulvitt i halvmörkret nere i ruinrummet. (Foto: Robin Gullbrandsson)

Vi börjar så sakta närma oss inflyttning i de nya husen på Slottskajen. Den 1:e december 2014 kommer hyresgästerna att kunna ta sina attraktiva lägenheter i besittning; mitt i centrum och alldeles intill Munksjön. Visserligen kan man förvänta sig att närområdet kommer att ha kvar sin karaktär av byggarbetsplats länge än. Mycket återstår att ordna, men tillträde till sitt nya boende har man i alla fall från detta datum.

För länsmuseets och arkeologernas del innebär det att grovjobbet med ruinrummet och de bevarade murarna från bastion Carolus norra flank når ett viktigt delmål. För även om utställningen med berättelsen om Jönköpings slott inte kommer att finnas på plats i färdigt skick, blir rummet med dess murar synligt för en besökare!

Omfogad mur i den västra embrassyren i bastion Carolus norra flank

Omfogad mur i den västra embrassyren i bastion Carolus norra flank. (Foto: Robin Gullbrandsson)

Ett viktigt arbete nere i ruinrummet har precis blivit klart. Hantverkare från den välrenommerade firman Emtbjörks i värmländska Hagfors har  under den gångna veckan jobbat med 1600-talets murar. Man har fogat om på utsatta ställen och limmat de sandstensblock som spruckit sönder. Jobbet som sådant har varit av mycket mer begränsad omfattning än tidigare samarbeten mellan Emtbjörks och länsmuseet. Till exempel blev ju hela Brahehus ruin renoverad och stabiliserad häromåret. Men arbetet med Carolus är inte mindre betydelsefullt, för vi vill ju ha kvar bastionens murar i det skick som de var när de frilades vid utgrävningarna 2011 och 2012.

För en av poängerna med vår ruin är just att den inte blivit sönderrenoverad, vilket skett med så gott som alla andra ruiner i landet. Ursprungligt murverk har vanligtvis dränkts i  cement vid äldre renoveringar och ofta har murar återskapats utifrån ett alltför bristfälligt faktaunderlag. Det vill vi undvika när det gäller bastion Carolus. Här skall besökaren mötas av lämningarna efter autentiskt 1600-tal, sådan som ruinen såg ut efter demoleringen vid mitten av 1830-talet.

008

Långtifrån färdigt, men man börjar kunna få en uppfattning om hur ruinrummet kommer att te sig! (Foto: Robin Gullbrandsson)

Nu när ruinens murar har stabiliserats gäller det att få den grova bergkross som skall täcka markytan/ golvet på plats. Samt att städa av murarna från allt kalkdamm och små bitar löst liggande murbruk som ligger överallt på murkrönen. Gissningsvis behövs det en session med en rejäl industridammsugare. Sen gäller det installering och utprovning av den riktade belysning som kommer att ge ruinen en extra dimension av spänning och mystik!

Gundvattnet täcker den gamla länsbrunnen från 1700-talet.

Grundvattnet täcker den gamla länsbrunnen från 1700-talet. (Foto: Robin Gullbrandsson)

 Men det verkliga problemet nere i källaren orsakas förstås av grundvattnet. Sedan bastion Carolus byggdes i början av 1600-talet har medelnivån stigit med omkring 40 cm. Så om dåtidens golvnivåer var fuktiga av och till är det ingenting mot situationen idag. Man kommer att behöva kontinuerlig länsning och avfuktare i ruinrummet. Det innebär i sin tur en inkörningsperiod för tekniken innan vi vet exakt vilket klimat utrymmet kommer att få. Och innan vi känner till detta är det inte värt att börja bestämma hur en eventuell inredning kan komma att se ut. Vilka material kan användas? Går det att ställa ner några originalföremål? Vi får se. Men till att börja med skall det sättas upp informationsskyltar som berättar historien om fästningen och dess bastioner.

014

Återbestyckning av bastion Carolus norra flank. Kanonen från Rådhusparken är på plats i ruinrummet.

Fast kanonen från Rådhusparken, den som kommunen fick i present från A6 till 700-årsjubileet 1984, har ju redan kommit på plats. Eller inte. För just nu ligger det gamla eldröret högst provisoriskt upplagt på några lastpallar. Den skall flyttas bort till den bäst bevarade, västra kasematten med sitt pjäsvärn. Det är ingen av er läsare som råkar ha en lämplig lavett stående outnyttjad hemmavid?

NEW “NAZI WAR DIGGERS” ALLEGATIONS... Introducing "The Pipeline" !

http://thepipeline.info/wp-content/uploads/2014/04/Facebook-Dainis-Dilba-ammunition-24-October-2013.jpg

Interesting new Archaeology website here with some quite scary although by no means unexpected "breaking" news about the recently pulled National Geographic TV-series "Nazi War Diggers". Allegations.




Mixed "finds".